J B Elias Melin

Född:1889-07-28 – Valstads församling, Skaraborgs län
Död:1979-03-22 – Helga Trefaldighets församling, Uppsala län

Botanist


Band 25 (1985-1987), sida 367.

Meriter

Melin, Johannes Botvid Elias, f 28 juli 1889 i Valstad, Skar, d 22 mars 1979 i Uppsala, Helga Trefaldighet. Föräldrar: kontraktsprosten Samuel M o Hilda Augusta Emilia Stenborg. Mogenhetsex vid h a l i Skara 1 j uni 07, inskr vid UU 19 sept 07, FM där 30 maj 11, lär vid Fjellstedtska skolan i Uppsala vt 13vt 17, FL vid UU 8 april 15, disp 29 nov 17, doc i växtbiologi 14 jan 18-20 maj 19, FD där 31 maj 18, doc i botanik vid Skogshögsk 21 maj 19, lär vid Palmgrenska skolan i Sthlm ht 21vt 24, vid arméns förberedande underofficersskola 2627, inneh ett personl ansl för vetensk undersökn:ar 1 juli 2730, lektor vid h a l på Östermalm i Sthlm 20 april 28, prof i botanik o prakt ekonomi vid UU 14 aug 30, v ordf i Elias Frieskomm 34, prof i botanik, särsk fysiologi o anatomi vid UU 30 juni 381 juli 56, v ordf i Sv botan fören 4347, ordf där 4859, led av Längmanska kulturfondens nämnd 4560, led av 1945 års univ:be-redn nov 45nov 49, av Statens naturvetensk forskn:råd 4651, v ordf där 51, led av komm ang utveckl o omfattn av högskolorna på jordbrukets o skogsbrukets område nov 46nov 47, ordf i Nord fören lör fysiologisk botanik 47-49 o 58-61, prorektor vid UU 55-56. Björkénska priset 25, LVS 37 (preses 48), LVA 43 (preses 62-63), LLA 47, LFS 49, hedersdr vid Lantbruksuniv i Uppsala 25 nov 77.

G 16 aug 1921 i Gävle, Heliga Trefaldighet, m folkskollär Margit Valley, f 12 okt 1893 där, d 24 jan 1969 i Uppsala, Helga Trefaldighet, dtr till bankkontrollören Carl V o Hildur Dorothea Erika Häggmark.

Biografi

Strax före första världskriget, när prästsonen och amatörfloristen Elias M fick sin akademiska grundutbildning, genomgick Uppsala-botaniken sin dittills största omvälvning. Den linnéanska systematikens siste store förvaltare, Th M Fries (bd 16), hade pensionerats ett knappt decennium tidigare.1 De två ledarna för det sena 1800-talets intresse för studier av morfologiska anpassningar, A Lundström (bd 24) och F Kjellman (bd 21), hade just avlidit. Kring sekelskiftet började Hans O Juel (bd 20) rekrytera elever till den moderna tyska cytologin, en forskningsriktning som skulle dominera undervisning och forskning under decennier framåt. Och slutligen, året efter det att M skrevs in som student, installerades Rutger Sernander på den växtbiologiska donationsprofessuren och återupplivade med sitt nordiska växtgeografiska seminarium och sina exkursioner traditionen från Linnés herbationes Upsalienses.

M:s fortsatta liv kom i hög grad att präglas av detta nyetablerade kraftfält mellan den progressiva importerade laboratoriebotaniken och den återupplivade inhemska natural-historiska traditionen. Hans första skrifter faller inom ramen för vad man vid denna tid betecknade som "ekologisk växtgeografi": han kartlade vitmossor i Tiveden och indelade de funna arterna i ekologiska grupper efter deras förmodade anspråk på näringssalter. Fortfarande med vitmossor som studiematerial skrev han sin licentiatavhandling hos Juel, om sporbildningen hos en Sphagnum-art, och fick således en grundlig inblick i laboratoriebotanikens hemligheter och cytologins världsbild. Med doktorsavhandlingen för Sernander vände han tillbaka till den levande naturen. Resultatet blev en 400-sidig studie över de norrländska myrmarkernas vegetation.

De två avhandlingarna återspeglar vidden i M:s livsverk. Hos Juel lärde han sig nämligen att forska för botanikens egen skull, medan doktorsavhandlingen var inriktad på ett praktiskt problem: vilken betydelse hade dikningen för torvmossarna som skogsmark? Hans senare mykorrhiza-forskningar präglades även i fortsättningen av denna spänning mellan ett praktiskt och ett teoretiskt kunskapsintresse. 1885 hade Bernhard Frank påvisat att trädrötterna på vissa marktyper är intimt förenade med svamphyfer, s k mykorrhiza (svamprot). M stötte på fenomenet under sitt arbete på Norrlandsmyrarna och ägnade ett avslutande kapitel i avhandlingen åt att beskriva barrträdens mykorrhiza-bildningar. Med sin laboratoriebotaniska skolning såg han en möjlighet att lösa mykorrhiza-fenomenets natur.

Ett drygt år efter disputationen knöts han av T Lagerberg (bd 22) till Skogshögskolan, studerade mikrobiologi hos Beyerinck i Holland och hos Miehe i Tyskland och påbörjade vid hemkomsten de systematiska odlingsförsök som skulle bli utgångspunkten för en framgångsrik forskarkarriär och institutionsuppbyggnad.

Genom att sammanföra sterila renkulturer av kända svamphyfer med likaledes sterila groddplantor av skogsträd, kunde M påvisa att det är våra vanligaste marksvampar, t ex rörsoppar, kremlor och flugsvampar, som bildar mykorrhizan tillsammans med skogsträdens rötter. Hans försök, sammanfattade i Experimentelle Untersuchungen über die Konstitution und Okologie der Mykorrhiza ... (1923), väckte genast stor uppmärksamhet. Det påstods att hans föredrag vid nordiska naturforskarmötet 1923 "markerade den största vinst, som den botaniska forskningen i de nordiska länderna vid detta tillfälle hade att redovisa" (T Lagerberg, ED 14 aug 1930). Två år senare kunde han i Untersuchungen über die Bedeutung der Baummykorrhiza, eine ökologisch-physiologische Studie (1925) påvisa den symbiotiska relationens betydelse för trädens näringsupptagning. Som belöning för sina insatser fick han så Björkénska priset.

När M:s docentstipendium utlöpte 1926 och han riskerade att få avbryta sin karriär för ett läroverkslektorat, utverkade skogsvetarna ett ovanligt forskningspolitiskt stöd: under fyra års tid fick M ett årligt personligt riksdagsanslag på 9000 kr. Under denna tid orienterade han sig mot mer allmänna markbiologiska problemställningar, bl a genom ett års studier i USA, och kom senare att skriva en hel del om bl a mikrobiell förnanedbrytning. Men också de akademiska botanisterna uppskattade hans arbeten. – När den Borgströmska professuren ledigförklarades, blev M utnämnd (1930) efter två års akademiska strider med bl a växtgeografen och systematikern Carl Skottsberg.

Under det följande decenniet samlade M en lång rad elever omkring sig. Området var nytt och spännande – experimentell växtfysiologisk forskning hade dittills inte bedrivits regelbundet vid något sv universitet – och M blev känd som en vänlig och älskvärd personlighet. Verksamheten hämmades av lokalbrist och under några år tvingades M och hans elever att hyra in sig hos The Svedberg. Hösten 1939 kunde de äntligen flytta in i egna lokaler. Året dessförinnan hade professuren ändrat benämning till "botanik, särskilt fysiologi och anatomi", och därmed var växtfysiologin slutgiltigt etablerad som självständig akademisk disciplin i Uppsala.

I och med institutionaliseringen av verksamheten övertog eleverna mer och mer initiativet, medan M själv fyllde sin tid med vetenskapspolitiska göromål. Som medlem av kultur- och forskningsfonder och akademier och som ordf för flera vetenskapliga sällskap, utövade han under efterkrigstiden sitt inflytande till förmån för experimentalbiologisk forskning, även om han aldrig blev någon central maktfigur. Han behöll kontakten med studenterna, bl a som inspektor för Västgöta nation, och han förblev forskningsaktiv intill hög ålder.

M var en av de första sv forskare som publicerade sig i internationella ekologiska tidskrifter, och både han själv och hans samtid betecknade honom som "ekofysiolog", dvs han försökte att lösa ekologiska problem med laboratoriefysiologiska metoder. Några av hans elever fortsatte denna inriktning, så t ex W Rodhe, som under 1950- och 60-talen byggde upp en limnologisk institution i Uppsala, E Björkman, som fortsatte den praktiskt orienterade mykorrhiza-forskningen på Skogshögskolan, och B Norén, som byggde upp den mikrobiella ekologin på 1960-talet. Andra blev mer inriktade på biokemiska och cellfysiologiska problem, så t ex M:s efterföljare på professuren, N Fries.

M:s vetenskapliga livsbana kom att markera det moderna genombrottet i den sv botaniken, från den naturalhistoriska flora- och vegetationsbeskrivningen till den biokemiskt orienterade kausala växtfysiologin.

Författare

Thomas Söderqvist



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Sphagnologische Studien in Tiveden. [Rubr.] Upps 1913. 59 s, 1 pl. (Arkiv för botanik [utg av VA], bd 13, n:o 9.) Über das Archegonium von Sphagnum squarrosum Pers. (Svensk botanisk tidskrift, bd 10, 1916, i h 3 med dedik: Vår ordförande Rutger Sernander bringas '... hjärtlig hyllning, Sthlm 1916, s 289-311). Studier över de norrländska myrmarkernas vegetation med särskild hänsyn till deras skogsvegetation efter torrläggning. Upps ... 1917. 4:o. XII, 426 s, 11 pl. ([Omsl:] Norrländskt handbibliotek, 7; även: Akad avh.) Kolorimetrische Untersuchungen über Humus und Humifizierung. Sthlm 1917. 46 s. (Tills med S Oden; Sveriges geologiska undersökning, Ser. C. Avhandlingar o uppsatser, n:o 278 = Årsbok 10, 1916, n:o 4.) De norrländska myrmarkerna som skogsmark (Skogar och skogsbruk, studier tillägnade Frans Kempe på hans sjuttioårsdag, [red: G Schotte, H Hesselman, N Sylvén,] Sthlm 1917, 4:o, s 5172; från Skogsvårdsföreningens tidskr så). Experimentelle Untersuchungen uber die Konstitution und Okologie der Mykorrhizen von Pinus silvestris L. und Picea abies (L.) Karst. (R Falck, Mykologische Untersuchungen undBerichte, Bd 2, Cassel 1923, s 73-331, 3 pl). Om skogsträdens mykorrhiza [sammandrag] (Det sjuttonde skandinaviska naturforskaremötet i Göteborg den 914 juli 1923, Förhandlingar o föredrag, Gbg 1925, Föredrag ..., s 217219). Untersuchungen uber die Bedeutung der Baummy-korrhiza. Eine ökologisch-physiologische Studie. Jena 1925. VI, 152 s. Overs: Investigations of the significance of tree mycorrhiza ..., Ann Arbor, Mich., 1930. Researches on the methane fermen-tation of peat. Sthlm 1926. 42 s. (Tills med S Norrbin o S Öden; IVAH nr 53.) Studier över barrträdsplantans utveckling i råhumus, 2. Mykorrhizans utbildning hos tallplantan i olika råhumus-former (Meddelanden från Statens skogsförsöksanstalt, h 23, 1926/27, Sthlm 1927, s 433-494 [ = nr 7]; även med omsl tills med Studier ... 1. H Hesselman, Betydelsen av kvävemobiliseringen ...). Skrivelse till Större akademiska konsistoriet i Uppsala. Sthlm 1929. 30 s. [Om professur, jfr följ.] Förklaring i anledning av besvär över Större akademiska konsistoriets förslag till återbesättande av den lediga professuren i botanik och praktisk ekonomi vid Uppsala universitet. Sthlm 1930. 35 s. The first stages of decomposition of some litter types of microorganisms (Verhandlungen des internationalen Kongresses forstlicher Versuchsan-stalten ... [även eng o fr tit] Stockholm 1929, Sthlm 1930, s 535-540). Methoden der experimentellen Untersuchung mykotropher Pflanzen (Handbuch der biologischen Arbeitsmethoden ... hrsg v E Abderhalden, Abt. 11. Methoden der Erforschung der Leistungen des Pflanzenorganismus, Teil 4. Ernährung und Stoffwechsel der Pflanzen, 23, Berlin 1936, s 10151108). Decomposition of some types of forest litter (Second International congress for microbiology, London, 25 July1 August, 1936, London 1937, s 227 I). - Den fysiologiska döden (Radiobiblioteket, 3. Livets och dödens problem, biologiska radiosamtal våren 1942, Sthlm (trUpps) 1942, s 135167; tills med T Teorell, S Hörstadius o Y Hugo; 2. uppl 1944). Der Einfluss von Waldstreuextrakten auf das Wachstum von Bodenpilzen, mit besonderer Berücksichtigung der Wurzelpilze von Bäumen. Upps 1946. 4:o. 116 s. (Symbolae botanicae Upsalienses, arbeten från botaniska institutionerna i Uppsala, 8: 3.) Betänkande med förslag angående utbyggnad av lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna. Sthlm 1947. 324 s. (Tills med B. Fallenius, ordf, m fl; SOU 1947:67,Jordbruksdep.) [Distribution of antagonistic microorganisms in the soil ... (diskussionsinlägg)] (Fourth International congress for microbiology, Gopenhagen, July 2026, 1947, Report of proceedings, Khvn 1949, s 470). Västgöta nationsbyggnad i Uppsala, en återblick på dess historia (Vestrogothica, skriftserie utg av Västgöta nation i Uppsala ..., 9, Upps 1950, s 522). Recent studies on the nature of tree my-chorrhizae (Proceedings of the seventh International botanical congress Stockholm July 1220 1950, Sthlm & Waltham, Mass., U.S. A. (trUpps) 1953, 4:o, s 435 f). Growth factor requirements of the mycorrhizal fungi of forest trees (Atti del VI Congresso internazionale di microbiologia [Roma 612 settembre 1953], vol 6, Roma 1955, s 260 l). Nyare undersökningar över skogsträdens my-korrhizasvampar och det fysiologiska växelspelet mellan dem och trädens rötter. Upps ... 1955. 29 s. (UUÅ, 1955:3; även: Inbjudningar till doktorspro-motionerna i Uppsala ... 1955 [omsl: bifogad skrift].) Recent physiological investigations into mycorrhizal relations in forest trees (Huitieme Congrés international de botanique Paris 1954, Comptes rendus des séances et rapports et Communications déposés lors du congres dans la section 13 [omsl], Paris 1956, s 57-60). - Die Bedeu-tung der Mycorrhiza fur die Versorgung der Pflanze mit Mineralstoffen (Handbuch der Pflan-zenphysiologie, Bd 4. Die mineralische Ernährung der Pflanze, Berlin ... 1958, 4:o, s 283-288). Mycorrhiza (ibid, 11. Heterotrophie, 1959, s 604638). 163. Jacob Eriksson. Minnesteckning, i sammandragen form föredragen ... 31 mars 1963 (VA, Levnadsteckningar över ... ledamöter, bd 9, Sthlm' 1955-67, s 509545, 1 pl [1965]; även med omsl Minnesteckning, 1965, = Levnadsteckningar ... 163). Sakkunnigutlåtanden (ör professur i växtbiologi vid UU 1933, skoglig marklära Skogshögsk 1938, botanik Stockholms högsk 1941 o LU 1944, skogsbotanik Skogshögsk 1946, botanik Oslo univ 1939, Köpenhamns univ 1948 o Helsingfors' univ 1951, växternas anatomi Lantbrukshögsk 1955, botanik UU 1956; artiklar i Nordisk familjebok, 3. uppl, Bonniers konversationslexikon; bidrag i Svensk botanisk tidskrift 191416, 1919, 192125, 1932, 1934, 194143, 1952, 195455, 1957, 1959, Sthlm, Botaniska notiser 1921, 1924-25, 1929, 1958, Lund, The journal of ecology 1921, Cambridge, Berichte der Deutschen botanischen Gesellschaft, Bd 40, Berlin 1922, Skogsvårdsföreningens tidskrift 1917, 1924, 1927-28, 1934, Sthlm, Naturens Verden 1924, Khvn, The bryolo-gist 1924, New York, Skogen 1925, Sthlm, Bioche-mische Zeitschrift, Bd 157, Berlin 1925, LAH och tidskrift 1926, 1941, Sthlm, Ecology 1930, Lancaster, Pa., Nederlandsch boschbouw-tijdschrift 1931, Loo, Archiv fur Mikrobiologie 1933, 1940, 1941/42, Berlin, Svensk papperstidning 1936, Sthlm, Na-ture, vol 158, London 1946, 159, 1947, 171, 1953, Verhandlungen der Schweizerischen naturfor-schenden Gesellschaft, Bd 126, Basel 1946, The British mycological society, Transactions, vol 30, Worcester, Cambridge, 1948, Physiologia plantarum 1948, 1950, 1954, Khvn (tr Lund), Plant and soil, vol 1, The Hague 194849, Naturhistorisk Tidende 1948, Khvn, VSÅ 1949, Statens naturvetenskapliga forskningsråds årsbok 1949/501950/51, Sthlm 195152, Ännual review of plant physiology 1953, Stanford, Cal., The botanical gazette, vol. 119, Hanover, Ind., 195758, samt rec i Zeitschrift fur Botanik, Jena, o Soil science, Baltimore & London, Sv botanisk tidskr o SvD; se UUM 1937-1950, Upps 1953, s 386 f, o 1951-1960, tr 1975, s 400.

Utgivit: Symbolae botanicae Upsalienses. Arbeten från Botaniska institutionen i Uppsala. Vol 121:2. Upps 19[32]75. 4:o. (Tills med: 1-5 N. Svedelius, 621 J. A. Nannfeldt.)

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konselj akter 14 aug 1930, nr 8, RA.

E M 50 år (SvD 27 juli 1939); N Fries, E M. Internationell pionjär inom botan forskn (SvD 25 mars 1979); J EThun, E M in memoriam (SvD 27 mars 1979); UUM 19511960 (1975); UU:s årsredog 1930-55. Nekr över M i DN 25 mars 1979.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J B Elias Melin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9267, Svenskt biografiskt lexikon (art av Thomas Söderqvist), hämtad 2019-02-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9267
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J B Elias Melin, urn:sbl:9267, Svenskt biografiskt lexikon (art av Thomas Söderqvist), hämtad 2019-02-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se