Leonard Henric Roos

2 Roos, Leonhard Henric, f 22 dec 1787 i Millesvik, Värml, d maj 1827 i Honda, Colombia. Föräldrar: ryttmästaren Carl Adam R o Sophia Gustava Bratt. Elev vid K målar- o bildhuggarakad (från 10 FrKA) 06–16, agré 13, erhöll resestip där 13 nov 16 (förlängt 14 dec 19), bedrev konststudier i Berlin, Dresden, Prag, Wien, Rom, Florens o Paris 16–22, vistades utomlands från 24. – Ogift.

R var äldste sonen i en stor värmländsk familj om 18 barn. Sin konstnärliga utbildning torde han ha påbörjat redan 1804 i Uppsala för akademiritmästaren Christian Ahlberg. Av stor betydelse för hans konstnärliga inriktning blev studierna för miniatyrmålaren och vice professorn i teckning Lorentz Sparrgren vid Målar- och bildhuggarakademins antikskola. R hade dock redan tidigare tillägnat sig miniatyrtekniken. 1805 ställde han på akademin ut en miniatyr betitlad Melpomene. Fram till år 1824 deltog han regelbundet i akademiens salong med totalt 75 arbeten, företrädesvis porträttminiatyrer. 1809 belönades R av akademin med en guldmedalj och började nu vinna en viss berömmelse för sina porträttminiatyrer. Till betydande arbeten från denna tid hör porträtten av hovintendenten Louis Masreliez och kammarvaktmästaren Gustaf Carl Carlsson. Bägge dessa miniatyrer utfördes 1810. Den då drygt tjugoårige R hade redan tillägnat sig en egen stil och förmåga att återge modellens karaktär och personlighet. Hans måleri utmärks av en lätt penselföring där bl a modellens hår ofta är fritt tecknat. Den markerade ansiktsskuggningen bidrar samtidigt till en klar plasticitet, något som förstärks av en neutral, mörk bakgrundston i gråblått.

Snart skulle emellertid R utveckla en med miniatyrmåleriet besläktad lavyr- och akvarellteknik där modellen ofta framställdes i profil. R bör ha hämtat inspiration ur fysionotracen, en ny konstnärlig teknik på modet som främst användes för att snabbt och precist göra silhuetter. Även om hans profilporträtt inte obetingat behövde vara gjorda med direkt hjälp av fysionotracen hade porträttypen kommit i ropet, i Sverige främst representerad av Jacob Axel Gillberg (bd 17). Ett gott exempel på ett dylikt arbete av R är porträttet av akademikamraten och arkitekten Alexander Hambré (bd 18, s 84), målat 1810. Tre år senare utförde R ett likartat porträtt av den åldrade och av slaganfall märkte skulptören Johan Tobias Sergel. Som tecken på sin favoriserade ställning bland akademins elever hade R s å blivit agréerad. Under de kommande tre åren utförde han ett tämligen stort antal porträttminiatyrer präglade av relativt blonda akvarell- och lavyrtoner, ofta med modellen sedd mot en himmelsbakgrund.

1816 erhöll R jämte Hambré resepension från FrKA och kunde s å påbörja en sex år lång studieresa. Han kom först till Berlin och Dresden. Förutom studiet av de stora mästarna skaffade han sig 1817-18 grundläggande färdigheter i porslinsmåleri vid fabrikerna i Meissen. Från denna tid härrör bl a två bevarade koppar med porträttmedaljonger av syskonen Carin och Lars Johan Hierta. R fortsatte resan söderut till Prag och Wien samt kom sludigen, via Trieste och Ancona, till Rom 1819. Här blev han en del av den sv konstnärskolonin med skulptören Johan Niclas Byström (bd 7) och dennes hem Villa Malta som medelpunkt. R verkar under sina romerska studieår ha lagt miniatyrmåleriet åt sidan och främst ägnat sig åt oljemåleri och grafik. Hela hans utlandsvistelse är väl dokumenterad genom en kombinerad dagbok- och reseskildring som bevarats i fem volymer betitlade Res-Journal af en Målare. Colerisk och Sanguinisk blandning.

Efter ytterligare studier i Paris 1821–22 återkom R till Sthlm. Där igångsatte han genast arbetet med tre gravyrverk, vilka skulle göra honom namnkunnig. Det första i raden utgavs följande år med titeln Porträtter af åtskillige 1823 års riksdagsmän. Publikationen innehöll 44 porträtt i konturetsning och den kom populärt att kallas "Riksdags-Zoologi". Året därpå utkom nästa volym, Porträtt galleri af svenske poeter, wältalare och konstnärer (1824). Flera av porträtten, däribland Byströms och ett självporträtt, hade R utfört i Rom några år tidigare. En jämförelse med de förlagor som bevarats i en skissbok ger vid handen att R inte till fullo lyckats översätta alla tonsteg i den livfulla och måleriska tuschlavyren till konturetsningens mer begränsade register. I någon mån kompenserade dock R detta genom en elegant linjeföring i de etsade porträtten. Detsamma kan inte sägas om de 24 fantasiporträtt av fornnordiska gudar och kungar som R utgav i tre häften, Sveriges konunga-längd (1824). Porträttens genomgående monotona och lätt komiska karaktär bidrog säkert till det svala mottagandet. Även de åtta arbeten, de flesta kopior i olja efter berömda mästare, som R ställde ut på FrKA 1824, väckte delvis hård tidningskritik.

Den uteblivna framgången bidrog utan tvivel till att R beslutade sig för att åter lämna Sverige. Den f d kolonial tjänstemannen på S:t Barthélemy Carl Ulric v Hauswolff (bd 18) lyckades värva R för en guldgrävarexpedition till Colombia. I okt 1824 anlände deltagarna till London och efter ytterligare tre månaders förberedelser avreste expeditionen till Cartagena i Colombia, som man nådde i början av mars följande år. Om expeditionens inledande strapatser berättar R i några resebrev, publicerade av vännen Carl Eric Ekmarck (bd 13) i Strengnäs weckoblad 1826–28. Efter blott några månader tog gruväventyret dock hastigt slut på grund av praktiska och ekonomiska svårigheter. R lämnade Colombia och befann sig i New York redan i juni 1825. Den rastlöst verksamme R hann under sin korta vistelse där utge gravyrverket Acteurs les plus distingués de théatres américaines ... par un artiste étranger (1825), innehållande sex konturetsade rollporträtt av amerikanska skådespelare. Vistelsen i Nordamerika blev emellertid kortvarig och i dec s å var R åter i Colombia. Han försörjde sig där med en viss framgång som porträttmålare. – Det var i samband med sin återupptagna guldgrävarverksamhet som R dog knappt 40 år gammal. Uppgifterna om hans död går i sär. Enligt en version skall R ha kramats ihjäl av en boaorm, enligt en annan blev han mördad.

Trots stor begåvning och initiala framgångar som miniatyrmålare hade R svårt att inordna sig i det etablerade sv kulturlivet. Han kom därför att tillbringa hela nio år i självvald utlandsexil, antingen i samband med studier i Europa eller som guldgrävare i Colombia. För eftervärlden har R framförallt blivit känd för sina sirligt konturetsade porträtt av den sv romantikens främsta konstnärer och författare. – R är representerad med en rad arbeten i NM, FrKA, Gbgs konstmuseum, Vänersborgs museum, Åbo museum samt UUB.