Meriter

Brummer, Hedvig Eugenie, f. 14 okt. 1846 i Stockholm, d. 15 nov. 1919 därstädes. Upptogs 1848 som fosterdotter av fru Maria Cecilia von Brummer (till 1850 gift med musikläraren Erik Broström) i Stockholm. Åtnjöt enskild undervisning; genomgick pedagogisk kurs i Klara  mönsterskola under K. J. Meijerberg och Ebba Gregersson våren 1865; elev vid Stockholms folkskoleseminarium 3 okt. s. å.; avlade avgångsexamen 14 juni 1867; idkade språkstudier i utlandet. Lärarinna vid Stockholms folkskoleseminariums övningsskola 1867–70; privatlärarinna hos f. d. statsrådet, sedermera överståthållaren i Stockholm friherre Gustav af Ugglas 1870–73; lärarinna i Beskowska skolan 1873–82; stiftade 1882 Brummerska skolan, högre elementarläroverk för flickor och därmed förenad småskola för flickor och gossar; föreståndarinna för densamma 1882–vt. 1914 (med undantag av den tid, hon var gift); ledamot av Johannes församlings skolråd från 1906. Erhöll medaljen Illis quorum av åttonde storleken 1906.

Gift 28. dec. 1893 med prosten och kyrkoherden i Bollnäs, hovpredikanten, teol. doktorn Alfred Steinmetz, f. 26 maj 1831, d. 27 mars 1894.

Biografi

E. B. var född pedagog. Under sin utbildning vid Stockholms folkskoleseminarium mottog hon starka intryck av den framstående lärarinnan Ebba Gregersson, sedermera gift med professor M. Sundén, och kom genom henne under inflytande av den pedagogiska tradition, som utgående från lärare sådana som A. M. Kjelldahl, K. P. Nordlund och F. V. Hultman gjorde självverksamheten till undervisningens livsprincip. Inflytande på hennes utveckling utövade jämväl rektorn vid läroanstalten doktor Alfred Steinmetz och den högt bildade friherrinnan Terese af Ugglas, f. Björnstjerna, i vars hem hon efter slutad seminariekurs fick anställning som lärarinna. Hon hade även lyckan att komma i beröring med prinsessan Eugenie, som sedan alltjämt med varmt intresse omfattade henne och hennes verksamhet.

Efter slutade läroår och en kortare praktik fick E. B. anställning som lärarinna vid den Beskowska skolan. Men hon bar på en pedagogisk idé, som trängde till förverkligande. Varje människa hade, menade hon, rätt att få just sina anlag och möjligheter så rikt utvecklade, som ske kan, de måste tillvaratagas. Därför borde endast ett mindre antal barn, tolv till fjorton, undervisas i var klass. Sina pedagogiska åsikter fick hon med större frihet tillämpa i en liten privatkurs för sex barn, gossar och flickor, ur ansedda Stockholmsfamiljer. Det var denna kurs, som blev upphovet till den Brummerska skolan. Trots varningar lämnade E. B. sin säkra plats i en ansedd skola för det vanskliga företaget att utan egna medel sätta i gång en ny, och Brummerska skolan började sin verksamhet år 1882 i en liten våning på nedre botten inpå gården av Kammakaregatan 8, intill Johannes kyrkogård. Allt var enkelt, nästan primitivt, men det var liv i undervisningen. Nya idéer upptogos, så t. ex. började man vid språkundervisningen använda det främmande språket. Skolan vann förtroende ooh växte hastigt, man måste hyra den ena våningen efter den andra och snart flytta till en ny fastighet, Malmskillnadsgatan 41, där större utrymme erbjöds. Men snart var man även där för trångbodd, särskilt sedan skolan 1889 blivit en fullständig åttaklassig flickskola. Mot slutet av år 1893 lämnade E. B. ledningen åt de båda lärarinnorna vid skolan fröknarna Ellen och Anna Kruse och gifte sig med sin forne lärare Alfred Steinmetz, nu prost och kyrkoherde i Bollnäs. Efter endast tre månaders äktenskap blev hon änka och återvände då till skolan såsom föreståndarinna för densamma, biträdd av fröken Mary Brummer samt de ovannämnda lärarinnorna. Hon mötte främst uppgiften att skaffa en ny lokal. Länge hade hon insett, att skolan behövde ett eget hus, och hon hade redan sett ut en tomt, som låg mittöver Johannes kyrkogård, öppet, så att solen sken där hela dagen. Då denna tomt till slut skulle säljas, tog hon 500 kr., de enda pengar hon ägde, och lämnade dem på hand åt ägaren. Det kapital, hon själv saknade, skaffades därpå så, att ett aktiebolag, kallat a.-b. Brummerska skolhusbyggnaden, bildades med sedermera riksmarskalken O. H. R. Printzsköld i spetsen. Snart var det erforderliga beloppet fulltecknat, och redan 1897 kunde skolan flytta in i eget hem.

Elevantalet hade nu stigit till 528 barn. Idén med de små klasserna kunde ej upprätthållas, men den tanke, som varit dess kärna, uppgavs ej. Genom nya, individualiserande metoder lärde man trots det högre elevantalet i klasserna tillvarataga och utveckla elevernas särskilda anlag. Praktiskt arbete: huslig ekonomi, slöjd och vävning, infördes som ämne, och en mera självständig och utvecklande självverksamhet grundlades redan vid barnets inträde i skolan genom betydelsefulla reformer i småskolan. Skolan har erhållit statsanslag från 1903, och genom K. resolution 8 apr. 1910 erhöll den normalskolekompetens.

År 1914 överlämnade doktorinnan Steinmetz den pedagogiska ledningen av skolan, och ansvaret för densamma åt fröknarna Ellen och Anna Kruse. För att trygga sin skapelses framtid utan att göra den till en bolagsskola — »en skola skall icke vara ett affärsföretag», har hon sagt — skänkte hon år 1918 Brummerska skolan med inventarier och fonder till »en stiftelse som äger sig själv, och söm ledes av en direktion». Dess förste ordförande blev justitierådet Hugo Bohman.

Den raska och oavbrutna framgång, som följde E. B:s skola, ägde främst sin förklaring i hennes personlighet, hennes fasta tro på sitt kall och framför allt hennes varma, levande Gudstro. Det djupa allvaret i hennes väsen genomlystes av en glad och ljus syn på livet. Glädjen var lika bofast i E. B:s skola som arbetet, och i lek som allvar var »fröken Brummer» medelpunkten. De, som sökt teckna hennes personlighet, ha alla i första hand stannat vid hennes starka, livsbefrämjaride religiositet och den överströmmande kärlek och kraft, som däri hade sin rot. Även hennes säregna organisatoriska förmåga präglades därav: som ledare var hon mer inspirerande än kontrollerande, hon hade, har det sagts, framför allt förmågan »att lösgöra och liva alla goda krafter, som hon hade i sin tjänst och i sin närhet, till entusiastisk samverkan i det stora uppfostringsarbete, i vilket hon själv lade in hela sin själ och alla sina krafter». Hon gav frikostigt plats åt andra, Och hennes varma förståelse för olika personligheter och olika uppfattningar »var som en god jordmån för mångsidig och lycklig växt och trivsel i hennes skola». Den gav henne på det pedagogiska området en slagruta, som satte henne i stånd att välja bland tidens mänga uppslag och idéer. Med intuitiv säkerhet utsökte hon vad som befrämjade den barnens utveckling, som var hennes mål. Som undervisare var hon framstående. Alldeles särskilt var hon en utmärkt och mycket populär gosslärarinna. »Hennes friska, skämtsamma väsen satte fart i pojkarna, och deras fastare konstruktion och större självständighet i arbetet var en glädjekälla för henne.» E. B:s verk, den Brummerska skolan, fortlever än i dag med oförminskad livskraft och räknade höstterminen 1925 740 elever.

Författare

Ellen Kruse.

Källor och litteratur

Källor: Meddelanden av fröken Mary Brummer, amiralinnan Lizinka Dyrssen och fröken Anna Kruse. — Brummerska skolans årsredogörelser 1906/07—1913/14 samt 1919/20; S. Almquist, Karl Petter Nordlund (1919); Ebba Heckscher, Den sv. flickskolans historia (1914); L., Eugenie Steinmetz. In memorian (Verdandi, 1912); Gurli Linder, Sällskapsliv i Stockholm under 1880- och 1890-taIen (1898).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
H Eugenie Brummer, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17053, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ellen Kruse.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17053
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
H Eugenie Brummer, urn:sbl:17053, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ellen Kruse.), hämtad 2024-04-19.