Meriter

Matts Israelsson (Fet-Matts), f i Boda, Svärdsjö, Kopp, d 1676 eller 1677 i Falun. Gruvdräng. — Ogift.

Biografi

Vid arbete i Falu gruva 2 dec 1719 påträffades i det sedan länge igenrasade Mård-skinnsschaktet liket av en gruvdräng i väl bevarat skick: "bägge benen allenast äro avslagne, men ansiktet, armar, händer, över och under kläder icke den ringaste förruttnelse varit underkastade utan äro ännu behållne" (Bergskollegii arkiv, E V: 15). Vid gruvtingets sammanträde 10 dec så identifierades den döde som "Feet Matts eller Stor Matts Israelsson", född i Boda, Svärdsjö, och vid sin död i tjänst hos bergsmannen Jonas Pehrsson på Dikarbacken strax väster om gruvan. M hade förolyckats 1676 eller 1677, då han gått ner i gruvan för att tända en tillmakningseld. Ett av vittnena vid identifieringen var hustru Margareta Olsdotter, som sade sig ha varit förlovad med M; det hade också lyst för dem en gång, då dödsfallet inträffade.

På grund av likets välbehållna utseende ville bergmästaren i Falun Anders Svab inte låta begrava den döde utan frågade bergskollegium om det ville ha kroppen till sitt mineralkabinett, eller om den skulle överlämnas till Collegium medicum eller vara kvar i Falun. Kollegiet beslöt, att kroppen skulle förvaras i Falun "för kuriositet skull, för dem som komma resandes dit till orten" (Berghauptmannen ...). M blev ett museiföremål i ett ljusblått välvt skåp med glasdörrar, som ställdes ut i gamla tingsstugan, senare i ammunitionshuset vid Falu gruva.

Förklaringen till det välbevarade skick, som M:s lik påträffades i, var att kroppen legat i vitriolhaltigt vatten. Förvarad i luft började kroppen småningom svartna, falla sönder och utsända liklukt, vilket allt gjorde den olämplig för utställningsändamål, och 21 dec 1749 begravdes M i en grav inne i Stora Kopparbergs kyrka i Falun. Detta blev emellertid ej hans sista vilorum. I början av 1800-talet flyttades kvarlevorna ut på kyrkogården; från 1862 förvarades de på sakristians vind för att 18 nov 1930 gravsättas på kyrkogården. På graven lät Stora Kopparbergs bergslags ab 1934 resa en minnesvård. 1722 skrev assessorn i bergskollegium A Leijell i tidskriften Acta literaria Sueciae en artikel om M, och senare under 1700-talet behandlades denne i reseskildringar och naturvetenskaplig litteratur. Av mineraloger (J G Wallerius 1747, Torbern Bergman 1773) uppfattades fyndet som ett exempel på stenvandling eller petrifikat. Sedan A J Retzius 1795 förklarat, att den vitriolicerade kroppen i Falun inte kunde betraktas som ett petrifikat av människokropp, synes den naturvetenskapliga behandlingen av ämnet ha upphört. I stället vidtog motivets användning inom skönlitteraturen. Särskilt fängslade naturligtvis återföreningen mellan M och hans tidigare trolovade Margareta Olsdotter, han "med skenbar ungdomsfägring över dödens iskyla", hon "en böjd gestalt vid gravens brädd, men med varmt klappande hjärta" (Sahlin 1920).

Den tyske filosofen Gotthilf Heinrich v Schubert utgav 1808 Ansichten von der Nachtseite der Naturwissenschaft och gav däri en redogörelse för fyndet av M. Härigenom introducerades motivet i tysk litteratur, där det under mer än ett sekel skulle användas i alla tänkbara litterära former. Mängden bearbetningar av Fet-Mattsmotivet räckte 1887 till en dissertation vid Berlinuniversitetet (G Friedmann, Die Bearbeitungen der Geschichte von dem Bergmann von Falun); den kritiserades för att den var ofullständig.

Bland mer kända författare som inspirerats av och använt M.s öde märks L J (Achim) v Arnim, J P Hebel och F Rückert. ETA Hoffman har i Die Serapionsbrüder (1819) ett kapitel benämnt Die Bergwerke zu Falun, där motivet använts med stor frihet i förhållande till historiska fakta. Även för sceniska framställningar har motivet kommit till användning. Das Bergwerk zu Fahlun, ett versdrama i fem akter av den österrikiske dramatikern H v Hofmannsthal, gavs 1901 på Burg-Theater i Wien. För musikscenen hade motivet använts redan tidigare: F v Holsteins opera Der Haideschacht på 1860-talet. Richard Wagner gjorde ett utkast till en treaktsopera men förverkligade aldrig planen. På festspelen i Salzburg 1961 uruppfördes operan Das Bergwerk zu Falun med musik av Rudolf Wagner-Régeny; libretton var v Hofmannsthals drama. – Av sv betydande författare har P Hallström tagit upp historien till behandling (novellen Mörker i Reseboken 1898).

Motivet har utnyttjats även inom bildkonsten. Som exempel kan nämnas en oljemålning av okänd konstnär från början av 1800-talet, Der Bergmann von Falun i stadsmuseet i Zwickau. Den visar hur M:s forna trolovade identifierar hans döda kropp.

M har gått till historien uteslutande på grund av händelser, som inträffat efter hans död.

Författare

Rune Ferling

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o UU: Bergskollegii arkiv, vol E V: 15 (Bref o suppliker, Suppl:ser, 1715-20), f 680–681, o vol B 1:86 (Registr 1719), p 1125–1128, RA. Stora Kopparbergs förs:s begravmbok för 1749, förs:s kyrkoarkiv, Falun. Berghauptmannen, vol 141 (ink handhar 1714–19); Biographica Cuprimontana; Gruvrätten, vol 60 (prot 1719); allt i Stora Kopparbergs bergslags ab:s centralarkiv, Falun.

W Bogsch, Fet-Mats, Der Bergmann von Fahlun (Der Anschnitt 1967, Bochum, nr 4); H v Hof-mannsthal, Das Bergwerk zu Fahlun. Opernfassung und Musik von Rudolf Wagner-Régeny. Textbuch (Berlin 1961); A Leijell, Narratio accu-rata de cadavere humano in fodina Cuprimontana ante duos annos reperto (Acta literaria Sueciae 1722); A Retzius, Mineralrikets uppställn (1795); C Sahlin, Hist om den förstenade gruvarbetaren i Falun o denna berättelses användn som diktmotiv (JKA 1920); dens, Ett nytt bidr till hist om den förstenade gruvarbetaren i Falu gruva (ibid 1928).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Matts Israelsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9184, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Ferling), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9184
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Matts Israelsson, urn:sbl:9184, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Ferling), hämtad 2024-04-20.