Johan Fredrik Friesendorff, von

1 von Friesendorff, Johan Fredrik, f 1617 i Bremen (enl Stiernman), d i mars (senast 26) 1669 i Sthlm (Nik enl räkensk för klockringn). Föräldrar: oberhauptmannen Hieronymus F o N von Bocholtz (enl Stiernman) eller von Buchwald (enl Fahne). Var bland »gentilshommes de la Reine» på M G De la Gardies ambassad till Paris 1646, sv resident i Lissabon 10 jan 1649–våren 1652, kammarråd 19 aug 1653 (tilltr ej), assistans- o appellationsråd i sv generalguvemementet Preussen 15 okt 1656–1657, sändebud till England 3 aug 1657–hösten 1661, hovråd 1662 (kallas emellanåt hov- o kommerseråd), jämte Abraham van Eijck faktor för det 11 aug 1662 privilegierade Generalfaktorikontoret. Engelsk baronet 4 okt 1661, tysk riksfrih 12 febr 1665 med namnet von Cronenwerth (ej Cronenworth).

G 1 sept 1653 i Sthlm (Ty) m Margareta Elisabet Gärffelt, d 31 maj 1691, dtr till krigsrådet Tomas G o Margareta von Vegesack.

Enligt en traditionsuppgift (Reuterholm) skall F ha börjat som »betjänt» (ordet hade då vidare och ofta socialt högre innebörd än nu) hos Axel Oxenstierna, som »drog fram honom, så att han blev brukad i beskickningar till de utländska hoven». Efter sin hemkomst från M G De la Gardies ambassad till Paris sändes han av Axel Oxenstierna 1647 till Reval för att vara hovmästare hos dennes son, guvernören Erik Oxenstierna, men passade ej som hushållare, emedan han var »något stor oppå sig», och återvände s å till Sverige, Enligt sitt riksfriherrebrev skall han även ha varit med vid fredsunderhandlingarna i Osnabrück och Münster samt på beskickning till Danmark, men belägg härför har ej påträffats. Chanuts uppgift att F skall ha varit i riksskattmästarens, d v s Gabriel Bengtsson Oxenstiernas, tjänst har ej kunnat verifieras och beror troligen på förväxling med rikskanslern. Denne uppges av Chanut ha övertalat drottningen till att göra F till resident i Lissabon.

I Portugal tillvaratog F 1649–52 nitiskt de sv handelsintressena, men de sv-portugisiska relationerna kom att störas av den sv kolonianläggningen i Guinea, som ansågs vara portugisiskt territorium. F:s strävanden från 1657 att tillsammans med George Fleetwood (se ovan s 106 f) utverka brittiskt stöd under de danska krigen misslyckades. Sedan Fleetwood på grund av sina nära relationer till Cromwell måst hemkallas efter restaurationen 1660, lyckades emellertid F få till stånd en vänskaps- och handelstraktat, som hösten 1661 undertecknades av hans efterträdare Nils Brahe. Kort före sin avresa gjordes F av Karl II till baronet, och denne gick i personlig borgen för betalningen av hans skulder i London.

Den 18 juni 1662 framlade F inför rådet, vars främste man nu var hans gynnare M G De la Gardie, förslag om inrättande av ett Generalfaktorikontor med avdelningskontor i utlandet för den sv handelns främjande. Detta ledde till att han och sthlmsköpmannen Abraham van Eijck (bd 12) samma dag fick fullmakt att »inrätta commercieväsendet». Enligt privilegierna överlämnades till kontoret all kommissionshandel såväl för kronan som för tjär- och skeppskompanierna samt ställdes under dess förvaltning de kontanta penningmedel som kunde tillfalla kronan utomlands. F och van Eijck lyckades redan s å beröva Börje Cronberg (bd 9) »styckehandeln», d v s försäljningen utomlands av i Sverige tillverkade kanoner. År 1665 undanträngde Generalfaktorikontoret storköpmännen Joachim Potter (adl Lillienhoff) och Henrik Thun (adl Rosenström) från »direktionen av den fransöske handeln», d v s övertog kronans utfästelse i senaste handelstraktaten med Frankrike att anskaffa och i Gbg leverera betydande kvantiteter koppar, spik och fartygsammunition m m samt erhöll importmonopol på vissa franska varor, främst konjak, viner, papper och tyger. År 1664 insattes F i undersökningskommissionen rörande Palmstruchska banken, och han var också delägare i Västerviks skeppskompani. Reaktionen 1668 mot De la Gardies verksamhet medförde, att F och van Eijck i början av 1669 måste avstå styckehandeln till riksbanken, som åter lät driva den genom Cronberg. Kort därpå dog F, och Generalfaktorikontorets verksamhet upphörde.

Sitt riksfriherrebrev skall F ha fått genom förmedling av det kejserliga sändebudet greve Gottlieb av Windischgrätz, som besökt Sverige 1664, och genom erläggande av 2 000 rdr (Palmskiöld 208, UUB). Hans riksfriherrliga namn von Cronenwerth härrörde (enl Reuterholm) från ett gods i Tyrolen, som han ämnat köpa. Såväl enligt baronetbrevet 1661 som enligt riksfriherrebrevet 1665 skrevs F till sitt westfaliska stamgods (se D 131, p 269, KB) Herdecke och till Kyrup (nu Kīrups i Liksna sn) i polska Livland. I Sverige förvärvade han 1668 från sin hustrus syskon större delen av Starfors i Västerlövsta (Vm), som svärfadern köpt från kronan och gjort till säteri. Smärre gårdar i dess närhet hade F redan 1654 fått som donation av drottning Kristina.