Biografi

Dönhoff (Doenhoff, Denhoff), uradlig släkt, som anges vara ursprungligen från Westfalen, men tidigt inkom till Östersjöprovinserna, där den i Estland är känd sedan 1303. Några släktmedlemmar gingo mot 1500-talets slut och under 1600-talets förra del i svensk tjänst, andra voro i polsk tjänst och skymta som sådana ej sällan i dåtidens svenska historia. Någon fullständig, modern genealogi synes ej finnas över ätten; särskiljande av ättemedlemmar med samma dopnamn, ävensom ett par andra identifikationer, erbjuda därför vissa svårigheter, liksom de olika grenarnas inbördes släktskap.

En Otto D. av estländsk familj namnes som ståthållare i Åbo 1598. Det estländska huset Kappel av ätten D. hade flera kurländska grenar, men även familjer med estländskt och livländskt godsinnehav, såsom en Gerhard D. (var d. 1614), som bl. a. ägde Kappel och Langholm samt var g. 1) m. Magdalena von Tiesenhausen, 2) m. Margaretha von Aderkas, av vilka den sistnämnda upptas i ett svenskt förläningsregister för Livland 1630, då Langholm anges som hennes arvegods. Från denne Gerhard D. är att skilja hans kusin kurländaren Gerhard (Gerdt) D., som var g. m. Margaretha von Zweiffeln (vilken med sin mor bodde på Leals slott 1587) och gick i svensk tjänst. Han var fogde på Leal i Estland 1586—89, i slottsloven på Wesenberg 1589—90 och ståthållare i Hapsals och Leals län 1590—99. Denne G. D. var en av de svenska kommissarierna, då de svensk-ryska fredsförhandlingarna i Teusina började aug. 1592. När dessa hotade att avbrytas i november, ilade han och Jöran Boije till Wesenberg för att ge underhandlingarna mera eftertryck genom truppsammandragningar. Efter Johan III: s död s. å. slöts stillestånd i Narva 20 jan. 1593, och i brev till hertig Karl redogjorde G. D., Boije och Arvid Eriksson (Stålarm) för förloppet. I början av sept. s. å. var G. D. jämte Otto Yxkull m. fl. personligen hos hertig Karl. Eftersom ätten D. redan förut var polskt orienterad, är det naturligt, att G. D. under striderna mellan hertigen och Sigismund ställde sig på den senares sida. Sigismund avsände honom jämte Georg Fincke i beskickning till Danmark (kreditiv 23 nov.) 1598 för att protestera mot Linköpingsfördraget med hertigen. Våren 1599 skickade konungen G. D. till Preussen för alt förbjuda städernas seglation på Sverige, liksom han skulle uträtta motsvarande uppdrag i Kurland och i Reval samt hos det estländska ridderskapet. Vid hertig Karls besittningstagande av Estland s. å. var G. D. en av dem, som lämnade sitt stäthållarskap och definitivt anslöt sig till Polen. Han blev vojvod i Dorpat. Vid det senare landet fasthöllo även hans söner, av vilka K asp ar D. (f. 1588, d. 1645), som övergick från kalvinism till katolicism, blev en av Sigismunds närmaste förtrogna. En annan G. D:s son och K. D:s bror Magnus Ernst D. (f. 1581, d. 1642), som var starost i Dorpat, deltog som polsk kommissarie i stilleståndsförhandljngarna med svenskarna 1622, 1626 och 1628 samt i Altmark 1629 och blev polsk envoyé i Berlin och Dresden 1633 samt kastellan. i Pernau 1634 och vojvod där 1640. Med denne polske förtroendeman har i svenska urkundsverk och historisk litteratur stundom oriktigt identifierats en överstelöjtnant Ernst D., som gick i svensk tjänst 1630. Kaspar D. kallar emellertid i brev 162G denne uttryckligen för sin »Vetter»; vem han var son till är ej klart. När i »Arkiv till upplysning om svenska krigens... historia...», 2 (se Källor) i brev av nov. 1630 talas om svenske översten »Andreas» D., måste detta vara felskrivning av brevutfärdaren. Som bilaga till Gustaf Horns skrivelse till K. M:t 9 mars 1630 ligger en handling med uppgift om anställningsvillkoren för denne D., uttryckligen kallad Ernst och då ännu polsk överstelöjtnant. Nämnde Ernst D., som blev svensk överste, var chef för två värvade kurländska regementen, ett kavalleri och ett infanteri, samt deltog bl. a. i slaget vid Breitenfeld 1631 under Baner samt i slaget vid Lutzen 1632. Enligt Palmskölds anteckning råkade E. D. genom värvningsutgifterna i sådan skuld, att han fick sälja sitt livländska arvegods. Änkan, Elisabeth von Brandten, fick, uppger Palmsköld, sitt uppehälle vid hovet men dog sedan i Stettin »i största elände».

Bröderna Magnus Ernst, Kaspar och Gerhard von D. upphöjdes 11 jan. 1635 av tyske kejsaren i grevligt stånd. Från denne G. D. härstammar preussiska grevliga ätten von D. Greve August von D. var 1771—75 preussisk minister i Stockholm.

I Riksarkivet finnas brev från ståthållaren Gerhard D. till Johan III, Sigismund och Karl IX samt till Jöran Boije i Krigslust, saml.; Handlingar rörande ryska kriget 1570—1595. I Uppsala univ.-bibliotek finnas två brev 1591 från Gerhard D. till ståthållaren i Reval, Erik Oxenstierna (E 158 a).

Författare

Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Källor: Biographica, Livonica 11:1, 26, Gustaf Horns skrivelser till K. M.t, RA. — Arkiv till upplysning om svenska krigens och krigsinrättningarnes historia, 1—2 (1854—60); Calendaria Caroli IX. utg.. .. genom A. Lewenhaupt (1903); Konung Gustaf II Adolfs skrifter [utg. af C. G. Styffe] (1881); Handlingar rör. mötet i Reval, konung Sigismunds resor till Sverige och polska legationen 1599 (Hist. handl., 23, 1910); Axel Oxenstiernas skrifter och brefväxling, 1:5—7, 8:1 (1915—42), 2:1, 8—9 (1888—98); Sverges traktater, utg. af O/S. Rydberg & C. Hallendorff, 5:1 (1903); N. Ahnlund, Axel Oxenstierna intill Gustav Adolfs död (1940); H.'Almquist, Sverge och Ryssland 1595—1611 (1907), s. 7 och 11; dens., Bidrag till kännedomen om striden mellan konung Sigismund och hertig Karl 1598—1599 (Göteb. högskolas årsskrift 20:3, 1916); J. A. Almquist, Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523—1630, 4 (1922—23); E. Anthoni, Kopieboken 1592—1601. Ett bidrag till belysande av Arnold Johan Messenii forskargärning (Hist. och litt.-hist. studier, 11, 1935 = Skrifter utg. av Sv. litteratursällsk. i Finland, 249), s. 169 och 185; G. Björlin, Johan Baner, 1 (1908); K. H. von Busse, Magnus Ernst, Graf von Dönhoff, Woywode von Pernau, Starost zu Dorpat und Ober-polen. Nachrichten iiber ihn und sein Geschlecht (Mittheilungen aus dem Gebiete der Geschichte Liv-, Ehst- und Kurland's, 7, 1854); B. Cordt, Zwei Actenstiicke zur Geschichte der russisch-schwedischen Beziehungen in d. Jahren 1592 und 1593 (Acta et commentationes Imp. Univ:s Jurievensis, olim Dorpatensis, 4, 1893); G. Ericsson, Gustav II Adolf och Sigismund 1621 — 1623 (1928); Geneal. Handbuch der baltischen Ritterschaften, Estland, 3 (1929—36); I. Hoppe, Geschichte des ersten schwedisch-polnischen Krieges in Preussen (Die preussischen Geschichtsschreiber des 16. und 17. Jahrh:s, 5, 1887f—88]); J. Kretzschmar, Der Heilbronner Bund 1632—1635, 1—3 (1922); D. Norrman, Gustav Adolfs politik mot Ryssland och Polen under tyska kriget 1630—1632 (1943); S. U. Palme, Sverige och Danmark 1596—1611 (1942); K. Pira, Svensk-danska förhandlingar 1593—1600 (1895); Polski Slownik Biograficzny, 5 (1939); J. A. Pärnänen, Sigismond Vasa et la succession au tröne de Suéde 1592—1594 (1912); W. von Schulmann, Die zivile Staatsbeam-tenschaft in Estland zur schwedischen Zeit, 1561—1710 (Abhandlungen d. Institut, f. wissenschaftl. Heimatforsch. an d. Livländ. gemeinniitz. u. ökonom. Sozietät zu Dorpat, 6, 1939); G. Sommerfeldt, Preussische Beziehungen der kurländischen Herren von Dönhoff, 1615—1686 (Jahrbuch fiir Genealogie, Heraldik und Sphragistik, hrsg. von der Geneal. Gesellsch. der Ostseeprovinzen, 1909—10, tr. 1913); H. Sommarström, Finland under striderna mellan Sigismund och hertig Karl, 1 (1935); Sveriges krig 1611—1632, [utg. av Generalstaben], 3—6 (1936—39); D. Toijer, Sverige och Sigismund 1598—1600 (1930); S. Tunberg, Sigismund och Sverige 1597—1598, [1—]2 (Arbeten utg. med understöd af Vilhelm Ekmans universitetsfond, 18, 23, 1917—18); E. Wcndt, Det svenska licentväsendet i Preussen 1627—1635 (UUÅ 1933). — Meddel. av greve R. Przezdziecki, Stockholm.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Dönhoff (Doenhoff, Denhoff), släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17779, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2025-05-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17779
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Dönhoff (Doenhoff, Denhoff), släkt, urn:sbl:17779, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2025-05-21.