Meriter

Michaëli (Michaeli), Lovisa (Louise) Charlotte Helena, f 17 maj 1830 i Sthlm, Jak o Joh, d 23 febr 1875 där, ibid. Föräldrar: kantorn o korsångaren Henrik Gustaf Michal o Sara Helena Malmgren. Engagerad vid G E Dahlgrens sällsk i landsorten, elev vid K teatern 49, aktris där 1 juli 52–1 juli 55 o 1 okt 56–1 juni 59, sångstudier i London 54, turnerade i Danmark o Tyskland 55–56, engagerad vid Her Majesty's Theatre i London 59, gästspel vid K teatern 11 okt–15 nov 60, turnerade med konserter i Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Danmark o Norge 60–63, aktris vid K teatrarna 1 dec 62–3 jan 63, 12 okt 63–29 maj 64 o 1 juli 64–30 juni 74, hovsångerska 10 sept 69 (Edholm, s 163). – LMA 54, Litt et art 65.

G 1860 m sin kusin grosshandlaren Carl Jacob Michaëli, f 28 april 1831 i Gbg, Domk, d 18 sept 1870 i Sthlm, Jak o Joh, son till spegelfabrikören Carl Fredrik M o Johanna Christina Svensson.

Biografi

Louise M:s hemmiljö var musikalisk: fadern var kantor i Jakobs församling och tillika korsångare vid K teatern. Efter hans bortgång fick M' tidigt bidra till familjens försörjning genom arbete i en liten lumpbod som modern hyrde. Den som upptäckte M:s begåvning skall ha varit I Dannström (bd 10). Han anordnade en offentlig konsert med henne som solist, och två år senare blev M antagen som elev vid Operan, där hon s å debuterade som donna Elvira i Don Juan.

För M:s fortsatta undervisning svarade Sthlms då mest kända lärare, Operans "sångmästare" och tidigare Jenny Linds (bd 23) lärare I Berg (bd 3), J Günther (bd 17), sångarkamrat med Jenny Lind, och J Foroni (bd 16), kompositör och kapellmästare vid Operan. Liksom Jenny Lind sökte M en ännu mera kompetent utbildning hos den legendariske M Garcia, erkänd som samtidens främste i sitt fack och sedan 1850 verksam i London.

M fick ett treårigt kontrakt vid stockholmsoperan 1852, vilket förlängdes med ytterligare tre år. Framgångarna ledde till att hon vid 24 års ålder blev ledamot av MA. Under 1855–56 hade hon engagemang som både konsert- och operasångerska i Khvn och Berlin och andra tyska städer. Hon var därefter K teaterns främsta kvinnliga sångartist, men liksom Jenny Lind före henne och många andra efter henne fick hon inte tillräckligt gensvar hos teaterledningen för sina anspråk.

Ett internationellt kontrakt tedde sig lockande för M. Hon fick ett engagemang vid den prestigeladdade Her Majesty's Theatre i London, den ena av de två scener i världsmetropolen som varje år hade en "italiensk säsong" på våren och sommaren. Trots vad som då och senare skrevs i Sverige tycks hon, av pressuttalanden att döma, inte ha haft den verkligt stora framgången där. Konkurrensen var mördande: i London sjöng då sådana stjärnor som Giulia Grisi, Therese Tietjens, Marietta Alboni och den nya sensationella koloratursopranen Adelina Patti.

Större framgång torde M ha haft med sin därpå följande konsertverksamhet i Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Norge och Danmark. Hon återvände till stockholmsoperan 1864. 1870 drabbades M av ett hårt slag, när hennes enda barn, en dotter, gick bort, och inte lång tid därefter avled hennes man. M:s hälsa försämrades snart – hon led av lungtuberkulos – och hon sökte bot i Italien 1873. Sjukdomen förvärrades dock, varför hon tillerkändes en sjukpension på 2 000 kr om året, men en kort tid därefter avled hon. M var den enda sopran som kunde fylla tomrummet på stockholmsoperan efter Jenny Lind, sedan denna på våren 1848 vid 27 års ålder hade sagt farväl till den sv teaterpubliken. Det var naturligt för samtiden att jämföra de båda sångerskorna. Enligt den samtida kritiken kunde M inte mäta sig med henne i dramatiskt spel. Inte heller hade hon den yttre skönhet som kunde förgylla ett mediokert spel, eller den starka poetiska utstrålning som tycks ha varit en så viktig del i Jenny Linds konstnärspersonlighet. Jenny Lind var också överlägsen de flesta i den virtuosa sångteknik som många av tidens populära operor krävde. Om M:s röst sades dock att "näst Jenny Linds har en sådan stämma, så klar, så ren, så fyllig och så själfull, så jämnt utvecklad och så väl skolad, aldrig klingat från den svenska operascenen" (Hedberg).

M:s karriär inföll under en tid då italiensk och fransk 1800-talsopera intog en framträdande plats på repertoaren vid sidan om Mozart. Hon sjöng sålunda såväl Norma, Leonora i Trubaduren, Linda i Donizettis opera, Mathilde i Wilhelm Tell och Marie i Regementets dotter som Isabella, Margareta, Berta och Selika i Meyerbeers Robert respektive Huguenotterna, Profeten och Afrikanskan. Sitt bästa som dramatisk sångartist gav hon enligt Hedberg i Bellinis Norma och som Klytaimnestra i Glucks Ifigenia i Aulis. I Mozarts operor sjöng hon även Constanze i Enleveringen ur Seraljen, Grevinnan i Figaros bröllop, Donna Anna i Don Juan, Pamina och Nattens drottning i Trollflöjten. Hon lovprisades också mycket för sin oratoriesång i Händels och Haydns verk. Foroni skrev för henne sopranpartiet i sin en gång så populära musikfars Advokaten Pathelin.

Bror till M var Carl Gustaf Vilhelm Michal (1826–82). Carl Gustaf M började sin teaterbana vid A G Wallins sällskap och var därefter anställd vid åtskilliga ambulerande teatrar. 1858 började han resa med eget sällskap. Efter avbrott för ett engagemang hos J P Roos 1865–67 ledde M åter eget sällskap. 1870–77 var han regissör vid Mindre teatern i Sthlm.

Författare

Nils-Olof Franzén

Arkivuppgifter

Ett flertal brev från M i SSA (E af Edholms saml). Enstaka brev i KB o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Brev ... 17 juli 1870 (Två brev från Louise Michaéli och Signe Hebbe till Astolf Möller utg av D Fryklund, Hälsingborg 1929, s 3 f).

Källor och litteratur

Källor o litt: F A Dahlgren, Förteckn öfver sv skådespel uppförda på Sthlms teatrar (1866); E Edholm, Från Carl XV:s dagar (1906); F Hedberg, Sv operasångare (1885); Illustrated London News 1859; A Krook, L C H M (Svea 1876, 1875); M S Schwartz, L M. Ett minnesblad (ibid); J Svanberg, K teatrarne, 1 (1917). - Carl Gustaf Vilhelm Michal: R Gustafson, Malmö teatrar 1860–68 (Elbogen 1984); SMoK.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Lovisa (Louise) C H Michaëli, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9340, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils-Olof Franzén), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9340
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Lovisa (Louise) C H Michaëli, urn:sbl:9340, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils-Olof Franzén), hämtad 2024-04-20.