Meriter

Nyström, Christen Anton, f 15 febr 1842 i Gbg, Domk, d 17 juni 1931 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: grosshandl Lars Fredrik N o Carolina Kristina Silfverstolpe. Studentex vid Gbgs realgymn 11 sept 60, inskr vid UU 13 sept 60, med fil kand 14 dec 61, amanuens vid anatomiska o fysiologiska instit där 63–64, bitr läk på Augustenborg, Slesvig, under dansk-tyska kriget 64, MK vid UU 28 febr 66, ML vid Kl 13 maj 68, leg läk 14 maj 68, disp vid LU 19 maj 68, MD där 29 maj 68, studier i Khvn, Berlin, Wien, Paris o London juni 68–sept 69, prakt läk i Sthlm från 69, bitr läk vid G Zanders mediko-mekaniska inst i Sthlm 69–70, grundare av Positivistiska samf 79, förest för Sthlms arbetareinst okt 80–90 o 92–08, led av styr där 80–21, ordf i Sv freds- o skilj e-domsfören 01–05.

G 1) 15 sept 1868(–77) m Thyra Hammerich, f 12 nov 1846 i Khvn, Trinitatis, d 15 sept 1921 i Frederiksberg, S:t Markus, dtr till prof Peter Frederik Adolph H o Julie Augusta Scheuerman samt senare g m prof Edvard Rudolf Neovius; 2) 28 juni 1878(-07) i Khvn, Helligånd, m frih Louise Sophia Hamilton, f 16 juli 1838 i Bo, Ör, d 23 okt 1917 i Sthlm (enl db för Lidingö), dtr till överpostdir frih Hugo Adolf H (bd 18) o frih Lovisa Johanna Ridderstolpe samt tidigare g m bruksägaren Bengt Johan v Hofsten; 3) 29 juli 1907 i Sthlm, Jak, m Thyra Degermark, f 11 sept 1875 där, Kat, d 19 dec 1942 där, Engelbr, dtr till grosshandl Carl Antonius D o Lovisa Adolfina Helander.

Biografi

Anton N fick en omsorgsfull uppfostran, först i hemmet, som präglades av varm religiositet, och därefter i Gbgs realgymnasium. Han intresserade sig tidigt för naturvetenskapen och beslöt i tonåren att läsa medicin. Studierna i Uppsala klarades av i rask takt trots att N redan då var en flitig föredragshållare och ivrigt deltog i 1860-talets blomstrande studentliv. Han deltog även i det akademiska musiklivet, var en passabel sångare och fiolspelare och behöll kärleken till musiken livet ut.

N:s studietid inföll under brytningen mellan boströmiansk idealism och naturvetenskapliga idéströmningar, och hans utveckling till fritänkare efter en period av filosofiska och religiösa grubblerier var tidstypisk. 1865 försvarade han som en av de första darwinismen inför Uppsala läkarförening. Tiden var också skandinavismens, och i dess anda deltog N som läkare i slesvig-holsteinska kriget 1864. Där torde en avog attityd mot allt tyskt ha grundlagts, senare kompletterad med en stark fransk orientering. N tog entydigt ställning för Frankrike under tysk-franska kriget 1870–71 liksom i tvisten om Elsass-Lothringen kring 1900, och han kom senare att med eftertryck lägga skulden till första världskriget på tysk och österrikisk politik. – Under en omfattande utlandsresa studerade N främst hudsjukdomar, och som praktiserande läkare i Sthlm behandlade han nerv-, hud- och könssjukdomar.

Vid 1870-talets mitt kom N i kontakt med den franske filosofen Auguste Comtes idéer och anslöt sig snabbt till dessa. Comte hade på 1820- och 1830-talen formulerat en samhällsfilosofi – positivismen – som starkt präglades av vetenskaps- och framstegstro. Vetenskapen skulle bli den stora drivkraften i den fortsatta samhällsutvecklingen och tränga undan allt spekulativt och religiöst tänkande. Till denna filosofi fogade Comte på 1850-talet en sorts ateistisk kult som satte mänskligheten i guds ställe och hade som sina grundsatser att "leva för andra" och "verka för framåtskridandets sak med moraliska medel". Kultens mål var en enad mänsklighet under en demokratisk-industriell ordning. N kom att anamma lärans bägge delar och kan betecknas som Sveriges enda rättrogna positivist. Han översatte flera skrifter av Comte, skrev ett omfångsrikt arbete om dennes lära och grundade Positivistiska samfundet, vars medlemmar huvudsakligen rekryterades ur hantverkar-kretsar. Till sin politiska åskådning var N radikalliberal. Han insåg att det krävdes en samling av de splittrade radikala krafterna för att åstadkomma samhällsförändringar. Han tillhörde en krets liberaler som sökte bilda ett allmänt vänsterparti genom sammanslagning av skilda liberala grupperingar, lantmannapartiets vänsterflygel och eliten av arbetarna. Vid sidan därav grundade han eller medverkade vid tillkomsten av en rad liberala föreningar, vilka fick stor betydelse för liberalismens utveckling (Vallinder, s 26).

De liberala arbetarföreningarna, som var föregångare till den socialistiska fackföreningsrörelsen, nådde under det tidiga 1880-talet under N:s ledning sin kulmen i utbredning och inflytande. N tog efter Sundsvallsstrejken 1879 arbetarnas parti och riktade stark kritik mot myndigheterna. Därmed kom han i nära kontakt med arbetarna och fann bland dem "stora förmågor, ädla ansatser och mycken okunnighet" (AN, 1859-1929, 1929, s 92). N menade att arbetarna behövde både bildning och en stark organisation för att kunna hävda sig mot etablissemanget. Under de följande åren anlitades han flitigt för att leda strejker och förhandla med arbetsgivare, och 1881 utformade han det första sv fackföreningsprogrammet, som antogs vid ett centralt ar-betarmöte året därpå. Bland kraven han formulerade var de viktigaste reglerad arbetstid och allmän rösträtt.

N utövade en stark dragningskraft på unga arbetare och hantverkare och samlade kring sig en skara anhängare, av vilka flera senare kom att ingå i den framväxande fackföreningsrörelsens kärntrupp. Han var dock för mycket av särling och kompromisslös moralist för att i längden kunna uppträda som partiman eller arbetarledare. Då han av liberalerna erbjöds en riksdagskandidatur avböjde han, och en lärjunge ansåg att N hade "äran av att hava visat oss den väg vi skola vandra", men att han däremot inte torde vara "rätte mannen att leda våra strävanden" (cit i Lindberg 1976, s 2). Under 1890-talet blev N något av en demonstrationspolitiker som fann många av liberalernas ståndpunkter alltför flata.

För N var arbetarnas intellektuella och moraliska höjande lika viktigt som de sociala och materiella förbättringarna. Folkbildningen såg han dessutom som ett verksamt medel i nykterhetssträvandena. Omkring 1875 inledde han föreläsningsserier och grundade ett folkbibliotek, och fem år senare grundade han Sthlms arbetareinstitut och blev dess förste föreståndare. Det var landets första fasta folkbildningsanstalt och blev förebild för ett stort antal liknande inrättningar i Norden. Där erbjöds mot en låg avgift populärvetenskapliga föreläsningar i skilda ämnen. N lyckades till institutet knyta en rad framstående kulturpersoner och lärare vid Sthlms högskola; själv föreläste han i medicinska ämnen och kulturhistoria. Skolans program – som riktade sig till båda könen – sammanfattades i slagorden "tanke- och forskningsfrihet, arbetsklassens upplysning och fosterlandets väl".

Institutet möttes emellertid med misstro och oförståelse från både höger- och vänsterhåll. N hade 1881 genom statsminister A Posse lyckats erhålla ett statsanslag, men då S A Hedin i Sthlms stadsfullmäktige s å motionerade om ett kommunalt anslag på 5 000 kr avslogs det efter ett kraftigt angrepp av H Forssell (bd 16), som med hänvisning till positivismens religiösa och politiska lärosatser varnade för N:s samhällsomstörtande och ateistiska åsikter. Ett stort protestmöte fördömde beslutet som "ett dödshugg, mattat mot folkets och frihetens heliga sak" (cit i Bolin, s 46). Institutet räddades dock genom gåvor från allmänheten; bl a skänkte H Branting 3 000 kr, och redan efter några år erhölls regelbundna statliga och kommunala bidrag; sporadiska angrepp förekom emellertid, bl a i riksdagen från konservativt och kyrkligt håll. Arbetareinstitutet blev snabbt ett kulturcentrum med ett rikhaltigt bibliotek, och det arrangerade konserter, utställningar och diskussionsaftnar. Det måste anses som banbrytande för den moderna folkbildningsrörelsen.

Vid sidan om Arbetareinstitutet gjorde N en viktig folkbildningsinsats genom sitt skriftställarskap. Hans serie av folkskrifter om arbetarfrågan och andra sociala spörsmål har setts som förebild för Verdandis småskriftsserie. Sexbandsverket Allmän kulturhistoria imponerar, trots metodiska brister och en viss osjälvständighet, genom både omfång och förmåga att ge översikt och utblick. Arbetet, som visar stark påverkan av Comte, hade vuxit fram ur N:s föreläsningar vid institutet och fick bred spridning.

Både som arbetarledare och folkbildare kom N vid 1880-talets början i skarp motsättning till August Palm, som då började agitera för socialismen i Sthlm. Palm insåg att radikalliberalerna var de främsta konkurrenterna om arbetarnas gunst och gick i tal och tidningsartiklar till hårda angrepp bl a mot N; för mycket bildning kunde försvaga arbetarklassens intresse för klasskampen. Andra socialistledare, bl a Branting och A Danielsson (bd 10), såg dock mer positivt på N:s insatser. N å sin sida kritiserade socialismen för att enbart arbeta för materiella förbättringar; den kommande demokratiseringen krävde kunniga och bildade människor. "Huvudfrågan" var lika viktig som "magfrågan". N tog vidare avstånd från all revolutionär utveckling och avvisade socialismens strävan att förstatliga produktionsmedlen.

Ett livslångt intresse ägnade N de religiösa frågorna och kyrkan. I enlighet med sin positivistiska övertygelse var han ateist; om han trodde på något var det vetenskapen och dess förmåga att frälsa mänskligheten. I ett otal skrifter och föredrag kämpade han mot kristen dogmatik och trångsynthet; angreppen drabbade både statskyrkan och frikyrkosamfunden. Kort efter Positivistiska samfundets grundande begärde han under uppseendeväckande former för sig och ett antal medlemmar utträde ur statskyrkan, givetvis förgäves. Under Giftasprocessen 1884 ställde han sig bakom Strindberg och protesterade mot lagstiftningen mot "religionsbrott". Som en följd av åtalet bildade han tillsammans med några likasinnade Föreningen för religionsfrihet. Han deltog aktivt i Verdandis religionsdebatt 1891 och fick utstå våldsamma angrepp från biskop G Billing (bd 4). N föreslog bla att man borde avskaffa de teologiska fakulteterna, skilja kyrkan från staten och ersätta kristendomsundervisningen med en konfessionslös religionshistoria. 1908 utgav han ett religions-kritiskt arbete där han riktade ett våldsamt angrepp mot bl a helvetesläran. Som ett inslag i debatten kring boken ordnade Fritänkareförbundet följande år ett möte i Sthlms Folkets hus. På N:s initiativ antogs en resolution som krävde avskaffandet av tron på djävulen och de eviga straffen, en bedrift som därefter upprepades under en omfattande föreläsningsturné i landsorten.

N engagerade sig i en lång rad medicinska och närliggande frågor, och både samhällsförbättrarandan och den polemiska lustan var stark. Bl a invecklades han i en häftig fejd, då han i samband med en smittkoppsepidemi propagerade för en behandling som klart stod i strid med sundhetskollegiets anvisningar. På 1880-talet blev N nymalthusian och fattade intresse för sexualhygieniska frågor; med tiden blev han en av den moderna sexualsynens främsta pionjärer. Han propagerade bl a för tidiga äktenskap och användning av preventivmedel. I decennier kom han att röra sig i lagens gränsland då han, mot tidens strikta förbud, spred upplysning om sexual- och preventivmedelsfrågor. Det skedde bl a i form av brevsvar och i slutna sällskap i arbetar- och kvinnoföreningar. För ett inlägg i debatten om preventivlagen 1910 dömdes han till böter. En yngre generation av sexualreforma-torer – bl a E Ottesen-Jensen – har betygat N som orädd föregångare sin uppskattning. N:s arbete Könslifvet och dess lagar (1904) blev för en tid en av de stora handböckerna i ämnet och översattes till fem språk. I andra verk skrev han med en för tiden ovanlig öppenhet bl a om homosexualitet och hävdade kvinnans rätt till legal abort och födelsekontroll. Under 1910- och 1920-talen var N och K Wicksell de enda svenskar som innehade framstående positioner i den internationella nymalthusianska rörelsen.

Ett annat av N:s livslånga intressen gällde psykiatrin och mentalvården. Hans dissertation från 1868 handlade om kretinism och idioti, ett tidigare föga uppmärksammat ämne i psykiatrins utkant, men arbetet på hospitalen föreföll honom tröstlöst på grund av den rådande terapeutiska pessimismen. Under inflytande från positivismen fick han en ljusare syn på mentalvården och möjligheterna till behandling. I ett arbete 1878 opponerade han mot tvångsinslagen i vården och mot tendensen att mentalsjuka med allt lindrigare symtom intogs på hospital samt framhöll vikten av preventiva åtgärder och snabba behandlingsinsatser efter insjuknandet, ett program rakt motsatt det rådande. En praktisk konsekvens av N:s uppfattning blev att ett hem för nervsjuka öppnades 1878. Det fungerade som en sorts psykiatrisk poliklinik och torde ha varit det första i sitt slag i Sverige.

Från 1890-talet gjorde N uppmärksammade insatser mot vad han ansåg vara medicinskt omotiverade tvångsintagningar på hospital, i regel åtföljda av omyndigförklaranden. Det handlade om fall där skälen till intagningen snarare var förmögenhetsrättsliga och andra familjetvister än konstaterad sjukdom. N undersökte patienterna och friskförklarade dem, vilket bragte honom i opposition till psykiaterkåren, som såg sin specialistkompetens ifrågasatt. Efter en omfattande studieresa 1894 formulerade han ett reformprogram för hospitalsväsendet som i mycket föregrep 1980-talets psykiatriska vårdform. Där framhölls bl a att mentalvården borde bygga på en psykosocial helhetssyn och så långt möjligt bedrivas i öppen form och med ett minimum av våld. Som ett omedelbart resultat av N:s kritik ändrades en rad rutiner i vården; hospitalen rustades upp och underkastades en regelbunden inspektion.

Periodvis utvecklade N ett betydande intresse för politiska frågor. Hans ställningstaganden präglades av stark nationalism, ett ömmande för folkens självbestämmanderätt och ett tidstypiskt rastänkande, och hans agerande utmärktes av stor impulsivitet. Som nybliven medlem i Sv freds- och skiljedomsföreningen blev han överraskande ordförande och framkallade omedelbart oro genom att mitt under unionskrisen kräva full nationell likställdhet för Norge. Endast något år senare kom han i motsättning till fredsföreningen genom sin kritik av den hotande förryskningspolitiken i Finland och avgick som ordförande. Han varnade också högljutt för vad han uppfattade som den ryska faran för Sverige. N var även en varm vän av Polens sak. Som student upprördes han över hur det polska upproret 1863 kvästes av ryska soldater. Senare företog han resor dit, behandlade i flera arbeten Polens historia, varnade också här för rysk expansionspolitik och skrev hänfört om landets befrielse 1916. Under ett besök i Galizien uppmärksammade N den judiska frågan och därmed förknippade sociala problem. Trots sin i grunden rasbiologiska åskådning betonade han judarnas rättigheter som folkslag men underströk att de inte fick inkräkta för mycket på nationella polska intressen. Vid 83 års ålder utgav han arbetet Polen förr och nu (1925), där han bl a hävdade att tsardömets aggressiva hållning övertagits av Sovjetunionen.

N var en framstående kulturpersonlighet och reformivrare, och han stod i ett halvsekel i den sv idédebattens främsta stridslinje. Med kraft och entusiasm kämpade han mot sociala orättvisor, intolerans och ortodoxi av varje slag. Han engagerade sig i praktiskt taget alla stora debattfrågor under den brytningstid då det moderna Sverige växte fram, och han kan betraktas som en av 1880-talsradikalismens inspiratörer. Att N trots dessa insatser är relativt bortglömd förklaras dels av att det bildningsprogram och de radikalliberala idéer han företrädde var tidsbundna, dels av att hans debattstil gav honom många fiender men inga helhjärtade anhängare. Knappast någon åsiktsgrupp kunde i längden identifiera ho- nom som en av de sina. N:s ovilja att kompromissa om sina övertygelser gjorde honom till en omstridd person; hans envishet och retlighet, även gentemot meningsfränder, gjorde honom svår att samarbeta med. N var en rastlös mångsysslare, hängiven varje fråga han engagerade sig i men ofta splittrad på alltför många uppgifter. Han ägde encyklopediska om än ibland ganska grunda kunskaper, och han förenade en hög idealism med en grundmurad tro på kunskapens förmåga att förändra världen.

Författare

Franz Luttenberger

Arkivuppgifter

N:s arkiv (42 vol: bla konc till föredrag, ms, brev o klippsaml) i SSA. – Brev från N i GUB (till S A Hedlund o många till H Hedlund), KB, LUB (till K Wicksell) o i UUB (bl a till D Bergström o många till H Öhrvall).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Kaffe och thé (Upsala läkareförenings förhandlingar, bd 1. Arbetsåret 1865–1866, Upsala 1866, s 134–137; text; föredrag i sammandr). – Om foten och den rigtiga formen på skodon. Sthlm 1867. 31 s. [Ny uppl:] Foten ... 2. omarb uppl 1899. 39 s. Övers: Du pied et de la forme hygiénique des chaussures, Paris 1870, 46 s. – Om cretinism och idioti. Akad afh ... Lund ... Sthlm 1868. 108 s, 1 pl. – Om de medicinska studierna och examina i Sverige (Ugeskrift for Laeger, R 3, Bd 5, Khvn 1868, s 468–475). -Theoretiska och praktiska uppsatser öfver hudåkommorna. 1*. Sthlm 1870. 187 s. – [Svar på P H Malmstens o G S Berghmans muntliga recensioner av föreg] (Hygiea, årg 32, 1870, Sthlm, [bihang:] Förhandlingar vid Svenska läkare-sällskapets sammankomster år 1870, Sthlm 1870, s 219–223). – Supplement-häfte till lsta delen af Hudåkommorna ... Ytterligare vederläggning af prof. Malmstens kritik ... utgörande ett tillägg till ... svaret. Sthlm 1870. 30 s. [Till föreg.] - Jesus och kristendomen ur naturvetenskaplig och historisk synpunkt. Objektif granskning af en vetenskapsman. Sthlm 1873. 212 s. [Anon.] - Om fysiologiska kläder. Sthlm 1873. 38 s. – Om medlen mot smittkopporna, en slutlig redogörelse jemte ett bemötande af uttalandena ... i Sv läkare-sällskapet d 26 maj o 2 juni d.å. Sthlm 1874. 114 s. – Om smittkopporna, deras behandling och skyddsmedlen deremot. Sthlm 1874. 50 s. (Adolf Bonniers allmännyttiga handböcker, 1.) – La balanoposthite, son role ä 1'égard du chancre et son traitement radical (Annales de dermatolo-gie et de syphiligraphie, année 5, 1873–74, Paris, s 321–329 [1874]). – Den gamla tiden inför den nya. Positivistiska dialoger 1*. Sthlm 1875. XV, 100 s. – Note sur la nature de la pelade ou alopécie areata (Annales de dermatologie ..., 7, 1875-76, s 440-452 [1876]). – Om Bazins och Hebras dermatologiska systemer, med anl af deras åsigter om erythema multiforme och herpes iris (Eira, årg 1, 1877, Gbg, s 753 - 763; även sep, Ils). – Om sinnesrubbning och menniskans förmåga att motverka detta sjukdomstillstånd. Sthlm 1878. 88 s. – Positivismen. En systematisk fram- ställning af denna lära jemte en biografi öfver dess grundläggare Auguste Comte. Sthlm/1879. VII, 486 s. – Kapitalets och arbetets problem. Tillegn svenska arbetaremötet i Stockholm juli 1879. Sthlm 1879. 19 s. [Ny uppTse följ.] -Samhälliga tidsfrågor. En följd af folkskrifter. F 1–7, 2:1-2. Sthlm 1879–81. 1: 1. Kapitalets och arbetets problem ... 2., tillök uppl 1879. 34 s. 2. Arbetarnes deltagande i vår tids kultur. 1880. 39 s. 3. Den allmänna rösträtten. 1880. 39 s. 4. Arbetareinstitut som medel för upplysning och sedlighet. 1880. 41 s. 5. Om läseri och sinnesrubbning. 1880. 52 s. 6. Särskiljandet af kyrka och stat. 1880. 47 s. 7. Den offentliga kandidaturen. 1881. 33 s. 2: 1. Om parlamentarismen. 1881. 39 s. 2. Positivismens politiska nutids-program. 1881. 40 s. – Till Stockholms arbetare. [Rubr.] Sthlm 1880. (3) s. [Undert; om det bristande intresset för Arbetareinstitutet.] – Arbetareinstitutets program. [Rubr.] [Sthlm 1881.] 4:o. 1 bl. [Undert.] – Arbetareinstitutets beräknade årliga utgifter och inkomster. [Rubr.] [Sthlm 1881.] 1 bl. [Undert.] – Arbetsklassens upplysning/Fosterlandets väl. [Rubr.] Sthlm 1881. (3) s. [Text; undert: Arbetareinstitutets styrelse; vädjan om bidrag.] – Till hrr arbetsgifvare och arbetare i Stockholm! [Rubr.] Sthlm [1881]. 1 bl. [Undert; förslag till ombudsföreningar.] – Vördsam adress till svenska folkets ombud vid riksdagen 1881. [Rubr.] Sthlm 1881. (4) s. [Undert tills med G. Cederlund oj. Håkansson.] – Sändebref om Arbetareinstitutet. [Rubr.] Sthlm 1881. 4:o. (4) s. [Undert.] [Nya utg, bla:] Linköping 1882. Sthlm 1894, 1895, 1898. 8:o. 8 s. - Årsberättelse öfver Arbetareinstitutets (Stockholms arbetareinstituts) verksamhet (värksamhet) under det tredje (4.–10., 13.-28.) arbetsåret 1882-1883 (1883/ 1884-1889/1890, 1892/1893-1908/1909), Sthlm 1883(-1909). 16, 18, 17, 14, 13, 15, 13, 13s; 15,19,15, 16,14,15,12,12,15, 14, 13, 13, 13, 12, 11, 13 s. [Undert.] - Rätt och orätt eller Striden om Arbetareinstitutet. Redogörelse o granskning. Sthlm 1882. 163 s. – Den kristna kyrkans och kyrkolärans utveckling under de sju första århundradena e. K. Fyra föreläsn hållna i Arbetareinstitutet. Sthlm 1882. 74 s. – Det historiska studiet. Sthlm 1882. 32 s. – Arbetareinstitutets program och stadgar. [Rubr.] Linköping 1882. (4) s. [Undert tills med O. Torell, F. A. Smitt mfl.] – Leon Gambetta och personlighetens betydelse i politiken. Sthlm 1883. 41 s. – Några ord om Zöllners metafysiska teori om rummets s. k. "fjerde dimension" (Förhandlingar vid de skandinaviska naturforskarnes tolfte möte i Stockholm från den 7 till den 14 juli 1880, Sthlm 1883. s 147–155). – [Har alkoholmissbruket i de tre nordiska landen ... till- eller aftagit? (diskussionsinlägg)] (ibid, s 695–698, 707–709). – Brännande frågor. Politiska o sociala granskningar. Sthlm 1884. 78 s. – Om Arbejdsklassens Oplysning. Frit oversat og forsynet med Oplysninger om Stockholms Arbejderinstitut af O Huseby. Kristiania 1884. 36 s. [Föredr i Kristiania Arbej-dersamfund maj s å.] – Quels sont nos devoirs dans la crise positiviste actuelle? Lettre familére å tous les vrais positivistes. [Rubr.] Sthlm 1884. 14 s. [Undert.] – Om positivisternas uppgift. Till enhvar medlem af Positivistiska samfundet i Stockholm. [Rubr.] Sthlm 1885. (4) s. [Undert.] – Om äktenskapet, pauperismen och prostitutionen. En medicinsk social undersökning. Sthlm 1885. 107 s. – Reformerande eller revolutionär socialism? Det är frågan. En saml aktstycken för styrande o styrde. Sthlm 1886. 79 s. – Allmän kulturhistoria eller det mänskliga lifvet i dess utveckling. Systematisk framställn af civilisationens gång o naturlagarnes upptäckande eller af den gradvisa utvecklingen af de skilda religionerna o filos verldsåsigterna, de olika statsskicken, samhällsförh o sederna, de sköna konsterna, de industriela o vetensk upptäckterna m. m. D 1 –6. Sthlm 1886-92. [Utkom i häften.] 1. 1886. 555 s. Godtköpsuppl 1894[-95]. 2. 1886[-87]. 622 s. 3. 1887[-88]. 590 s. 4. 1888[-89]. 738 s. 5. 1889[-91]. 723 s. 6. 1892. 714 s. (Alfab register ... af L Nyström. 1893. 61 s.) 2. genoms o delvis omarb godtköpsuppl: 1–4. 19[00]–04. [Utkom i häften.] 1. 1900[-01]. 8, 594 s. 2. 1901. 716 s. 3. 1901[-02]. 800 s. 4. 1902[-04]. 880, (13) s. – Positivismen och Herbert Spencer eller Ar H. Spencers filosofi ett framsteg eller en tillbakagång? Kritik o själfförsvar. Sthlm 1887. 44 s. – Program för Arbetareinstitutets föreläsningar under åttonde läsåret... [Rubr.] Sthlm 1887. 4:o. 1 bl. [Undert tills med F. A. Smitt mfl.] - Hvad nytta ha kroppsarbetarne af Arbetareinstitutet? Sthlm 1887. 8 s. 2\uppl 1890. 15 s. -Framstegspartiet skall segra - utan kompromiss. Maningsord. Sthlm 1890. 16 s. – Stockholms arbetareinstitut. Redogörelse vid dess 10-års fest d 2 mars 1890. [Rubr.] Sthlm 1890. 4:o. (4) s. [Undert.] – Om de konstitutionela hudåkommornas natur och behandling (Hygiea, 52, 1890, s 777–797, 857–894; även sep, 1891, 58 s). -Skäggsvamps-sjukan eller Sycosis parasitica (ibid, [bilaga:] Förhandlingar vid Sv läkaresällskapets sammankomster år 1890, Sthlm 1890, s 203-207; även sep, 1891, 4 s). – Det stora kriget 1895 och huru Sverge räddades, af *****. Sthlm 1891. 42 s. [Anon.] – Kristendomens strid mot den vetenskapliga kulturen. Sthlm 1892. 56 s. – Socialismens omöjlighet och den s. k. "vetenskapliga" socialismens ovetenskaplighet jämte praktiska vinkar om arbetarefrågans lösning utan socialism. Sthlm 1892. 112 s. 2.-4. uppl s å. - H. h. [Rubr.] [Sthlm 1893.] 1 bl. [Undert tills med C. Loven, V Leche mfl; vädjan om bokgåvor till Arbetareinst.] – Underrättelser angående hyp-notisk sjukbehandling. [Rubr.] Sthlm 1894. (4) s. [Undert.] – August Strindberg som kulturhistoriker (H Drachmann mfl, En bok om Strindberg, Karlstad 1894, s 93-112). – Om sinnessjukdomar och hospitalsvård jämte antydningar om sinnessjukas rättsliga skydd. Sthlm 1895. 314 s. – Vansinne och religion. Belysning af diabolismens härjningar. Östersund 1895. 20 s. ([Omsl:] Mera ljus! Jämtlandspostens folkbibliotek, 11; Jämtlandsposten n:o 93 B.) – Häxeriet och häxeri-processerna. Sthlm 1896. 28 s. (Studentföreningen Verdandis småskrifter, 58.) 2. genoms uppl 1907. 35 s. – Upprop om bidrag till Stockholms arbetareinstitut. [Rubr.] Sthlm 1896. (3) s. [Undert tills med W. A. F. Ekengren mfl.] – Arbetareinstitutets mål (Arbetareinstitutets folkskrifter, 1, Sthlm 1896, s 3–13). – Tankar om själsharmoni (ibid, 2, Sthlm 1896, s 3-10; 2. uppl 1904). – Företal (A Comte, Allmän öfversigt af positivismen, Sthlm 1896, s V-VIII). -Stockholms arbetareinstitut och dess verksamhet 1880-1897. [+] G. Hamdorff, Das Arbeiterin-stitut ... Sthlm 1897. Tv-8:o. 38 s. - Brott och försoning eller Våldet och rätten i nationernas lif. 1*. Sthlm 1899. VII, 199 s. Övers härur: Preussen og Sonderjylland [omsl: ... Udg af Föreningen "To L0ver"s Udvalg for sonderjydske Smaa-skrifter], Khvn [1901], 22 s. – Om uppkomsten af brachy- och dolikocephali (Förhandlingar vid det 15de skandinaviska naturforskaremötet i Stockholm den 7-12 juli 1898, Sthlm 1899, s 311–314). – Arbetsklassens bildning och vetenskapernas popularisering, Sthlm 1900. 19 s. (Arbetareinstitutets folkskrifter, 6.) – Karl XII och sammansvärjningen mot hans envälde och lif. Sthlm 1900. 250 s, 1 karta. 2. tillök uppl 1928. 297 s. – Unionen og Unionskonflikten. Sthlm 1900. 4:o. 16 s. [Ur AB jan så.] Även: (Bilag til "Verdens Gang" .) – Den största politiska faran i Norden. Sthlm 1901. 40 s. [Ur AB.] 2. uppl så. – Striderna om Östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverge från äldsta tider till våra dagar. Sthlm 1901[-03]. 527 s. - Förord (Kvinnans rådgifvare ... bearb af O. H. D[um-rath], Sthlm 1902, s [III] f; 2. uppl 1913). -Uppkomsten af kortskallar och långskallar. Ett bidr till rasläran. Sthlm 1903. 99 s. - L'Alsace-Lorraine. Paris 1903. VIII, 83 s. [Ur AB 30/8,13, 20 o 27/9 samt 11/10 1902.] 2.-6. éd så. [Annan övers:] Elsass-Lothringen und die Möglich-keit einer deutsch-französischen Allianz. [Berlin] 1904. 168 s. [Sv utg:] Elsass-Lothringen tyskt eller franskt? Artiklar i Aftonbladet aug–okt 1902. Sthlm 1917. 39 s. – Könslifvet och dess lagar. Medicinsk-sociala undersökningar. Sthlm 1904. 307 s. 3. [omsl: 2.] uppl så. 3. uppl så. 4. [även med omsl: 4. betydl] tillök uppl 1912. 353 s. 5. d:o 1914. 397 s. 6. tillök o omarb uppl 1921. 321 s. Övers: Das Geschlechtsleben und seine Gesetze, Berlin 1904, 286 s, 2.-6. Aufl 190?-06, 7.-12. uppl okända, 13. Aufl 1910, IV, 288 s, [ny tr] 1920; Sukupuolielämä ja sen lait, Kuopio 1905, 312, IV s; Könslivet og dets Love ..., Khvn 1905, 311 s, 2. dansk-norske Udg 1907, 3.-6. dansknorske Oplag 1914, 1917, 1918, 1919, 7. [förk] d:o 1920, 175 s, 8. Udg 1926, 176 s; La vie sexuelle et ses lois, Paris 1910, XIV, 360 s, 2. éd 1921, XIV, 351 s, 3. éd 1920. – Könslifvets problem. Bihang till Könslifvet... Sthlm 1905. 93 s. Övers: Könslivets Problem, dansk-norsk Udg 1905, 96 s; Das Geschlechts-Problem, Berlin [1906], 102 s. – Tankar om unionskrisen, dess tolkning o lösn. Sthlm 1905. 38 s. [Ur AB så.] – Kristendomen och den fria tanken. En kritisk hist framställn. Sthlm 1908. 518 s, 1 pl. Övers: Chris-tentum und freies Denken ..., 2.-3. [1.–2. tyska] Aufl Berlin 1909, X, 528 s. – Die Einwirkung der sexuellen Abstinenz auf die Gesundheit ([Mutterschutz, N F:] Sexual-Probleme, Zeitschrift fur Sexuahvissenschaft und Sexualpolitik, Jahrg 4, 1908, Frankfurt a/M, s 398-420). – Preventivmedel mot hafvandeskap. [Rubr.] [Sthlm 1909.] 1 bl. [Undert.] - Varning rörande vissa preventivmedel. [Rubr.] [Sthlm 1909.] 4:o. 1 bl. [Undert.] – Om preventivmedlen. Vördsam promemoria till herrar riksdagsmän. [Omsl.] Sthlm 1910. 8 s. – 606 Ehrlich-Hata-medlet och möjligheten af syfilis' botande. Sthlm 1910. 31 s. Övers: 606 Erlich-Hata-lääke kuppataudin paran-temisen mahdollisuus, Hfors 1910, 82 s. – Kärlekslifvet och hälsan. Sthlm 1910. 273 s. Övers: Sexualleben und Gesundheit, 2. [1. tyska] Aufl 1911, 297 s; Kaerlighedslivet og Sundheden, dansk-norsk Udg Khvn 1919, 256 s, 2. d:o 1923, 168 s. – Fattigdom och barnalstring. Sthlm 1911.61 s. 2. uppl så. 2.[!] tillök uppl 1923. 78 s. – Die Beziehungen der sexuellen Abstinenz zur Gesundheit und die sich daraus ergebenden prak-tischen Folgerungen (Zeitschrift fur Bekämpfung der Geschlechtskrankheiten ..., Bd 13. Verhand-lungen der achten Jahresversammlung der Deutschen Gesellschaft zur Bekämpfung der Geschlechtskrankheiten, in Dresden am 10. und 11. Juni 1911 Leipzig 1911, s 82-91). - Om stridigheter läkare emellan på det psykiatriska området (Allmänna svenska läkartidningen, årg 10, 1913, Sthlm, s 654-663; även sep, 9 s). -Före, under och efter 1914. Världskriget. Orsaker o ansvar. Sthlm 1915. 377 s. Övers: Before, during, and after 1914, London 1915, XVI, 368 s; Avant 1914, pendant et apres---, Paris 1917, 313 s; förkortad: 'O Ka9pe7iTr|i; tcov Tepuavov, Athen 1918, 78 s. – Polen och dess återupprättande. Sthlm 1916. 64 s, 1 karta. Övers: La Pologne et son rétablissement, Sthlm 1917, 54 s, 1 karta. – Vor dem Tribunale. Kristiania 1917. 141 s. Övers: Inför domstolen. Rannsakn med världskrigets upphovsmän. 2.[!], tillökta uppl Sthlm 1918. 248 s. – Resningen i Polen 1863 och sympatierna i Sverige (Polonica, kulturbilder från det äldre o nyare Polen ..., Sthlm 1917, s 121–139). – Om ålderdomen och medlen att förlänga lifvet. Sthlm 1918. 80 s, 4 pl. Övers: Om Alderdommen og Midlerne til at forlaenge Livet, dansk-norsk Udg Khvn [1921], 77 s. – Judarne förr och nu samt judefrågan i östra Europa och dess lösning. Sthlm 1919. 308 s. – Om homosexualiteten inför vetenskapen och lagen. [Rubr.] Sthlm 1919. 16 s. [Korrekturuppl; bearb o utvidgad:] Om homosexualitet och hermafroditi. Belysn af missförstådda existenser. 1919. 46 s. Övers: Om Homosexualitet og Hermafroditisme ..., Khvn 1920, 80 s, [ny utg 1932,] 48 s. – Memorandum om striden om Stockholms arbetareinstitut 1921. Sthlm 1922. 14 s. – Världskatastrofer och medlen till mänsklighetens räddning. Sthlm 1922. 151 s. Övers: Welt-katastrophen und die Mittel zur Rettung der Menschheit, Berlin 1923, 175 s. – Akta er! Råd o upplysningar till unga kvinnor. [Rubr.] Sthlm [1924]. (2) s. [Undert.] - Akta kvinnorna! Råd o upplysningar till män. [Rubr.] Sthlm [1924]. (2) s. [Undert.] – Les causes de la guerre mondiale et la responsabilité des gouvernements de 1'Allemagne et de 1'Autriche. Par un neutre. Sthlm 1924. 23 s. – Polen förr och nu. Skildringar ur Polens hist från statens grundläggn till 1925. Sthlm 1925. 325 s. – Kristendomen, dess uppkomst, utveckl o upplösn. Sthlm 1926. VI, 304 s. -Bidrag till kännedomen om hårets och epidermis sjukdomar. Med mikroskopiska bilder teckn. Sthlm 1926. 20 bl text till pl 1–15. – 1859–1929. En 70 års historia. Personliga minnen o iakttagelser. Sthlm 1929. 260 s, 1 portr. – Kyrkans revolutionering genom upplysningen. Sthlm 1930. 192 s. – Om kommunismen, dess villfarelser och faror. [Rubr.] Sthlm 1931. 24 s. - Bidrag i bla DN, 1880- o 1890-talen, Den nya tiden, demokratiskt organ, 1890, Sthlm, Aftontidningen/Morgontidningen (S-T), o Brefdufvan, Gbg.

Utgivit: A Comte, Framställning öfver den positive anden. Sthlm 1875. VI, 116 s. [Anon; även övers.] – A Comtes Positivistiska kalender för hvilket som helst år; eller konkret tablå öfver mensklighetens utveckling. [Omsl: ... kalender eller tablå ...] Sthlm 1875. (2) s, 1 bl i stor fol. [Omsl; undert A. N.; även övers?, anon.] – Positivistisk andakts-bok. Hymner o språk, saml o öfversedda. Sthlm 1875. 83 s. [Även övers?, anon.] – Gyldene ord ur mensklighetens allmänna religion saml o utg. Sthlm 1879. 26 s. 2. tillök uppl 1880 [omsl: 1881]. 4 s. – A Comtes Positivistiska kalender eller konkreta tablå öfver mensklighetens förberedande utveckling jemte tillägg af de särskildt för Sverige betydelsefulla personligheterna ... [Rubr; omsl: Svensk positivistisk kalender.] Sthlm 1881. [Omsl.] 47 s. – A Comte, Religionens väsende och mensklighetsbegreppet. Sthlm [1881]. 43 s. [Anon.] – E Robinet, Den positiva filosofien i sammandrag. Sthlm 1889. 139 s. [Anon.] – Arbetareinstitutets folkskrifter. 1–6. Sthlm 1896–1900. [Anon.] 1. A N, Arbetareinstitutets mål. [+] N. Linder, Tal för Stockholms arbetareinstitut. 1896. 15 s. 2. A N, Tankar om själsharmoni. [+] E Fredin, Arbete [dikt]. 1896. 14 s. 2. uppl 1904. 3. S A Hedin, Om arbetarehögskolornas nödvändighet. [+] F Hedberg, Upplysning åt alla. Dikt. 1896. 16 s. 4. C Rosander, Tändernas betydelse och vård. 1896. 15 s. [Ny uppl] 1897. [Ej i serien.] 5. L S Nyström, Förklaring öfver viktigare främmande ord i svenska språket. 1898. 14 s. 2.-3. uppl okända. 4.-5. uppl 1905, 1907. 6. A N, Arbetsklassens bildning och vetenskapernas popularisering. 1900. 19 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: R Wiberg, Positivismen i teori o praktik under Sveriges moderna genombrott (otr C-uppsats, 1990, Instit för idé- o lärdomshist, UU).

B Andersson, Föreningsrelationer ... En studie i den sk liberala arbetarrörelsen i Sthlm 1880–1885 (HT 1971); Arbetets söner, 1 (1944); N Beyer, Den unge Hjalmar Branting (1985); I Bolin, Sthlms arbetareinst 50 år (1930); C E Fornell, A N. En polit studie (1891); N O Franzén, Hjalmar Branting o hans tid (1985); T Frängsmyr, Den unge A N o positivismen (Lychnos 1963–64); dens, Positivismen på barrikaderna (dens, Svärmaren i vetenskapens hus, 1977); T Gårdlund, Knut Wicksell (1956); A Hirsch, Levande o bortgångna (1943); T Jansson, Adertonhundratalets associationer (1985); C G Laurin, Minnen 1898-1908 (1931); S Leander, Under Arbetareinst:s tak (1955); dens, Från A N till Vi som vet mest (1965); dens, Folkbildn:s födelse. A N o Sthlms arbetareinst 1880–1980 (1980); F Lindberg, A N o den stockholmska arbetareliten under kampen om fackfören:arna (HT 1976); dens, Växande stad. Sthlms stadsfullm 1862–1900 (1980); T Lindbom, Den sv fackföremrörelsens uppkomst o tidigare hist 1872–1900 (1938); J Lindgren, Det socialdemokratiska arbetarepartiets uppkomst i Sverige 1881–1889 (1927); C Lindhagen, Memoarer, 2 (1937); F Luttenberger, Freud i Sverige. Psykoanalysens mottagande i sv medicin o idédebatt 1900-1924 (1989); G Magnusson, Socialdemokratien i Sverige, 1 (1920); T Nevéus, Ett betryggande försvar (1965); A Påhlman o W Sjölin, Arbetarföremarna i Sverige 1850-1900 (1944); E Rodhe, Den religiösa liberalismen (1935); SLH 3:2–3 (1895–1901) o 4:3 (1933); SMoK; G Stéenhoff, A N (Sv läkartidn 1931); T Vallinder, Folkpartiets ideologiska o organisatoriska bakgrund 1866–1934 (Liberal ideologi o politik 1934–1984,1984); U Wittrock, Ellen Keys väg från kristendom till livstro (1953).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
C Anton Nyström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8499, Svenskt biografiskt lexikon (art av Franz Luttenberger), hämtad 2024-11-03.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8499
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
C Anton Nyström, urn:sbl:8499, Svenskt biografiskt lexikon (art av Franz Luttenberger), hämtad 2024-11-03.