Malmborg, släkt

Malmborg (von M), släkt, härstammande från uppbördsmannen Jonas Bengtsson (d omkr 1668) i Sala, som var far till kämnären där Nils Malmberg (d 1694). Dennes bror kamreraren och rådmannen där Bengt Malmberg (d 1729) var i äktenskap med en dotter till prof Petrus Hoffwenius (bd 19) far till Jonas M (d 1756, 60 år gammal). Denne skrev avhandlingen De pictura (1717), som är den första sv översikten av konstens utveckling från gammal konstlös målning fram till den samtida europeiska konsten. För denna framställning har han utnyttjat såväl sv som tysk, fransk och holländsk litteratur. Efter anställningar i olika ämbetsverk blev M slutligen sekreterare vid generaltullarrendesocietetens fullmäktiges kansli i Sthlm, men han var även verksam som konstnär. Han har efterlämnat en signerad tuschlavyr av morfadern (KB) och anses också ha målat det porträtt av densamme som återges i bd 19, s 187. 1740 publicerade M en sv översättning av skotten John Barclays 1621 tryckta uppfostringsroman Argenis, som på grund av sitt stora omfång ej tidigare översatts i Sverige. I sitt första äktenskap – med en dotterdotter till prof Harald Vallerius – var han far till Pehr Adolph M (1737–97), som deltog i pommerska kriget och sjöslagen vid Svensksund 1789 och 1790. I det senare av dessa förde han befäl över en division av skärgårdsflottan (jfr bd 10, s 158) och blev sårad. M var 1790–94 överstelöjtnant och köpte därefter säterirusthållen Härkälä och Salmi i Vichtis, Nylands län. I sitt äktenskap med en kusindotter till sedermera fältmarskalken och greven Johan Christopher Toll hade han femton barn.

Äldst bland de tio som överlevde Pehr Adolph M var sonen Pehr Gustaf M (1777–1828), som redan vid ännu ej fyllda 13 års ålder deltog i slaget vid Svensksund 1790, efter vilket han fick guldmedalj för tapperhet i fält. Senare var han med i finska kriget 1808 och fälttåget mot Norge 1814 samt blev 1812 kapten vid Gotlands nationalbeväring. Hans son Frans Oscar M (1820–80) emigrerade 1846 till USA och deltog i kriget mot Mexico 1846–48. 1853–55 och 1860–61 var Oscar M åter i Sverige, där han från 1854 var verksam som emigrantvärvare för The Illinois Central Railroad Company. 1860–61 reste han som emigrantvärvare även i Norge. Efter att en kort tid ha varit sv-norsk vice konsul i Chicago blev M 1861 överstelöjtnant och deltog med utmärkelse i inbördeskriget, befordrades 1862 till överste och sårades. Han tog avsked 1865, återvände, nu nästan blind, 1874 till Sverige och bosatte sig i Visby. Sina minnen från inbördeskriget publicerade M i Tjensteförteckning (Chicago 1871). Rester av hans arkiv finns i ViLA. En mängd brev från honom, de flesta från 1861 och nu förvarade hos Minnesota Historical Society, har publicerats av A A Stomberg.

Frans Oscar M:s farbror Jonas M (1787–1847) var rysk fånge 1808–10 efter Sveaborgs kapitulation, deltog i norska fälttåget 1814, var 1831–46 postmästare i Sollefteå och fick 1841 majors n h o v. Sonson till honom var amanuensen vid Livrustkammaren fil lic Bror Otto Gösta M (1900–33). Gösta M utgav Samuel Schröderstierna, Berättelser över de finare järn-, stål- och metallfabrikerna i Sverige åren 1754–59, 1–2 (1925), och Sven Rinmans tjänsteberättelser rörande den grövre järnförädlingen 1761–70 (JK:s bergshist skriftserie, 4, 1935), publicerade tillsammans med Rudolf Cederström Den äldre livrustkammaren 1654 (1930) och skrev en mängd tidskriftsuppsatser och tidningsartiklar, framför allt om ståletsningens äldre historia i Sverige och vapnens dekorativa utsmyckning. Hans efterlämnade anteckningar om Sthlms bössmakare fullständigades och utgavs 1936 av Åke Meyerson.

Bror till Pehr Gustaf och Jonas M var Otto August M (1795–1864) på Lilla Våxnäs vid Karlstad. August M deltog i slagen vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig 1813 samt fälttåget mot Norge 1814. Han tjänstgjorde vid fältmätning i Skåne 1815–19 och i Gästrikland och Hälsingland 1819–21 samt deltog 1821–22 i gränsregleringen mot Ryssland i Torneå och Lappland. 1822 tillhörde M kronprins Oscars följe under dennes friarfärd till Tyskland. Han var 1824–26 attaché vid sv beskickningen i Konstantinopel, varvid han gjorde vidsträckta resor i Syrien, Palestina, Egypten och Grekland. 1826 deltog M i den sv beskickningen till Moskva för tsaren Nikolaj I:s kröning, och 1827 sändes han till hoven i Wien och München. Han var 1840–56 överste för Värmlands regemente och adlades 1842 enligt RF § 37 med oförändrat namn. 1849 blev M generalmajor, och 1849–50 förde han befälet över de sv-norska trupper som i enlighet med preliminärfreden i Berlin 1849 mellan Danmark och Preussen höll norra delen av Slesvig besatt. 1856 efterträdde han sin hustrus morbror Carl Gustaf Löwenhielm (s 609) som generalbefälhavare i tredje militärdistriktet (Halland, Västergötland, Bohuslän och Värmland), och kort före sitt avsked 1862 blev han generallöjtnant. M var gift med Sara Augusta M, f von Gertten (1810–60), vilken som pianist kom att bli medelpunkten i Karlstads musikliv och blev LMA 1858 samt även var verksam som målarinna. De hade 14 barn, av vilka 10 överlevde föräldrarna, bl a döttrar som var gifta med disponenten Jonas Herlenius (bd 18) och hovrättspresidenten Thomas Munck af Rosenschöld. Ende efterlevande sonen var Emil Adolf M (1842–1913). Adolf M tjänstgjorde i lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition 1866–73, blev ordonnansofficer hos Karl XV 1867 och var biträdande lärare i krigskonst vid Högre artilleriläroverket å Marieberg 1872–78. Han publicerade tillsammans med Gustaf Kleen (bd 21, s 244) och sedermera generalen Gustaf Uggla Kriget mellan Tyskland och Frankrike 1870–71 (1873). M var 1874–78 adjutant hos chefen for lantförsvarsdepartementet, 1878–82 stabschef vid tredje militärdistriktet, 1882–85 militärattaché i Berlin och 1886–89 chef för Krigshögskolan. 1889 blev han överste och landshövding i Värmland, vilket senare ämbete han 1901 mot Oscar II:s vilja måste lämna på yrkande av civilministern Edvard von Krusenstjerna (bd 21). M donerade 1891 till KrA sin fars efterlämnade korrespondens mm från ockupationen av norra Slesvig 1849—50. Hans hustru var dotter till hovmarskalken G G K Åkerhielm i hans äktenskap med operasångerskan Julie Berwald (bd 4). Med M utdog denna adliga gren av släkten. Hans enda dotter var gift med bokbandshistorikern friherre Johannes Rudbeck.

Ännu fortlever den adliga släktgren som härstammar från Pehr Gustaf, Jonas och August M:s bror Fredric (ej Johan Fredric) M (1779–1817). Liksom sin far och sin äldste bror deltog han – ehuru ännu blott 11-årig – i slaget vid Svensksund 1790. I likhet med brodern Jonas blev M rysk fånge vid Sveaborgs kapitulation 1808, men redan 1809 återkom han till Sverige, där han 1811 befordrades till kapten och blev arbetschef vid Göta kanalbygge. Han var också verksam som tecknare (repr i NM o Statens sjöhist museum). M adlades 1816 enligt RF § 37, men hans död knappt ett år senare förorsakade, att änkan ej hade råd att inom föreskriven tid söka introduktion på riddarhuset. Först 1862 sökte och fick hans äldre son, den även som amatörmålare verksamme sedermera kaptenen Johan Adolf M (1812–92), rätt att utan hinder därav söka introduktion, varefter han introducerades 1863. I enlighet med k vapenbrev 27 mars 1862 skulle släktens adlige huvudman kalla sig von M, vilket namn under 1900-talet även kommit att användas av denna släktgrens ofrälse medlemmar.

J Adolf v M var farfar till ingenjör Carl Adolf v M (1886–1945), som 1906 emigrerade till USA, där han tillsammans med ingenjör Carl Molin uppfann dirigold- och alcobrons-legeringarna. 1920 återvände de till Sverige, där de i Örebro började tillverkning av rördelar och mindre gjutgods av alcobrons och kaffeskedar av dirigold. Efter en brytning med Molin reste Carl v M 1925 till Chicago och Molin 1926 till Mexico, medan verksamheten i Örebro fortsatte under annan ledning. I USA bildade v M The Dirigold Corporation i Kokomo, Indiana, där han var styrelseordförande från 1927. Vid sin död var han ledare för dirigoldföretaget i Barrington, Illinois. Brorson till honom är prof i skogsekonomi vid Skogshögskolan Göran v M (f 1920, d 2006). J Adolf v M:s bror, den också som tecknare (repr i NM) verksamme majoren och gymnastikläraren Carl Fredrik M (1815–93) i Linköping, var far till major Otto August v M (1859–1949), som var brandchef i Gävle 1890–1919. I äktenskap med målarinnan Ingeborg (Inga) Eva Maria v M, f Schough (1865–1955), var den sistnämnde far till 1:e intendenten Boo Fredrik v M (se nedan). Kusin till denne är den genom sina framgångar i 1920-talets motorcykeltävlingar kände direktören Carl Fredrik (Figge) v M (f 1891, d 1991).