Adolph Fredric Munck

Född:1749-04-29 – Finland (i S:t Michel)
Död:1831-07-18 – Italien (i Massa-Carrara)

Riksdagsledamot, Landshövding, Ståthållare, Hovstallmästare


Band 25 (1985-1987), sida 769.

Meriter

1 Munck, Adolph Fredric, f 29 april 1749 i S:t Michel, Finland, d 18 juli 1831 i Massa-Carrara, Italien. Föräldrar: överstelöjtn Anders Erik M o Hedvig Juliana Wright. Volontär vid Savolax infanterireg 22 juli 60, page vid hovet 16 april 65, kammarpage hos konung Adolf Fredrik 12 juli 67, kornett vid livdragonreg 13 nov 71, förste kammarpage hos Gustav III 6 juni 72, hovstallmästare 30 dec 72, löjtn vid livdragonreg 14 febr 75, ryttmästare vid adelsfanereg 22 maj 75, sekundmajor där 22 okt 76, förste hovstallmästare 3 okt 73-88, deltog i riksdagarna 78, 86 o 89, ceremonimästare vid alla K M:ts ordnar 27 dec 78, ståth på Drottningholms slott 24 jan 81, senare även vid Svartsjö slott o Ventholmens kungsgård, överstelöjtn i survivance vid adelsfanereg 20 april 82, ståth över Drottningholms o Svartsjö slott o län 864 okt 90, led av utredn:kommissionen för krigsrustningarna 23 maj 88, landsh i Uppsala län 27 maj 88 (tilltr ej), frih mellan 27 maj o 20 juni 88 (frih:brev antedaterat till 27 dec 78; Odhner 3, s 69 f; Nordin), president i kammarrevisionen 3 juli 8892, greve 4 juli 88, förordn att vårda o förvalta Ulriksdals o Karlbergs slott o kungsgårdar 11 febr 89, tf överståth 11 febr4 maj 89, led av regeringen under konungens vistelse i Finland maj 89, ordf i hemliga krigsberedn 10 maj 89, ordf i komm ang örlogsflottans förbättrande 14 nov 89, erhöll av K M:t "ett års tjänstledighet ifrån början av nästkommande år till att i enskilda angelägenheter företaga en utrikes resa" 4 okt 90, avsked från samtl ämbeten senast 7 juli 92, bosatt i Italien, natural greve i Parma o Piacenza 16. Serafimerriddare med rätt att bära ordens insignier i briljanter 22 nov 90. Ogift.

Biografi

Ungefär två månader före statskuppen 1772, hade M utsetts till förste kammarpage. Att han var beredd att tjäna sin konung behöver man inte betvivla. Gustav III uppgav själv i en hemlig instruktion för E W Taube att han 18 aug på aftonen av M fått veta att mössorna ämnade fängsla honom. M hade av sin far, som var närvarande vid riksdagen, fått upplysningar om dessa planer. Då konungen 21 aug med några av sina förtrogna begav sig till Skeppsholmen för att förvissa sig om att den där förlagda galäreskadern var under kontroll, åtföljdes han bl a av M. En belöning för sina tjänster fick M, då han utnämndes till hovstallmästare och då han hedrades med riddartecknet av Svärdsorden.

För M:s förhållande till Gustav III spelade det en viktig roll att han delade det intresse som konungen och hans hovmän hyste för tidens mer eller mindre hemliga sällskap. M hade skaffat sig ett betydande bibliotek av böcker med kabbalistiskt, mystiskt och alkemistiskt innehåll. En viktig roll spelade han i det s k Metatronsällskapet, där han slutligen synes ha blivit stormästare. Utmärkande för dettas verksamhet var den fysionomistiska forskningen. Som stormästare förfogade M över en universalmedicin för alla sjukdomar och över en talisman. I själva verket passade mysticismen med alla dess utsvävningar inte Gustav III. Från 1783 betraktade han mera kritiskt dessa företeelser. Detta kan ha bidragit till att konungen från denna tid förhöll sig mera reserverad till M.

För Gustav III blev det ett problem att lösa tronföljdsfrågan. Äktenskapet med Sofia Magdalena hade ingåtts 1766, men inga barn föddes under de följande åren i den kungliga familjen. Drottningen var blyg och otillgänglig. Konungen trodde sig säkra tronföljden, då han genomdrev ett äktenskap mellan hertig Karl och Hedvig Carlotta (bd 8). Då också detta äktenskap föreföll att bli barnlöst, återstod för konungen att finna en väg till sin maka.

Som förmedlare beslöt konungen att anlita M, ett bevis för hans tillit till denne. M förmådde makarna till en uppriktig diskussion, där de erkände sina fel och förlät varandra. I aug 1775 inleddes deras samliv. Kungen hade tydligen en lindrig missbildning i könsorganet, medan drottningens var så trångt, att samlaget för henne blev plågsamt. M måste följa konungen in i sängkammaren för att bistå honom. Han har efterlämnat en skriftlig redogörelse för förloppet (i utdrag i Ögonvittnen om Gustav III). Avsikten med skriften var att rentvå sig från beskyllningar för att ha varit drottningens älskare. Sådana riktades mot honom i den samtida memoarlitteraturen, men det finns ingen anledning att tro på dem.

I sept 1775 fick drottningen missfall, men i febr 1778 kunde konungen meddela sin familj, att Sofia Magdalena väntade barn. Glädjen byttes i förtvivlan, då det visade sig att änkedrottningen och hertig Karl hade tagit på allvar de illasinnade ryktena om M:s andel i det k äktenskapets fullbordan. Hertigen gick så långt, att han försökte förmå M att erkänna faderskapet. I nov 1778 föddes tronföljaren, Gustav Adolf, och 25 aug 1782 det andra barnet, Karl Gustav, hertig av Småland.

Drottningen tackade M med rika skänker. Bl a fick han ett ur med drottningens porträtt. I samband med tronföljarens födelse blev M ceremonimästare vid alla K M:ts ordnar. Konungens tacksamhet för M:s tjänster mot honom och riket bestod även under 1780-talets starka motsättningar. Denne utnämndes 1781 till ståthållare på Drottningholm, vilket medförde en del angelägna uppgifter. Kungaparet uppehöll sig gärna där, och det gällde för M att göra deras vistelse så angenäm som möjligt. På slottet pågick byggnadsarbeten som M skulle övervaka. Bl a inreddes 1787 ett nytt corps de garde i hovstallets mittlänga. I början av 1780-talet påbörjades bygget enligt C F Adelcrantz' planer av de stora broarna från Lovön till fastlandet. M ansvarade för de nödiga vägarbetena, men då han ville blanda sig i Adelcrantz' brobygge, fick han dra sig tillbaka.

Vänskapen mellan drottningen och M varade däremot inte länge. En av flera förklaringar till drottningens missnöje är att hon ogillade M:s kärleksförbindelser. Den första kända älskarinnan var kammarfrun Anne-Sofie Ramström, som var behjälplig vid konungens besök i drottningens sängkammare hösten 1775. Med henne hade M tre barn. Kammarfrun kunde inte hålla tand för tunga och förvisades från hovet med pension. Då den unga premiärdansösen Giovanna Bassi därefter blev M:s älskarinna, indrog drottningen de pensioner som hon beviljat M och hans mor. Efter 1785 hade M definitivt fallit i onåd hos drottningen, då han än en gång forsökte medla mellan henne och konungen. En av drottningen utlovad gåva på 50 000 rdr uteblev. Ur konungens gunst utträngdes han av G M Armfelt, som fick efterträda honom som förste hovstallmästare. M tröstades med grevevärdigheten och utsågs till landshövding i Uppsala län, en befattning som han dock inte tillträdde.

Då chefsposten vid kammarrevisionen blev vakant 1788, utsågs M till dess chef. Han föreslog en grundlig utredning i en kompetenstvist mellan verket och kammarkollegiet angående de s k balansmålen och sparade inte på orden i sin kritik. M utarbetade ett förslag som gick ut på att kammarrevisionen borde återförenas med kammarkollegiet, som skulle uppdelas i två eller flera jämställda divisioner. Åsikterna gick dock isär, och M blev på grund av sin landsförvisning inte i tillfälle att genomdriva sina planer.

Det ryska kriget 178890 gav M en möjlighet att återupprätta de goda relationer med Gustav som försämrats under 80-talets andra hälft. Till Haga-konseljens sammanträden kallades inte M, och han var tydligen en motståndare till krigsplanerna men blev ledamot av utredningskommissionen för krigsrustningarna. Denna kommission, som stod under riksrådet G A Hiärnes (bd 19) ledning, skulle se till att armén fick sin utrustning, sin beklädnad och sitt underhåll. Tydligen uppskattades M:s insats här, ty 1789 kallades han till ledamot av den sk hemliga krigsberedningen, som stod under konungens eget presidium. Han blev också medlem av interimsregeringen, som inrättades under pingsten s å. M utsågs vidare av Gustav III till ordförande i den särskilda kommission som hade att föreslå åtgärder för flottans upprustning. Denna gjorde uppenbarligen en god insats (Munthe).

Då Gustav III i dec 1788 kallade rikets ständer att sammanträda följande månad för att utverka medel för krigets fortsättande och för att kväsa den adliga oppositionen, visste han att han skulle möta ett starkt motstånd. Till förberedelserna hörde att utnämna M till tf överståthållare under riksdagen.

M:s första åtgärd blev att öppna en "klubb", där konungens vänner enligt tidens sed utspisades och instruerades. Klubben inrymdes i övre våningen av "greve Pehrs hus", där M hade sitt "eleganta hem". Motståndarna (patrioterna), av konungen kallade ryska klubben, samlades på Malmens källare. 20 febr fick M order att häkta ledarna för oppositionen. De skulle förvaras på Fredrikshof, och han ägde sörja för bevakningen.

M:s tjänstvillighet hade dock sina gränser. Han var avgjord motståndare till Förenings-och säkerhetsakten. Han var ej heller rädd att till konungen framföra sin kritik och han hotade med att lämna landet om akten genomdrevs. I ett brev riktat direkt till konungen åberopade M dennes löfte av 21 aug 1772 "att aldrig begära, att aldrig emottaga större makt än den regerings formen av samma dag utstakar ..." Den aktuella kompletteringen av regeringsformen gav konungen "de väsentligaste delar av ett oinskränkt envälde". M anhöll till slut att bli befriad från överståthållarämbetet. M:s brev blev dock troligen aldrig besvarat. Konungen behövde hans tjänster. Han fick kvarstå som överståthållare till i maj, då han utsågs till ledamot av den tillförordnade regeringen och blev ordförande i den hemliga krigsberedningen.

Till Gustav III:s förberedelser inför det ryska kriget hörde präglingen av mynt som armén behövde i fiendelandet för köp av varor och tjänster. Under Haga-konferensen 25 maj 1788 beslöts att prägla några skeppund 5-kopeksstycken, men Gustav III behövde också mynt av högre valör. Kort före krigsutbrottet förfärdigades en skruvpress varmed ryska guldimperialer präglades i slutet av sommaren. M fick order att övervaka präglingen.

Trots att fred slutits i Värälä (14 aug 1790) ville konungen trycka 20 miljoner rubel. Sedlarna skulle på olika vägar införas till Ryssland. Avsikten var att dels ge en god förtjänst, dels vålla oro på den ryska penningmarknaden. Tryckningen ombesörjdes av C Apelqvist. M gav i aug 1791 denne order att tillfälligt avbryta sedeltryckningen för att tillverka finska krigskommissariatets fältkassepolletter eller s k "falska" fahnehjelmare. Det är inte troligt att M hade vågat avbryta tryckningen av ryska sedlar för att igångsätta en förfalskning för egen räkning. Han utgick antagligen från att han gjorde Gustav III en tjänst. Han kände konungens tidigare mynttillverkning och behövde därför inte finna det fahnehjelmska projektet orimligt. Något bevis för att kungen varit medveten om M:s åtgärd föreligger dock inte. När Gustav III fick kännedom om vad som hänt reagerade han häftigt. 12 mars 1792 gav han order om att alla redskap för det ryska sedeltrycket omedelbart skulle förstöras.

För kungen kom händelserna ytterst olägligt. Riksdagen i Gävle hade just inletts. Blev det känt att någon i konungens omgivning, och till på köpet på Drottningholm, hade tillverkat fältkassepolletter, var konungens anseende hotat. Oppositionen skulle säkert förstå att utnyttja situationen.

Då M inte ville förklara omständigheterna kring sedeltryckningen på ett sätt som konungen kunde godkänna, blev följden en slutlig brytning. Konungen vågade inte lita på att M skulle tiga med vad han visste om det ryska sedeltrycket. M måste oskadliggöras, dvs placeras där varken sol eller måne lyste (på Marstrands fästning). Skottet på operamaskeraden 16 mars omintetgjorde dessa planer. Hertig Karl beslöt att han skulle landsförvisas. Inom ett halvt år måste M återsända sina ordensdekorationer, anta ett annat namn och offentligt tillkännage sin judiciella död. Han måste ställa säkerhet för 93 775 rdr, priset för de fahnehjelmska sedlar som han påstods ha sålt. Själv uppgav han sig ha sålt för endast 47 510 rdr. 26 april 1792 avreste M under bevakning från Sthlm. Resan gick till Italien, där han slog sig ned i Pisa.

I Italien fortsatte M att arbeta för sina intressen i hemlandet. Han försökte utverka lejd för en hemresa för att kunna föra sin avbrutna process till slut. Han hotade att publicera handlingar som skulle kompromettera de styrande, svärta Gustav III:s minne och störa relationerna till Ryssland. Man ville blidka M genom en skälig pension, men diskussionen härom avbröts genom Gustav IV Adolfs vägran att medverka. Ett årligt anslag, som senare beviljades M, indrogs vid konungens abdikation. 1825 förunnade Karl XIV Johan honom en anspråkslös pension.

M sökte skydd i Milano efter fransmännens erövring av staden 1797, och följande år blev han medborgare i den Cisalpinska republiken. Han köpte ett gods nära staden Massa i Norditalien. Hovet i Wien förlänade honom grevetitel i Parma och Piacenza och 1817 blev han medborgare i Massa-Carrara. Hans alltmer försämrade ekonomi hindrade honom från att delta i sällskapslivet. M blev begraven på fattigkyrkogården i Massa.

Författare

Oscar Nikula



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

M:s arkiv är splittrat. Ms o brev till M i KB, RA, UUB. Brev från M i GUB, KB, RA o UUB.

Tryckta arbeten

Brev tr i: Correspondance du comte Munk avec m. Lagesvärd [!], Chargé d'afläires de S. M. le roi de Suéde auprés des cours et états dTtalie suivie de ses moyens de deffense, u o [1796], 4:o; Suite de la correspondance du comte Munck avec mr. Lager-sverd, chargé d'affaires ..., u o [1797], 4:o; Recla-mations du comte Munck, u o 1797, 4:o [2 varianter]; Svenskars bref och anteckningar från Italien, 2: Strödda bref från svenskar, 1, ur Uppsala universitetsbiblioteks samlingar, utg af E Lundström, Gbg 1914, s 5559 [till C Lagerbring 23/10 1797]; SSLF 237: Konung Gustaf III:s brevväxling med A F Munck utg o bearb av H Donner, Hfors 1933, s 127135, 138142 [till Gustav III 177789], 148171 [till G A Reuterholm 1792].

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographica, vol 17 c, RA; Gustavianska saml, Biographica, Handkar till Sveriges pol hist 1792-1800, UUB; Munckska saml o Arm-feltska saml, FRÄ.

G G Adlerbeth, Hist anteckmar, 12 (189293); AdRP 177172, 13 (196971); F Almén, Gustav III o hans rådgivare 1772-89 (1940); M Anckarsvärd, Minnen från åren 17881790 (1892); E L Birck, General Tolls krigsplan år 1788 ... (SSLF 296, 1944); C v Bonsdorff, Gustaf Mau-ritz Armfelt, 1 (SSLF 212, 1930); Carpelan; H Donner, Greve A F M o de fahnehjelmska sedlarna (1918); dens, Gustav IV Adolf i Hamburg (FHT 1919); dens, Konung Gustav IILs brevväxl med A F M (SSLF 237, 1933); dens, Frimurarröster ur det förflutna (1935); GJ Ehrensvärd, Dagboksanteckn:ar förda vid Gustaf IIIs hof, ed E V Montan, 2 (1878); CJ Ekeblad, Gustaf III o hans gunstlingar, ed G E Klemming (1871); B E[stlander], Juhana Reinhold Munck (Kansallinen elämäkerrasto, 4, 1932); E Gamby, Femkopeksmyntningen i Avesta 1788 (NNÅ 1939); dens, Förfalskn av ryska mynt o sedlariSthlm 1788-1792 (NNÅ 1940); Handlar o upplysn:ar rör k Gustaf III o hans regeringstid (DGA 18, 1842); Handkar rör Sveriges äldre, nyare o nyaste hist samt historiska personer, ed A Adlersparre, 19 (1830-33); B Hennings, Gustaf III, en biogr (1957); I Höijer], A F M (SMoK 5, 1949); A Isak, Sjelfbiogr (1897); G Iverus, Hertig Karl av Södermanland, 1 (1925); O Jägerskiöld, 17211792 (Den sv utrikespolitikens hist, 2:2, 1957); dens, Ä F M:s berättelse (Arkivvetensk studier, 3, 1962); J Kleberg, Kammarrevisionen kammarrätten 1695-1940 (194041); Konung Gustaf III:s efterlemnade o femtio år efter hans död öppnade papper, ed E G Geijer (1876); P de Luz [pseud för P H de La Blanchetai], Gustav III, ett porträtt (1949); E Lönnroth, Den stora rollen. Kung Gustaf III spelad av honom själv (SAH från år 1986, 1, 1986); Malmström, 6 (1901); Memorialer o handl:ar rör den tvist som upkommit emellan ... A F M o kongl kammar-revisions herrar ledamöter (1790); A Munthe, Sv sjöhjältar, 7:1 (1914); O Nikula, Falska o äkta mynt under Gustav IIIs ryska krig (1949); dens, De fahnehjelmska sedlarna o 1792 års riksdag (Studia numismatica 1982); C G Nordin, Dagboksanteckmar för åren 1786-92 (HH 6, 1868), s 286; M Nylund, G A Reuterholm under förmyndaretiden 17921796 (1917); Odhner, 1-3 (1885-1905); Protocoller o handl:ar uti den upkomna twisten emellan K M:ts o rikets kammar-revision samt ... A F M rör sysslors bortgifvande o oeconomie ärender i högbe-mälte kongl collegio (1790); G Ribbing, Gustav IILs hustru Sofia Magdalena (1958); dens, Ensam drottning. Sofia Magdalena 1783-1813 (1959); N Staf, Polisväsendet i Sthlm 17761850 (1950); B Steckzén, Krigskollegii hist, 23 (1937); T W[estrin], Från frih Georg Gustaf Wrangels sista dagar (HT 1903); Ögonvittnen om Gustav III, ed B Hennings (1960), s 99-111; Överståth:ämbetet 1634 16/10 1934 (1934).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Adolph Fredric Munck, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9538, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oscar Nikula), hämtad 2018-12-12.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9538
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Adolph Fredric Munck, urn:sbl:9538, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oscar Nikula), hämtad 2018-12-12.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se