Ivan H E Pauli

Pauli, Ivan Hjalmar Emanuel, f 19 maj

1885 i Landskrona, d 5 juni 1955 i Torekov, Krist (kbf i Borås, Gustaf Adolf). Föräldrar: handlanden Pål Nilsson (Pauli-Nilson) o Emma Eleonora Lindberg. Mogenhetsex vid Hal i Lund 6 juni 03, inskr vid LU 15 sept 03, FK31 maj 07, FL där 31 jan 10, vik lär vid Djursholms samskola ht 10—19 april 11, vid Lundsbergs skola, Lungsund, Värml, 12-13, FM vid LU 31 maj 13, extra lär vid Lunds privata elementarskola 13 — 15, ord lär där 15 — 20, led av stadsfullm i Lund 16-20, disp vid LU 24 maj 19, FD 31 maj 19, doc i romanska språk där 30 sept 19, medarb i Arbetet 19 — 25, lektor i eng- elska o franska vid H al i Karlstad 24 okt 19 (tilltr ht 20)-25, led av FK 22-49 (v ordf i första tillf utsk 22-25, led av statsutsk 39 lagt, 40 lagt o 41 —49, statsrevisor 46 — 48, led av utrikesutsk 49), lektor i engelska o franska vid H al å Östermalm i Sthlm 31 dec 25—1 juli (enl beslut 3 febr) 50, medarb i Social-Demokraten (från 43 Morgon-Tidn) 26-53, led av styr för PK 28-31, v ordf där 29 — 31, led av 1932 års seminariesakk juli 32 —april 36, av UD:s antagmkommis-sion 32 — 53, av dir för Gymnastiska central-inst (GCI) 33 — 50, av univ:beredn mars 34 —okt 37, av 1935 års museisakk nov 35 — okt 36, av studentex:sakk maj 36 —dec 37, ordf i komm ang begynnelsespråket i realskolan nov 37 —aug 38, led av 1938 års doc:utredn juni 38 —sept 39, ensamutredare av vissa frågor ang studentex okt 38 — aug 40, ordf i komm ang flygmedicinsk forskn aug 43—juni 44, i 1944 års löne-komm för privatlärov aug 44 —febr 50, led av 1945 års univ:beredn juni 45 —mars 51.

G 8 okt 1907 i Malmö (enl vb för Kristianstad) m läkaren ML Ruth Gulli Ivarsson, f 2 mars 1887 i Norrvidinge, Malm, d 29 sept 1950 i Sthlm, Osc, dtr till lantbrukaren o riksdagsmannen Ivar Månsson (bd 26) o Sigrid Charlotta Larsson.

Ivan P kom från en småborgerlig miljö i Landskrona. Som student i Lund radikaliserades han i politiskt avseende. Den ungdomliga vänskapen med Fredrik Ström blev här av betydelse. Tillsammans vallfärdade de till den härd för kulturradikalism och romantisk provinsialism som Karl-Erik Forsslund (bd 16) byggt upp kring Storgården i Dalarna. I Lund engagerade sig P på socialdemokratisk sida i studentlivet, varvid de bestående vänskapsförbindelserna med Malte Jacobsson (bd 20), Östen Undén och i synnerhet Ernst Wigforss grundlades. P blev en exponent för sin tids lundensiska radikalism.

Yrkesmässigt avancerade P på flera fronter. Han blev forskare, skolman, tidningsman och politiker. Hans doktorsavhandling 1919 i romanska språk var ett omfattande arbete som gav honom en docentutnämning. En tidigt förberedd undersökning av språket hos Alphonse Daudet kunde efter viss försening läggas fram 1921 med de begränsningar som framkallats av att en ut- ländsk forskare fem år tidigare offentliggjort en studie över samma tema. En förnämlig essä över Anatole Frances Drottning Gåsfot utkom 1928.

Från 1919 var P lektor, till en början i Karlstad, senare på Östermalm i Sthlm. Hans intresse för språkpedagogiska spörsmål utvidgades snart till att gälla skolpoliti-ska frågor, något som med tiden förskaffade honom talrika kommittéuppdrag när förändringar på skolans område förbereddes. Han utredde de främmande språkens ställning inom skolan, och när kvinnliga elever bereddes tillträde till gymnasiet genom ett riksdagsbeslut 1923 lagen motion från P till grund för reformen.

Sina politiska läroår gjorde P i Lunds stadsfullmäktige. 1921 invaldes P i FK där han representerade Jönköpings län. Som ledamot av riksdagens statsutskott förespråkade han en tidspräglad socialdemokratisk kulturpolitik. Parallellt med arbetet i riksdagen löpte hans verksamhet som publicist i socialdemokratisk press, där till en början Arbetet och längre fram Social-Demokra-ten/Morgon-Tidningen blev hans fora. Redaktionellt samverkade P med Arthur Eng-berg (bd 13) och Rickard Lindström (bd 23). Språkkunskaper och internationella kontakter kännetecknade denna sida av hans arbete. Han orienterade sina läsare i modern fransk och anglosachsisk litteratur. Ett annat av P:s publicistiska verksamhetsfält var utrikespolitiken. På detta område verkade han som ledarskribent en tid under andra världskriget.

Redan 1915 hade P översatt och presenterat ett verk om brittiskt statsliv, och vid arbetet med skolans reformerande etablerade han sig som expert på engelskt skolväsen. Under andra världskriget aktualiserades denna brittiska orientering. På inbjudan av British Council besökte han tillsammans med några andra journalister London. Resan resulterade för hans del i reportageboken Möte med krigets England (1942). P:s utrikespolitiska ställningstaganden var entydiga och lämnade föga rum för eftergifter.

Som medlem av 1945 års betydelsefulla universitetsberedning blev P talesman för universiteten, och ibland gick han därvid längre än vad hans parti skulle ha gjort. När titeln preceptor introducerades av beredningen var P idégivaren. Han medverkade också till att beredningen försökte styra språkvetenskaperna mot litteraturfilologi som ett komplement till en ensidig lingvis-tisk inriktning. Med rötter i lundensiskt akademiskt liv före första världskriget hade P dock begränsad förståelse för universitetsföreträdares anspråk på organisatoriska reformer anpassade till de nya förhållandena efter andra världskriget.

P var en kultiverad skribent men i tal och skrift ofta mångordig. Politiska ståndpunkter förde han fram envist och egensinnigt men med personlig charm. Om hans förmåga att ingå kompromisser vid det parlamentariska arbetet har omdömena skiftat. P behöll sin radikala och ateistiska livssyn livet ut.