Meriter

4 Mannheimer, Herman, bror till M 2, f 26 juli 1867 i Gbg, Mosaiska, d 10 aug 1942 i Jonsered (enl db för Mosaiska, Gbg). Elev vid Gbgs handelsinst 10 jan 84–18 dec 85, anställd på exportkontor i Gbg o Sthlm 86–88, på järnhandelsfirman Fröding & co i Gbg 88, bankpraktik i utlandet 89–91, vid Skandinaviska kreditab 91, andre VD vid dess Gbgskontor 99–10, led av styr från 00, förste VD där 10–30, vid Sthlmskontoret 32, ordf i styr från 33, ordf i styr för Borås–Alvesta järnvägs ab 99–00, led av styr för Gbgs orkesterfören 05, ordf 22–35, led av styr för ab Sv ostindiska kompaniet 07–39, ordf i styr för Sv Amerika-Mexikolinien 12–37, led av styr för Sv Amerikalinien 14–35, av styr för Emissionsinst 14–27, v ordf i styr för ab Gbgs skeppsdockor 15–25, ordf 26, led av komm ang banklag sept 15–juni 16, av styr för Trafikab Grängesberg-Oxelösund från 17, v ordf från 32, led av styr i Luossavaara-Kiirunavaara ab 17–22 o från 33, av styr för Skogssällsk 17–41, v ordf 36–41, led av komm ang penningvärdet juni–juli 18, av styr for ab Sv kullagerfabriken från 19, av komm ang finanspol april–aug 20, av styr för Örebro-Köpings järnvägsab från 21, av styr för Lidköpings-Skara-Stenstorps järnvägsab 25–35, av styr för Mariestads–Moholms järnvägsab 25–36, av styr för Uddeholms ab från 28, för Västergötlands-Gbgs järnvägsab 31–36, ordf i styr för Brand- o lifförsäknab Svea 35–36, i styr för ab Custos från 37. – LMA 28.

G 23 febr 1898 i Gbg, Mosaiska, m Lisa Magnus, f 30 april 1876 där, ibid, d 10 febr 1957 där, Vasa, dtr till grosshandl Samuel Ernst M (bd 24, s 674) o Henriette Meyer.

Biografi

M fick en grundlig och mycket praktiskt inriktad utbildning. Efter att ha gått igenom gymnasium och handelsinstitut arbetade han i drygt fem år i handelshus och utländska banker. Han förvärvade tidigt goda språkkunskaper. När M vid 24 års ålder inträtt i Skandinaviska kreditab:s tjänst, fick han under sin fars ledning en mycket grundlig bankteknisk utbildning. På så vis fick han goda färdigheter i alla de viktigare tekniker som förekommer inom en bank såsom kreditbedömning, valutaaffärer, emission och handel med värdepapper.

M visade sig vara en sifferkarl med gott minne för exakta uppgifter, inte minst om bankens rörelse och ekonomiska ställning. De många företag som han som långivare, kapitalförmedlare eller styrelseledamot hade att bedöma följde han noga. Hos hans familj finns bevarade de anteckningsböcker i vilka han gjorde systematiska noteringar rörande olika basfakta och nyckeldata inom industri, handel och sjöfart. Dessa uppgifter underlättade ett snabbt ställningstagande till propåer om affärer, investeringar och andra företagarinitiativ. M gjorde i stor utsträckning själv erforderliga utredningar och kalkyler.

När M inträdde i ledningen för Skandinaviska kreditab:s göteborgsrörelse, var banken redan väl etablerad. Under M:s tid i ledningen blev dess dominanta roll i landets och inte minst i Gbgs näringsliv ytterligare befäst. Kring sekelskiftet och decennierna därefter hade Gbgs näringsliv en tid av uppsving och expansion. Banken var i hög grad involverad i detta, som kreditgivare samt förmedlare av kapital och utländska kontakter. Sålunda stöddes bl a Götaverken och SKF med krediter vid starten. M gjorde betydande insatser i samband med bildandet av Sv Amerika Linien. I SKF:s styrelse tillhörde han dem som genomdrev att SKF skulle satsa startkapitalet i Volvo. Andra företag som han i egenskap av styrelseledamot ägnade mycken tid och kraft var Trafikab Grängesberg–Oxelösund, Uddeholm och de järnvägsföretag i vilka banken hade olika slag av engagemang sedan gammalt. De företag som banken finansierade blev dock inte alla framgångsrika. Särskilt i deflationskrisen efter första världskriget blev en rad krediter som beviljats till bl a företag inom stenindustrin, textilindustrin och norrländska skogsindustrin lidande. Saneringen av dessa engagemang vållade M betydande arbete och bekymmer.

När M 1910 tillträdde som förste VD vid centralkontoret i Gbg, blev han därmed också chef för bankens huvudkontor. Centralkontoret i Sthlm hade emellertid, enligt en tradition som sträckte sig tillbaka till bankens grundande 1864, haft en självständig ställning med egen VD och styrelse. 1910 fusionerades Skånes enskilda bank med Skandinaviska kreditab. M spelade av allt att döma en viktig roll för de initiativ och förhandlingar som ledde till detta samgående, vilket innebar att kreditab fick en stor rörelse även i södra Sverige. Banken blev därmed Sveriges största affärsbank. M spelade också en betydelsefull roll för de förhandlingar som ledde till att ab Sveriges privata centralbank (1917) och ab Skånska handelsbanken (1919) gick samman med Skandinaviska kreditab.

Rollen som den ledande inom banken torde M fram på 1920-talet ha fått dela med Oscar Rydbeck, VD vid centralkontoret i Sthlm sedan 1917. Samarbetet, som grundades på en stark personlig vänskap, var mycket gott. De nedlade gemensamt ett stort arbete för att sanera bankens finanser efter de förluster den lidit i krisen efter första världskriget. Bl a emitterade banken på deras förslag ett för sin tid rekordstort och pga sin konstruktion mycket uppmärksammat förlagslån på 100 mkr, varigenom banken fick en välbehövlig kapitalförstärkning.

Under 1920-talets andra hälft förefaller rollen som tongivande inom bankens ledning i högre grad ha övergått till Rydbeck. M avgick som VD i Gbg 1930. Han kvarstod dock i styrelsen. I samband med Kreugerkraschen återinträdde han i verkställande ledningen och fungerade några månader under 1932 som chef för centralkontoret i Sthlm, sedan Rydbeck fått lämna banken pga sina engagemang i Kreugerkoncernen. 1933 övertog han ordförandeskapet i styrelsen, en post som han behöll till sin död 1942.

Kreugeraffären blev mycket påfrestande för M. Trots att bankens affärer med Kreuger helt skötts av centralkontoret i Sthlm, fick hela styrelsen och bankledningen uppbära klander. I motsats till den allmänt rådande uppfattningen hävdade M att kreugerengagemanget icke knäckt bankens solvens utan att dess problem var en extrem likviditetspåfrestning – en uppfattning som sedermera skulle visa sig riktig.

Det tidiga 1900-talet var en tid av uppsving, inte bara ekonomiskt och materiellt. Det var också en tid av kulturell blomning, då ett antal göteborgska familjer spelade en betydelsefull roll, inte bara för staden Gbg utan också för landet i övrigt. Familjen M tillhörde denna krets av mecenater för konst, musik och många andra kulturella aktiviteter. Institutioner som stöddes var bl a Gbgs orkesterförening, Gbgs stadsteater, Röhsska museet, Gbgs samskola och Lorensbergsteatern.

M koncentrerade sina kulturella intressen på musiken. Han startade tillsammans med bl a Wilhelm Stenhammar Gbgs orkesterförening 1905. Han tillhörde kretsen av mecenater som garanterade föreningens existens, dvs täckte underskotten på konsertverksamheten med egna medel. Under vissa skeden av orkesterföreningens liv stod han ensam som garant. Han var även den drivande kraften vid planläggandet och byggandet av det nya konserthuset vid Götaplatsen, som blev färdigt 1935.

Det M:ska hemmet var en samlingsplats för Gbgs musikliv. Särskilt nära förbindelser hade M med Stenhammar, under lång tid orkesterföreningens dirigent, och med Carl Nielsen, vilken vann uppskattning och förståelse för sin musik i de göteborgska musikkretsarna långt innan han blivit riktigt accepterad på andra håll. M var själv en god pianist och spelade bl a fyrhändigt och åttahändigt (på två flyglar) klassisk musik tillsammans med sin hustru och sina barn.

M var en av de tio donatorer som vardera gav 100 000 kr till byggandet av Stadsteatern i Gbg på 1930-talet. Det andra stora intresset och föremålet för mecenatskap var Skogssällskapet. Detta startades som ideell förening med syfte att genom plantering förkovra olika skogar i västra Sverige. M bildade tillsammans med initiativtagarna A Edw Olson och Hjalmar Wijk ett triumvirat som var sällskapets stöttepelare.

M hade den rätta kombinationen av egenskaper som en bankchef behövde. Stor hjälp i arbetet hade han av sin analytiska läggning som förenades med stora tekniska kunskaper. Han hade också en god psykologisk blick och lätt för att umgås med människor, vilket var av vikt när det gällde att bedöma affärer. Som företagsledare har M karaktäriserats som auktoritär och patriarkalisk. Hans chefskap utövades med humor och ett legendariskt gott humör, som dock kunde brytas av explosiva temperamentsutbrott. Liksom flertalet av samtida bankchefer var han oförstående inför banktjänstemännens fackliga strävanden, när dessa började göra sig gällande på 1920- och 30-talen.

Trots sina många engagemang var M emellertid själv inte någon företagartyp av det slag som flera av hans jämbördiga samtida inom finansvärlden, t ex Marcus Wallenberg sr var. Han var snarare den som ryckte in och stöttade projekt som han trodde på och som redde upp affärer som gått snett. På detta område är hans meritlista lång. Det finns en muntlig tradition, enligt vilken hans kolleger lär ha sagt att M var sin tids främste sv bankman. "Det var bara det att han brydde sig så lite om pengar". Det förefaller ligga något riktigt i detta. Någon stark kapitalistisk instinkt synes han inte haft. Han hade alltför många intressen på det kulturella området för att riktigt på allvar kunna engagera sig i att göra pengar för egen del. Han ärvde en förmögenhet och var under många år en av landets högsta inkomsttagare. Ett vittnesbörd, som återkommer vid intervjuer som gjorts med personer som kände honom, är att han hade tre stora intressen i livet: banken, familjen och musiken (orkesterföreningen). Han koncentrerade sin tid och sitt intresse på dessa. Även om han blev anlitad som rådgivare och ekonomiskt orakel i många sammanhang, var han inte mycket för uppdrag och engagemang utanför banken och de olika företagsstyrelserna som t ex politiska uppdrag och uppdrag i näringslivets olika organisationer.

Författare

Torsten Carlsson

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: A Åhlström, Matr öfver Gbgs handelsinst:s elever, 1 (1918); A Attman, Gbg 1863-1913 (Gbgs stadsfullm 1863–1962, 1:1, 1963); dens, Gbg 1913–62 (ibid, 1:2, 1963); BachCl; K Englund, Försäkring o fusioner (1982); G Gerdner, Parlamentarismens kris i Sverige vid 1920-talets början (1954); Gbgs mosaiska församl 1780–1980, s 13–57, 101–108 (1980); J Hellner, Minnen o dagböcker (1960); B Helmfrid, Holmenöden under fyra sekler (1954); F Persson o A Rundqvist, Antologia Gothoburgensis (1953); W G Stiernstedt, Ett halvsekel ... Sthlms handelskammare 1902–1952 (1952); E Söderlund, Skandinaviska banken, [1–2] (1964–78).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Herman Mannheimer, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9070, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torsten Carlsson), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9070
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Herman Mannheimer, urn:sbl:9070, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torsten Carlsson), hämtad 2024-04-19.