Meriter

2 Micrander, Lars (adl Lilliestolpe), bror till M 1, d 5 juli 1706 i Litauen. Inskr vid UU 16 april 1673, teol fil ex där 79, läkare o bibliotekarie hos Magnus Gabriel De la Gardie 80, resa till Frankrike 84, med dr i Caen där 85, prof i medicin i Dorpat, Livland, 88 (RR 1705)–92, led av Collegium medicum april 92, stadsfysicus i Sthlm o assessor i Collegium medicum 95, fattigvårdsdeputerad i Sthlm maj 97, livmedicus hos Karl XII 27 juli 01, adl 14 mars 05. G 20 jan 1689 i Sthlm, Nik, m Christina Bunge, f 11 maj, dp 16 maj 1671 där, ibid, d 6 april 1745 där, ibid, dtr till handelsborgmästaren Mårten B (bd 6, s 672) o Margareta Ternstedt. 

Biografi

Under sina år i Uppsala tycks M ha tagit intryck av sin lärare Petrus Hoffwenius (bd 19), som var en ivrig anhängare av filosofen Cartesius' revolutionerande åsikter. För läkarlegitimation krävdes medicine doktorsgrad och eftersom sådan vid den tiden inte kunde förvärvas i Sverige var medicinare för att kunna slutföra sina studier hänvisade till utländska universitet och valde då vanligen tyska eller holländska. Efter åren i Uppsala var M någon tid husläkare och bibliotekarie hos universitetskanslern M G De la Gardie och när han 1684 fick stipendium for utlandsresa for han till Frankrike, som utom genom att vara Cartesius' hemland även lockade med god tillgång på anatomilik. 1685 blev M på en otryckt avhandling med dr vid universitetet i Caen.

M kom s å på sommaren till Sthlm och på hösten föreslog han tillsammans med två kolleger i en skrivelse till Collegium medicum en rad framsynta reformer inom det sv medicinalväsendet. Undertecknarna krävde bl a gedignare undervisning för blivande läkare genom regelbundna anatomiska dissektioner. De föreslog också inköp av experimentalfysiska redskap, anläggning av botanisk trädgård och grundande av ett bibliotek.

M presenterar sig i skrivelsen som ledamot av Collegium medicum och kan alltså en kort tid ha haft läkarpraktik i Sthlm innan han utnämndes till professor i Dorpat, ett tämligen klent lönat ämbete i det sv väldets oroligaste hörn. Efter några år under rysk överhöghet hade universitetet restituerats 1661 och M blev dess förste medicinprofessor. Som sådan var han verksam och driftig. Han föreläste bl a i anatomi, fysik och kemi och hemställde att få anlägga botanisk trädgård och ett kemiskt laboratorium. M lyckades få igenom att fysikundervisningen avskildes från den teoretiska filosofin och överfördes till den medicinska fakulteten samt letade i Dorpats närhet fram en hälsobrunn. Han presiderade vid en doktorsdisputation 1691 och så höll han en rektorsoration i vilken han i stormaktstidens anda prisade nordbornas kroppsliga och själsliga företräden.

När Sthlms stadsfysikus G Lohrman (bd 24, s 97) dog 1694 önskade M bli dennes efterträdare och han fick tillstånd att lämna professuren mot löfte att skaffa fram en ersättare, ett löfte som vållade honom stora svårigheter att uppfylla. Som stadsläkare blev M assessor i Collegium medicum och var demonstrator vid två av kollegiet på Södermalms stadshus arrangerade offentliga liköppningar. Dessa anordnades i undervisningssyfte för från Uppsala nedresta medicinstuderande och för fältskärargesäller men tycks även ha haft underhållningsvärde eftersom lokalen fylldes av betalande publik. M, som var stridbar och orädd, råkade i tvist med kollegiets kassaförvaltare om redovisningen av inträdesavgifterna vid liköppningarna. Dess preses Urban Hjärne anklagade han för släpphänthet vid kontrollen av de många okulister, liktorns- och bråckskärare och andra som utan tillstånd arbetade som läkare och titulerade sig doktor. När Sthlms politikollegium under nödåret 1697 ansåg sig ur stånd att komma till rätta med tiggeriet och de främmande fattiga i staden åtog sig M det mödosamma värvet att ingå i den deputation som tillsattes för att hjälpa dessa.

I febr 1701 dog Karl XII:s livläkare och M måste på nådig befallning hastigt lämna sin befattning och bege sig till armén, då på väg mot Polen, för att bli k livmedicus. Därutöver skulle M handha tjänsten som fältmedicus, vilket innebar att han var arméns högsta medicinska instans. Fem år följde han Karl XII på jakten efter kung August och skötte sina ämbeten med allt nit. Han blev uppskattad av soldaterna för sin oförtrutna vilja att ge dem den hjälp de behövde och av kungen som nobiliserade honom med namnet Lilliestolpe och som enligt P J Bergius roades av livläkarens glada och frispråkiga skämt.

I memorial till kungen föreslog M framsynta reformer av militärsjukvården. Han ville låta anlägga fältsjukhus och där anställa vid hårt arbete vana kvinnor som "sjukvakterskor". Han hemställde om skälig lön åt de hårt hållna fältskärargesällerna och föreslog att illa åtgångna soldater skulle transporteras i ändamålsenligt inredda sjukvagnar. – M uppges ha avlidit efter att en het sommardag ha ätit för mycket söta svarta körsbär (Roberg).

Författare

Olle Franzén 

Arkivuppgifter

Brev från M i RA (till K M:t om M G De la Gardie), UUB o i VA (inlaga till Collegium medicum i Bergianska avskriftssaml).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: In diem natalem serenissimi prin-cipis ac domini Gustavi Caroli XI:ml ... filii ... oratio Holmiae in domo ill. De la Gardiana ... [Sthlm 1683.] Fol. (36) s. – Dissertatio medica, exhibens spiritus corporis humani pathologiam. [Akad avh, resp J Salbom.] Dorpati [1691].' 4:o. (33) s. – Oratio de natura & vigore ingeniorum septentrionalium ... cum fasces Regiae academiae Dorpatensis ... deponeret ... Dorpati [1691]. 4:o. (24) s. [Rektorstal.] – Även 5 akad program, Dorpat.

Källor och litteratur

Källor o litt: RR 14 mars 1705, RA. L Roberg, Saml:ar till sv läkarhist, Collectanea, X 133, UUB.

P J Bergius, Inträdes-tal, om Sthlm för 200 år sedan, o Sthlm nu för tiden ... (1758); J Bergman, Univ i Dorpat under sv tiden (1932); J Brennsohn, Die Aerzte Livlands (1905); C-F Corin, Självstyr o k maktpolitik inom Sthlms stadsförvaltn 1668–1697 (1958); V Djurberg, När det var anatomisal på Södermalms stadshus i Sthlm (1927); T Fred-bärj, En bortglömd sv medicinsk fakultet – Dorpatuniv:s (Fören Medicinhistoriska museets vänner, årsskr, 1953); O E A Hjelt, Sv o finska medicinalverkets hist 1663–1812, 1-3 (1891-93); O T Hult, Om hälso- o sjukvård under Karl XII:s rysk-polska fälttåg (Lychnos 1938); dens, Frankrike i sv medicin under 16- o 1700-talen (ibid 1940); U Johanson, Fattiga o tiggare i Sthlms stad o län under 1700-talet (1984); A Kockum, Sanitetsväsendet i tolfte Karls armé (Farmaceutisk revy 1917); S Lindroth, Sv lärdomshist, Stormaktstiden (1975); SLH 1:1 (1822).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Lars Micrander, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9346, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9346
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Lars Micrander, urn:sbl:9346, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-18.