Meriter

Lemmens, Hinrich, f 10 maj 1590 i Neu-stadt, Mecklenburg, d 8 sept 1657 i Sthlm, Ty. Föräldrar: borgaren Hans L o Margreta Fräseken (llkpred). Kompanjon med köpmannen Peter Kruse, bokhållare i kopparkomp 20, köpman i Sthlm 23, burskap där 4 dec 24, bruksidkare i Uppland, förest i Tyska förs, Sthlm, 34—35.

G 5 dec 19 m Margreta Hansdtr Meyers, f omkr 01, d juni 84 i Sthlm, Ty, dtr till handl Hans M.

Biografi

L:s farfar uppges ha flytt till Neustadt från Nederländerna undan hertigens av Alba förtryck (likpred). L kom med sin morbror Peter Kruse (bd 21) till Sverige 1604 o var 15 år i dennes tjänst. Han blev Kruses kompanjon i handelsverksamheten o 20 bokhållare i det nygrundade kopparkompaniet, där morbrodern, en av Sveriges rikaste köpmän, var direktör o delägare. Bok-hållartjänsten var betydelsefull o gav L tidigt goda affärskontakter, bl a med kronan. Han fick enligt egen utsago (red:koll akt 150) föredra kompaniärenden för Gustav II Adolf o vann dennes förtroende. L etablerade sig som köpman i Sthlm o fick 9 mars 23 k tillstånd att fritt avyttra "siden och kramvaror" i huvudstaden. 7 april året därpå fick han kontrakt på leverans av "kommiss" till den k klädkammaren, i L:s fall sammet, damast, atlas, guld- o silkessnören, silverknappar, uniformskläde m m, till ett pris av 20 000 dir. Varorna infördes som regel från Tyskland o levererades punktligt. Andra leveranser följde.

Genom förmedling av Johan Skytte räddade L översten W H v Baudissins värvning i Holland under Gustav Adolfs polska fälttåg 28 från ekonomisk kollaps. L berättar själv hur han som tack härför uppkallades till konungen i en timmas audiens. Han fick därvid bl a rådet att hellre "upptaga och fortdriva bergsbruken" än att "handla med kramköpenskap" (red:koll akt). L erbjöds ingå med "vallonerna" i arrendet av Forsmarks bruk, Upps, o intresserades också för att stödja gevärsfaktoriet i Norrtälje, där pengar erfordrades för att underhålla nyinförskrivna tyska pistolsmeder.

1 febr 29 slöt kronan kontrakt med L, Villem Vervier o Peter Rochet om bl a just försträckning till pistolmakarna i Norrtälje, fyra års arrende av Forsmarks bruk jämte Frösåkers o Närdinghundra hd "med gruvor och strömmar samt fri seglation på främmande land". Kontraktet förnyades 20 dec 33, nu med L som representant för intressenterna, o upprepades senare under många turer o oenighet mellan medarrendatorerna. Bolaget var tidvis ekonomiskt beroende av Louis De Geer, som också sökte komma åt arrendet. 33—40 arrenderade L, tillsammans med Vervier, Rochet o Gerard de Besche även Västlands bruk, Örbyhus hd, men bolaget upplöstes definitivt 40. Vervier tog Västland, de Besche o Rochet Forsmark. L avsåg inte att släppa Forsmark definitivt men senare försök att återfå arrendet misslyckades. Däremot hade han 30 ensam övertagit norrtäljefaktoriet, så att han t ex i kontrakt 12 mars 34 kunde kallas för faktor över hantverkarna uti Norrtälje.

L nöjde sig inte med de nämnda företagen. Senast 29 övertog han arrendet av Ortala bruk o Lyhundra hd; ungefär samtidigt engagerade han sig i det närbelägna Skeboholm, där han byggde två hamrar. Arrendet av Ortala o Lyhundra förnyades samma dag som arrendet av Forsmark, 20 dec 33. Fem år senare var han i stånd att uppta intressen ännu närmare de berömda Dannemoragruvorna. Han fick 38 tillstånd att på egen bekostnad bygga två nya järnbruk i Lövsta sn, Åkerby o Hillebola, samt ett vid Harvik, som dock låg för nära Österby o snart måste nedläggas. Trots Louis De Geers protester fick L 6 dec s å arrendekontrakt även på bl a de angränsande socknarna Stavby, Tuna o Ekeby.

Det var sålunda ett inte ringa industrikomplex L kunde bygga upp i Uppland under det 30-åriga kriget. Som motprestation fick L leverera stora mängder ryttar- och soldatharnesk, stormhattar, musköter o pistoler m in till Gustav Adolfs rustkammare (kontrakt 21 jan 29, 28 febr 30, 1 mars 31, 3 mars 32). Leveranserna fortsatte efter konungens död.

L var en stridbar man, inte alltid nogräknad med metoderna. Hans intressekonflikter med Louis De Geer, som han först samarbetade med, var många, konkurrensen med denne o medarrendatorerna stor, tvister med fogdar, bönder o arbetare ej ovanliga. 35 angreps L svårt av Axel Oxenstierna för bl a otillräcklig drift vid Ortala o dålig o dyr produkt. Beslut om uppsägning av faktoriarrendet fattades men sattes ej i verket. Året därpå bötfälldes L o några andra köpmän för falska certifikat vid passagen genom Öresund. L behöll dock ännu några år sin position. Arrendet av Ortala förnyades 29 jan 44 men L:s försök att få bördsrätt till bruket misslyckades. 4 dec 38 diskuterade riksrådet en begäran av L att få överta 15 skattegårdar men "hölls oskäligt, emedan han ingen frälst karl är; skulle därigenom låta bliva bruket och sätta sig neder och nyttja godsen, och där icke han gjorde, skulle hans barn. Bättre vore han förarrenderade eller förpantade sig godsen, heller ock han dem bekomme under bergsfrihet."

47 drabbades L av ett svårt bakslag. Fältherren Lennart Torstenson fick detta år bl a Ortala o Lyhundra som grevskap o L tvangs lämna ifrån sig både bruket o Norrtälje faktori. Alla engagemang i området måste uppges. I gengäld fick L s å rätt att bygga ett nytt järnverk vid Ullfors ström i Tierps sn (2 nov) o året därpå (22 jan) skattemannarätt till fem närbelägna hemman. Andra förmåner tillkom. 56 uppges L ha haft bergfrälse för 19 hemman under sina tre bruk. 55 års reduktion minskade dessa till tre men några återvanns med panträtt (12 juni 57). — L förblev borgare i Sthlm. Han bebodde från 28 eget hus vid Österlånggatan. Dessutom ägde han två hus vid Skeppsbron, troligen byggda 47, varav det ena, nr 32, är bevarat med vackert bjälktak o förnämliga målningar.

L tillhörde den krets av utländska affärsmän, som betydde så mycket för utvecklingen av den sv järnhanteringen under stormaktstiden o som möjliggjorde en betydande inhemsk vapenproduktion under det 30-åriga kriget. L hade med sin hustru 13 barn, av vilka en son o fem döttrar överlevde honom. Sonen Peter L (1622—66) var liksom fadern köpman o husägare i Sthlm samt bruksidkare. Han gifte sig 52 med Christina Rothleben, som var dtr till kyrkoherden i Tyska förs Johannes R. P L praktiserade tre år i Nederländerna, blev tidigt faderns medhjälpare o övertog helt skötseln av Ullfors till 60, sedan denne drabbats av slag 55. Efter faderns död ärvde P L Åkerby o systrarna Ullfors o Hillebola. Av de senare var Anna g 2:a gången m häradshövd Anders Stiernhöök, Christina g m Otto Dress (bd 11) o Maria g l:a gången m brukspatron Anton Trotzig i Falun.

Författare

Åke Kromnow

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: RR 1623; Biographica: Vervier; Handhar rör bergverken, vol 46: Bov, Anders Hindrechson, L m fl; Bergskoll:s huvudarkiv A I: 3 (prot 1647) o E IV: 15—18 (brev o suppliker 1646—48); Kammarkoll:s kansliarkiv B III a 1: 2, 5, 6 o 8 (kontraktsböcker 1623—26, 1629—31, 1632—39 o 1644 —51), C II b: 7 (utg diarium 1626) o J III a: 3 (kautioner 1630—34); RKB vol 72—73 (1622—23); Bergsbruk vol 325 o 362; Likv 92—93:12 (försträckn:ar o leveranser); Reduktionskoll :s arkiv F I: 150; Reduktionskommissionens arkiv F II: 3: akt 499, f 5238 ff; Köpegodskontorets arkiv F VI (köpegodsakt nr 589); Leufstaarkivet vol 32 (brev från L till D de Keijser 1643); allt i RA. Tyska förs:s arkiv K III a 1 (kyrkorådets prot 1631 —1705) o L I a 2 (kyrkoräkenskaper 1628— 36), SSA.

S Ambrosiani, Sthlms stads brandstodsbolag ... 1843—1943 (1943); E W Dahlgren, Louis De Geer 1587—1652, 2 (1923); L De Geer, Brev o affärshandkar 1614—1652, ed E W Dahlgren (HH 29, 1934); Frälseg, 1—2; G Hellström, Gustav II Adolfs nyregle-ring av Staden inom broarna (SSEÅ 1943); dens, Skeppsbron o Skeppsbroraden (SSEÅ 1955); Kammarkolks prot 1620—38 (1934), 1640—41 (1940), 1642 (1941); K Kilbom, Vallonema (1958); C M Kjellberg, Norrtälje stad 1622—1922 (1922); Lokalf, 1 o 4; J A A Liideke, Denkmal der Wieder-Eröff-nung der deutschen Kirche in Sthlm . . . (1823); E Malmberg, Strömsbergs bruks hist (1917); T O:son Nordberg, Rydholms fastighet vid Stora Nygatan (SSEÅ 1948); dens, Huset Lejonet vid Tyska brinken (SSEÅ 1950); J J Pfeiffius, likpred över L (1657); dens, likpred över Peter L [1666]; SRP 1636 (1889), 1637—1639 (1892), 1642 (1902), 1645—1646 (1905). — E A Jansson, Ortala bruk (MHoF 16, 1947), s 64—69.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hinrich Lemmens, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11211, Svenskt biografiskt lexikon (art av Åke Kromnow), hämtad 2024-11-09.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11211
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hinrich Lemmens, urn:sbl:11211, Svenskt biografiskt lexikon (art av Åke Kromnow), hämtad 2024-11-09.