Lagerheim, släkt

Lagerheim, släkt, härstammande från borgmästaren i Söderköping Arvid Larsson (d 1647), som i äktenskap med en dtr till arkivsekreteraren Per Månsson Utter var far till Lars Arvidsson (1622—69). Denne blev kammarskrivare i kammarkollegium 1645, bokhållare i riddarhuset omkr 1648, kamrerare där omkr 1650 o i bergskollegium 1654 samt krigskamrerare (kamrerare i militiekontoret, från 1680 militieavräkningskontoret o från 1714 andra avräkningskontoret) i kammarkollegium 1657. Hans son sedermera majoren Lars Weidman (1656—1709) adlades 1694 med namnet Weidenhielm o blev stamfar för denna ännu fortlevande släkt.

Lars Weidmans bror auditören o regementsskrivaren Johan Weidman (1654—94) i Malmö utnämndes några dagar före sin död till kronofogde i Torna, Bara o Harjager, Malm, o var far till preses i kämnärsrätten i Sölvesborg Lars Weidman (1686—1751), som 1744 fick borgmästares titel. Dennes son kh Johan Gottfrid Weidman (1710—50) i Gladsax, Krist, var far till Olof Elias Weidman (1741—1823). Denne blev justitiefiskal vid tulldirektionen 1770, fick advokatfiskals n h o v 1773 o blev 1776 sekreterare i kammarkollegium o 1777 en av de sex ledamöterna av en kommitté för granskning av tullförfattningarna o författande av ny lanttulltaxa. S å adlades han med namnet L tillsammans med en annan ledamot av samma kommitté, Carl Eric Bergquist (s 126), vilken fick samma släktnamn, ehuru de ej var befryndade. Senare blev L kammarråd o ledamot av riksgäldsdirektionen 1778 samt av generaltulldirektionen 1785. Vid 1789 års riksdag biträdde han E Schröderheim vid förandet av hemliga utskottets protokoll o torde ha gjort första utkastet till instruktionen för det nu tillkomna riksgäldskontoret o även stått för dess slutliga lydelse, ehuru Anders Håkanson (sedermera af Håkanson; bd 19) anses ha varit ansvarig för viktiga formuleringar däri. 1790 skall Gustav III förgäves ha erbjudit L att bli en av de tre åt vilka handläggningen av finansärendena skulle anförtros, o först 1800 blev han ledamot av rikets ärenders allmänna beredning. Senare blev han vice president i kammarkollegium 1802 o ledamot i lagkommissionen 1805. Efter 1809 års statskupp var L bland dem som ursprungligen avsågs skola ingå i den kommitté som skulle uppgöra förslag till ny författning, men han kom aldrig att tillhöra den (Sandegren). Vid den kort därpå begynta riksdagen satt han i bevillningsutskottet, o på sommaren s å blev han justitieråd. 1810 avböjde L ett erbjudande att bli justitiestatsminister (Trolle-Wachtmeister), men 1812 blev han friherre enl RF § 37 o president i kammarkollegium. Ännu vid 1812 års riksdag skall han ha varit en av adelns verksammaste ledamöter (Wåhlin), men på grund av avtagande hörsel, minne o fattningsgåva förmåddes han 1818 att ta avsked, dock ej utan svårighet, då han fortfarande var i övrigt frisk o trodde sig ha samma arbetsförmåga som förut (Carlquist). 1819 blev L serafimerriddare. Han ägde godset Ågesta i Huddinge, Sth. Hans son utrikesstatsministern Elias L (L 1) var far till utrikesministern o generaldirektören Carl Herman Theodor Alfred L (L 2). Dennes äldste bror, Hans Gustaf Wilhelm Elias L (1830—1914), var ledamot av Sth:s landsting 1867—69 o blev major i armén 1881. Elias L skrev en värdefull bok om sin släkts historia (se nedan) o utarbetade också ett personregister till Inrikes Tidningar 1760—1800 (orig i UUB; avskr i KB; avskr därefter hos Genealogiska fören, Sthlm, där detta register fortsatts till 1860). I äktenskap med en dtr till disponenten Thor Heijkenskjöld (bd 18, s 542) på Skinnskatteberg var han far till Thor Olof Elias L (1875—1953). Thor L var 1928—32 överste för Vendes artilleriregemente. Dagboksant:ar av honom från en studieresa till västfronten 1917 finns i KrA. Släktgrenen fortlever på manssidan endast med ättlingar i USA till Thor L:s farbror Oscar Edvard Alfred Ferdinand L (1837—86). Oscar L fick kaptens avsked från Svea livgarde 1864, blev kammarherre s å, anställdes vid chilenska generalkonsulatet i Paris 1869 o blev avdelningschef vid franska municipalitetet i Shanghai 1880 samt tf sv-norsk generalkonsul där 1884.

Olof Elias L var bror till kontraktsprosten Pehr Gottfrid Weidman (1743—1821) i Fulltofta, Malm, borgmästaren Lars Johan Weidman (1743—96) i Hjo, som var rdgm 1789, o Thure Weidman (1744—1828), som blev prof i österländska språk i Lund 1776 o teol prof 1779 samt biskop i Skara 1789 (tilltr 1791). Den sistnämndes barn i äktenskap med en dtr till lundabiskopen Olof Celsius d y (bd 8) adlades 1805 med namnet L. Sonen Lars Magnus L (1786—1858) blev magister i Lund 1805. Han deltog sedan i fälttåget mot Norge 1808 o finska kriget 1808—09, blev tillfångatagen i striden vid Sävar 1809 o var även med på fälttåget mot Norge 1814. Han befordrades till överste 1827, blev tf landshövding i Jämtlands län 1842 o var landshövding i Gävleborgs län 1843—53. Rester av hans arkiv finns i major R A Jäderlunds arkiv i KrA. L:s äldre bror Olof Johan L (1785—1834) blev magister i Lund 1805 o befordrades i justitierevisionsexpeditionen till protokollssekreterare 1814 o revisionssekreterare 1821 samt blev justitieråd 1832. Han gjorde sig även bemärkt i riksdagsdebatterna, var riddarhussekreterare 1817—32 o blev 1818 kammarherre. L dog i koleran, mot vilken han outtröttligt o självuppoffrande kämpat som ordförande i Storkyrkoförsamlingens sundhetsnämnd o vid transporter av sjuka o döda. Dtr till honom var tecknaren, pianisten o sångerskan Louise (Lovisa) Emerentia von Knorring, f Lagerheim (1819—1905; bd 21, s 372). Hennes bror byråchefen i generaltullstyrelsen Nils Olof L (1822—92) var far till prof Nils Gustaf L (L 3). Dtr till den senare var journalisten Anna Margit Gustava L-Romare (1898—1962). Margit L-Romare gjorde sig särskilt känd genom sina kompositioner till egna vistexter, som hon själv sjöng till gitarr.