A Otto Lindfors

3 Lindfors, Axel Otto, bror till L 2, f 8 nov 1852 i Lund, d 18 aug 1909 vid Diken, Rhen-provinsen, Tyskland (enl db för Lund). Mogenhetsex vid katedralskolan i Lund maj 72, inskr vid LU sept 72, med fil ex 1 april 74, MK där 30 maj 77, amanuens vid obstetriska klin på Allm BB i Sthlm 12 jan-31 aug 80, vid gynekolog klin, Sabbatsbergs sjukh, 1 okt 80—1 juli 81, underläk vid kirurgisk-obstetriska avd, Lunds lasarett, 1 juli 81 — 1 mars 82, ML vid Kl 19 okt 81, disp vid LU 15 febr 82, doc i gynekologi o obstetrik där 11 april 82-25 febr 91, MD där 31 maj 82, överläk vid kirurg avd, Lunds lasarett, 1 juni—15 sept 82 o 15 juni—15 sept 83, lär i hälsovårdslära samt i litt o konsthist vid Lunds elementarlärov för flickor sept 82—dec 85, med bitr vid Lunds inst för sjukgymnastik 83—86, tf eo prof i pediatrik vid LU 86—89, tf lasarettsläk i Kristianstad 15 nov 90, ord 18 maj — 11 aug 93, doc i kirurgi o obstetrik vid LU 25 febr 91—maj 93, prof i obstetrik o gynekologi vid UU från 11 aug 93, överläk vid obstetriska o gynekologiska avd, Akad sjukh i Uppsala, från 96. - LVS 08.

G 23 febr 82 i Lund m Gerda Lejla Christina v Porat, d 27 nov 1858 på Drakkulla, Myresjö, Jönk, d 6 nov 1942 i Sthlm, Engelbr, dtr till översten Axel Isak v P o Natalia Christina Fredrika Meyer.

1867 meddelade J Lister i Glasgow sin upptäckt att man kunde undgå varbildning i sår genom att täcka dem med förband, indränkta i karbolsyra. Kirurgin gick in i en ny era; under skydd av desinfektionsmedel kunde man operera utan risk för varbildning. Samtidigt infördes I P Semmelweis principer att sköta förlossning. Otto L studerade, när denna antiseptiska epok slog rot i Sverige. I kirurgens arbete ingick förlossningshjälp o vården av kvinnosjukdomar. Obstetrik lärde L hos Anders Anderson på Allmänna barnbördshuset i Sthlm o gynekologi hos dennes adjunkt W Netzel, vilken ledde en gynekologisk undervisningsklinik på Sabbatsbergs sjukhus. Anderson var inte kirurg, men hos Netzel hade den nya, kirurgiskt inriktade gynekologin slagit igenom.

L återvände sedan till Lund o tjänstgjorde på kirurgiska kliniken under C J Ask. Denne hörde till en äldre skola o undervisade även i obstetrik. L föreslog 1882 att lasarettet skulle inrätta en gynekologisk poliklinik, men direktionen avvisade detta förslag. Under tiden hade L disputerat på en avhandling om livmoderblödningar, där han förordade utskrapning av den blödande slemhinnan o mikroskopisk undersökning av denna.

Som ung o aktiv kirurg var L öppen för de nya möjligheterna. Han gjorde 1881 radikaloperation av den ovanliga missbildningen navelsträngsbråck o var pionjär för denna operation. Han opererade bort en starkt förstorad mjälte, den första splenectomin i Skandinavien. En gosse hade ett hjärnhinnebråck vid näsroten; L opererade bråcket o var även här en föregångsman. L sökte professuren i kirurgi o obstetrik i Uppsala, men den gick 1891 till K Lennander (bd 22). Professuren delades snart. Lennander tog kirurgin o L övertog 1893 obstetriken o gynekologin. Till 1903 fick L driva sjukvård o undervisning vid provisoriska små kliniker, innan nybyggda avdelningar togs i bruk. Vid denna tid blev det möjligt att med kejsarsnitt förlösa kvinnor med alltför trångt bäcken. L samlade erfarenhet o angav reglerna for när operation borde användas. Aktuellt var också att operera utomkvedshavandeskap.

L var en flitig skribent; han hade en klar o lättflytande stil. Han läste mycket o redovisade noga litteraturen, ofta i stora tabeller. De praktiska o kliniska frågorna belyste han noga men hade inte intresse för teorier eller laboratorieforskning. L kom att verka i skuggan av de stora samtida uppsaliensarna S Henschen (bd 18), K Lennander, A Gullstrand (bd 17), O Hammarsten (bd 18) o K Petrén.

I ungdomen lärde L känna skalden C V A Strandberg (Talis Qualis) o beundrade livet igenom denne. Hans lärare A Anderson var också skald o en av de aderton. Med honom gick L igenom de två långa dikter, som han gav ut 1880. För den ena belönades han med pris av SA. Han var poet vid högtidligheter, fester o bårar. Han gav ut diktsamlingar 1887 o 1898, där han i tidens stil ordrikt besjöng naturen, det ideella, kärleken o fosterlandet. L var en lärd man med bred bildning o mångskiftande intressen, "ett levande konversationslexikon". Han sysslade med arkeologi o historia o hade sinne för medicinens historiska utveckling. Till Linnéjubileet 1907 fick han medicinska fakultetens uppdrag att ge ut Linnés manuskript Lachesis naturalis, dennes föreläsningar över hälsoläran. L tryckte begripliga delar av manuskriptet o tillfogade en sammanställning ur bevarade studentanteckningar från dessa föreläsningar. Hans intresse för Linné var nu väckt o han var på resa till London o Linnean Society när han hastigt avled.

L var en utåtriktad o sällskaplig skåning, han reste gärna för studier o till kongresser o möten. Han var en nitisk o plikttrogen lärare, o hans karaktär var redbar, anspråkslös o älskvärd.