Gustaf I Kolthoff

1 Kolthoff, Gustaf Isak, f 14 dec 1845 i Sandhem, Skar, d 25 okt 1913 i Börje, Upps. Föräldrar: kommissionslantmätaren Johan Henrik K o Sara Gustafva Friberger. Studerade konservering vid Riksmus, Sthlm, 64, uppsatte zoologiskt mus vid h a l i Skara 64–72, ornitologisk forskn:resa till Island o Färöarna 72, konservator vid UU:s zoologiska mus 28 aug 78–31 dec 12, entomolog o ornitolog vid A E Nordenskiölds grönlandsexp 83, forskn:resa till norska ishavskusten 87, skapade Biologiska mus i Sthlm 93, zoolog vid prof A G Nathorsts exp till Spetsbergen o Kung Karls land 98, ledde zoologisk exp till Spetsbergen o n ö Grönland 00, ordnade Biologiska mus i Uppsala 10. – Fil hedersdr vid UU 24 maj 07.

G 4 okt 70 i Alingsås m Charlotta Beata Lovisa Lind af Hageby, f 10 jan 33 i Skövde landsförs, Skar, d 23 jan 16 i Börje, dtr till godsägaren kapten Bengt Adolf Ludvig L o Ulrika Carolina Lovisa L.

Ännu i mitten av 1800-talet hade de naturvetenskapliga ämnena ingen självklar plats i skolundervisningen o endast vid ett par av de vid denna tid till ett dussin uppgående gymnasierna bedrevs undervisning i naturhistoria. Till dessa hörde Skara, där det redan i mitten av 1700-talet uppstått en liten naturaliesamling, som sedan 1859 var utställd i det nybyggda stiftsbiblioteket. Intresset ökade nu o mängder av naturalier inlämnades. När rektor P G Alander fick kännedom om att Gustaf K var kunnig i uppstoppning o själv redan hade en samling, anställde han honom 64 som konservator.

Under barnaåren hade K varit kroppsligen svag o därför tidigt sluppit från skolundervisning o i stället uppmanats att genom friluftsliv stärka hälsan. Uppmuntrad av fadern, som var en ivrig jägare, uppövade K en skicklighet i jaktskytte samt utvecklade sin medfödda starka iakttagelseförmåga rörande djurens beteende i rörelse och vila. Hans aldrig svikande minne av det han sett eller upplevt under strövtågen kom honom till godo i hans yrkesutövning. Under första anställningsåret fick han på läroverkets bekostnad genomgå några månaders undervisning hos konservatorn vid Naturhistoriska riksmuseet i Sthlm, Wilhelm Meves. Från 64 o åtta år framåt arbetade K i Skara o monterade för läroverkets räkning nära 400 fåglar samt många större däggdjur som ren, dovhjort, rådjur, tre björnar m fl. Det blev den första av de många skolsamlingar som tid efter annan utgick från hans verkstad.

K ansåg sig nu ha en ekonomiskt säkrad framtid, ingick 70 giftermål o bosatte sig två år senare vid Källviken, ej långt från Lysekil. Här livnärde han sig o sin snabbt växande familj på bytet av jakt o fiske samt skaffade*sig kontanter genom att till skolor; sälja uppstoppade djur, preparat av fiskar o' evertebrater samt till samlare ägg av sällsynta fåglar. Nära granne till Källviken blev den 77 av VA grundade havsbiologiska stationen på Kristineberg o snart knöts kontakter mellan uppsalaforskarna o K, vars lokalkännedom hjälpte dem att skaffa behövligt forskningsmaterial o vars rika naturaliesamlingar väckte deras intresse. Då befattningen som konservator vid zoologiska institutionen i Uppsala blev ledig 78, erbjöds han denna.

Zoologerna hade vid denna tid hela det s k Gustavianum till institution, o i kupolen, där en gång Olof Rudbeck d ä inrättat sitt Theatrum anatomicum, planerade K att förverkliga några länge hysta planer. Hittills hade det varit brukligt att samla serier av fåglar, visande deras av årstider eller ålder skiftande dräkter o sedan ställa dem i långa, enformiga rader. K ville ersätta den torra systematiska uppställningen med biologiska grupper, där djuren skulle visas i sin naturliga miljö. Redan i Källviken hade han anlagt ett litet museum, en prototyp till de biologiska dioramer han sedan skulle skapa. 79 hade han, innan tjänsten i Uppsala tillträddes, fått möjlighet att i ett stort rum i läroverket i Kalmar få efterbilda ett stycke natur. De zoologer som sett det lilla museet i Källviken grep sig med entusiasm an att skaffa behövliga medel för att i Gustavianums kupol bygga upp något liknande. Bruno Liljefors gjorde gratis de behövliga fondmålningarna. De sex dioramerna fullbordades 87–90 o väckte stor uppmärksamhet.

Från många håll uttalades en önskan, att Sthlm skulle få något liknande men i större skala. Så vaknade tanken på ett biologiskt museum. En av initiativtagarna var K:s gode vän o jaktkamrat, grosshandlaren C F Liljevalch. Sedan ett bolag bildats, restes på Djurgården en byggnad i fornnordisk stil, i vilken K tillsammans med Bruno Liljefors o med hjälp av sonen Kjell (K 2) uppbyggde ett diorama, som avsåg att visa ett koncentrat av Skandinaviens däggdjur o fåglar i deras naturliga omgivning. Att bemästra de tekniska svårigheterna för bakgrundens rundmålning krävde Liljefors geniala konstnärskunskap. Denne lyckades också att trolla fram ett monumentalt landskap, där utan märkbara övergångar den ena biotopen avlöste den andra. För K gällde det sedan att naturtroget låta klipporna, träden o markens grönska så anslutas till fonden, att åskådaren fick en illusion av livet i naturen. Framställningen av de olika biotoperna var förträfflig, men genom panoramats storartade helhetsverkan drogs åskådaren från detaljstudierna. I de dioramer som K, far o son, sedan framställde i Åbo, Uppsala o Södertälje – de båda senare på Liljevalchs bekostnad — frångicks också metoden med rundpanorama, o det var i stället smärre delar av ett landskap som återgavs. De K:ska idéerna anammades av världens museer o är numera allmänt i bruk.

För att tillgodose det ständigt ökade behovet av material till skolmuseer o privatpersoner företog K många insamlingsresor. Till en början var det huvudsakligen västgötasjöarna med deras sällsynt omväxlande fauna, västkustens djurvärld o flyttfåglarnas Öland, som utsattes för hans samlarnit, men ganska snart utvidgades jaktområdet. 72 erbjöds han att medfölja sedermera överhovjägmästare Tage Thott på en jakt- o insamlingsresa till Färöarna o Island, o 83 deltog han som konservator o entomolog i A E Nordenskiölds expedition till Grönland, där de av K insamlade insekterna beskrevs av C Aurivillius. Några år senare jagade han vid norska ishavskusten, o då han 98 erbjöds möjlighet att deltaga i A G Nathorsts expedition till Spetsbergen o Kung Karls land, accepterade han med glädje. Efter de båda arktiska forskningsresorna, som haft ett mycket vittfamnande allmängeografiskt program, ville K företa en rent zoologisk expedition. Helt på norrlandsmagnaten G E Broms bekostnad utrustades en jaktexpedition, som dels skulle söka infånga ett antal myskoxar för utplantering i de sv fjällen dels göra insamlingar för ett diorama, som skulle åskådliggöra de arktiska trakternas djurliv. K ville nu försöka förverkliga Nathorsts plan på ett sv arktiskt museum. Något sådant kom dock inte till stånd, men i Biologiska museets källare inrättades två dioramer med motiv från Grönland respektive Spetsbergen.

Till erinran om K:s insatser under ishavsfärderna hade hans gode vän Nathorst benämnt en udde på Björnön o en vid inloppet till Myskoxefjorden, en bifjord till Kejsar Frans Josefsfjorden på Grönland, Kap Kolthoff, o det var just till dessa trakter K förlade sin expedition. Sina iakttagelser o jaktresultat har han publicerat i Till Spetsbergen och nordöstra Grönland 1900. En nutida läsare kan inte utan ett visst obehag läsa om den intensiva jakt som bedrevs o som i vissa fall kan betecknas som ren utrotning, men man måste ha i tankarna, att naturvårdsidén knappast vaknat o att det för dåtidens jägare tycktes finnas obegränsad vilttillgång. Från samtliga färder hemfördes rika samlingar med många för vetenskapen nya fynd.

K var under senare delen av sitt liv en flitig skribent. När Biologiska museet var färdigt, publicerade han i Sv jägarförbundets nya tidskrift en serie benämnd Hågkomster från mitt jägarlif. Snart därefter fick han förfrågan, om han ville svara för en ny o utvidgad utgåva av C J Sundevalls sedan länge utgångna arbete Svenska foglarna. I samarbete med L A Jägerskiöld utkom så det av alla ornitologer högt skattade verket Nordens fåglar (95–99), där visserligen det gamla bildmaterialet fanns kvar, men där hela texten var nyskriven. Arbetet utfördes på zoologiska museet i Uppsala, dit författarna fått sig tillsänt jämförelsematerial såväl från Riksmuseum som från grannländernas museer. Så riktades den ornitologiska litteraturen inte endast med de dittills tillförlitligaste dräktbeskrivningarna utan framför allt med noggranna uppgifter om de monograferade fåglarnas förekomst, häckning o levnadssätt grundade på K:s iakttagelser. Arbetet omfattade inte endast Skandinaviens utan även Finlands, Danmarks, Islands, Spetsbergens o Grönlands europeiska arter. Efter detta började ett livligt skriftställarskap, huvudsakligen med skildringar av upplevelser i naturen o jaktminnen. K var en god iakttagare o ansedd som landets förnämste fältornitolog. Man märker ofta att det är en oskolad hand som för pennan, men han hade ett okonstlat, livligt framställningssätt, o hans böcker slukades då seklet var ungt av alla naturintresserade.

En betydelsefull handbok blev också samlingsverket Vårt villebråd, utgivet under medverkan av kända jägare o jaktförfattare, men där K författat flertalet av uppsatserna. Arbetets värde låg i den fördomsfria synen på framför allt rovdjurens betydelse. Trots de enorma skottlistor, som K kunde uppvisa, blev han alltmer medveten om det berättigade i naturvård. Han fick själv uppleva, hur hans barndoms o ungdoms oerhört rika djurliv mer o mer utarmades. Det var ett landskap före utdikningamas o sjösänkningarnas tid han beskrev, innan Sverige förvandlats från ren bondebygd till industrisamhälle. K hade under en följd av år uppmärksammat flyttfåglarnas uppträdande, o i sitt arbete Zur Herbstwanderung der nordischen Sumpfvögel über die Insel Öland (96) belyste han det svårlösta flyttfågelsproblemet. Detta ej särskilt stora arbete rubbade många tidigare åsikter o kan sägas bilda epok i flyttfågel-forskningen rörande småvadare.

Den i Källviken grundade affärsverksamheten utvidgades efter hans överflyttning till Uppsala till en hela Norden omfattande naturaliehandel o konservatorsverksamhet med vittförgrenade internationella förbindelser. 90 startade han firman Skandinaviska naturaliemagasinet, som 10 ombildades till ab under namnet Kolthoffs naturaliemagasin, där sonen Kjell var delägare o så småningom direktör. Djur från K:s ateljé gav otaliga ungdomar deras uppfattning om de olika djurens utseende. Han hade en säker konstnärlig blick o kunde i sina bästa arbeten bringa upp det hantverksmässiga i yrket på ett rent konstnärligt plan. Otaliga är också de älg- o rådjurshuvuden, vilka lämnat hans ateljé för att bevaras som jakttroféer.

På grund av sitt stora biologiska kunnande, sin rika erfarenhet o nästan legendariska skjutskicklighet uppskattades K mycket i jägarkretsar o lyckades ofta förvärva sällsyntheter till zoologiska institutionens museum. Vid uppbyggandet av 97 års jaktutställning i Sthlm gjorde han en stor insats. Han var ledamot av styrelsen i såväl H M Konungens jaktklubb som i Sv jägarförbundet o erhöll 04 dess belöningsmedalj. K var en originell o älskvärd man, som uppskattades för sitt glada lynne o skämtsamma sätt. Vid Linnéjubileet 07 promoverades han till fil hedersdoktor för sina förtjänster som nydanare inom museitekniken o som naturvårdare.