Meriter

2 Söderberg, Arrist Roland, f 21 aug 1922 i Södertälje, d 8 jan 1983 i Gbg, Vasa. Föräldrar: järnarbetaren Ernst Hilmer S o Agda Dahl. Fräsare vid Scania-Vabis verkstäder i Södertälje, studier vid Axel Witzanskys teaterskola i Sthlm, verksam vid Carl-Axel Heiknerts Studio Elddonet, där, 47, engagemang vid Wasa teater i Finland 48–56, anställd vid Uppsala-Gävle stadsteater 56–64, skådespelare i film o TV från 59, anställd vid Borås stadsteater 1 juli 64–30 juni 78, vid TV-teatern 68–69, vid Gbgs stadsteater 1 juli 78–8 jan 83. – Uppsala läns landstings kulturstip 63, Borås kommuns kulturstip 74.

G 1) 16 okt 1945(–49) i Sthlm, Högalid, m skådespelerskan Irma Freya Monica Svea Lindblad, f 15 apr 1923 i Dresden, Tyskland, d 17 juni 1983 i Sthlm, Sofia, dotter till sångpedagogen Frey Edvard L o Irma Laura Elisabet Wollberg samt senare g m skådespelaren Axel Karl-Erik Forsgårdh; 2) 27 juli 1951 i Sthlm, Enskede, m skådespelerskan Astrid Ellen Ann-Charlotte Östberg, g Kinberg (S 1).

Biografi

Roland S:s väg till teatern var längre än för många andra skådespelare. Han växte upp i en stor arbetarfamilj tillsammans med åtta syskon, var för en tid placerad som fosterbarn och fick efter avslutad skola börja arbeta på Scania-Vabis som fräsare. Dessutom stammade S, vilket blev ett problem då han engagerade sig i SSU. En liten annons om ”talsvårigheter borttages” blev förlösande. S for efter avslutat arbetsskift under tre års tid till en talpedagog i Stockholm som samtidigt var knuten till Axel Witzanskys teaterskola. Resultatet blev att S, då det i behandlingen ingick att spela upp en mindre teaterscen, också blev varse sin fallenhet för skådespeleriet.

Efter en tids studier vid Witzanskys teaterskola kom S till den av Carl-Axel Heiknert ledda experimentscenen Studio Elddonet och följde sedan 1948 med denne till Wasa teater i Österbotten. Under åren i Finland ägnade han sig även åt regi och satte upp bl a Strindbergs Pelikanen och Fröken Julie liksom Aldous Huxleys Det gåtfulla leendet. 1956 sökte sig S åter till Sverige, där han knöts till Uppsala-Gävle stadsteater. Under åtta framgångsrika år spelade S med denna ensemble i vanligen bärande roller – bl a perukmakare Ström i Hjalmar Bergmans Markurells i Wadköping, biskopen i Jean Genets Balkongen, Görtz i August Strindbergs Karl XII och chefredaktören i Sven Stolpes Klara – för att 1964 tillsammans med sin hustru Ann-Charlotte övergå till Borås stadsteater där han sedan fram till 1978 kom att utgöra en av stöttepelarna.

Sin sista roll på Uppsalascenen gjorde S i Brinchmanns komedi Karusell och rev då som den tankspridde doktor Holm såväl ner skratt i lokalen som rosades i pressen för sin prestation. Det var ingen tillfällighet, S hade en avsevärd komisk talang som under de följande åren vid Borås stadsteater kom fram t ex när han 1974 spelade huvudrollen i Molières Den girige – ”ett mästerstycke av komisk karaktärisering” (Hanson). S:s mångårige chef i Borås, Hans Råstam, menade (med ett lån från Hamlet) att han i sina vildaste ögonblick var ”en oändligt lustig, utomordentligt fantasirik karl”.

Parallellt med arbetet som scenskådespelare gjorde S också ett mindre antal filminspelningar men framför allt medverkade han i TV-teater. För en större publik blev han känd som småbrukaren Henning Löfgren respektive Rävfarmarn i tv-serierna Hem till byn och Hedebyborna, båda insatser i vilka han genom ett nedtonat spel blev närmast ett med sina lantliga karaktärer.

Både som aktör och som människa var den lite tillbakadragne S för såväl kolleger som regissörer och teaterchefer en klippa att luta sig mot. Med inställningen att allting inom teatern är svårt förberedde han sig minutiöst. I samband med nya uppsättningar var han redan vid kollationeringen alltid påläst inte bara ifråga om den roll som han fick sig tilldelad utan också allt som rörde pjäsen och författaren. Likaså var han mycket trogen de teatrar han en gång fått engagemang vid. Föga karriärinriktad förstod sig S med egna ord dåligt ”på de skådespelare som byter teater gång på gång” (Bene), för honom var samspelet och lagandan som uppstod när en ensemble höll ihop i flera år avgörande för att en föreställning skulle bli bra. I rollen som Tobias Raap fick han i Göteborgs stadsteaters lovordade uppsättning av Trettondagsafton 1982 uppleva detta hända en sista gång bara några månader före sin bortgång.

Författare

 Jakob Christensson

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Göteborgs stadsteaters personalakter, Regionarkivet för Västra Götalandsregionen och Gbgs stad.

Bene [sign], Skådespelare vid Stadsteatern fick landstingets stora pris (UNT 26 sept 1963); -gisle [sign], Roland Söderberg till Borås med mångsidig ensemble (UNT 21 dec 1963); H I Hanson, Tolkning efter bokstaven (SvD 14 sept 1974); E Linde, Hon skjutsar med publiken (DN 15 febr 1964); Svenska skådespelare i film och TV 1897–2000, 2 (2002); K Torell, Ann gick raka vägen till scenen – Roland kom dit via ett talfel (GP 10 dec 1978). – Nekr:er över S i GP 12 jan o i DN 25 jan 1983.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Arrist Roland Söderberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35173, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35173
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Arrist Roland Söderberg, urn:sbl:35173, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson