Thorgny O B N Krok

Krok, Thorgny Ossian Bolivar Napoleon, f 30 mars 1834 i Uddevalla, d 17 maj 1921 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: advokaten Johan Peter K o Carolina Elisabet Uttermarck. Inskr vid UU 1 dec 52, extra lärare vid Maria lärov i Sthlm ht 61—ht 63, kollega där 28 juli 63, extra lärare vid h lärarinneseminariet ht 65—ht 74, led av matematisk-naturvetensk kommissionen april 69—okt 71, extra lär vid Sthlms folkskollärarseminarium 74—76, adjunkt vid Sthlms södra latinlärov 79—99, eo lektor där 85—86.

G 3 juli 67 i Uddevalla m Amalia (Amy) Gottfrida Hallberg, f 16 okt 46 där, d 26 juni 15 i Sthlm, Gustav Vasa, dtr till handl Peter H o Anna Catharina Krok.

Thorgny K:s håg för växtsystematik väcktes under gymnasieåren i Gbg av hans lärare botanisten C J Lindeberg. I Uppsala togs han väl omhand av J E Areschoug o Elias Fries, fängslades helt av botaniken o fick ingen tid över för ordnade studier i de många andra ämnen som krävdes för examen. Enligt egen utsago saknade han förmåga att inskränka sig till de "nödvändiga läxor" som fordrades för betyg. Han stannade 15 terminer vid univ o drog sig fram som amanuens vid Botaniska trädgården, lärare vid Ultuna lantbruksinstitut o kollegiegivare i botanik. Han blev ansedd som överliggare o till den grad överhopad med förebråelser o goda råd av vänner o gynnare, att han 1861 för en tid bröt alla förbindelser med Uppsala, sedan han lyckats få ett vikariat vid Maria femklassiga läroverk i Sthlm.

Man försökte förmå honom att återvända till univ — Areschoug ställde tom i utsikt att kalla honom till ograduerad docent — men K fann sig väl tillrätta i Sthlm o fick efter tre terminer dispens för ordinarie tjänst. I sin ansökan åberopade han bl a sitt då i manus färdiga första större vetenskapliga arbete Anteckningar till en monografi öfver växtfamiljen Valerianeae, som senare trycktes i VAH. 63 blev K ord kollega i naturlära, engelska, historia o geografi vid Maria skola, o då denna 79 uppgick i det nybildade Södra latinläroverket — längre fram Södermalms h a läroverk — blev han adjunkt o fick hand även om gymnasisternas undervisning i botanik. Bedömningarna av hans mångåriga lärargärning har skiftat. Den unge gänglige K med vackra röda polisonger var omtyckt o spred trivsel o läslust. Från hans senare tjänsteår förmedlar elever o kolleger bilden av en svår herbariegranskare, en sträng o knarrig man med väldiga knävelborrar, skarpa drag o isgrå ögon.

69 blev K ledamot av en kommission, som hade i uppdrag att granska läroböcker i matematik o naturvetenskap. Kunnig o ytterligt samvetsgrann nagelfor han floror o botaniska läroböcker o fann många fel. Resultatet blev ett av delvis småaktiga o diskutabla anmärkningar fyllt protokoll, som med tvekan undertecknades av medbedömaren Carl Hartman o som skaffade K bittra ovänner bland läroboksförfattarna.

Som botanist var K framförallt systematiker o florist o ägnade sig huvudsakligen åt kärlväxterna. Han lämnade bidrag till 11 uppl av Hartmans flora. Efter Hartmans död fick han i uppdrag av arvingarna att ge ut en 12 uppl, av vilken endast häfte 1 blev tryckt 89. 6 år tidigare hade han i kompanjonskap med specialisten på mångformiga växtsläkten rektor S Almquist utarbetat Svensk flora för skolor 1. Fanerogamer, som snart kom att användas som lärobok i samtliga läroverk. Den trycktes under K:s livstid i 15 uppl o såldes i mer än 100 000 ex. En senare utgiven del 2, som behandlade kryptogamerna, kom under samma tid ut i 4 uppl. Florans stora framgång berodde på dess pedagogiska uppläggning, lämpliga format o låga pris. Stor vikt fästes vid växternas sv namn. I tron att sådana på alger o mossor skulle öka intresset för dessa i skolorna snålt behandlade växtgrupper, bemödade sig K att förse dem med mer eller mindre lyckade namn, ofta översättningslån från danska.

K:s storverk, Bibliotheca botanica suecana, enligt den amerikanske bibliografen J H Barnhart den bästa nationella botaniska bibliografi som någonsin skrivits, kom ut först efter hans död. Han började arbetet under sina tidiga uppsalaår. När han pensionerades, ansåg han det i det närmaste tryckfärdigt, men under resten av livet fullständigade han sitt manuskript. Det gällde att förteckna alla skrifter med anknytning till sv botanik — ingenting förtecknades som inte K haft i sin hand — o att skaffa fram biografiska data om deras författare. I sitt testamente uppdrog K åt sin lärarkollega F R Aulin o prof G Lindman att ytterligare korrigera manuskriptet o ombesörja tryckningen. När Aulin dog, övertogs hans uppgift av fd adjunkten Karl Johansson, o 25 trycktes verket.

K hörde till stiftarna av Sthlms naturvetenskapliga sällskap o Sthlms botaniska sällskap. Han levde sparsamt, o tack vare floran, som enl hans egen utsago var "en riktig liten guldgruva", kunde han frikostigt hjälpa släktingar o vänner. Sitt herbarium, sin botaniska boksamling o sin sprättkäpp av korkek skänkte han till Riksmuseum. Enligt hans testamente fick VA 30 000 kr, vars ränta skulle stödja botaniska forskningsresor, o Södermalms o Uddevalla läroverk blev ihågkomna med stipendiefonder.