Meriter

Lundquist, Sune Viktor, f 11 nov 1911 i Sthlm, Gust Vasa, d 5 sept 1975 i Sundbyberg. Föräldrar: direktör Viktor L o Anna Nyqvist. Studentex vid h reallärov på Norrmalm i Sthlm vt 29, elev vid KTH:s avd för väg- o vattenbyggnad ht 32, utex där 3 sept 36, anställd vid Sthlms stads gatukontor 37–39, vid ÖÄ:s luftskyddsbyrå 39-40, vid luftskyddsinspektionen 40–44, led av stadsplaneutredn nov 41–maj 45, byrådir i civilförsvarsstyr 30 sept 44, byråchef där 45–47, led av civilförsvarsutredn okt 45–jan 47, VD för Byggnadsförb:s intressekontor 47–54, red o ansv utg för Byggnadsindustrin 48–59, led av statens nämnd för byggforskn 53–62, dir för Sv byggnadsentreprenörfören 54–62, konsult i Sv byggnadsindustriförb 62–71. – Förf. – Led av Sv deckarakademin 71 (preses där från 74).

G 1) 27 april 1938(–41) i Sthlm, Engelbr, m Ulla Gunilla Fortuna Berg i hennes 1:a g, f 26 april 1916 där, Hedv El, dtr till civilingenjören Claes Gottfrid Vilhelm B o Emma Gunhild Ingeborg Hahn samt omg Slettenmark; 2) 11 okt 1941(–53) i Sthlm, Hedv El, m Eva Sigrid Maria Leidesdorff i hennes 1:a g, f 23 april 1920 där, ibid, d 12 april 1973 i Solna, Råsunda, dtr till dir Carl Edvard L o Hildur Maria Lovisa Nilsson samt omg Danielsson; 3) 29 juni 1954 i Sthlm, S:t Göran, m skådespelerskan Ragnvi Klara Margareta Lindbladh i hennes 2:a g, f 22 nov 1923 i Nedertorneå, Nb, d 30 juli 1975 i Sundbyberg, dtr till kamrer Knut Ragnar L o Ida Ingeborg Nyman samt förut g Brunskog.

Biografi

Sune L:s far var VD i Sv pressbyrån, och familjen saknade inte tillgång till spännande populärlitteratur. Först efter examen från KTH som väg- och vattenbyggare och en förvaltningskarriär som ledde till en byråchefspost, försökte han sig emellertid själv på genren. 1948 utgav han Mord kring Maud och året därpå den tidigare skrivna Mördaren har matchboll. De väckte inte mer intresse än förstlingsverk i allmänhet gör. Däremot fick han uppmärksamheten på sig med Mord i själva verket (1950) och än mer med den spännande och välkonstruerade I dimma dold (1951; filmad 1953). Med dem var han etablerad som en framstående sv talang inom detektivromanen och befäste ytterligare sin ställning 1953 med den magnifika dubbeln Ar jag mördaren och Fäll inga tårar.

L verkade i huvudsak under den sv detektivromanens guldålder. Hans namn som deckarförfattare, Vic Suneson, nämndes naturligt vid sidan av Stieg Trenters, Maria Langs och H-K Rönbloms. Tillsammans bildade de en kvartett av talangfulla och sinsemellan mycket olika författare, vilkas regelbundna höstböcker uppfattades som stora evenemang i den sv bokvärlden och lästes av en stor publik. L var i detta sällskap den som nådde de minsta upplagorna, dock respektabla. Medan Trenter och Lang (Dagmar Lange) varje år nådde över 40 000 ex och Rönblom över 20 000, höll han sig kring 15 000. Detta var emellertid vackert nog och tillät honom, tillsammans med inkomster från billighetsupplagor och ett arvode från byggnadsindustrin, att 1962 övergå till att bli författare på heltid.

Det fanns i L:s berättarteknik och även i hans ofta verkningsfulla humor en viss torrhet, som kanske hindrade honom från att nå den verkligt betydande populariteten. Hans böcker hade emellertid stor attraktionskraft på de läsare som gillade utstuderade pusselgåtor. Ingen av de stora kollegerna kunde mäta sig med honom, när det gällde att konstruera en verkligt diabolisk gåta, ofta med flera bottnar och nya överraskningar för den som trodde sig ha funnit svaret.

Den andra karakteristiska linjen i L:s författarskap är hans bestämda strävan att skildra polisen i arbete. Han undvek konsekvent de mer eller mindre charmfulla privatdetektiver som efter engelskt mönster befolkade även sv detektivromaner. Hans gåtor löses av yrkesmän. Han satte sig grundligt in i deras arbete och återgav det effektivt och trovärdigt. Han använde ofta genomgående figurer som problemlösare, framför allt de två cheferna på våldsroteln: Kjell Myrman och O P Nilsson (förnamnen på den senare varierar). De är kompetenta, professionella brottsutredare, lika främmande för geniala visioner som för Sherlock Holmes' kokainspruta, även om de inte saknar personliga problem, och Myrman ibland dricker alldeles för mycket av det illasmakande turkiska vinet Beyaz. De kan bli trötta och slitna, plågas av egna bekymmer och besväras av allmänhetens motvilja mot polismakten. Goda exempel på deras arbete har man exempelvis i Så spelar döden (1956) och Fallet 44:an (1963).

L är den sv introduktören av vad som i England kallas "the procedural school", detektivromaner som bygger på polisarbete. Han har på det området orättvist kommit i skuggan av senare lärjungar, framför allt Maj Sjöwall och Per Wahlöö, som mot den nihilistiska skepticismen i L:s böcker ställde en mer tidsanpassad vänsterbetonad samhällskritik och därtill ofta också skrev attraktivare och mer spännande böcker. L var emellertid ingen blåögd samhällsskildrare. Hans böcker röjer vittgående kunskaper om stockholmslivet, inte minst i den lägre medelklassens gråa gränsområden, som annars ansågs alltför oglamorösa för detektivromaner. Utslagna och skadade människor förekommer ofta i hans böcker, och i ett av sina sista verk, Uddagänget (1974), koncentrerade han handlingen kring en grupp socialfall i Birkastan, ett ovanligt glanslöst hörn av Sthlm.

Som miljöskildrare var L effektiv men återhållsam. Han hittade ofta roliga och ibland förbisedda bakgrunder men nöjde sig med att antyda dem. På samma sätt är hans personskildring föga mer än antydd. Den är tillräckligt tydlig för att bära upp historien men inte mer än så. Liksom andra i sin generation betraktade han sig som ett slags konsthantverkare, utan ambitioner att åstadkomma stor konst eller djupare människoskildring. Han höll sig inom ramen för sin talang och uppnådde ofta spännande och roande effekter i kraft av sin vitalitet och uppfinningsförmåga. Detta gäller framför allt hans tidigare författarskap, fram till mitten av 60-talet. Sedan började bubblorna bli glesare i kolsyran, och även om han nästan alltid kom med briljanta gåtor och lösningar, blev själva berättandet tröttare och lite mer mekaniskt.

L var under senare år sjuklig och åstadkom sina sista böcker under stor möda, med hjälp av sin hustru Ragnvi. Hon dog kort före honom, och i sin sista bok, O P Nilssons eget fall, skriven med nästan övermänsklig ansträngning i fullt medvetande om att hans dagar var räknade, ger han en barskt gripande bild av sin främste polisgestalt i en liknande situation, där han får utreda dråpet på sin livskamrat. – L yttrade sig huvudsakligen i sina böcker. I en artikel har han emellertid berättat om sina ambitioner och satt hederlighet i presentationen av gåtan som sin viktigaste ledstjärna. Det gör att många av böckerna har stått sig som läsvärda, skarpsinniga pussel för läsaren att pröva sin begåvning på.

Författare

Åke Runnquist

Arkivuppgifter

Brevväxl mellan L o hans förläggare i Almqvist & Wiksells resp Bonniers arkiv.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Detta är ditt krig. Hemmafronten o dess problem. Sthlm 1943. 123 s. — Förebyggande luftskydd - en uppgift lör ingenjörer (TT, årg 73, 1943, Sthlm, 4:o, Allm avd, s 129-132). - Berlin "dagen efter" (Flyglarm, Riksluftskyddsförbundets tidskr, årg 7, 1943, Sthlm, 4:o, s 401-403). -Militära insatser i civilförsvaret (KrVA, Tidskrift, 1944, Sthlm, s 184-189). - Aldrig mer än ett misstag. Bombröjning ... (Folk och försvar, 1946, Sthlm, 4:o, nr 11, s 3—5). — Tekniskt civilförsvar i London [referat] (TT, 76, 1946, s 621 f). — Gräv, gossar, gräv (ibid, 77, 1947, s 390). — Atombomber mot Stockholm (Ny militär tidskrift, årg 20, 1947, Sthlm, 4:o, s 267-274). - Efterskörd till bombkriget (Byggmästaren, årg 26, 1947, Sthlm, 4:o, s 233—238). — [Samarbetet vid projektering av bostadsområden, diskussionsinlägg] (ibid, s 353 f). — De statliga utredningarna leder till ökad reglering av byggnadsverksamheten (ibid, 27, 1948, s 347 !). — Mord kring Maud. Kriminalroman i stockholmsmiljö. Sthlm 1948. 289 s. [Pseud.] (Gebers kriminalserie.) [Nya utg:] 1956. 255 s. (Wahlströms månadsdeckare, 18.) 1966. [Nya månadsdeckaren, 127.] [Sthlm, tr] Falun 1973. 237 s. [Wahlströms elit-romaner.] 1978. (Månadsdeckaren, pocket [11].) — Staden måste leva. Sthlm 1948 [omsl 1949]. 15 s. (Civilförsvarsstyrelsens småskrifter [omsl].) — Skydd för befolkningen vid bombanfall. Sthlm 1949. 19 s. (Ibid.) - Mördaren har matchboll. Sthlm 1949. 301 s. [Pseud.] (Gebers kriminalserie.) [Nya utg:] 1958. 253 s. (Wahlströms månadsdeckare, 30.) 1966. [Nya månadsdeckaren, 130.] [Sthlm, tr] Falun 1977. (Månadsdeckaren, pocket [5].) — Bostadsfrågan. [Omsl.] [Sthlm] 1950. 11 s. (Aktuellt. [Utgav] Riksdagshögerns kansli [1950:2].) — Mord i själva verket. Kriminalroman i stockholmsmiljö. Sthlm 1950. 260 s. [Pseud.] (Gebers kriminalserie.) [Nya utg:] 1954. 255 s. [Wahlströms detektivserie, 3:11.] 1965. 254 s. [Nya månadsdeckaren, 116.] [Sthlm, tr] Falun 1969. 1979. (Månadsdeckaren, pocket [17].) — [Diskussion om byggnadsregleringarna, inlägg] (Byggmästaren, 29, 1950, s 150). - Vi tänker inte ge oss! Ett försök att skildra övergången från fredstidens lugna vardag till den hårda verkligheten i ett krig, av ... (Vic Suneson). Utg i samverkan med K civilförsvarsstyr. Sthlm 1951. 66 s. [Även pseud.] — I dimma dold. Sthlm 1951. 287 s. [Pseud.] (Gebers kriminalserie.) 2. uppl 1952. 245 s. (Ibid.) [Nya utg:] 1956. 254 s. (Wahlströms månadsdeckare.) 1965. [Nya månadsdeckaren, 111.] [Sthlm, tr] Falun 1971. (Månadsdeckare [181].) Övers: D0den kom försent, Khvn 1963, 192 s, [nyt oplag Khvn] 1974, 191 s (Fremads kriminalromaner). — Byggmekaniseringen. Sthlm 1952. 32 s. (Tills med G Bjursten; Byggnytt [omsl], Sv byggnadsindustriförbundets småskrifter, 3.) — Är jag mördaren? Ett mord i två plan. Kriminalroman. Sthlm 1953. 276 s. [Pseud.] (Gebers kriminalserie.) [Nya utg:] 1957. 188 s. (En Zebra-bok, 57.) 1968. 181 s. [Gebers deckarpockets.] [Sthlm, tr] Falun 1974. 237 s. [Wahlströms elit-romaner.] Overs: Er jeg morderen?, Khvn [1971], 254 s. — Fäll inga tårar. Kriminalroman. Sthlm 1953. 223 s. [Pseud.] 2. uppl s å. [Ny utg, även finl deluppl Hfors] 1965. 207 s. Övers: Kald mig dr. S0vn, Khvn [1968], 228 s. - Döden kastar långa skuggor. Kriminalroman. Sthlm 1954. 252 s. [Pseud.] [Nya utg:] 1957. 257 s. (Fanfarböckerna.) 1967. 206 s. [Gebers deckarpockets.] [Sthlm, tr] Falun 1978. 239 s. [Wahlströms elit-romaner.] Övers: Viikatemiehen varjo, Jyväskylä 1956, 270 s. — Och häcken växte---Kriminalroman. Sthlm 1955. 253 s. [Pseud.] 2. uppl s å. [Nya utg:] 1963. 196 s. [En Geber pocket.] 1968. [Gebers deckarpockets.] ... växte. [Sthlm, tr] Falun 1977. 237 s. [Wahlströms elit-romaner.] — Så spelar döden. Sthlm 1956. 300 s. [Pseud.] [Nya utg:] 1963. 231 s. [En Geber pocket.] 1968. [Gebers deckarpockets.] [Sthlm, tr] Falun 1980. 239 s. (Månadsdeckaren [222].) -Byggnadsteknisk krönika (Tidens kalender, [årg 35,] 1956, Sthlm 1955, s 247-258). - Byggnadsindustrin rationaliserar (Svensk handel, 1956, Sthlm, 4:o, s 143 0- - Ordet är mord. Sthlm 1958. 263 s. [Pseud.] [Nya utg:] 1961. 253 s. (Tidens bokklubb.) 1968. 197 s. [Gebers deckarpockets.] [Sthlm, tr] Falun 1979. 238 s. (Månadsdeckare [218].) - Vänta på annans död. Sthlm 1959. 270 s. [Pseud.] [Ny utg Sthlm, tr] Falun 1972. 255 s. [Månadsdeckaren, 186.] — Att sköta byggma-skiner. Sthlm [1959]. 4:o. 7 s. [Ur Byggnadsindustrin s å.] (SBEF. Sv byggnadsentreprenörföreningen .. ¦) — Fredagen den 14:e. Kriminalroman. Sthlm 1960. 260 s. [Pseud.] [Nya utg:] 1963. 186 s. [En Geber pocket.] 1968. [Gebers deckarpockets.] [Sthlm, tr] Falun 1973. 239 s. (Månadsdeckare [193].) Övers: Fredag den 14., Khvn [1977], 276 s. - Skärvor betyder lycka. Sthlm 1961. 242 s. [Pseud.] [Ny utg, även finl deluppl Hfors] 1965. 200 s. [Nya utg:] 1971. 4:o. 242 s. [En bok med stor stil...] [Sthlm, tr] Falun 1979. 239 s. (Månadsdeckaren [220].) Övers: Stakkels Barbara, Khvn 1963, 186 s, [ny udg Khvn] 1974 (Fremads kriminalromaner). — Förtroeliga band. Sthlm (även finl deluppl) 1962. 255 s. [Pseud.] 2. uppl s å. [Ny utg, även finl deluppl] 1965. 220 s. [Ny utg Sthlm, tr] Falun 1975. 237 s. [Wahlströms elit-romaner.] Övers: Hemmelige bånd, [Khvn] 1964, 190 s. -Fallet 44:an. Sthlm (även finl deluppl Hfors) 1963. 235 s. [Pseud.] [Ny utg] 1967. 185 s. [Gebers deckarpockets.] Övers: Fall Nr. 44, Berlin 1966, 290 s. — Sorgen bär svarta blommor. Sthlm (även finl deluppl) 1964. 233 s. [Pseud.] [Ny utg] 1969. 250 s. (Nya månadsdeckaren, nr 159.) 2. uppl [Sthlm, tr]'Falun 1974. (Månadsdeckare [159].) -Sanningen om Marie-Claire. Sthlm 1965. 306 s. [Pseud.] [Nyutg] 1970. 253 s. [Elit. Purpurbiblioteket. 15.] Övers: Sandheden om Marie-Claire, [Khvn] 1967, 200 s (Fremads kriminalromaner), 2. oplag 197[4], - Brottforsen. Sthlm 1966. 281 s. [Pseud.] JNy utg] 1971. 257 s. [Elit. Röda böckerna. 15.] Övers: Elven, der haevnede, [Khvn] 1968, 181 s (Fremads kriminalromaner), [ny udg] Khvn [1980], 251 s. - 13 kvällar med Vic Suneson. Sthlm 1967. 263 s. [Pseud.] - Vem av de sju? Sthlm 1967. 290 s. [Pseud.] 2. uppl s å. [Nya utg:] [Sthlm, tr] Falun 1970. 255 s. (Nya månadsdeckaren, 167.) 1978. (Månadsdeckaren, pocket [15].) Övers: Hvem af de syv?, Khvn [1969], 218 s; Wer von den sieben?, Berlin 1971, 197 s, 2. Aufl. 1977, Ktery ze sedmi?, Praha 1979, 171 s (Napéti, 122). — Tjugoett. Ovärderlig medarb: Ragnvi Lind-bladh-Lundquist. Sthlm 1968. 288 s. [Pseud.] [Ny utg] 1971. 179 s. (En Zebra-bok [275].) Övers: Nummer 21, Khvn 1970, 222 s. - Hör intet ont. Några kvällar med Vic Suneson. Sthlm 1969. 206 s. [Pseud.] — Mördaren inom mig. Orädd medarb: R Lindbladh-Lundquist. Sthlm 1969. 257 s. [Pseud.] [Ny utg] 1971. 165 s. (En Zebra-bok [286].) Övers: Det skrevne mord, Khvn [1971], 226 s. — Mord på menyn. Matglad medarb R Lindbladh-Lundquist. Sthlm 1970. 214 s. [Pseud.] [Ny utg Sthlm, tr] Falun 1976. 240 s. (Wahlströms elit-romaner.) Övers: Mord på menuen, Khvn [1973], 183 s. — Gräsmattan. En kriminalnovell (Böckernas värld, 1970, nr 2, s 96-99; pseud). - Mord är mitt mål. Detektivroman. Sthlm 197L 219 s. [Även pseud.] Övers: Der falsche Adressat, Berlin 1975, 191 s. — Linje Langeland. Kriminalroman. Mörkrädd medarb: R Lindbladh-Lundquist. Sthlm 1971. 206 s. [Även pseud.] Övers: Linie Langeland, Khvn [1972], 216 s. - Skandal i saluhallen. Detektivroman. Sthlm 1972. 200 s. [Även pseud.] Övers: Mord i torghallen, [Oslo 1979,] 159 s (Krimklubb 52). - Mord å la carte. Sthlm 1972. 116 s. [Pseud.] (Wahlströms mini-pocket, Lördagsdeckaren nr 18.) - Mord med mersmak. Sthlm 1972. 117 s. [Pseud.] (Ibid, 28.) - Mord till dessert. Sthlm 1972. 118 s. [Pseud.] (Ibid, 34.) - Hon såg sig dö. Kriminalroman. Sthlm 1973. 242 s. [Även pseud.] [Ny utg] 1976. 233 s. - Mot midnatt med Vic Suneson. 13 kriminalnoveller. Sthlm 1974. 180 s. [Även pseud.] — Uddagänget. Kriminalroman. Sthlm 1974. 191 s. [Även pseud.] Övers: De seks tabere, Khvn [1977], 226 s; En etter en, Oslo 1977, 172 s (Krimklubb 41). — Klas och den mystiska peruken. [Sthlm, tr] Falun 1974. 159 s. [Även pseud.] (Wahlströms juryböcker, 64.) Övers: "Det vågne 0Je", Khvn 1981, 174 s. — Klas och den gamla ruinen. [Sthlm, tr] Falun 1975. 158 s. [Även pseud; ibid, 69.] — O. P. Nilssons eget fall. Polisroman. Välvillig medarb: R Lindbladh-Lundquist. Sthlm 1975. 220 s. [Även pseud.] Övers: Den en-somme kommissaer, Khvn [1978], 239 s. — Dans med en död (Mordiskt allehanda, en antologi av Sv deckarakademin, [Sthlm, tr] Avesta 1976, s 45— 53). — Pseud: Vic Suneson. Medv bla i Byggnadsindustrin (se nedan) till 1969; se även Förteckning över statliga utredningar 1904—1945, Norrköping 1953, 4:o, s 135 f, 507.

Redigerat: Erik Blomqvist. En minnesskrift. [Omsl.] Sthlm 1967. 4:o. 23 s. (Tills med Åke Svensson.)

Utgivit: Byggnadsindustrin, årg 18–29, 1948–59, Sthlm, 4:o (även red).

Översatt: Harold Q. Masur, Döden ringer på –––, Sthlm (även finl deluppl Hfors) 1951, 297 s (Gebers/Söderströms kriminalserie); dens, Så rik, så vacker och så död, Sthlm 1953, 272 s (Gebers kriminalklubb).

Källor och litteratur

Källor o litt: J Broberg, Mordisk familjebok (1972); J Elgström o Å Runnquist, Sv mordbok. Den sv detektivromanens hist 1900–1950 (1957); B Hasselblad, S L (SvD 25 sept 1975); B Lundin, Spårhundarna (1973); dens, The Swedish Crime Story/Sv deckare (1981); G Sidenbladh, Planering for Sthlm 1923–1958 (1981). – Personliga samtal med L.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sune V (Vic Suneson) Lundquist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9884, Svenskt biografiskt lexikon (art av Åke Runnquist), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9884
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sune V (Vic Suneson) Lundquist, urn:sbl:9884, Svenskt biografiskt lexikon (art av Åke Runnquist), hämtad 2024-04-20.