J Adolf Kolmodin

4 Kolmodin, Johan Adolf, f 7 okt 1855 i Visby, d 23 nov 1928 i Uppsala. Föräldrar: handl Carl Johan K o Anna Maria Lyth. Mogenhetsex vid Visby h elementarlärov 14 juni 74, inskr vid UU 14 sept 74, FK 29 jan 78, teor teol ex 15 sept 79, förste lär vid Evangeliska fosterlandsstiftelsens missionsinst i Johannelund sept 79—april 93 (utom vt 80), prakt teol ex 29 maj 80, prästv 20 aug 80, pastorsadj i Klara o Kungsholms förs:ar, Sthlm, 20 aug 80—1 maj 84, teol kand 15 sept 87, disp vid UU 11 sept 88, doc i exegetik vid UU 18 febr 90, förestod ord professuren i exegetik periodvis 92—00, förest för missionsinst o hedna- o sjömansmissionen o red för Evangeliska fosterlandsstiftelsens missionstidn april 93—1 okt 03, förestod eo professuren i exegetik ht 94, ht 00, ht 01, ht 02 o ht 03, eo prof i exegetik o kh i Näs prebendepastorat 13 mars 03, missionsinst:s inspektor o missionsdirektor 1 okt 03—1 jan 10, red för Bibliska tids- o stridsfrågor 06— 15, TD 24 maj 07, inspekterade missionsfälten i Östafrika 08—09, ord prof i exegetik 1 jan 09—20, red för Sv missionstidskr från 13, ordf i Sv Jerusalemsfören från 14, medl av Sv kyrkans missionsstyr 15, förest för Fjellstedtska skolan från 20.

G 17 nov 82 i Gävle m Maria Sophia Eleonora (Nelly) v Post, f 7 dec 58 på Åby, Valbo, Gävl, d 26 sept 44 i Uppsala, dtr till länsnotarien Carl Reinhold Axel v P o Hilda Augusta Norman.

Adolf K var framför allt den evangeliska missionens man, en karakteristisk representant för en vid denna tid dominerande lågkyrkligt-pietistisk missionssyn. I förhållande till Sv kyrkans mission hävdade han, att också Fosterlandsstiftelsen var en "kyrkomission", men i mera specifik mening: den bars upp av de troende, "den levande kyrkan", till skillnad från den officiella statskyrkan. K var ledande inom Evangeliska fosterlandsstiftelsens mission som lärare o sedan som föreståndare för Johannelunds missionsinstitut 1879—1903. Han företog 08—09 en omfattande inspektionsresa till Eritrea, Kunama o "Abessinien", skildrad i Några minnen från en resa till Ost-Afrika.

Som bibelteolog såg K som sin uppgift att söka hejda den vid sekelskiftet i Sverige frambrytande moderna bibelforskningen. Präglad särskilt av Theodor v Zahn i Erlangen, den konservativa tyska bibelvetenskapens stora auktoritet, representerade K i sina bibelkommentarer ett med denne besläktat program.

Men sällan har så mycken bibelkonservatism blivit så illa lönad som i K:s fall. I sin bok Kristendomen och den urkristna församlingens bibel (08) antydde K, att man inte "får sätta likhetstecken mellan allt i gamla testamentet o Guds ord", därvid som han menade stödjande sig på Jesus själv: "Jesus övar sålunda om vi så få uttrycka oss, en vittgående kritik på den mosaiska lagstiftningen." I en 09 mot K riktad pamflett Håll det du har, som utgivits av den inflytelserike fosterlandsstiftelsepredikanten i Sthlm Axel B Svensson, hette det, att K var en farlig "bibelkritiker": "Gift är gift, även då det kredensas av en teolog." Svensson bildade snart sin egen organisation med namnet Bibeltrogna Vänner. Även i stridens hetta — o det gällde här en mycket uppslitande konflikt både i Sverige o inom den ostafrikanska missionen — behöll dock kritikern en viss förståelse för K: "Vi jämställa alldeles icke professor K med våra övriga bibelkritiska koryféer, med en Stave, en Söderblom, en Pfannenstill, en Fries. Skillnaden dem emellan är himmelsvid." Den "bibeltrogna" kritiken torde hos K ha medverkat till en modifierad syn på andra missionsorganisationer. Genom Nathan Söderbloms förmedling blev K från 15 ledamot av Sv kyrkans missionsstyrelse.

Efter världsmissionskonferensen i Edinburgh 10 hade den internationella missionsrörelsen 12 fått sitt samlande officiella organ i International Review of Missions, o K engagerade sig verksamt för en sv motsvarighet. Han blev själv redaktör för den från 13 utgivna Sv missionstidskrift o fungerade som sådan till sin död. Här publicerade han inemot 60 egna artiklar o mer än 300 längre o kortare recensioner om missionslitteratur. K verkade också för tillkomsten av missionsprofessurer i Sverige. Internationellt var Gustav Warneck i Halle, "en genialisk banbrytare", K:s referens o exempel.

En sammanfattning av sitt teologiska livsverk gav K i sitt stora arbete Johannes-evangeliet, en verklighetsskildring (26), publicerat i ett av de liberala teologerna E Linderholm o G P Wetter influerat Uppsala. I förordet, daterat på hans 70-årsdag, proklamerade han käckt o medvetet utmanande sin kompromisslösa position riktad mot vad han kallade "den liberalradikala teologiens sk resultat": "Den Jesus vi här se i bestämda historiska situationer är icke en fantasibild utan en historisk verklighetsbild." Karakteristiskt för K, denne sv rosenianske pietist o professor, är att världsmissionens universella perspektiv får ge rymd också åt den bibliska tolkningen. I fråga om "den uppståndnes uppenbarelser" (Joh 20), skriver han (s 455): "Sedan han [Jesus] så förhärligats, inträtt i en tillvarelseform, däri han är absolut oberoende av tid o rum, då har han möjlighet att på samma tid o på alla rum kunna möta alla som i längtande tro söka honom."

K, en man med tunna läppar o skarpa anletsdrag, snabba rörelser o precisa repliker, var en pietismens gestalt i akademi o kyrkoliv. Nathan Söderblom, som kände honom väl men var honom så olika (sonen Johannes, K 5, skulle bli en den söderblomska ekumenikens stora befrämjare), talade om K som "en Guds nasir" o om hans "zelotlika iver o sällsporda trägenhet o flit".