Meriter

Svensson, Assar Natanael, f 18 aug 1919 i Skellefteå landsförs, Vb, d 15 maj 2005 där, ibid. Föräldrar: direktören Olof Alexander S o Valborg Amanda Holmlund. Verksam i faderns rörelse från 31, erhöll privatflygcertifikat 38, utbildn till flygmekaniker 39, till pilot våren 40, vpl flygförare vid Flygvapnet sept 40–30 juni 45, utbildn till flyglärare nov 41–jan 42, till provflygare juni–nov 43, sergeant 45, verksam i Skega från 45, ordf för Skellefteå motorsällskap 47–57, VD i Skega 49–80, delägare i Sveli-Flyg kommanditbolag 59–63, v ordf i styr för Bipaver 67, led av drätselkammaren i Skellefteå 67, av stadsförb:s kretsavd där 68–71, av Skellefteå produktutveckl:råd 71–74, av styr för Industrins utvecklingscentrum (IUC), Skellefteå, 71, ordf där 85–omkr 95, ordf i styr för Skega 80–88, led av styr för Orrefors ab 80, ordf där 81–89, led av styr för Incentive ab omkr 80–90, ordf i styr för DIAB-Barracuda omkr 80, i styr för ABU Svängsta omkr 80, led av styr för Boliden Mineral omkr 80–86, av styr för Boliden ab 82–86, grundare av o ordf i styr för Contorta 83–89, ordf i styr för Tireco 84, led av styr för Stora ab 84–90, av styr för Stora teknik, under 80-talet verksam i ledn:en även för Expolaris, Garphyttan Hesselman ab, Hägglunds & söner ab, Tireco samt lokalstyr:er inom SEB o dotterföretag inom Incentive. – Fil hedersdr vid Umeå univ 1986.

G 31 dec 1941 i Skellefteå landsförs, m Gerda Lovisa Degerfeldt, f 1 dec 1921 där, dotter till järnvägsarbetaren Knut Antonius D o Amy Lovisa Stenlund.

Biografi

Assar S växte upp i en företagarfamilj och blev tidigt del av en tillvaro som kretsade kring affärsverksamhet och innovation. Detta bidrog till att han redan som ung inledde en karriär inom efterkrigstidens expansiva svenska industri. Som VD för det i Ersmark förankrade familjeföretaget Skega behöll S kopplingen till Västerbotten, samtidigt som han efter hand genom flera olika styrelse- och ordförandeuppdrag tog plats i ett nationellt nätverk av exportföretag. En viktig förutsättning för denna bredd i verksamheten var den samverkan som i industrialiseringens kölvatten växte fram mellan lokala och nationella företag.

S:s far, med ett förflutet inom garverinäringen, grundade 1932 i Bureå det företag som skulle bli Skellefteå gummifabrik, efter kriget mer känt som Skega. En avgörande faktor för dess tillkomst var Boliden ab:s etablering några år tidigare. Efter guldfynd 1924 vid Fågelmyran norr om Skellefteå bildades gruvbolaget, som drygt tio år senare hade 2 500 anställda. Gruvnäringen krävde mycket utrustning, och Skega försåg Boliden med skyddskläder i gummi. Till en början engagerades släktingar i tillverkningen, men allt eftersom verksamheten växte värvades ytterligare arbetskraft lokalt. S fick redan som pojke instruera nya anställda i hur de skulle foga ihop utstansade gummidelar till handskar och skoskydd.

S tog 1938 flygcertifikat, vilket gjorde att han i andra världskrigets tidiga skede blev en ”silvervinge” – civil pilot som tjänstgjorde som frivillig i flygvapnet. Han hade redan 1939 genomgått flygmekanikerutbildning i Östersund, men blev nu snabbt omskolad till stridspilot i Eslöv. På grund av kriget stannade S i tjänst i hela fem och ett halvt år, och hann bli befordrad till sergeant. Under åren i flygvapnet utmärkte han sig genom sin framåtanda. Han blev uppvisningsflygare och genomgick både flyglärar- och provflygarutbildning. Det sistnämnda ledde till att S från 1943 testade nya konstruktioner åt den svenska flygplanstillverkaren SAAB. Han var den förste svensk som 1945 fick möjlighet att flyga och utvärdera ett av den amerikanska krigsmaktens mest kända plan, P-51 Mustang, som flygvapnet sedan införskaffade ca 160 exemplar av.

Under kriget fattades beslutet att tätningar till försvarets plan skulle produceras inom landet. Skega utsågs till leverantör, en affär som till stor del kom till stånd tack vare att flera av S:s kamrater från flygvapnet hade anställts vid SAAB i Linköping. Han återvände 1945 till familjeföretaget som då hade flyttat från Bureå till det närliggande Ersmark och som följande år ombildades till aktiebolag. 1948 inleddes tillverkning av tätningarna, så kallade O-ringar, och året därpå blev S, endast 29 år gammal, VD för Skega. Han kom att stanna på posten under nästan hela återstoden av sitt yrkesliv.

Efter kriget expanderade företaget kraftigt. Nya verkstäder, laboratorier och kontorslokaler fick byggas i Ersmark. Här arbetade nu en växande skara anställda som utöver O-ringen och med hjälp av den senaste tekniken tog fram hydraultätningar, gummiband för snöskotrar och gummiinfodringar för malmkvarnar och pumphus. Skega fick fäste på den internationella marknaden, inte minst tack vare infodringarna för malmkvarnar, som man var först i världen med att utveckla. Olika marknadsstrategier beredde väg för expansionen: säljkontor i exempelvis Singapore, dotterbolag i bl a Chile, Brasilien och Kanada samt agenter och licenstagare i länder som Filippinerna och USA.

S gjorde ett stort antal resor för att främja etableringen utomlands. I en av självbiografierna – han skrev två – framgår att S då inte enbart tänkte på affärer, utan även intresserade sig för politik och kultur i de länder han besökte. Hans tro på fritt företagande och entreprenörskap som avgörande för ett samhälles framgång gjorde att han utifrån sina resor drog kontroversiella slutsatser. S ansåg bl a att det odemokratiska styret i många fattiga länder med en outbildad befolkning var det enda system som under sådana omständigheter kunde åstadkomma ekonomisk utveckling. Han skilde mellan socialistiska och marknadsliberala diktaturer, och menade att de förra enbart medförde ekonomisk stelbenthet och misär.

S:s hävdade att affärsverksamhet inte skulle blandas samman med politik. Han försvarade Skegas etablering i Sydafrika under apartheid och visade förståelse för militärkuppen i Chile 1973. Det senare motiverades av att Allenderegeringen hade hotat att nationalisera Skegas chilenska dotterbolag. S menade att både företagsledning och fack i bägge länderna uttryckt en önskan om att de svenska företagarna inte skulle lämna landet, och påstod dessutom att majoriteten av chilenarna stödde kuppen för att rädda landet från kaos. Denna inställning ledde i Sverige till att han blev måltavla för främst vänstern.

S var under en kort tid engagerad som kommunpolitiker för moderaterna i Ersmark, men fann överlag politikens vardag alldeles för långsam och ineffektiv. Han var i grunden kritisk till välfärdssamhället, enligt hans mening alltför bidragsvänligt, och såg skatterna som ett hot mot tillväxt och arbetsmoral.

S förordade långsiktigt företagsarbete, präglat av forskning, innovation och engagerat ledarskap. I fråga om det senare såg han ner på såväl kallhamrade karriärister som osäkra och ”snälla” chefer, även om karriäristerna fick mer uträttat. Enligt S kunde företagsledare också delas upp i nyttiga och onyttiga. De nyttiga byggde upp, ledde och drev företag medan de onyttiga ägnade sig åt spekulation och insideraffärer. De senare saknade också moraliska betänkligheter när deras vilja att berika sig gick ut över företag och arbetstillfällen. S ansåg sig naturligtvis höra till den första gruppen, tillsammans med bland andra Curt Nicolin och Marcus Wallenberg, den senare ”den mest ’nyttige’ svensk” han känt. Andra kritiserades för girigt och ”onyttigt” beteende – exempelvis Gustaf Douglas för sin påstådda roll vid Trelleborgs köp av Boliden 1987, som S menade genomförts för att säkra en lukrativ försäljning av privata Boliden-aktier. S ansåg inte heller Trelleborg vara den solida och långsiktiga ägare Boliden behövde.

Men även Skega köpte och sålde verksamheter. Företaget expanderade under 1960-talet, bl a inom regummeringsbranschen, vilket inbegrep uppköp av lokala aktörer, och hade som mest 18 gummiverkstäder spridda över Norrland. Verksamheten såldes 1976, enligt S delvis för att bättra på bolagets balansräkning, delvis för att bli av med ett lager med 10 000 gamla utslitna däck. Tidigare hade man helt sonika bränt upp sådana. S beskriver målande i sin första självbiografi hur han hos väderlekstjänsten i Luleå försäkrade sig om att vindriktningen var den rätta varefter däcken tändes på och åstadkom ”något som liknade en liten atombomb … elden varade i tre dygn”.

Slutligen valde S och familjens övriga delägare att sälja rörelsen – företaget hade vid en skatterevision 1968 belagts med en skatt som S ansåg att man inte hade råd med. De goda kontakterna med Wallenbergsfären via samarbetet med SE-banken ledde till beslutet att sälja till investmentbolaget Incentive ab. Bolaget förvärvade först 50 procent av Skega, och 1980 den resterande delen. S uppgav att försäljningen befriade de forna ägarna från borgensåtaganden och de kunde nu betala av skatter och lån och ändå bli förmögna. En anledning till att detta blev möjligt var enligt S att finansminister Gunnar Sträng (bd 33) i ett hemligt direktiv medgivit affären viss skattfrihet, då den bedömdes ha nyttiga effekter för industristrukturen.

I samband med detta lämnade S sin position som VD i Skega, men blev kvar som ordförande. Ordförande blev han även i flera andra företag inom Incentive-gruppen. S kom även att sitta i styrelsen för ett drygt dussintal andra ledande svenska företag. Boliden fick han emellertid lämna då Trelleborg köpte bolaget.

I 70-årsåldern drabbades S av hjärtproblem och minskade kraftigt antalet styrelseuppdrag, men behöll livet ut ett stort engagemang i Skega. Att han värnade om företaget framgick då en stor del av det, nu uppköpt av den finska koncernen Metso Minerals, 2003 hotades av nedläggning. S uttalade sig kraftfullt i lokalpressen och i sista stund ändrades beslutet.

S hade ingen lång formell utbildning men blev framgångsrik tack vare sin begåvning och handlingskraft samt en personlighet som utmärktes av generositet och charm. Även om arbetsplatsen inte präglades av total harmoni – under det fackligt aktiva 70-talet uppstod konflikt då Skegas anställda ansåg sig lägst betalda i hela regionen – bidrog S:s långa tid i företaget till uppkomsten av en särskild ”Skega-anda”, präglad av lojalitet och pliktkänsla. Ursprunget till denna kultur kan spåras i Skelleftebygdens tradition av stark religiositet och småföretagaranda i förening. Hörnpelare är den hårda arbetsmoralen och en vilja att inte ligga till last. Förebilder har varit lekmannaprästerna, ofta själva hantverkare, som förmedlat och förstärkt en positiv inställning till företagande. Själv var S pragmatisk i sin tro. Utan några högre tankar om de rituella inslagen i trosutövandet hyste han desto större aktning för religionens grundläggande värderingar och den betydelse dessa hade för samhället.

Det vittgrenade kontaktnät som S byggt upp inom svenskt näringsliv kom även regionen till godo; han fungerade som ambassadör för dess utvecklingspotential, inte minst inom Wallenbergsfären. I slutet av 1960-talet bidrog S till inrättandet av Industrins utvecklingscentrum (IUC) i Skellefteå, varigenom lokala företag fick tillgång till strategiska utvecklingsresurser. IUC blev sedan förebild för många liknande initiativ runt om i landet.

Under 1980-talet stöttade S även andra regionala satsningar på utveckling av datornäringen, vilket bl a resulterade i köpet av en så kallad superdator från IBM till Skellefteå samt byggandet av Expolaris Kongresscenter i samma stad. Efter pensioneringen ägnade han sig åt skrivande och föreläsande. Efter att en vän insjuknat i den så kallade Skelleftesjukan (familjär amyloidos med polyneuropati) kom han att stödja forskning om denna sjukdom under många år. Bland annat lät han överskottet från försäljningen av de två memoarböcker han skrev under 1990-talet gå till detta ändamål. Utnämningen av S till hedersdoktor vid Umeå universitet motiverades med de framstående insatser han gjort för svenskt näringsliv inom inte minst forskning och utveckling.

På fritiden ägnade sig S åt friluftsliv med sin familj, och hade även framgångar som tävlingsförare, vilket gav honom smeknamnet ”bilracingens okrönte Norrlandskung”.

Författare

Michael Funke

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Från spinn till topproll. Minnen, äventyr, reflektioner. [Verso:] Teckningar: M Svensson. Skellefteå: Artemis, 1994. 203 s, ill, fotogr. – Runt globen med fötterna på jorden. Globetrottern – entreprenören Assar Svensson. Skellefteå: Artemis, 1995. 224 s, fotogr.

Källor och litteratur

L Björklund m fl, Vid ett jubileum (Skelleftebygdens historia, 8, 1994); T Danell, Entreprenörskap i industrialismens gränsområde: en studie av lokala förutsättningar och företagarnätverk i Skelleftebygden under 1800- och 1900-talen (2000); K Johansson, A S har avlidit (FAMY-bladet 2005, nr 2); B Martinez, Separering av sprutpräglade detaljer (Luleå tekn univ, civiling:programmet, examensarbete: 2005: 268 CIV). – Art:ar i DN 4 maj 1976, 14 maj 1982, 13 maj 1986, i Norra Västerbotten 22 nov 2003, 30 jan 2004, i Piteå-Tidn:en 27 sept 2014, i SvD 3 dec 1959, 11 juni 1967, okt 1974. – Fortsatt expansion (www.boliden.com/sv/Om-Boliden/Bolidens-historia/1970-1997); Från liten regummering till stor däckkedja (www.dackia.se/om-dackia/historia); Silvervingar & Guldvingar (www.silvervingar.se/silvervingar_numrering_av.html), samtl utskr 13 juni 2016, i SBL:s arkiv.– Nekr:er Norra Västerbotten 16 maj 2005 o SvD 27 juni 2005.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Assar Natanael Svensson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34909, Svenskt biografiskt lexikon (art av Michael Funke), hämtad 2025-04-30.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34909
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Assar Natanael Svensson, urn:sbl:34909, Svenskt biografiskt lexikon (art av Michael Funke), hämtad 2025-04-30.