Paul Roland Ferlin

Paul Roland Ferlin, f. 31 okt. 1795 i Norrtälje, d. 15 jan. 1864 i Stockholm (Ad Fredr.). Föräldrar: kontraktsprosten Olof Paulsson Ferlin och Agneta Elisabeth Martin. Student vid Uppsala univ. 25 okt. 1811; kameralex. där 13 juni 1814; e.o. kammarskrivare i Kammarkollegium 8 febr. 1815 och i Statskontoret 27 mars 1816; ord. kammarskrivare i Statskontoret 1823; landskamrerare i Norrbottens län 25 maj 1827; kammarrättsråds titel 14 juni 1834; landskamrerare i Östergötland 23 jan. 1836; miste tjänsten 1847; tf. kamrerare i första provinskonloret i Kammarkollegium 5 nov. 1858.

G. 30 aug. 1829 på Restad, Vänersborg, m. Lovisa Augusta Wilhelmina Sandelhielm, f. 9 okt. 1809 i Stockholm (Nik.), d. 19 juni 1857 i Stockholm (Jak.), dotter av landshövdingen Paul (Öhrvall, adl.) Sandelhielm och Wivica Christina Charlotta von Fuhrman.

Paul F. var dotterson till den kände läkaren professor Roland Martin och därigenom ättling av Olof Rudbeck d.ä. Efter studier i Uppsala och kameralexamen gick F. förvaltningsvägen, börjande med tjänstgöring i Statskontoret och Kammarkollegium. Han flyttades 1827 till Luleå som Iandskamrerare i Norrbottens län. Paul Sandelhielm hade då nyss avgått från landshövdingetjänsten där och förflyttats till Älvsborgs län. F. äktade 1829 hans dotter. Emellertid har F. önskat komma söderut igen och sökte, 1834, landskamrerartjänsten i Linköping. Georg Ulfsparre, vilken som statssekreterare handhade dylika ärenden, har skildrat, hur F. genom generalkonsul Dehn påverkade Karl XIV Johan till sin förmån, men att landshövding G. W. Hamilton önskade en yngre kraft. Konungen sköt då på ärendets avgörande, och i dec. 1835 dog Hamilton. F. blev därpå 1836 utnämnd och flyttade till Linköping, där han 1837 köpte egen gård (Kugelberg, s. 9). Under sin tid i Linköping utarbetade F. den första av sina förträffliga administrativa handböcker, nämligen »Handbok för så väl vid länsstyrelserna anställde som derunder lydande embets- och tjenstemän samt betjente» (1844; 2: a uppl., 1846), som kom till mycken användning. Emellertid invecklades F. här i en balanshistoria och ställdes under fiskaliskt åtal 1843. Genom K. M: ts utslag 17 febr. 1847 dömdes han, för det han som landskamrerare olovligt tillgripit och förskingrat 210 riksdaler av honom emottagna i handräckningsmedel, att mista tjänsten, vara ovärdig att nyttjas i rikets tjänst och straffas med tjänligt arbete under ett års tid, men tilläts av nåd, med försköning från den honom ådömda bestraffningen, få umgälla vad honom i målet sålunda till last låge med penningböter, motsvarande tre månaders landskamrerarelön. Uppenbart är, att F:s obestridliga förtjänster och den förhållandevis ringa summa det gällde orsakat lindringen av straffet, som emellertid endast sträckte sig till fängelsehotet – tjänsten miste F. sålunda.

Efter sin olycka lämnade F. Linköping och återfinnes i Stockholms adresskalender 1849 såsom boende där. Vad som nu sysselsatte honom blev på 1850-talet tydligt, då han utgav sitt huvudarbete, på tillsammans nära 2.000 sidor, handboken »Stockholms stad i juridiskt, administrativt, statistiskt och borgerligt hänseende», varav första delen 1854, den andra 1858, tryckt hos P. G. Berg. Det är tydligen som belöning för detta arbete, som F. åter togs till nåder på det sättet, att han från nov. 1858 fick på förordnande tjänstgöra som kamrerare vid Kammarkollegii första provinskontor.

Paul F:s alfabetiskt uppställda handbok över Stockholm förde med ens Stockholms-beskrivningen ett betydande steg fram i tiden utöver det av J. Elers (SBL, 13, s. 266) 1800–1801 utgivna Stockholms-arbetet, vartill kommer N. Lundeqvists huvudsakligen på Elers återgående men endast i fråga om tredje delen (Tillägg; 1829) självständiga verk över samma ämne. För äldre tid bygger F. givetvis i huvudsak på Elers men kan tillåta sig kritik av honom (jfr t.ex. om lantmäterihuset, Elers, 2, s. 245, och F., s. 622) och har även tagit ett och annat från andra håll. För den tid, som närmast föregår F: s egen, är hans handbok i varje fall en synnerligen förträfflig och oumbärlig sådan. Den har en flödande rikedom av exakta uppgifter av historiskt-administrativ att samt mycket detaljerade och initierade notiser. Viktiga artiklar om t.ex. ämbetsverk, akademier och institutioner av skilda slag, sammanslutningar, fonder och kassor, stadsdelar, byggnader och begravningsplatser omväxla. Enbart en sådan artikel som den om kungl. slottet upptar 72 sidor, den om slussverket 12 och den om Vetenskapsakademien 10 sidor. Verket visar mycken historisk och juridisk sakkunskap samt stor beläsenhet och arkivkännedom. P. G. Berg utgav 1859 ett sammandrag av handboken. – Om F:s personliga förhållanden under senare tid synes föga vara känt. Bouppteckningen (30 mars 1864) visar ett fattigt och gäldbundet bo.