Meriter

Miller Thengberg, Jane, f 2 maj 1822 i Greenock, Skottland, d 22 mars 1902 i Uppsala, Domk. Föräldrar: skeppstimmermannen i brittiska örlogsflottan John Miller o Christina Jansson. Skolstudier i Skottland, bosatt i Sverige från 34, pedagogiska studier i Sverige o utomlands, guvernant hos bruksägaren Thomas Aspelin (bd 2, s 391) i Sthlm okt 45–juni 52, grundade o drev Klosterskolan i Uppsala ht 55–vt 63, förest för H lärarinneseminariet i Sthlm 5 juni 63–aug (k beslut 4 juni) 68, en av initiativtagarna till Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala 95.

G 1) 18 nov 1854 i Uppsala (enl lysn:bok för Kat, Sthlm) m bibliotekarien o läraren mag Pehr Adrian Thengberg, f 5 mars 1816 i Sunnersberg, Skar, d 26 nov 1859 i Uppsala, Domk, son till kh Jonas T o Agatha Johanna Ekström; 2) 15 juni 1868 i Uppsala (enl lysn:bok för Klara, Sthlm) m prof Carl Julius Norrby, f 8 juli 1831 i Visby, d 15 dec 1918 i Uppsala, Domk, son till urmakaren o rådmannen Jacob N o Susanna Sofia Kröger.

Biografi

Sina barndomsår tillbringade M, som var äldst av två syskon, i Skottland. Redan 1831 avled M:s far och via London återvände modern senhösten 1834 med barnen till sin födelseort Karlstad. Här bodde familjen i elva år. M var tidigt intresserad av undervisning och jämsides med att hon skaffade sig egen utbildning gav hon lektioner i bl a engelska.

Hösten 1845 kom M till Sthlm, där hon fick tjänst som guvernant för tobaks- och sockerfabrikören Thomas Aspelins tre döttrar. I och med att Aspelin sju år senare inköpte och flyttade till Fagersta bruk, upphörde M:s anställning i familjen. M var kvar ytterligare en tid i Sthlm, men företog studieresor utomlands och förvärvade gedigna språkkunskaper; hon behärskade förutom engelska även tyska och franska. En kort tid var hon även guvernant i Skottland.

Från början av 1800-talet blev debatten kring flickors och kvinnors utbildning allt livligare. De ofta av guvernanter ledda flickpensionerna ansågs ge en ytlig och ur såväl elevernas som samhällets synpunkt onyttig utbildning. Kravet på bättre flickundervisning höjdes av pedagoger, politiker och många kvinnor, bl a Fredrika Bremer, som i brev och skrifter pläderade för nya skolsystem. Även M insåg bristerna i den utbildning som erbjöds flickor.

Senhösten 1853 kom M till Uppsala. Här träffade hon snart sin blivande make. Genom honom och via egna kontakter kom hon snabbt in i stadens kulturella kretsar. Bland umgängesvännerna fanns bl a P D A Atterbom, Thekla Knös, Gunnar Wennerberg och Malla Silfverstolpe. Med vännernas och särskilt makens stöd arbetade M energiskt och målmedvetet för att förverkliga sina planer på att grunda en egen flickskola. Thengberg hade inköpt gården Klostret och här öppnade M Klosterskolan hösten 1855.

Trots den korta tid Klosterskolan under M:s ledning ägde bestånd blev den i flera avseenden banbrytande. Den hade fyra tvååriga klasser och blev senare förebild för den åttaklassiga flickskolan. Som överbyggnad på den högsta klassen inrättades höstterminen 1857 en ettårig lärarinnekurs.

M ledde skolan med fasthet och visade stor organisationsförmåga. Som lärare samlade hon kring sig en rad framstående akademiker. M:s make lämnade kort efter giftermålet av hälsoskäl sin lärartjänst vid katedralskolan och ägnade sina sista år åt hustruns skola. Denna fick snart rykte om sig att vara en av landets bästa flickskolor och den enda som erbjöd en mera rationell undervisning. Då M efter vårterminen 1863 lämnade Klosterskolan hade 130 elever undervisats där.

Som ett resultat av den intensiva skoldebatten beviljade riksdagen 1859–60 medel till den institution som under namnet K seminarium för bildande av lärarinnor hösten 1861 inledde sin verksamhet. Undervisningen var förlagd till en lägenhet vid Östra Beridarebansgatan (nuv Sergelgatan) i Sthlm och bedrevs till en början enligt ett provisoriskt reglemente. Elevantalet var ej begränsat och eleverna gavs stor frihet angående val av läroämnen. Den ursprungligen ettåriga utbildningen byggdes efter hand ut med en tredje kurs. Ett tidigt visat behov av en övningsskola resulterade 1863 i att en sk provskola inrättades vid seminariet.

Efter vårterminen 1863 lämnade seminariets första föreståndarinna Hilda Wilhelmina Elfving (bd 13, s 296) sin anställning. Direktionen beslöt då efter överläggningar med F F Carlson (bd 7) att till tjänsten kalla M. I samband därmed framhölls att M "gjort sig känd för utmärkt skicklighet i lärarinnekallet, förenad med en ovanlig grad av ordnande förmåga" (bil till dins prot 2 juni 1863). M tillträdde tjänsten vid höstterminens början. Redan efter en kort tid kom hon i konflikt med direktionen angående skolans arbetssätt. Hon vände sig särskilt mot den valfrihetsprincip, som uttryckts i de första provisoriska stadgandena, och den därmed sammanhängande relativt fria föreläsningsverksamheten, för vilken hon ansåg eleverna sakna forutsättningar genom sina bristfälliga grundkunskaper och dåliga träning i självständigt arbete. M ville införa mera skolmässiga undervisningsformer och ge skolan den fasthet som utmärkt Klosterskolan. Då direktionen inte ville tillmötesgå M:s önskningar inlämnade hon i nov sin avskedsansökan. Slutligen gav dock styrelsen efter, M fick igenom sina krav och stannade kvar på sin post.

Under 1864 arbetade M målmedvetet för att fa sina intentioner förverkligade i ett nytt reglemente. Ett förslag framlades i juni och fastställdes av KM:t 6 aug. Detta avsåg att ge seminariet fasthet och stadga. Lärokursen uppdelades på tre avdelningar, som skulle genomgås på tre år. Tio läroämnen var obligatoriska. Regler fastställdes för inträdes- och avgångsexamina. Lärarna, som tidigare varit timanställda, fick säkrare anställningsförhållanden, vilket gav en fast lärarkår. Den 3 okt 1864 började undervisningen enligt det nya reglementet och samtidigt öppnades den till seminariet knutna övningsskolan Normalskolan för flickor, som var uppdelad på fem klasser och en förberedande. Genomgången Normalskola meriterade till inträdesprov vid seminariet.

En av direktionens medlemmar hade reserverat sig mot reglementsförslaget och avgick när detta antogs. Han var inte ensam i sin kritik. Redan i juli blev M föremål för skarpa utfall i olika tidningar och en långvarig pressdebatt följde. M beskylldes bl a för puritanism och härsklystnad. Normalskolan sågs som ett knep för att få "väldresserade rekryter" (cit efter Bremer, 4, s 626) till seminariet. Till M:s försvar ingrep bl a Fredrika Bremer. Förföljelserna tycks ha haft sin grund i ett par avskedade seminarielärares hämndlystnad.

Under sin återstående tid vid seminariet ledde M framgångsrikt verksamheten. Direktionen uppskattade M:s insatser och ett drygt år efter konfliktens höjdpunkt överlämnades en gåva som "ett tacksamt erkännande av föreståndarinnans osparade nit i och för läroanstalten" (dins prot 30 jan 1865). Revisorerna uttryckte "sin synnerliga tillfredsställelse med seminariet och den ordning som där rådde" (dir:s prot 5 okt 1864). Intresset var stort ute i landet och skolans verksamhet följdes bl a av besökande från olika delar av Sverige. Inför sin avgång 1868 gav M uttryck för sin bestämda uppfattning att seminariet och Normalskolan fortsättningsvis borde ledas av en man. Hennes kandidat var hennes gode vän lektorn vid seminariet Ernst G F Olbers. Direktionen gick på M:s linje, och efter en reglementsändring utnämndes Olbers till rektor. Samtidigt utsågs två biträdande föreståndarinnor, Regina Pallin och Hilda Casselli, för seminariet resp Normalskolan; båda hade varit elever vid Klosterskolan. M kunde alltså indirekt påverka arbetet vid skolan även sedan hon lämnat sin tjänst.

Sommaren 1868 ingick M äktenskap med lektorn i kristendom vid seminariet Carl Norrby. Han utnämndes fyra år senare till kyrkoherde på Gotland, dit M följde honom. M uppehöll kontakten med sina vänner på fastlandet, men tiden på ön blev en besvikelse för båda. Maken hade en stor arbetsbörda, vilket inte förbättrade hans tidvis svåra lungproblem. 1879 kallades Norrby till en tjänst vid UU; kallelsen hade arrangerats av M.

I Uppsala deltog M livligt i den aktuella skoldebatten, som i slutet av 1800-talet bl a gällde införandet av matlagning, senare utvidgat till huslig ekonomi, i undervisningen. M visade här lyhördhet för det alltmer industrialiserade samhällets krav. Hon ansåg att även utbildning i praktiska ämnen borde föras över från hemmet till skolan. M sökte skapa opinion för dessa ämnens införande på schemat, bl a genom insändare i Verdandi och uppvaktning hos drottningen. I takt med att praktisk och teoretisk undervisning i huslig ekonomi infördes vid olika läroanstalter blev bristen på kompetenta lärarinnor alltmer påtaglig. I ett uppmärksammat föredrag – tydligt inspirerat av M – vid ett seminarielärarmöte i Uppsala 1891 pläderade prof Norrby för att ämnet skulle göras obligatoriskt vid folkskollärarinneseminarierna. Denna tanke visade sig dock ogenomförbar.

Vid Uppsala enskilda läroverk beslöt styrelsen och rektor J A Lundell (bd 24) att inom ramen för den praktiska undervisningen infoga också huslig ekonomi. På omvägar fick M 1893 veta att skolan önskade hennes fosterdotter Ida Norrby som föreståndare för den nya verksamheten. M hade målmedvetet styrt dotterns utbildning för att ge henne gedigna kunskaper i det nya ämnet. När Ida N i sept s å utnämndes till skolans första lärarinna i huslig ekonomi, var hon utomlands för studier. M tog dock på sig de praktiska förberedelserna, t ex när det gällde skollokal och arbetsplan. I en broschyr (1895), tryckt i 670 ex och utsänd till bl a riksdagsmännen, framhöll hon den nya fackskolans förtjänster. Skriften var troligen avsedd att bilda underlag för ett önskat beslut om statsbidrag. 7 febr 1895 startade verksamheten vid Fackskolan för huslig ekonomi, där M som inspiratör gjorde sin sista pedagogiska insats.

M ägde många förutsättningar för sin skolverksamhet: Hon var begåvad och energisk och hade god organisationsförmåga. Hon hade därtill blick för de krav samhällets långsiktiga omvandling i riktning mot industrialisering och ökad arbetsfördelning ställde på undervisningssystemet. Det nytänkande som M således manifesterade i frågor rörande den kvinnliga utbildningen svarade emellertid inte mot någon radikalism rörande kvinnans roll i samhällslivet. I kontrast till hennes egen gärning framstår hennes traditionella kvinnosyn. Hon ivrade för ett skolsystem för kvinnor som visserligen skulle ge gedigna kunskaper inom ett brett område men ej utgöra inledningen till högre studier. Att M för att nå sina mål ibland gick bryskt fram är otvivelaktigt men hennes insatser under en viktig period i den sv skolundervisningens historia var betydande.

Författare

Gunilla Karlsson

Arkivuppgifter

Skriv:er (bl a redogöner o läroplaner) av M i H lärarinnesem:s arkiv, SSA. Brev till M från Fredrika Bremer tr i Bremer nedan a a. Brev från M i RA (till FF Carlson).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Några ord om våra flickskolor, särskildt till belysning om införandet af "huslig ekonomi" i de lägre flickskolorna (Verdandi, årg 12, 1894, Sthlm, s 246–256; undert: Jane Norrby, född Miller). – "Hushållsskola"? – "Matlagningskurser"? – "Skolkök"? – "Fackskola för bildande af lärarinnor i huslig ekonomi"? [Rubr.] Sthlm 1895. 8 s. [Undert: -a- -o-.] – Företal il Lagerstedt, Kokbok för skolkök och enklare matlagning, Sthlm 1892, s 1 f, 2. uppl 1894, 2. tr 1900; bidrag sign -a-o- i tidn Vårt land, Sthlm, 1890-talets början.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 4 juni 1868, nr 20, o 15 sept 1868, nr 22, RA; Vol A I: 1–3 (dins prot 1861–69), D IX (besöksbok), E la (k brev 1860-68), H lärarinnesem:s arkiv, SSA.

N Beckman, Vår skolas hist, 2 (1931); F Bremer, Brev, 3–4 (1917–20); R Fåhrseus, H lärarinne-senr.s hist (1943); E Heckscher, Några drag ur den sv flickskolans hist (1914); K h lärarinnesem in memoriam (1943); A Kruse, Hilda Casselli ] (Dagny 1903); H Lundh, Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala 1895–1945 (1945); G Löfgren Norrby, Laddat liv (1944); EGF Olbers, Om kongl sem för bildande af lärarinnor ... (1871); SMoK; Ställmar o förhållanden, ed MJ Crusenstolpe, 1864, juli, s 24 f, aug, s 11-13; A Sörensen, Det sv folkundervismväsendet 1860–1900 (Sv folkskolans hist, 3, 1942); UUM ht 1916 (1917).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jane Miller Thengberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9352, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunilla Karlsson), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9352
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jane Miller Thengberg, urn:sbl:9352, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunilla Karlsson), hämtad 2024-04-16.