Tillbaka

Gustav

Start

Gustav

Prins, Tonsättare

Gustav (Frans Gustaf Oscar), Sveriges o Norges arvfurste, hertig av Uppland, f 18 juni 1827 på Haga lustslott, d 24 sept 1852 på k slottet i Kristiania (Oslo). Föräldrar: konung Oscar I o Josefina av Leuchtenberg. Kapten vid 2:a livgardet 12 juni 46, ryttmästare vid Livreg:s dragoner s d, major i båda reg 30 maj 48, överstelöjtn i båda reg 18 maj 50. Tonsättare. — RoKKMO 27, preses illustris vid VS 44, kansler vid FrKA 44, l:e LMA 44, l:e HedLVHAA 46. — Ogift.

G vistades under sin uppväxttid omväxlande i Sthlm, på Tullgarn och på Haga och fick en mycket vårdad uppfostran, som givetvis delvis syftade till att förbereda honom för representativa göromål. Bland G:s och hans syskons lärare kan nämnas filosofen G J Boström, den norske matematikern Otto Aubert, historikern F F Carlson och hovpredikanten J G Lundberg. Carlson var prinsarnas lärare den längsta tiden, från hösten 1837 till våren 1846. Från hösten 1844 vistades G varje år tidvis i Uppsala för universitetsstudier, som han bedrev med stor energi. Tack vare Carlson och även under intryck av E G Geijers föreläsningar intresserade sig G för djupare historiska studier. Mot slutet av sitt korta liv sysslade han med en skildring av 1655 års riksdag. Under sitt sista levnadsår 1852 hade han åtagit sig att leda utgivningen av ett urval av de viktigaste handlingarna om Sveriges historia. G var från barndomen road av friluftsliv och även av botaniska studier, och han ägnade sig också med iver åt sin militära karriär. Han deltog alltifrån sommaren 1843 i militärlägren på Ladugårdsgärde och från 1848 ett par gånger på Herrevadskloster i Skåne.

G fick tidigt musiklektioner, främst i pianospelning, av tonsättaren A F Lindblad och blev en förhållandevis god pianist. Pianospelet blev snart hans käraste sysselsättning, och han fick ofta användning för det i syskonkretsen. Särskilt den yngre systern Eugénie hade i mycket en liknande konstnärlig läggning. Han framträdde ofta vid hovets soaréer med bl a Mendelssohns Lieder ohne Worte, Beethovens sonater och aktuella utdrag ur operor (i regel fyrhändigt). G:s intresse för musiken ökade på ett avgörande sätt genom kontakten med den uppsaliensiska kvartettsången och med författare och musiker som E G Geijer, G Wennerberg och J A Josephson. Han tog sånglektioner för hovsångaren Isak Berg och uppträdde ibland som tenorsolist. Han hade själv en vacker, om än inte stor, tenorröst, som han gärna prövade under sommarkvällar vid Drottningholm eller Haga, och organiserade ett »sångsällskap», som regelbundet övade på slottet. 1844—49 tillkom största delen av G:s tonsättningar, varav de flesta är komponerade för manskvartett. Höjdpunkten i sångsällskapets tillvaro torde väl ha varit framförandena av sångpjäsen »Hvita frun på Drottningholm» 17 och 21 jan 1847 på slottet. Musiken skrevs av G och Ivar Hallström, ständig ackompanjatör i sångsällskapet, till text av H Sätherberg, ständig textförfattare till G:s sånger och kvartetter. Pjäsen uppfördes också på K teatern 9 och 24 april s å med teaterns artister. Att döma av de bevarade dagboksanteckningarna var G en entusiastisk operabesökare och svärmade för Jenny Lind.

Som tonsättare höll sig G till mindre anspråksfulla genrer som marschen, romansen och manskvartetten. Man kan räkna till inte mindre än 55 kompositioner, som alla vittnar om god smak, fin melodisk uppfinning och förmåga till omväxling inom det lilla formatet. Stilen kan väl närmast härledas från förebilder som A F Lindblad och F Mendelssohn. Några av sångerna blev mycket populära, däribland I rosens doft och Mina levnadstimmar stupa. Kanske ännu mer sjungna blev kvartetter som Kälkbackssång, Glad såsom fågeln och framför allt Sjung om studentens lyckliga dag. G lärde ganska väl känna de sv landskapen (utom Norrland) genom täta resor. Han besökte ofta Uppsala, till en början för studier men senare också för det sällskapsliv, där han var en gärna sedd gäst. I febr 1851 köpte G av sin far Stjernsunds slott i Närke och vistades där en stor del av året, sysselsatt med omfattande renoveringar. Han besökte flera gånger Norge, första gången 1845, då han också studerade vid universitetet i Kristiania. Till utlandet kom han endast vid tysklandsresorna hösten 1846 och sommaren [852 (Bad Kissingen). Efter den sista resan följde han med en del av den k familjen till Kristiania. Han var redan då svårt sjuk och avled endast några dagar efter ankomsten till den norska huvudstaden.

Enligt E af Edholm (nekr i Post o Inrikes Tidn:ar) var G främmande för politik men passionerat intresserad av litterära och estetiska studier. Hans höga, ståtliga och samtidigt fint byggda gestalt liksom hans »svärmiska ögon och en viss på en gång anspråkslös och furstlig hållning» förlänade honom »ett sällsynt behag». Det ovanligt stora antalet minnesfester och hyllningsdikter den närmaste tiden efter G:s död visar hans popularitet i vida kretsar. Norr om Haga lustslott uppsattes 1854 en byst av K E Sjöstrand genom Musikaliska akademins försorg. Till hundraårsminnet 1927 avtäcktes G Eldhs staty utanför Geijersgården i Uppsala.

Martin Tegen


Svenskt biografiskt lexikon