Fredrik A Lovén

7 Lovén, Fredrik August, kusin till L 4, L 5 o L 6, f 2 maj 1847 i Lund, d 24 nov 1929 i Karlstad. Föräldrar: prof Nils Henrik L o Ulrika Elisabeth Liljewalch. Mogenhetsex vid Lunds h elementarlärov 7 juni 66, inskr vid LU 27 jan 68, FK där 7 maj 73, skogsvetensk studieresa till Tyskland 73–74, disp vid LU 28 maj 74, FD där 3 juni 74, elev vid skogsinst 2 okt 74, avgångsex där 21 dec 75, eo tjänsteman i domänstyr 1 jan 76, extra jägmästare i Norra Hälsinglands revir 10 april 76–1 maj 78, ingenjör o statistiker i skogsstyr maj 78–82, tf lektor i naturvetenskap vid skogsinst periodvis 79–84, sekr i Sv jägareförb:s centralavd 81–84, skogschef vid Uddeholmsverken, Värml, 6 jan 84–08, lär i skogshushålln vid Värmlands läns folkhögskola i Molkom periodvis 95–05, led av Värmlands läns skogsvårdsstyr 05–19. – LLA 10.

G 1) 11 aug 1892 i Sthlm, Hedv El, m Klara Sofia Brigitta v Essen, f 30 dec 1858 i Leksberg, Skar, d 5 sept 1897 i N Råda, Värml, dtr till majoren Jakob Magnus v E o Clara Catharina Johanna Sandströmer; 2) 11 juni 1899 i Gbg, Domk, m sin första hustrus syster Charlotte v Essen, f 29 juni 1863 i Leksberg, d 4 juni 1924 i Karlstad.

Fredrik L avlade kandidatexamen vid LU med högsta betyg i de naturvetenskapliga ämnena och företog därefter med resestipendium från universitetet en skogsvetenskaplig resa till Tyskland, där han studerade vid forstakademierna i Neustadt, Eberswalde och Tharandt. Som avslutning vistades han vid skogsrevir i Harz och Thüringerwald, där han samlade material för sin doktorsavhandling om parasitsvamparna och deras inflytande på skogskulturen.

1878 förordnades L som ingenjör i skogsstyrelsen, där han främst verkade som statistiker. Samtidigt var han lektor i naturvetenskapliga ämnen vid skogsinstitutet, under sex månader LA:s fysiolog vid Experimentalfältet och vid ett par tillfällen sekreterare under chefsinspektionen av de allmänna skogarna. Han fick tid över även för skogsvetenskaplig forskning, och 1880 tillerkändes han genom k brev en gratifikation för ett bidrag i Tidskrift för skogshushållningen, där han sammanställt statistiska tabeller över trädens avsmalning, vilka ansågs av bestående värde vid utsyning av skog.

Trots att L när han blev skogschef vid Uddeholmsverken inte hade nämnvärd erfarenhet av praktisk skogsförvaltning, hade företaget gjort ett gott val. Han var för egen del ingen god ekonom, men när det gällde skogshantering hade han en skarp blick för vad de ekonomiska faktorerna betydde. Med det praktiska arbetet förenade han en omfattande forskning och publicering av sina resultat. Han hade en mer optimistisk syn på skogstillväxten och skogsbrukets utvecklingsmöjligheter än flertalet samtida. Hans åsikter i detta sammanhang har i flera fall visat sig hållbara. Hans betydelsefullaste arbete torde vara Tallens och granens tillväxt i Wermland samt dessa skogars ekonomiska mogenhetstid och behandling. Liknande problem behandlade han i Om våra barrskogar, där även Uddeholms skogshistoria ingår. Varje år fram till 1903 utarbetade han en berättelse om skogsförvaltningen vid Uddeholm, och när han avgick, gjorde han av årsberättelserna en sammanfattning, som senare utnyttjats vetenskapligt av (G Arpi).

L ägnade uppmärksamhet åt avverkning och sågning. 1885 utarbetade han för Uddeholms räkning bestämmelser om gallring, avverkning och timrets aptering. Skogssådd och plantering genomfördes under hans chefstid mer planmässigt och mer odogmatiskt än tidigare. Han tog främst hänsyn till berggrund, jordmån och det lokala klimatet. Enligt hans efterträdare vid Uddeholm (G Wesslén) tillhörde han visserligen den gamla skolan men var "en föregångsman vid vetenskaplig behandling av skogsproblem och har bidragit vid grundandet av en ny skogsskötsel i landet". L var i olika perioder lärare vid Värmlands läns folkhögskola och lantmannaskola i Molkom och under många år ledamot i länets skogsvårdsstyrelse. Även som pensionär ägnade han sig åt forstliga uppgifter, bl a hösten 1910 som ordf i den kommission som tillsattes för en försökstaxering av Värmlands skogar.

Redan som student var L ivrig jägare och sekreterare i Lunds jägaresällskap. I Sthlm hade han motsvarande befattning i Sv jägareförbundets centralavdelning, och han hade formulerat de stadgar förbundet antog 1883. Som redaktör för jaktavdelningen i Tidning för idrott skrev han bl a om ripjakt i Jämtland och älgjakt på Ornö. L var musikalisk, hade vacker sångröst och hörde till stiftarna av Sällskapet för kvartettsångens befrämjande. Ohälsa tvang honom att avgå från tjänsten, och under sina sista år kunde han p g a svår höftnervvärk inte lämna sina rum.