Meriter

2 Swenson, Carl-Hakon, son till S 1, f 8 maj 1913 i Västerås, d 21 mars 1995 där. Elev vid h a l i Västerås, vid Frans Schartaus handelsinst, Sthlm, 31–33, praktik inom handeln 33–39, chef för ab Hakon Swensons Västeråskontor 40, inköpschef i Nordsvenska köpmanna ab 40–42, disponent i ab Eol 43–44, försäljn:chef i ab Hakon Swenson 44, direktörsass där 47, vice VD 50, VD 63–76, led av styr 53, ordf där 76–82, allt i ab Hakon Swenson, ordf i Västerås reklamfören 53–56, led av styr för ab ICA-restauranger 53–omkr 80, av styr för ab Kumla fruktindustri 55–åtm 67, av styr för ICA-förlaget ab 55–82, av styr för Örebro o Vml läns handelskammare 62, ordf 66–76, hedersled där 81, led av styr för Inköpscentralernas ab (ICA) 63–82, av styr för Hakonbolaget ab 63–82, ordf i Vml läns turisttrafikfören:s AU, i ab Dalabagerier (från 75 ICA-bagerier), i ab John Ericsson & co, led av länsstyr i Vml 71–77 o 80–82, ordf i Sv handelsbankens mellanregion 72–79, dansk vicekonsul 72–83. – HedLHVAA 90.

G 11 mars 1944 i Gbg, Domk (enl vb för Askim, V Göt), m Ann-Kersti Person, f 23 maj 1913 där, Vasa, d 20 dec 1995 i Västerås, dotter till arkitekten Charles Andrew P o Anna Linnéa Kamp.

Biografi

Om S och hans far har sagts att endast ett bindestreck och 30 år skilde dem åt, och sant är att de hade mycket gemensamt. S växte upp med och in i det företag som fadern lagt grunden till redan 1917, ab Hakon Swenson (kallat Hakonbolaget, vilket dotterbolaget som senare bildades också hette formellt). Även om det fanns mycket som skilde dem åt fullföljde S utan tvekan sin fars livsprojekt när ICA senare formades till ett starkt block inom livsmedelshandeln.

Det grossistföretag som Hakon S tagit initiativ till, och gjort sina kunder till delägare i, ombildades i början av 30-talet till ett helt handlarägt företag, en gemensamägd inköpscentral för enskilda köpmän. Han hade sett hur konsumentkooperationen var på väg att konkurrera ut den privata handeln men hade också inspirerats av tanken på samverkan kring inköp. Hans modell byggde på tron på människors vilja att klara sig själva men också förmåga att samarbeta med andra, och tillsammans med tre andra handlarägda företag – SV, ab Eol och Nordsvenska köpmanna ab – bildade han 1938 Inköpscentralernas aktiebolag, vilket blev starten för ICA.

Om detta samarbete var det första utvecklingssteget togs det andra under S:s ledning i början av 60-talet. Då hade han varit i företagets tjänst i mer än 40 år – redan i sjuårsåldern började han gå ärenden på faderns kontor. Senare studerade han vid Schartaus handelsinstitut i Stockholm, och fick efter militärtjänsten pröva på arbete bakom disk i Surahammar och Nora hos några handlare med starkt engagemang inom Hakonbolaget. Han praktiserade vid filialkontoren i Bollnäs och Lidköping och fick pröva det mesta inom ett handelsföretag. Han var telefonförsäljare, expedierade beställningar och lärde sig vikten av att kunna kundernas namn, arbetade på lagret, besökte köpmän runt om i regionen och var under en tid även resande säljare för kontoren i Gävle och Borlänge. Det var ett slitsamt arbete i en tid då många grossistföretag konkurrerade med varandra. Det gällde att hinna besöka så många affärer som möjligt och försöka fylla orderblocket.

S flyttade sedan till Uppsalakontoret där han fick ansvar för fruktavdelningen. Han stannade ungefär ett år på varje ställe och kallade själv detta för sin gesälltid. Då ICA bildades fick han möjlighet att arbeta även hos de andra grundarna. Hos ab Eol, dit han bjöds in, sågs han som något av en ICA-apostel.

Sin första riktiga chefsbefattning fick S 1940 då han blev ansvarig för Hakonbolagets Västeråskontor men han gav sig snart ut igen, nu till Nordsvenska köpmanna ab där han fick rollen som inköpschef. Några år senare återvände han till ab Eol och blev disponent och chef för Göteborgskontoret som då var störst inom ICA.

1944 var S tillbaka i Västerås där han blev försäljningschef och tillsammans med Nils-Erik Wirsäll (senare VD för ICA ab) fick i uppdrag att introducera ”Hakonsgiven” som modellerats efter amerikanskt mönster. Den innebar att handlarna i fortsättningen själva skulle beställa varor istället för att invänta besök av Hakonbolagets resande säljare. Man införde en skriftlig order och en fast leveransdag i veckan, en för tiden uppseendeväckande förändring. Det interna motståndet mot rationaliseringen var betydande och konkurrenterna trodde inte det skulle fungera, men tvingades med tiden att införa samma modell.

S blev vice VD 1950. Fadern hade då nyligen gått i pension och lämnat över VD-skapet till sin närmaste medarbetare Harald Mörck. När dennes efterträdare Stig Svensson 1962 blev chef för det centrala ICA utsågs S till VD för Hakonbolaget. Hakon S levde då inte längre men hade under sina sista år kunnat se sonen verka i hans anda och följa den väg han stakat ut.

S ledde Hakonbolaget under en period med stark butikstillväxt och fördjupat ICA-samarbete. Han lade stor vikt vid marknadsföringen, som han hyste ett större intresse för än siffrorna: ”att räkna, det har jag aldrig kunnat”. Det senare hade, precis som för fadern, visat sig redan i skolan i de dåliga betygen men han utvecklades, även här precis som fadern, till en god talare. S blev en modern företagsledare, som visade stort förtroende för sina medarbetare och var en god förhandlare – värdefulla egenskaper vid överläggningar med kommunerna om butikslägen och vid övertagandet av andra grossistföretag, men också då man skulle nå enighet om ICA:s framtida utveckling.

När samarbetet inleddes på 30-talet ville de övriga stiftarna ha ett gemensamt märke. Det dröjde till 1942 innan ett sådant skapades med de fyra företagens namn men både inköpscentralerna och butikerna fortsatte sedan vidare under eget namn. I början av 60-talet ökade behovet av att bilda enad front mot kooperationen och frågan om ett gemensamt märke togs åter upp. ICA-kuriren hade en stark ställning hos hushållen vilket också var ett argument för att visa kunderna att butikerna hörde samman med ICA. Inom Hakonbolaget var dock intresset fortfarande lågt – det egna Hakonsmärket var väl etablerat och ledningen var emot en förändring. Men S tog som VD ställning för ett gemensamt ICA-märke och drev fram ett beslut. Symbolen som formgavs av Rune Monö blev sedan en av Sveriges mest kända företagssymboler. Den sattes 1964 upp hos 9 000 butiker, och med den följde också klara anvisningar om hur profileringen av ICA skulle ske i marknadsföringen. Två år senare gick ICA om konkurrenten Konsum, tog en större marknadsandel och har sedan dess varit största block inom livsmedelshandeln.

S såg ICA-rörelsen som särpräglad eftersom den byggde på idén om självständiga köpmän som företagsägare och tjänstemän som deras medhjälpare, inte tvärtom. Det var också viktigt att chefer och medarbetare tog sig tid att besöka och skapa en nära kontakt med handlarna. Han byggde därmed vidare på sin fars tradition att ha god personlig kunskap om handlarna, deras situation, familjer och intressen.

S tillbringade hela sitt yrkesverksamma liv inom ICA-sfären. Indragen redan 1945 som styrelsesuppleant i Hakonbolaget blev han från efterkrigstiden och framåt delaktig i företagets alla beslut. Han var VD och styrelseordförande under en mycket expansiv tid då flera viktiga organisationsförändringar genomfördes. Under många år pågick diskussioner om ett närmande mellan regionföretagen, men starka traditioner och företagskulturer motverkade till viss del sådana beslut. 1972 bildades dock ICA ab som moderbolag med tre inköpscentraler som dotterbolag: ICA Hakon, ICA Eol och ICA Essve. Det var ett viktigt steg som sedan under 90-talet skulle följas av det beslut som gjorde ICA till en koncern.

Begreppet ICA-rörelsen började användes redan på 40-talet för att associera till den kraft som fanns inom folkrörelserna. På samma sätt som inom dessa har det funnits många betydande ledare som bidragit till att göra ICA till ett starkt företag. S var en av dem.

Författare

Björn Edsta

Källor och litteratur

F Schartaus handelsinst, C Ia:5 (Matr över lärjungar), SSA. Bolagsstämmoprot o styrelseprot för ab Hakon Swenson, Hakonbolaget ab, ab ICA o ICA-förlaget ab, i ICA:s arkiv, Centrum för näringslivshistoria, Sthlm.

B Edsta, Hakon Swenson: mannen bakom ICA (2012); ICA-kontakten 1966–1968; H Kylebäck, Varuhandeln i Sverige under 1900-talet (2004); M Marcus o E Rydman, Köpmän i samverkan: Sveriges köpmannaförbunds jubileumsskrift 1883–1958 (1958); Samlande gärning: bilder från samhälle och näringsliv, tillägnade … Hakon Swenson (1953); N-E Wirsäll, En man och hans idé: ICA-rörelsen (1983); dens, Den omöjliga idén blev verklighet (1988); dens o R Fahlin, Så lever den omöjliga idén (1997); Väd. – Intervju med C-H S i serien Köpmannaminnen, ett samprojekt mellan Köpmannaförbundet och Nordiska museet, 1994. – www.ica-historien.se, 2016-06-13.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl-Hakon Swenson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34904, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Edsta), hämtad 2025-05-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34904
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl-Hakon Swenson, urn:sbl:34904, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Edsta), hämtad 2025-05-15.