Meriter

2 Munck, Bror Olivier Claes, f 21 okt 1857 i Jönköping, d 16 febr 1935 i Sthlm, Osc. Föräldrar: översten Carl Jacob M o frih Henriette Ulrika Antoinetta Carolina Cederström. Volontär vid Smålands husarreg 20 april 74, studentex i Jönköping 75, elev vid krigsskolan 14 juli 76–16 okt 77, underlöjtn i reg 9 nov 77, elev vid ridskolan på Strömsholm 78–79, underlöjtn vid Smålands husarreg 6 sept 81, elev vid skjutskolan 82, ordonnansofficer vid andra militärdistr:s stab 20 jan 83–12 okt 87, andre löjtn 4 febr 87, förste löjtn 5 sept 88, skvadronbefäl o lärare vid kavalleriskolan 90–91, ordonnansofficer hos inspektören för kavalleriet 17 sept 92–10 sept 95, sekr i komm för omarb av exercisreglemente för kavalleriet dec 94–april 95, ryttmästare i armén 4 dec 96, i reg 26 mars 97, regementskvartermästare 25 nov 97–7 okt 98, andre ryttmästare 4 febr 98, förste ryttmästare o skvadronchef 7 okt 98, tjänstg hos generalstaben för utarb av ny härordn 00, chef för kavalleriskolan 02–03, major vid Skånska dragonreg 22 jan 04, bataljonschef 21 aug 04, kommenderad till generalstaben vid revision av 1901 års härordn 29 jan–9 april 06, att tjänstg vid sjunde tyska ulanreg o sextonde dragonreg 15 maj–15 aug 06, överstelöjtn vid Livreg:s dragoner 12 okt 06, överste i armén o tf chef för kronprinsens husarreg 31 jan 08, överste o chef där 28 okt 10, v ordf i Sv ridsportens centralförb 12–28, överste o sekundchef för Livg till häst 21 april 13, generalmajor i armén o tf inspektör för kavalleriet 16 okt 15, inspektör där 1 jan 16, generalmajor o chef för tredje arméfördeln 15 okt 17, avsked från aktiv stat o generallöjtn i generalitetets reserv 13 okt 22. – LKrVA 02.

G 20 okt 1886 i Sthlm, m frih Ebba Elisabet De Geer, f 15 dec 1863 på Frötuna, Rasbo, Upps, d 20 mars 1947 i Sthlm, Osc, dtr till hovmarskalken frih Louis D o Vendia Mariana Johanna Sofia v Wright.

Biografi

Bror M:s militära karriär var märklig på det sättet att han var en av de få officerare som utnämnts till arméfördelningschef utan att ha genomgått krigshögskolan. Efter trupptjänst vid olika sydsv kavalleriregementen fortsatte M:s karriär vid rangregementena i Sthlm, där officersrekryteringen fortfarande var exklusiv; aristokrati och en ekonomiskt oberoende ställning var villkoren för en karriär. Till sist blev M 1913 sekundchef för Livgardet till häst, dvs i praktiken regementschef för det i rangställning främsta av de åtta kavalleriregementena (konungen var formell chef). Under denna tid anlitades M flera gånger som militär expert av de Staafska försvarsberedningarna 1911–14 och gjorde sig här känd som en intensiv förespråkare för kavalleriet och dess betydelse i det moderna försvaret. M hävdade t ex kraftigt att kavalleriet borde anlitas för strategisk spaning vid förflyttningen av de större arméenheterna (armékårer, brigader) och att det dessutom borde användas som ett överraskningsvapen när det gällde att möta invasioner och göra flankanfall mot fienden. M gjorde sig även tidigt till talesman för vinterutbildning av kavalleriet och försöksverksamhet med s k hjulryttartrupper, dvs cykelburna trupper.

1913–14 ledde M försöksverksamheten i övre Norrland med cykel- och skidlöparetrupp. Dessa övningar har beskrivits som de mest fältmässiga som dittills hade hållits i Sverige. Försöken slog väl ut och medförde att den sv armén tidigt gick in för högvinterutbildning av trupper i Norrland. Denna utbildning väckte ett internationellt intresse och blev framdeles en specialitet för den sv armén som gjorde att man stod relativt gott rustad långt uppe i norr under de båda världskrigens beredskap. Under det finska inbördeskriget 1918 var M redo att leda en sv frivilligkår men beviljades inte avsked ur tjänsten för detta.

M hyste en stor beundran för det tyska militärväsendet. 1906 hade han tjänstgjort tre månader vid ett kavalleriregemente i Tyskland, och härifrån hämtade han många förebilder för sin senare verksamhet. Den modernisering av kavalleriet och den ändrade syn på kavalleriets strategiska betydelse som M sökte genomföra hade sin upprinnelse i de tyska erfarenheterna.

Efter sitt militära avsked blev M en ledande företrädare för den militära idrotten och då främst ridsporten och den moderna femkampen. Han var v ordförande i Sv ridsportens centralförbund och ledde den sv ryttartruppen vid de olympiska spelen i Paris 1924.

Mest känd för eftervärlden torde M vara som grundare och ledare för den s k Munckska skyddskåren. Detta väpnade borgargarde bildade M 1927 i samförstånd med polismyndigheterna i Sthlm. Syftet var att trygga samhällsordningen genom ett stående borgargarde, avsett att ingripa mot "samhällets inre fiender", dvs i första hand kommunisterna. Inom polisledningen i Sthlm och bland grupper av militärer ansåg många att samhällets beredskap mot kommunisterna var otillräcklig vid händelse av ett kupp- eller revolutionsförsök inspirerat av den ryska revolutionen 1917 – eller rentav dirigerat från Moskva. Denna "Moskvaskräck" fick ytterligare näring genom den politiska vänsterns nedrustningsbeslut i riksdagen 1925 och genom det sk kosackvalet 1928, då högern i sin valagitation slog hårt mot socialdemokraterna som förtäckta bundsförvanter till kommunisterna och Moskva.

Kåren kom att omfatta ca 2 000 man utrustade med vapen och 50 skarpa skott var. Genom polismästare G Hårleman (bd 19, s 592) erhölls licenser för ca 1 300 vapen medan 500–600 vapen illegalt togs in i landet från Tyskland. Enligt tidningsuppgifter skall även berlinlegationens kurirpost ha utnyttjats för denna trafik. Vissa av de insamlade vapnen lär ha hamnat hos Sveriges fascistiska kamporganisation. Efter schismer inom denna organisation läckte hela affären ut i pressen, sedan "förre fascistgeneralen" K O Hallgren hade anmält saken till Stockholmskriminalen. Något förbud mot privata beväpnade sammanslutningar fanns inte men insmugglingen av de tyska vapnen var ett klart brott mot vapenkungörelsen och föranledde en rad åtal vid Sthlms rådhusrätt och Svea hovrätt. Hårleman frikändes i hovrätten, som dock ansåg att han förfarit felaktigt vid utfärdandet av vapenlicenserna.

M åtalades vid Sthlms rådhusrätt för olaga vapeninnehav men slapp undan med böter. Han hävdade, att han hade varit i god tro i fråga om vapenanskaffningen och inte känt till smugglingen från Tyskland. Han framhöll att kåren hade bildats med stöd av polismästaren, varför ledningen hade trott att allt skedde i lagenliga former. M uppgav även att kåren var strikt opolitisk och endast godtog betrodda medlemmar. Sålunda hade man redan från början utfärdat en order för att hindra fascister från att anslutas. Organisationen kritiserades dock häftigt främst från vänsterhåll. Högern såg med större förståelse på kåren, även om t ex sättet att skaffa vapen ogillades.

I jan 1932 införde M ett meddelande i pressen mot den "smädekampanj" som hade riktats mot skyddskåren. Här slog han fast att kåren skulle bestå "så länge ett politiskt parti, understött av utländsk makt, arbetar för att med våld omstörta samhället". Här utpekades tydligt kommunisterna medan fascisterna uppenbart ansågs arbeta inom den rådande samhällsordningen. Vidare hette det att kåren var "en opolitisk organisation" och att den enda verksamhetsformen var att "vid behov stå till myndigheternas disposition".

I riksdagen motionerade socialdemokraterna om en allsidig utredning för hindrande av "väpnade, privata sammanslutningar" och om snara regeringsförslag i detta syfte. En utskottsmajoritet avvisade dock detta förslag, vilket även blev riksdagens beslut. Vid riksdagsdebatten 6 juni 1932 förklarade statsminister C G Ekman att samhället inte kunde tillåta enskilda, beväpnade kårer. Ansvaret för ordningen måste helt och fullt vila på samhällets egna organ. En viss förståelse för den Munckska kåren visade dock statsministern när han sade att den "i princip" inte var "önskvärd".

Högerledaren A Lindman stödde den Munckska kåren genom en till pressen utsänd kommuniké via TT 9 nov 1931. Han menade att kåren hade bildats "i renaste uppsåt" och under ansvarsfull ledning i ett läge av "en så överhängande fara för den lagliga ordningen, att frivillig förstärkning av dess krafter måste anlitas". Mot detta anförde A Engberg i riksdagen, att K Kilbom (bd 21) tydligen hade lyckats skrämma upp högern och militären ordentligt, trots att han inte var mer än "en korpral i tredje internationalens utmärker". Dessutom hade kommunisterna minskat i betydelse, och några bevis för att de skulle inneha vapen hade aldrig framkommit, menade Engberg.

Efter valsegern 1932 tillsatte den nya socialdemokratiska regeringen under Per Albin Hansson en utredning om skyddskåren. Den blev färdig våren 1934 och föreslog en rad förbud och restriktioner för att hindra väpnade privata sammanslutningar. Vid den tidpunkten var den Munckska kåren redan upplöst, och frågan hade förlorat sin aktualitet. Indirekt torde den dock ha fått en fortsatt verkan genom att statsmakterna och polismyndigheterna skärpte uppmärksamheten mot ytterlighetspartierna både på vänster-och högerkanterna.

M:s roll i skyddskåren är fortfarande oklar. Kvar står bilden av en mot kungamakten och fosterlandet starkt lojal officer, som med sin aristokratiska bakgrund hade svårt att acceptera att kommunistpartiet fritt fick verka i 1920-talets Sverige.

M slöt sin ätt på svärdssidan i Sverige. Jordfästningen blev en manifestation av det gamla Sverige. Kistan ledsagades från hemmet vid Strandvägen av officerare från Livregementet till häst medan Svea livgardes musikkår spelade Carolus Rex. Efter kistan leddes M:s vita häst. I Oscarskyrkan deltog generaler, höga ämbetsmän och från kungahuset bl a prinsarna Gustaf Adolf och Carl. Efter akten krossade M:s svåger, prins Oscar Bernadotte, vapenskölden med munken och stjärnan, som skulle följa M i graven. "Din ritt på vår jord är lyktad, nu rider du över bron till Valhalls salar", sade en representant för ridsportens män.

Författare

Kent Zetterberg

Arkivuppgifter

Enstaka brev från M i KB, RA (bl a till T Te-lander i Arkivfragment) o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Anteckningar rörande utbildningen vid kavalleriets skolor samlade af B. M. Tr såsom manuskr. Sthlm 1904. 45 s. [Sign.] [Ny uppl] Malmö 1908. [Anon.] – Handledning vid kavalleriutbildning. Sthlm 1914. 86 s. [Anon.] – Kåserande föredrag rörande VIII. Olympiadens hästtävlingar i Paris 1924 hållet... å Grand Hotell i Stockholm den 29. november 1924 ... Sthlm 1925. 3f s.

Källor och litteratur

Källor o litt: Komm nr 428 (ang väpnade ensk sammanslutn:ar; jfr Förteckn över statl utredn:ar 1904-1945, 1953, nr 2016 1), 482 o 799 (ang försvarsberedn 1, 3 o 4 resp 2; jfr ibid, nr 773–834), Lantförsvarsdep:s konseljakter 14 mars 1913, dnr 422 (heml handl:ar, detachementet M); allt i RA. Handl:ar rör M:ska kåren, KrA.

Art:ar i DN 11, 18 o 30 okt 1931, 24 o 28 jan, 7 juni 1932, 13 april 1934, i SvD 23 febr 1935; C A G Braunerhjelm, K livreg till häst hist, 5:2 (1922); N Fischerström, Ridskolan å Strömsholm (1918); O F Österman, Fd generallöjtn B O C M (KrVAH 1935); C G v Plåten, K skånska dragonreg:s hist, 4 (1947); riksdagstrycket 1932.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bror O C Munck, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9542, Svenskt biografiskt lexikon (art av Kent Zetterberg), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9542
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bror O C Munck, urn:sbl:9542, Svenskt biografiskt lexikon (art av Kent Zetterberg), hämtad 2024-04-25.