Biografi

Synnergren, släkt, härstammande från torparen Johannes Jonsson (f 1799 i Sil, Vgl) och hans hustru Maria Jonsdotter (1797–1860) i Skånings-Åsaka strax norr om Skara. Efter det att han våren 1838 lämnat hustrun och fyra minderåriga barn för att söka arbetsutkomst i Stockholm eller däromkring hördes han aldrig mera av. Hustrun fick skilsmässa 1843, samma år som sonen Johan (1826–80) flyttade till Skara, där han blev spegelmakargesäll. Senast detta år antog han namnet S, eventuellt efter moderns födelseförsamling Sunnersberg, som i äldre tid ofta stavades Synnersberg. Efter att under 1840- och 50-talen ha verkat som spegelmakare och glasmästare i Karlstad, Göteborg och Örebro slog han sig 1856 ner i Sundsvall där han gifte sig med Anna Brita Estberg (1816–1900), änka efter en sockerbagare. Deras båda söner följde hans yrkesbana.

S:s äldste son möbelfabrikören Johan Fritiof S (1857–1913) flyttade 1883 till Jönköping där han kom att överta C M Holmbergs Spegel- och Möbelfabrik. Han var drivande i grundandet av en lokal loge av ordenssällskapet WänskapsFörbundet, ett sällskap vars loge han varit medlem av i Sundsvall. S var även vice ordförande i ortens hantverkareförening. Som representant för denna bevistade han 1889 års världsutställning i Paris. Han var även en av dem som av regeringen fick anslag att besöka den internationella hantverksutställningen i Amsterdam i augusti 1907.

En dotter till S var Helga Ragnhild Augusta S (1888–1967). Efter organist- och kantorsexamen försörjde sig Helga S som pianolärarinna i Växjö fram till 1940 varefter hon blev direktris vid Södra Sveriges kyrkliga textil (SSKT). Företaget hade bildats föregående år av textilkonstnären Maja Wirde och S:s syster Sigrid Birgitta S (1894–1986). Sigrid S studerade vid Ulricehamns hemslöjd och genomgick 1915–18 Högre konstindustriella skolan i Stockholm. Därefter följde studier i Tyskland och Österrike. Från september 1923 var S föreståndarinna för Åbo väv- och syskola där hon förutom att inneha det övergripande ansvaret också förestod vävavdelningen. Hennes undervisning omfattade vävteori i form av redskapslära, bindningslära och mönsteranalys samt växt- och kemisk färgning av ull, linne och bomull. Därtill kom grundläggande materiallära om råvaror, garner och stoffer. S återkom till Sverige 1933 som föreståndarinna för Kronobergs läns hemslöjd i Växjö och i november 1939 satte SSKT:s verksamhet igång. Hennes kollega Maja Wirde, som hade ett omfattande internationellt kontaktnät, var då nyss hemkommen från USA där hon i tio år varit föreståndarinna för en vävskola i Detroit vilken i depressionens spår drabbats av nedläggning.

Företaget grundades under en god konjunktur för kyrklig textilkonst. Intresset hade väckts under sent 1800-tal. Agnes Branting (bd 6), en av dess stora förnyare, hade 1893 uttalat att den i princip var ”utdöd, ty under 1700-talet upphörde den att vara kyrklig och under 1800-talet att vara konst” (Andersson, s 157). Man hade tidigare kunnat nöja sig med samma mässkrud för årets alla helgdagar; nu uppstod nya behov tack vare ett nymornat intresse för de liturgiska färgernas koppling till kyrkoåret. För att följa dess bestämda färgrytm behövdes fler kyrkliga textilier till landets kyrkor. I dess södra och sydöstra delar saknades dessutom större ateljéer varför konkurrensen var begränsad.
SSKT bestod av två ateljéer, Wirdes i Algutsboda och S:s i Lund. Under sin mest produktiva tid hade företaget omkring 20 anställda. I samband med Wirdes död 1952 trädde S:s ovan nämnda syster Helga in som delägare. Under de 28 år SSKT var verksamt producerades 437 antependier, 476 mässkrudar och 127 altarbrun. Dessutom färdigställdes åtskilliga produkter av profan natur: fanor, standar och mattor. Merparten av den kyrkliga produktionen gjordes för kyrkor i Lunds och Växjö stift. Vid sidan om textilkonsten ägnade sig S även åt akvarellmåleri och hade redan under sin tid i Finland utställningar. I Sverige hade hon under 1940- och 50-talen utställningar i Jönköping, Kalmar, Lund och Växjö. Som textilkonstnär var S representerad på ett flertal världsutställningar, bl a vann hon 1929 en silvermedalj i Barcelona. I samband med Helga S:s död i april 1967 avvecklades SSKT.

Svägerska till systrarna S var tecknaren Ester Maria (Maja) S (1891–1950). Hon var född i Sundsvall som dotter till handlaren och sysslomannen Rudolf Ekholm och Ottilia Augusta Jernberg. Maja S studerade 1910–13 vid Högre konstindustriella skolan i Stockholm och tog därefter tjänst som teckningslärarinna vid Hjo samskola. Hon gifte sig 1917 med disponenten Erik Bertil S (1890–1946) och flyttade till Stockholm där hon från 1920-talets mitt gjorde sig ett namn som illustratör i dagspressen och som affischkonstnär. I eget namn gav hon 1928 ut bilderboken Herrskapstroll som fick en viss uppmärksamhet och utkom i flera upplagor. Den handlar om en trollfamilj som via annons söker ett hembiträde ”och vad därav följer berättas i enkla, roliga verser, alldeles som småttingarna vilja ha dem” (DN 4 dec). S har ansetts ansluta till den för tidens barnbokskonvention stilbildande Elsa Beskow (bd 4). Hon samarbetade för övrigt under 1920-talet med dennas svägerska Eugenie Beskow, vars barnböcker hon illustrerade. S hade dock ett mera modernt ”schvungfullt jugendslingrande teckningsmaner” (SKL). Hon illustrerade flera barnboksförfattares verk, t ex Gerda Ghobé, Ester Salminen och Irma S:t Cyr. Dessutom målade S julkort och medverkade som illustratör i ett flertal tidskrifter.

En yngre bror till Johan Fritiof S var spegelfabrikören Gustaf Alfred S (1859–1926). På hans initiativ bildades 1882 Sundsvalls första godtemplarloge. Följande år övertog Gustaf S familjens verksamhet i Sundsvall i samband med att brodern flyttade till Jönköping. Hans sätt att driva denna kom dock inte att bli lyckosamt. Efter två personliga konkurser, ett av allt att döma misslyckat patent samt hattaffärer i Luleå och Kiruna som inte bar sig utvandrade S 1905 ensam till Minneapolis, USA. Troligen var syftet att, i likhet med en bekant till vilken han ämnade bege sig, bereda vägen för resten av familjen att följa efter. Dryga tre år senare återvände han dock till Sverige. Sonson respektive sondotter till honom var ÖB Stig Gustaf Eugén S (nedan) och textilkonstnären Barbro Helene Sprinchorn (bd 33, s 73).

Författare

 Roger Axelsson

Källor och litteratur

Källor o litt: Johannes Jonsson: Skånings häradsrätts arkiv, A Ia:146 o 151 (Dombok); Skara domkapitels arkiv, B III:1 (Koncept till skiljobrev), båda i GLA.

Johan S: Skara domkyrkoförsamlings arkiv, B:2, p 330, GLA.

Johan Fritiof S: Jönköpings historia, 4 (1921); Jönköpings stads historia, 3, (1971); SvD 28 aug 1889 o 18 juli 1907.

Helga Ragnhild Augusta S: Nekr i SvD 2 maj 1967.

Sigrid Birgitta S: B Dodge, Södra Sveriges kyrkliga textil 1939–1967: Sigrid Synnergren och Maja Wirde, två ateljéer i nära samarbete (opubl uppsats vid Instit för konstvetenskap, LU, 1995; kopia i SBL:s arkiv). – M Andersson, Trådar ur ett liv: textilkonstnären Maja Andersson Wirde (2016); S Danielson m fl, Konsten 1915–1950 (Signums svenska konsthistoria, 2002), s 387; I Henschen, Södra Sveriges kyrkliga textil (Form, 8, 1940), s 176 ff; SKL 5 (1967); Åbo underrättelser 3 aug 1923. – Nekr i DN 9 jan 1986.

Ester Maria (Maja) S: G Stolt, Att bryta egen väg: Jeanna Oterdahl i föredrag och författarskap (2002); SKL 5 (1967). – Nekr i DN 12 feb 1950.

Gustaf Alfred S: G A Synnergren, Elektroniskt lås för kreatursbindslen: patent i Sverige från den 25 april 1893 (Patent No 4738, Beskrifning offentliggjord af Kongl Patentbyrån), kopia i SBL:s arkiv. Art:ar o uppgifter i Post och inrikes tidningar 20 april 1887; Norrbottens-kuriren 1 okt 1895, 15 nov 1901 o 11 aug 1903; Sundsvalls tidning 15 aug 1882, 26 mars 1889 o 3 nov 1894; SvD 24 mars 1887.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Synnergren, släkt, , https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35006, Svenskt biografiskt lexikon (art av Roger Axelsson), hämtad 2025-05-10.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35006
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Synnergren, släkt, , urn:sbl:35006, Svenskt biografiskt lexikon (art av Roger Axelsson), hämtad 2025-05-10.