Bo Stensson (Natt och Dag)

5 Bo Stensson, bror till N 4, d mellan 1469 o 1477 (Smål arch). Tidigast nämnd 08 o var då riddare, häradsh i Bankekind, Ög, åtminstone 14–64, riksråd åtminstone från 30 o ännu 60, innehavare av Kalmar slottslän tillsammans med brodern N 4 sensommaren 36–okt 39, fick Sundholms län (sannolikt Västra hd) o Södra Vedbo hd i Småland samt två socknar i Östergötland som förläning okt 39, möjligen än en gång innehavare av Kalmar slottslän 44 eller 45.

G senast 1424 (sannolikt långt tidigare med hänsyn till en sons ålder) m Katarina Svensdtr, d mellan 1464 (Lunds ärkestifts urkundsbok) o 1469, dtr till riddaren Sven Sture o Gunnild Matsdtr.

B var riddare redan då han 1408 tidigast förekommer i nu känt källmaterial, varför hans riddardubbning kan ha ägt rum vid drottning Filippas kröning i Lund hösten 1406 (jfr bd 16, s 25). Belägget 1408 föreligger i konung Eriks och drottning Margaretas kvitto till hans fars då nyligen avlidne syssling Sten Bengtssons (Bielke; bd 4) arvingar på dennes pantlän. Bland detta kvittos sigillanter uppträder förutom B även hans far Sten Bosson (N 2), hans farbror Knut Bosson (N 3) och hans äldre bror Bengt Stensson (N 4). 1411 var han liksom N 4 och deras farbror Nils Bosson bland de talrika nordiska stormän som fungerade som löftesmän för konung Erik i ett i Kolding på Jylland daterat brev om stilleståndet med Holstein. Hösten 1413 var B den främste av de världsliga bisittarna vid de räfsteting som hölls i Linköpings stift under presidium av farbrodern N 3 och östgötalagmannen.

Senast 1414 efterträdde B fogden Esbjörn Djäkn (bd 14) som häradshövding i Bankekind i Östergötland, ehuru han åtminstone 1431 bodde i Bergunda i Bergunda sn i Värend; hans fars sätesgård Ekhult torde emellertid vara identisk med Ekhult i Björsäters sn i Bankekind. Detta ämbetet skulle han komma att inneha under åtminstone ett halvt sekel, ehuru han mestadels lät vikarier sköta det. Efter honom skulle det komma att innehas av hans ättlingar i ett par generationer. Som riksråd kan B ej beläggas förrän 1430. Liksom sin farbror N 3 var han en av de rådsherrar som jämte andra frälsemän under påtryckning av Engelbrekt Engelbrektsson 16 aug 1434 i Vadstena per brev uppsade konung Erik tro och lydnad. Tillsammans med denne farbror och sin bror N 4 förekommer B också bland de tolv utfärdarna av de i Sthlm 12 sept 1434 daterade manifesten till Norge, högmästaren i Preussen, det livländska ordenslandet och de vendiska hansestäderna om orsakerna till det sv upproret. Dessa manifest avsändes aldrig, men 3 okt skrev N 3 och B jämte deras frände Nils Eringislason (Hammerstaätten; bd 18) från Söderköping till högmästaren och begärde hjälp mot konung Erik, varvid en kopia av manifestet av 12 sept bifogades. Enligt Karlskrönikan deltog han s å i den misslyckade belägringen av Stegeholm i nordöstra Småland tillsammans med bl a den blivande konungen Karl Knutsson (Bonde) och Nils Eringislasons son Eringisl Nilsson (bd 18). I det i Halmstad våren 1435 ingångna preliminära förlikningsfördraget mellan konung Erik och svenskarna namnes B liksom Karl Knutsson bland vittnena, och tillsammans med brodern N 4 förekommer han även bland de 18 personer som representerade svenskarna i det slutliga förlikningsfördraget med Erik i Sthlm på hösten så. Under det förnyade upproret våren 1436 blev han enligt Karlskrönikan först en av de två som Engelbrekt utsåg att leda belägringen av Laholm och senare en av befälhavarna i Varberg (jfr bd 3, s 774).

Då konung Erik vid förlikningen i Kalmar sensommaren 1436 tvangs gå med på att även Sthlms, Kalmar och Nyköpings slottslän skulle administreras av svenskar, överlämnade han enligt Karlskrönikan Kalmar till B och dennes bror N 4. Senhösten 1437 pantsatte B:s hustru två gårdar i Halland, varvid hon uppgav att hon råkat i ekonomiska svårigheter emedan hennes make ej var i landet utan stadd i sitt "herrskaps" ärenden (Nilsson). I ett senare struket avsnitt av krönikan uppges, att drotsen Kristiern Nilsson (Vasa) och Karl Knutsson, numera marsk, 1438 avfordrade de båda bröderna Kalmar; de förklarade sig då ej kunna lämna det till någon annan än konungen, varefter drotsen och marsken påbörjade en belägring, som dock slutade med förlikning. I samband med konflikten mellan Karl Knutsson och B:s bror Nils Stensson (N 6) i början av 1439 skall B enligt krönikan ha följt denne broder till konung Erik på Gotland, och denna uppgift bestyrks av Eriks proklamationer 19 mars. I dessa uppges också, att Karl Knutsson tillfångatagit och utplundrat B:s och brodern N 4:s hustrur och barn. Efter ett stilleståndsavtal i Arkösund på östgötakusten 21 aug skall B tillsammans med N 4 och N 6 i början av okt enligt Karlskrönikan ha infunnit sig på ett möte i (Söder)Tälje och överlämnat Kalmar till Karl Knutsson. B skulle i stället få Sundholms län (sannolikt Västra hd i Småland), som åtminstone 1416—23 innehafts av hans sannolikt 1423 eller 1424 avlidne svärfar, samt halva Vedbo hd i Småland och två socknar i Östergötland, en förläning som delvis (Västra hd och Södra Vedbo) kom att äga bestånd i flera generationer (Westin; jfr Schück 1959, s 329). Först efter ytterligare konflikt och N 6:s död ingick B och N 4 på en herredag i Arboga 13 jan 1440 definitiv förlikning med Karl Knutsson. Vid förlikningen mellan denne och Kristiern Nilsson 1441 uppträder de emellertid bland löftesmännen för den senare tillsammans med bl a hans svärson Bengt Jönsson (Oxenstierna).

Ett odaterat brev från 1444 eller 1445 uppger, att konung Kristofer efter den dittillsvarande slottshövitsmannen Gustaf Stures död ville lämna Kalmar till en "herr Bo", som identifierats med B. Belägg saknas emellertid för att han verkligen än en gång kommit i besittning av Kalmar (Kumlien 1933). Under Kristofers regering deltog B i rådsmöten i Khvn 1442, 1445 och 1447 och i Kalmar 1443 och 1444 (Olesen), och han deltog också i dennes expedition till Gotland 1446.

I samband med kungavalet 1448 återfinns B liksom brodern N 4 och dennes son N 7 bland Karl Knutssons motståndare. Under dennes regering förekommer han i traktaterna med Danmark i Sthlm 1453 om stillestånd och i Vadstena 1455 om fred. Efter Kristian I:s tronbestigning deltog B 1458 som riksrådets äldste ledamot i valet av dennes äldste son till tronföljare, i stadfästelsen av konung Kristofers morgongåva till den med Kristian I omgifta Dorotea, i domen om konfiskation av Karl Knutssons gods och i bekräftelsen av hansestädernas privilegier. Efter 1460 kan han ej beläggas ha deltagit i rådsmöten. Redan före 1457 års tronskifte hade B:s siste kvarlevande son Nils Sture gift sig med en kusin till Karl Knutsson, och före sin död fick den tidigare i allmänhet Karl-Knutsson-fientlige B uppleva, att denne son blev en av Karls främsta anhängare. Genom Nils Sture blev han farfar till riksföreståndaren Svante Nilsson och farfars far till riksföreståndaren Sten Sture d y.