Sven F Hammarstrand

Hammarstrand, Sven Fromhold, f 16 mars 1821 i Sthlm (Klara), d 25 jan 1889 i Uppsala. Föräldrar: grosshandl Carl Fredrik H o Charlotta Rebecka Schultze. Inskr vid UU vt 39, FK 15 juni 52, mag 9 juni 54, doc i allm hist 30 jan 56, adjunkt i hist 28 juni 59, eo prof i hist 16 nov 77, prof 22 dec 82, allt vid UU. — LSkS 62, LVS 79.

G 9 juni 60 i Sthlm (Maria) m Selma Lovisa Charlotta Göransson, f 18 april 38 där (Kat), d 13 sept 99 i Södertälje (enl db för Ad Fredr), dtr till fabrikören o godsägaren Carl G o Lovisa Charlotta Seippel (Zeipel).

Sven H studerade i Uppsala, där han blev magister 1854. Följande år utgav han Försök till en historisk framställning af förhandlingarne om Sveriges deltagande i trettioåriga kriget, till fördraget i Beerwalde d 13 januari 1631, grundad på omfattande forskningar i riksarkivet. Efter utgivandet 1855 av ännu en avhandling, Historisk öfversigt af förhandlingarne mellan konung Gustaf II Adolf af Sverige och kurfursten Fredrik V af Pfalz åren 1618—1620, blev H docent i allmän historia i Uppsala nyåret 1856. 1857—58 gjorde H en utrikes studieresa, under vilken han som en bland de första sv historiker excerperade för sina forskningar viktigt källmaterial. Särskilt besökte han arkiven i Wien, München, Dresden och Berlin. Han utgav 1859 dels en mindre studie, Bidrag till det trettioåriga krigets historia, Gustaf Adolf i Tyskland år 1630, dels den något större skriften Bidrag till historien om konung Gustaf II Adolfs deltagande i trettioåriga kriget. Det under studieresan insamlade materialet var dock vida större än den bearbetning han hann med. Liksom sin samtida A Cronholm var H en lärd och grundlig Gustav Adolfs-forskare.

1859 fick H en s k rörlig adjunktur vid Uppsala universitet. Han specialiserade sig nu på antikens historia och utgav som specimen för en ledigförklarad professur i Lund en större avhandling om Attikas författning under konungadömets tidehvarf. Denna blev mycket snävt bedömd, och särskilt uppträdde C A Hagberg kritiskt. H besvärade sig och lät trycka handlingarna i målet, men professuren gick till hans medsökande Niklas Tengberg. Avhandlingen översattes dock tio år senare till tyska genom förmedling av just den auktoritet Hagberg åberopat.

H föreläste först över Greklands historia och övergick därefter till den romerska historien, senare till medeltidens och Orientens historia. Särskild uppmärksamhet ägnade han åt statsförfattningens utveckling. Ursprungligen avsedda som inledning till ett större verk om medeltidens författningshistoria var de studier, som han 1882 och 1887 utgav i två häften om Romerska rikets författningshistoria från Augustus till vestromerska rikets fall. Han anslöt till Mommsen, Marquardt och Madvig, men särskilt rörande senare kejsartiden är H:s arbete mera självständigt och med stor, givande källapparat och såväl citat från de antika historikerna som analys av mynt och inskrifter.

H avancerade långsamt och blev först 1877 eo professor efter C G Malmström. Under dennes och F F Carlsons långa tjänstledigheter förestod han emellertid professurerna i mer än 30 terminer. Ingen annan sv professor i historia torde så exklusivt ha förlagt sitt akademiska arbete till allmänna historiens område. Hans föreläsningar som helt byggde på egna forskningar, var metodiskt lärorika och ytterst detaljrika och fortskred enligt lärjungarna med »snigelfart». Ellen Fries skrev om dem, att »roliga är synd att kalla dem för, men nyttiga». Mot sina lärjungar, bland vilka kan nämnas S J Boëthius och Hugo Hernlund, var H mycket liberal och ställde även gärna sina samlingar till förfogande.