Nils Turesson (Bielke)

4. Nils Turesson (Bielke), de båda föregåendes [B.2 o B.3] broder, d 1364. Var år 1341 väpnare, 1343 riddare och nämnes år 1344 såsom riksråd och konungens drots; omtalas tillika såsom lagman på Öland redan 1339 samt såsom lagman i Tiohärad och i Småland; innehade efter 1357 Viborgs slott och län såsom förläning.

Gift 1) med Ingrid Sunesdotter; 2) med Margareta Mattsdotter (sparre); 3) med Sigrid Håkansdotter.

N. är en bland de första medlemmarna av Bielkesläkten, som tagit en mera betydande del i vår historia. I slutet av 1340- och början av 1350-talet var han en av Sveriges ledande män. Under konung Magnus' frånvaro i ryska kriget stod han tydligen i spetsen för styrelsen i Sverige och var efter allt att döma i hög gunst hos konungen. Med Bengt Algotssons framträdande sköts han emellertid uppenbarligen tillbaka, och då det aristokratiska oppositionspartiet samlade sig kring konung Erik, var N. måhända dess främste världslige medlem. Konung Eriks död 1359 framtvingade en formell försoning mellan Magnus Eriksson och de upproriska herrarna. Elden glödde dock under askan, och N. tillhörde dem, som under 1360-talets första år gingo i spetsen för det mer eller mindre dolda motståndet mot konungens planer. Han blev också särskilt föremål för konungens vrede och blev jämte några andra landsförvisad från Sverige. Såsom var att vänta spelade också N. vid Albrekts inkallande år 1363 en synnerligen framträdande roll. Hans verksamhet under den nye konungens regering blev dock ej långvarig. Då han för konung Albrekts räkning skulle betvinga Finland, stupade han vid belägringen av Åbo slott är 1364.