Meriter

Ruckman (före 1808 Franck), Maria Christina, f 2 febr 1771 i Uppsala, d 17 april 1847 i Sthlm, Ad Fredr. Föräldrar: slottsmuraren Johan Franck o Brita Lundström. Elev vid K teatern 84, första aktris där 88–1 juli 18, lär i deklamation vid K teaterns elevskola 13–14, förest där 1 juli 19–1 juli 23.

G 19 april 1808 i Sthlm, Hovförs, m gravören Johan Gustaf Ruckman, f 12 dec 1783 där, Jak o Joh, d 20 jan 1862 där, Ad Fredr, son till skomakargesällen Peter R o Maria Christina Friberg.

Biografi

Christina R var under större delen av sin karriär känd under sitt flicknamn Franck. Hon antogs vid mycket unga år som elev vid K teaterns utbildningsanstalt. Som lärare hade hon Marie Louise Marcadet (bd 25) och Jacques Marie Boutet de Monvel, båda framstående artister i den franska trupp som Gustav III införskrev 1781. Efter fyra års elevtid fick hon fast engagemang och utnämndes till "första aktris vid Operan och Dramatiska teatern".

Sina största insatser gjorde R inom taldramatiken. I hennes beting motsvarade utantillärning av 40 rader med åtta ord per rad en dags pensum. Den första repetitionen ägde rum då hälften av den aktuella pjäsens längsta roll var inlärd. När skådespelarna kunde sina roller fullt ut var det så dags för repetition av dramat i dess helhet. Eftersom placeringen på scenen var given av rollerna kunde dock en repetition också bedömas som överflödig, förutsatt att ingen i ensemblen krävde en sådan.

K teatern var en utpräglad repertoarscen varför R hade att hålla ett otal pjäser i huvudet samt dessutom – om så krävdes – medverka som statist. Störst uppmärksamhet väckte hon som Thilda i tidens mest kända inhemska pjäs i den fransk-klassicistiska genren, C G Leopolds Oden, liksom i titelrollen i densammes tragedi Virginia. Till hennes stora roller räknas vidare Ratibor i A F Skjöldebrands Herman von Unna, Veneranda i F B Hoffmans opéra-comique Slottet Montenero med musik av Nicolas Dalayrac samt sist men inte minst titelrollen i August v Kotzebues Johanna af Montfaucon och den passionerade Celestine i densammes Korsfararne. Den sistnämnda pjäsen blev med sina cirka 140 speltillfällen en veritabel långkörare.

R blev i sin samtid stundom offer för omild kritik för en som det uppfattades alltför temperamentsfull och yvig spelstil med "drängskutt" och "snedsprång" så "förryckta" att man kunde tro sig förflyttad till Danviken, för att tala med den raljante Clas Livijn (bd 23; cit enl Nordin Hennel, s 123). Det ter sig dock som troligt att hon successivt reviderade sitt en gång starka utspel. Som tragedienne var R den viktigaste länken mellan sin lärare Marie Louise Marcadet och den under decennierna före 1800-talets mitt verksamma Sara Torsslow. R lät emellertid också tala om sig i det komiska taldramatiska facket, som Sofie i de Beaunoirs Bildhuggaren eller Den sällsynta hustrun och i synnerhet som fru Dorsan i Desforges' Den svartsjuka hustrun.

Att R:s prestige vid teatern var hög framgår av hennes lön, vilken under de bästa åren av hennes karriär hörde till de högsta i ensemblens kvinnliga del. Hon nådde dock aldrig upp till de mera framstående manliga kollegernas nivåer. Genom det lottsystem som praktiserades berodde R:s liksom övriga skådespelares inkomster ytterst på dem själva. Konstruktionen innebar att inkomsterna av en föreställning delades mellan artisterna sedan man dragit av utgifter för bl a dekorationer, kostymer och belysning. Hur stor del av den resterande kakan var och en fick stod i direkt proportion till hur många lottandelar man hade. Skådespelarna blev därför något av sina egna affärsföretagare. Ju mer lockande de gjorde sina föreställningar, desto större blev publiken och därmed den egna vinsten.

Under en period bedrev R undervisning i deklamation parallellt med sitt engagemang som skådespelerska, och när hon drog sig tillbaka från scenen anställdes hon som chef för K teaterns elevskola. Uttalanden av förste direktören G F Åkerhjelm visar att teaterledningen hyste stort förtroende för R. Med respekt poängterade han hennes "upplysta" och "erfarna omdöme" liksom hennes "utmärkta talent och förtjänta ryktbarhet" (Nordin Hennel, s 384, not 96). I samband med R:s död formulerade sig också pressen uppskattande. Yrkesskådespelerskans profession var enligt den allmänna meningen något ytterligt suspekt. R:s karriär visar dock att teatern, på ett för tidens kvinnor exklusivt sätt, under lyckosamma omständigheter också kunde bli platsen för ett framgångsrikt liv i offentlighetens ljus.

Genom att ingå äktenskap med någon utanför teaterinstitutionen avvek R från det vanliga mönstret för det tidiga 1800-talets skådespelerskor, så också i det avseendet att makarna levde i stor välmåga med egen fastighet på Norrtullsgatan i Sthlm. R:s make, grafikern och tecknaren Johan Gustaf R, deltog som gravör i arbetet med illustrationerna till de av J W Palmstruch (bd 28) utgivna vetenskapliga verken Svensk botanik (1–11, 1802–43) och Svensk zoologi (1–2,1806–09). Han etsade också bl a vignetter, kartor, modejournaler, planschverk och porträtt och var under 1800-talets första tre decennier en av Sveriges mest anlitade grafiker.

Författare

Ingeborg Nordin Hennel

Arkivuppgifter

Papper efter R i KB.

Källor och litteratur

Källor o litt. E Carlborg-Mannberg o E Hjertstrand-Malmros, Gustaf IH.s skötebarn: Dramatens första skådespelartrupp 1788–1792 (1991); K Derkert, Dramatiska teatern under den gustavianska tiden (Den sv nadonalscénen, ed C Rosenqvist, 1988); G Nordensvan, Sv teater o sv skådespelare från Gustav III till våra dagar, 1 (1917); I Nordin Hennel, Mod o försakelse: livs- o yrkesbetingelser för Konglig theaterns skådespelerskor 1813–1863 (1997) o där anf källor o litt; SMoK.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
M Christina Ruckman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6972, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingeborg Nordin Hennel), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6972
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
M Christina Ruckman, urn:sbl:6972, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingeborg Nordin Hennel), hämtad 2024-04-19.