Meriter

6 Lewenhaupt, Carl Gustaf, bror till L 4, f 17 maj 1662, d 25 mars 1703 i Hamburg. Inskr vid UU 30 jan 72, officer vid Charles Königsmarcks reg i fransk tjänst 83—89, överstelöjtn i hannoveransk tjänst 90, överste för hertigens av Hannover garde 90, för ett nyuppsatt infanterireg i hertigens av Braunschweig-Celle tjänst 24 jan 92, för greve Philip Christoph Königsmarcks hannoveranska reg våren 94, kammarherre i sachsisk tjänst våren 95, överste av sachsiska infanteriet 9 maj 95, generalmajor av kavalleriet o chef för generalmajor Schackmans förra kyrassiärreg 21 okt 95, hauptman över kurkretsen 24 dec 95, överste för fältmarskalken v Schönings reg 96—99, sachsiskt sändebud till Danmark, Sverige o England 96, till Hannover 97, till Danmark o Sverige 97—98, medl av sachsiska ståthållarrege-ringen 14 juni 97, sachsiskt geheimeråd 11 okt 97, medl av sachsiska generalrevisionskollegiet 21 juli 98, sachsisk generallöjtn 3 febr 99, chef för grand-mousquetaire-gardet 22 mars 99—01, sachsisk generalkrigskommissarie o president i geheimekrigsrådet 99, general av sachsiska infanteriet 18 aug 01. G 6 febr 89 i Sthlm, Ty, m grev Amalia (Emilie) Wilhelmina Königsmarck (bd 21, s 776), f 20 aug 63 i Stade, d 13 jan 40 på Övedskloster, Öved, Malm, dtr till rikstygmästaren o generallöjtn greve Conrad (Curt) Christoff K (bd 21) o Maria Christina Wrangel.

Biografi

Carl L tillhörde den stora krets av sv officerare, som under fredsperioden i slutet av 1600-talet sökte sig i utländsk krigstjänst. I L:s fall bidrog härtill att han vid lottdragningen om sitt fädernearv blivit utan sätesgård. Han fördes i olika herrars tjänst till skilda krigsskådeplatser. I kejsarens krig mot turkarna i Ungern deltog han först med hannoveranarna 1692 o sedan med sachsarna 95. L:s anställning hos August av Sachsen blev framgångsrik, delvis genom förmedling av svägerskan Aurora Königsmarck (se bd 22, s 1 ff). För L var goda relationer mellan August o den sv kungen ett livsvillkor. Förgäves sökte han efter Augusts val till kung av Polen vid en diplomatisk beskickning till Sverige 97—98 åstadkomma ett defensivförbund mellan Sachsen o Sverige. Han avvisades av Karl XII, trots att förslaget tillstyrkts av Bengt Oxenstierna o kanslikollegiet. Lika resultatlösa blev L:s ansträngningar under fortsatta förhandlingar efter hans återkomst till Polen.

Vid krigsutbrottet 00 blev L:s situation prekär. Han var hårt bunden till kung August o ansåg sig genom räfstepolitiken o motgångar i rättstvister illa behandlad i Sverige. Enligt Karl XII:s påbud 3 april 00 skulle alla undersåtar i Augusts tjänst ofördröjligen återkomma eller straffas med livets förlust. L sökte visa sin lojalitet mot Karl genom att inte delta i kriget med Sverige men mottog aug 01 en sachsisk generalsutnämning. En formlig ansökan om avsked ur Augusts tjänst avslogs i dec s å, o ett försök av Aurora Königsmarck att 02 intervenera till hans förmån hos Karl XII i sv högkvarteret misslyckades. För L återstod att dra sig undan till en neutral plats, Hamburg, där han tidigare vistats under flera år. Hans maka o barn begav sig hem till Sverige. Där hade L instämts för Svea hovrätt för sin uraktlåtenhet att infinna sig i landet. Trots egna försvarsskrifter o arbete från hans makas o några goda vänners, bl a Johan Olivecrantz, sida dömdes L 25 april 03 för förrädiska stämplingar att mista liv, ära o gods. L var då redan död. Domen upphävdes av Ulrika Eleonora 31 aug 19.

Jämte sin mor (d 1716) o sina syskon utsattes L för Karl XI :s räfster som hårt drabbade stärbhuset efter fadern. Efter sin i Cattaro 1687 avlidne bror Sten tillöste sig L Övedskloster i Skåne, som köptes av hans maka o därigenom undgick konfiskation enligt domen 03. De lewenhauptska arvsanspråken i Tyskland, bl a på Falkenstein, hävdade L framgångsrikt. Om sin makas godsbesittningar invecklades han i långvariga tvister med hennes anhöriga, bl a fastern Beata Elisabet De la Gardie. På L:s lott föll, om också starkt förminskat genom reduktionen, Lidö i Roslagen samt bl a delar av gods i Bremen, Holstein o Östersjöprovinserna.

Författare

Bertil Broomé

Arkivuppgifter

Processhandkar rörande det königsmarckska arvet o brev från Amalia K till K M:t m m i Sjöholmsarkivet: Lewenhauptska släktarkivet, vol 23, RA. — Några brev från L i UUB. Drygt 100 brev från L o hans hustru till C Cantersten i Engeströmska saml, KB. 78 st från L o 47 från hans hustru i Königsmarck-Rabelska saml i Rydboholmsarkivet (E 7925 o 7918), 3 st från L till G O Stenbock o 1 st till Ebba Brahe, RA.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographica; Svea hovrätts arkiv Bila: 74 (dombok 1703), RA.

E Funch, Gestalter o öden. En krönika kring porträtten på Övedskloster (1953); S Hedar, Enskilda arkiv under karolinska enväldet (1935); O Hermelin, Bref från Olof Hermelin till Samuel Barck 1702—1709, ed C v Rosen (1913); G Jonasson, Karl XII o hans rådgivare (Studia historica Upsaliensia, 1, 1960); A Lewenhaupt, C G L 1662—1703 (1922); E Olmer, Alliansförhandlingen mellan Sverige o konung August 1697—1700 (1900); A Rydström, Boken om Tjust, 3 (2 uppl 1922).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl G Lewenhaupt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11272, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bertil Broomé), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11272
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl G Lewenhaupt, urn:sbl:11272, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bertil Broomé), hämtad 2024-04-19.