Johannes Kerfstedt

Kerfstedt, Johannes, f 17 jan 1841 i Häggdånger, Vnl, d 4 april 1921 i Uppsala. Föräldrar: kh Jonas K o Carin Brandell. Avgångsex från Östersunds lärov vt 61, studentex vid UU 29 maj, inskr 31 maj 61, teor teol ex 2 febr 64, prakt teol ex 20 maj 64, prästv i Uppsala för Härnösands stift 22 maj 64, v komminister i Ström, Jämtl, 20 juli 64?—66, folkskoleinspektör i n Hälsingland o förest för landstingsseminariet i Delsbo 29 mars 66—70, förest för Fjellstedtska skolan i Uppsala 1 sept 70—20, Evangeliska fosterlandsstiftelsens missionsdirektor 74, led av styr för fören Lappska missionens vänner 80, initiativtagare till de Allm sv-lutherska prästkonferenserna 81—15 (led av deras bestyrelse 96—15), grundade de s k Fjellstedtska studenthemmen i Uppsala 83 o 85, initiativtagare till tidn Vårt Land, som utkom 85—08, grundade fören De fattigas vänner (senare Centralbyrån för hemarbete) i Uppsala 90. — Teol hedersdr vid UU 31 maj 15.

G 16 juli 68 i Revsund, Jämtl, m Sara Fredrika Charlotte Nordien, f 5 okt 43 i Bodum, Vnl, d 31 juli 31 i Sthlm, Osc, dtr till kontraktsprosten Nils N o Sara Carolina Rodling.

K tillhörde den lågkyrkliga, för väckelsen öppna riktning inom sv kyrkan, som förband idén om personlig fromhet med social ansvarskänsla. S k nyevangeliska ytterligheter reagerade K alltid emot; han stod på rent kyrklig grund, också teologiskt, men samarbetade livligt med Evangeliska fosterlandsstiftelsen o dess förste ordf Jonas Alströmer, som bl a jämte biskop A F Beckman 1862 grundat Fjellstedtska skolan. Lars Landgren, prost i Delsbo, sedan biskop i Härnösand, utgjorde också en av pelarna i K:s umgänge. Mycket betydde också hans livliga förbindelser med prinsessan Eugénie o drottning Sophia, vars religiöst motiverade, filantropiska intressen var utmärkande för den nämnda kyrkliga riktningen.

K:s verksamhet bär, med koncentration i den halvsekellånga ledningen av Fjellstedtska skolan i Uppsala, en märklig enhetsprägel. Det K eftersträvade var helt enkelt en kyrklig förnyelse. Skolan skulle till en kvalificerad studentexamen föra fram obemedlade ynglingar, som genom personliga egenskaper var ägnade att ge den sv kyrkan ett arbetsdugligt, värdigt prästerskap. Kring detta mål grupperade K, ofta med märklig framsynthet, sina initiativ. De s k fjellstedtska studenthemmen skulle för adepterna möjliggöra en tryggad akademisk utbildning. Vidare gällde det att bereda prästerna i gemen en någorlunda säker ekonomi. En uppslagsrik, energisk skrift härom distribuerades i hela landet o tillställdes också högre instanser. Initiativ togs till de första allmänna prästkonferenserna med både fackligt o religionsfördjupande syfte. K grundade tidningen Vårt Land, som skulle ge emfas åt kampen för kristen kultur i Sverige. I samarbete med prinsessan Eugénie omfattade hans ivriga verksamhet mission, barnavård o undervisning i lappmarken liksom också den yttre missionen, som han sökte främja genom resor o föredrag. Även hemstaden Uppsala blev föremål för energiska initiativ på den frivilliga o kommunala fattigvårdens område.

Någon har betecknat K som "den sv kyrkans grå eminens". Kyrkohistoriskt går det linjer från K till den folkkyrkliga väckelsen vid seklets början. Hans livsgärning präglades av hans skarpt profilerade o på samma gång komplicerade natur. Initiativkraft, skapande organisatorisk fantasi o en alldeles sällsynt uthållighet o viljestyrka förenades med en säregen, stillsam diplomatisk förmåga, som få kunde motstå. Hans benägenhet för kringgående manövrer o för det man ibland kallat "protokollens ekonomi" hindrar inte, att hans äkta patos, djupa människokärlek o ofta obegränsade hjälpsamhet gav de avgörande intrycken till omgivningen. K:s påfallande förmåga att snabbt inge förtroende gjorde honom till en framstående tiggare, o detta jämte hans sparsamma o asketiska natur blev till avgörande nytta, inte minst när det 70 gällde att sätta den nästan till undergång dömda Fjellstedtska skolan på fötter. Hans ekonomiska förmåga var dock inte ofelbar; placeringar var t ex knappast hans starka sida, o sparsamheten blev nästan mani samt ledde t o m till oförstående inför elevernas berättigade krav på näringsriktig kost. Att han trots detta o en viss, ibland kanske opsykologisk rigorism vann de allra flestas respekt o förtroende hör till den positiva paradoxaliteten i hans liv. Hans viljestyrka, som kunde ha lett till despotism, motvägdes av en alltmer på religiös grund tillkämpad personlig ödmjukhet. En utstrålning av stillsam frid, även i upprörda situationer, o en förmåga att tränga prestigesynpunkter tillbaka, när ibland sårande beskyllningar riktades mot honom, är rikt omvittnade.