Hochschild, släkt

Hochschild, släkt, härstammande från Christian H (levde 1741). Han uppges ha varit född i Lübeck o var en tid handelsman i Viborg, varifrån han undan ryssarna flydde till Sthlm. Där förekommer H i taxeringslängden 1725 o som bokhållare i mantalslängden 1730. Senare blev han handelsman i Borgå, där en son, auditören vid Tavastehus läns regemente Christian Fredrik H (f 1725; levde 1767), var tf borgmästare 1761.

Christian Fredrik H:s bror Johan Henrik H (1711–76) blev efter studier i Greifswald o tjänstgöring vid Sthlms rådhus- o kämnärsrätter o riddarhuskansliet samt hos överståthållaren notarie vid k slottsrätten i Sthlm 1740 o i slottskansliet 1749. 1761 blev han rådman, o 1765–66 samt 1771–72 var han rdgm. H tillhörde mösspartiet o var den som sommaren 1772 i mindre sekreta deputationen väckte det förslag om förnyelse av förbundet med Ryssland som anses ha blivit en av orsakerna till statskuppen så. 1772–76 var han ledamot av bankofullmäktige. H publicerade 1770 en sv översättning av italienaren C B de Beccarias epokgörande avhandling om brott o straff samt 1775 anonymt sitt redan 1731 utarbetade ungdomsverk Utkast till historisk beskrifning om Swea rikes äldre province- eller landskapslagar så wäl som allmänna stads- o landslagen. Hans son rådmannen i Sthlm Johan Henrik H (1754–1829) fick till sist lagmans titel o var rdgm 1810. Han stiftade en pensionsfond, vars förvaltning 1934 av Sthlms förmyndarkammare överlämnades till Sthlms stads drätselnämnd.

Johan Henrik H:s äldre bror sekreteraren Rutger Fredrik H (H 1) blev i äktenskap med en dtr till hovintendenten J E Rehn svärfar till Hans Järta o statsrådet G Poppius samt far till Carl H (1785–1857). Denne blev 1809 andre sekreterare i kabinettet för utrikes brevväxling, deltog s å i fredsunderhandlingarna i Fredrikshamn o blev 1819 kansliråd o 1826 kammarherre. Efter tjänstgöring som chargé d'affaires i S:t Petersburg, Paris, Haag o Khvn blev han envoyé i sistnämnda stad 1821 o i Haag 1836. 1840 skall Karl XIV Johan flera gånger ha ifrågasatt H till utrikesstatsministerposten, men något anbud synes ej ha förekommit (Hornwall). Senare blev han envoyé i Wien 1845, Berlin 1850 o London 1854. H adlades 1817 o blev friherre 1839, i båda fallen enl RF § 37. På eget bevåg framförde han 1855 vid ett samtal med den engelske premiärministern lord Palmerston för första gången tanken, att Åland ej ånyo borde få befästas. H:s hemliga instruktion 1854 o flera depescher från o till honom 1854–56 har publicerats av C Hallendorff i Konung Oscar I:s politik under Krimkriget (VHAAH 41: 2, 1930). Han var också känd som konstsamlare, o hans samling av gammalt sèvresporslin såldes 1858 i London till höga priser. Släkten utdog på manssidan med hans son utrikesministern Carl Fredrik Lotharius H (H 2).