Meriter

Lindblad, Anders Christensson, f 10 jan 1866 i Borgeby, Malm, d 16 sept 1937 i Gbg, Örgryte. Föräldrar: arbetaren Christen Andersson o Boel Truedsdtr. Skomakare i Khvn 86-89, i Tyskland 89-92, medarb i Ny tid 92-98, chefred där mars 98-16, ordf i Sv skoarbetareförb 93 — 99, ordf vid Kooperativa förb:s första kongress 99, led av förb:s styr 99-00, av AK 08-11 (led av tillf utsk 09), av FK 12 — 34 (led av statsutsk från 12, av särsk utsk 13, av särsk utsk nr 1 14B, v ordf i andra särsk utsk 19B, led av utrikesnämnden 22— 23, av andra särsk utsk 25), av socialdemokratiska riksdagsgruppens förtroenderåd jan 09—17, av Södertäljekommissionen (ang stambanans sträckn vid Södertälje) juni—dec 11, av sakk vid beredn av nämnda kommissions förslag dec 11—mars 12, av komm ang medicinalstyr sept 13—okt 14, ordf i Gbgs arbetarefören 17—37, led av 1919 års statsbanekommission mars 20—dec 21, av poliskoll i Gbg från 26, ordf i Gbgs polisnämnd från 28, led av rusdryckslagstiftningsrevisionen sept 28—juni 30, sakk ang upprättande av tioårsplan för statens byggnadsverksamhet okt 31—okt 32, led av komm ang Chalmers tekn inst:s omorganisation aug 34-nov 35.

G 1) 10 april 1897 i Gbg, Kristine, m Heinriette Anna Mierwald, f 11 april 1867 i Clemmenhof, Memels landsförs, Preussen, d 28 juni 1913 i Gbg, Osc Fredr; 2) 13 jan 1915 i Gbg, Vasa, m Beria Alfhild Berntsdtr, f 20 nov 1886 i Stenkyrka, Göt, d 19 sept 1967 i Gbg, Härianda, dtr till fiskaren Bernt Olofsson o Anna Helena Johansdtr.

Biografi

Efter avslutad folkskola lärde sig Anders L skomakaryrket i hembygden o begav sig 1886 som gesäll till Khvn, där han under tre år utövade sitt yrke. Här anslöt han sig omedelbart till skoarbetarnas fackförening o till Föreningen for Socialismens Fremme i Sverige. 1889—92 var han verksam som skomakare i Tyskland, studerade här bla Bebels o Marx' skrifter o anslöt sig till den socialdemokratiska organisation som till följd av Bismarcks antisocialistlag fick hållas hemlig. Han knöt värdefulla kontakter med många av den tyska socialdemokratins ledande personer o grundlade nu sitt livslånga intresse för den tyska nationen. Vid återkomsten till Sverige 1892 bosatte sig L i Gbg, där han inledde ett fruktbringande samarbete med F Sterky, som vid denna tid kallats från Sthlm o Social-Demo-kraten för att bli redaktör för Ny Tid. L efterträdde Sterky 1898. Under första världskriget kom L:s tyska sympatier till uttryck i spalterna, vilket ledde till en schism o hans avgång. Jämsides med sin journalistiska gärning kom L under årens lopp att åta sig allt fler fackliga o politiska uppdrag. Tack vare sin förmåga att i tal o skrift utveckla sina tankar anlitades han flitigt som talare inom Gbg:s arbetarrörelse, där han vid sekelskiftet o åren framöver hade ett mycket stort inflytande. I sina yngre dagar var L en ivrig agitator, speciellt inom det egna yrket o gjorde som Sv skoarbetareförbundets mångårige förtroendeman betydande insatser. Som starkt fackligt medveten bildade han eller medverkade vid bildandet av ett flertal fackförening- ar, bland dem bryggeriarbetarnas o plåtslagarnas. Under det möte i Sthlm 1897 som drog upp riktlinjerna för fackföreningsrörelsens framtida organisation föreslog L att de till den fackliga huvudorganisationen anslutna föreningarna inom två år skulle vara skyldiga att ansluta sig till det socialdemokratiska partiet. Med knapp marginal godkändes förslaget (Casparsson, s 35 — 38).

Efter ett spännande fyllnadsval 1907 valdes L som göteborgsarbetarnas förste representant in i AK o sällade sig året därpå till den 16 man starka socialdemokratiska riksdagsgruppen under Hjalmar Brantings ledning. I ungdomen en ivrig dogmatisk marxist kom L med tiden o allteftersom hans uppdrag tilltog att inta en utpräglat revisionistisk inställning till ett flertal frågor. Som inflytelserik o sammanhållande kraft manade han enträget till stor försiktighet i arbetskonflikter, där han ofta agerade i medlande syfte mellan de stridande parterna. Så var t ex fallet vid hamnarbetarstrejken i Gbg 1908, där hans ord vägde tungt o bidrog till att hindra allvarliga oroligheter från att utbryta. Hans försiktiga inställning kom också till uttryck i andra sammanhang. Under rösträttsstriden 1900 motarbetade han sålunda planerna på en storstrejk, o i försvarsfrågan anslöt han sig till Brantings linje, trots att han tidigare företrätt en försvarsnihilistisk ståndpunkt i frågan. Som ledamot av statsutskottets fjärde avdelning gjorde sig L bemärkt som en utomordentligt kunnig o självständig man med ett utpräglat sinne för realiteter o sparsamhet, samtidigt som hans omtanke om de utslagna kom till uttryck i ett flertal motioner.

Vid sidan av sina många skiftande uppdrag var L också en av initiativtagarna till o grundarna av Kooperativa förbundet i Sverige, vars ordf han var vid dess första kongress 1899.

L, som var en av den sv arbetarrörelsens pionjärer, gjorde sig uppskattad som en gedigen människa som redigt o klart o alltid med säkert omdöme tog ställning i olika frågor.

Författare

Sven Erik Täckmark

Arkivuppgifter

L:s minnesantcckn:ar o några brev till honom i AA.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Politiska uppgifter för arbetarna och småfolket. Programtal hållet vid flera valmöten i Göteborg med anledning af det förestående riks-dagsmannavalet den 13 december 1907 af arbetarnas och småfolkets kandidat. Gbg 1907. 14 s.

Utgivit: Ny tid, Organ för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (Socialdemokratiska arbetarepartiet i Göteborg och västra Sverige), från mars 1898, Gbg, fol (även red:medarb från 1892).

Översatt: S Olivier, Socialismen och moralen, Gbg 1904, 27 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: N Andersson, Dagspressen i Sverige (1948); Arbetets söner, 1-3 (1959-60); R Cas-parsson, LO under fem årtionden, 1 (1951); R Edenman, Soc:demokratiska riksdagsgruppen 1903-20 (1946); L-Å Engblom, Arbetarpressen i Gbg (1980); M Grass, Friedensaktivität und Neu-tralität (1975); A Gjöres, Stormar (1963); Z Höglund, Hjalmar Branting och hans livsgärning, 1 — 2 (1928-29); dens, Minnen i fackelsken [,1] (1951); T Lindbom, Den svenska fackföreningsrörelsens uppkomst 1872-1900 (1938); J Lindgren, Svenska metallindustriarbetarelörbis hist (1938); E Palmstierna, Ett brytningsskede (1951); dens, Orostid, 1-2 (1952-53); O Ruin, Kooperativa förbundet 1899-1929 (1960); SMoK; F Ström, Min ungdoms strider (1940); dens, I stormig tid (1942); Svensk arbetarrörelse under hundra år (1938); Svenska folkrörelser, 1 (1936); H Tingsten, Den svenska socialdemokratiens idéutveckling, 1 — 2 (1941); E Wigforss, Minnen, 2 (1951). — Tidn:art:ar ang L i DN 14 dec 1907, FiB 1936, nr 4, Ny tid 9 jan 1926, 9 jan 1931, 10 jan 1936, 17 o 20 sept 1937, Politik 16 okt 1916, Socialdemokraten 12 sept 1917, 17 sent 1937.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders C Lindblad, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10449, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Erik Täckmark), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10449
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders C Lindblad, urn:sbl:10449, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Erik Täckmark), hämtad 2024-04-26.