Meriter

2 Lagerberg, Carl, brorson till L 1, dp 15 juni 1708 i Varola, Skar, d 7 mars 1767 i Sthlm. Föräldrar: godsägaren Johan L o Ingeborg Rydingstierna. Inskr vid UU 17 febr 25, eo kanslist i justitierevisionsexp 14 maj 31, sekr i kommissionerna över amiralitetsverket i Karlskrona 32 o 35, kopist i justitierevisionsexp 19 dec 34, kanslist där 21 okt 35, advokatfiskal i kammarrevisionen 9 mars 36, sekr där 3 okt 37, deltog i riksdagarna från 38, assessor i Svea hovrätt 2 maj 47, led av lagkommissionen 48, justitierevisionssekr 12 okt 48, justitiekansler 13 dec 53, riksråd 31 okt 55, frih 8 dec 58 (ej introd), ordf i lagkommissionen 6 nov 65. — Serafimerriddare 57.

G 1) 31 maj 44 i Sthlm, Nik, m Hedvig Catharina Danckwardt-Lillieström, f 27 aug 27, d 25 okt 45, dtr till kaptenen Claes D o frih Hedvig Thegner; 2) 11 maj 47 på Kåsäter, Götlunda, Ör, m första hustruns kusin Catharina Maria Danckwardt-Lillieström, f 28 nov 28 där, d 10 febr 92 på Hjälmarsnäs, Stora Mellösa, Ör, dtr till ryttmästaren Jakob D o Hedvig v Witten.

Biografi

Efter studier i Uppsala inskrevs L i febr 1729 som auskultant i Svea hovrätt o i okt s å även i den sittande lagkommissionen. Under sin tjänstgöring i justitierevisionens expedition har han tydligen tilldragit sig ledningens uppmärksamhet, redan 32 blev han brukad "till protocollets förande uti rådet" o i nedre justitierevisionen. Då han i mars 36 placerats,i kammarrevisionen som advokatfiskal o följande år blev sekreterare, fick han en ställning, som innebar mera självständiga uppgifter.

From riksdagen 38 o ett decennium framåt kom L att aktivt delta i de politiska fejderna på riksdagarna närmast på hattpartiets sida. Han tillvann sig snabbt förtroende på riddarhuset som en högst användbar juridisk expert. Man fann honom inte blott sällsynt kunnig o hemmastadd i den nyantagna 1734 års lag utan också i rikets "fundamentallagar". Man lyssnade gärna på hans enkla, klara o auktoritativa inlägg i debatterna o noterade därtill en ovanlig oväld o saklighet. Redan vid sin första riksdag blev han placerad i ständernas justitiedeputation, som bl a ägde att granska rådets protokoll i justitieärendena. Han tog här på allvar upp frågan om en omorganisation av justitieärendenas handläggning, som i rådet skedde med stor långsamhet, o författade en utförlig skrift i ämnet, som blev deputationens förslag till ständerna 19 okt 38. Detta var efter tidens förhållanden mycket radikalt o innebar, att justitieärendena för framtiden skulle helt avlastas rådet o i stället anförtros en särskild domstol, bestående av sju ledamöter med titeln justitieråd. Uppslaget, som skulle förverkligas först 89 genom tillkomsten av HD, väckte stor uppståndelse men gav endast anledning till några smärre justeringar.

Vid riksdagen, som samlades i aug 42 efter den militära katastrofen i kriget mot Ryssland, blev L av adeln placerad i SU, där de avgörande besluten i de stora frågorna föll. Han insattes i ett av utskottets viktigare organ, statsdeputationen, som arbetade med riksstatens utformning. Hattregeringen sökte avleda uppmärksamheten från sina felgrepp bl a genom att vältra över ansvaret för de militära motgångarna på de "politiska" generaler, som anlitats, G E Lewenhaupt o H M v Buddenbrock. En särskild ständerkommission tillsattes, som tillsammans med generalkrigsrätten rannsakade i målet om de båda generalernas ansvarighet. Genom beslut 21 maj 43 om Buddenbrock o 20 juni om Lewenhaupt dömdes de att mista "ära, liv o gods". Domen godkändes av de tre ofrälse stånden. Vid frågans behandling på riddarhuset 8 juli 43 ingrep L i debatten o deklarerade, att han noggrant genomgått hela aktmaterialet o domen. "Jag finner däruti ingenting", poängterade han, "som mig stöter". Han hade därmed understrukit domens juridiska hållbarhet, vilket tydligen gjorde starkt intryck. Några dagar senare avrådde L bestämt adeln från att dra målet på långbänken genom att låta föredra alla akterna. Reellt sett var saken redan avgjord, då de tre ofrälse stånden fattat sitt beslut. Adeln följde L:s råd o bekräftade s d den omstridda domen.

På riksdagen 46—47 blev L ånyo insatt i SU. Han kom i det följande att gång efter annan befinna sig i motsättning till hattpartiets ledning. Så blev t ex fallet i den uppseendeväckande politiska rättegången, som hattpartiet inlett mot en av mössornas partigängare, köpmannen Christopher Springer i Sthlm. Denne hade under riksdagen 42—43 under åberopande av den s k principalatsläran, enligt vilken valmännen ("principalerna") hade rätt att binda sina ombud (riksdagsmännen) genom instruktioner, riktat ett häftigt angrepp mot en av hattamas ledande män i borgarståndet, grosshandlaren T Plomgren. Springer hade avkrävt honom förklaring över hans uppträdande i tronföljdsfrågan, o då denne absolut vägrade följa anmaningen, förklarat honom avsatt som riksdagsman. Då Springer såväl under som efter riksdagen haft livliga förbindelser med Ryssland, ansåg sig hattarna, med klar majoritet i SU på riksdagen 46—47, starka nog för att oskadliggöra honom. Febr 47 beslöt utskottet att tillsätta en stän-derkommission för att rannsaka o döma honom. Till de 12 ledamöter som utskottet uttagit hörde L. Denne ifrågasatte omedelbart lämpligheten av att begagna sig av en specialdomstol o begärde att bli befriad från uppdraget. Han övertalades dock att delta som bisittare o kom att göra två viktiga ingripanden i rättegången. Sålunda yrkade han, att Springer skulle komma i åtnjutande av sedvanlig rättshjälp, men detta avslogs under allehanda förevändningar. Vidare intog L en från hattmajoriteten avvikande ståndpunkt i fråga om själva straffutmätningen. Han hävdade, att Springer själv inte hade något ansvar för principalatsläran o att det inte var bevisat, att han sökt förändra "regeringssättet". Man kunde enligt L inte grunda en dödsdom på så svaga skäl som förebragts. Däremot ansåg han, att Springer gjort sig förtjänt av straff för sina förbindelser med baron v Korff, Rysslands diplomatiska ombud i Sverige, o ville döma honom till "skampåle och fästning". Som vanligt gjorde L:s votum starkt intryck. Den kompakta hattfronten splittrades, o kommissionens slutdom kom att lyda på "två timmars halsjärn" o livstids fängelse, vilket stadfästes av SU med någon skärpning av "skamstraffet".

Under slutförhandlingarna i kommissionen höll L ett längre tal, som med rätta prisats för vidsyn o objektivitet. Han manade de båda stridande riksdagspartierna att besinna sitt gemensamma ansvar o inte låta sig ledas av hat o misstro. På sitt sätt blev talet L:s svanesång som riksdagspolitiker. Formellt brukade han alltjämt underskriva riksdagsbesluten, men han deltog inte längre i debatterna på riddarhuset. 48 blev han revisionssekreterare o ledamot av lagkommissionen o nådde fem år senare en av topp-tjänsterna i den juridiska karriären genom utnämningen till justitiekansler. Redan efter två år blev han föreslagen till riksråd o utnämnd av Adolf Fredrik, som förmodligen hoppades att därmed undgå en mera utpräglad partiman.

L avlägsnade sig också alltmer från hattpartiet. Visserligen åtog han sig efter ledningens önskan att jämte riksrådet C G Löwenhielm utarbeta en förordning (av 4 nov 1756) som direkt förbjöd införsel av vissa lyxvaror. Däremot motsatte han sig bestämt krigsförklaringen mot Preussen 57 men reserverade sig inte mot majoritetens beslut. I likhet med Löwenhielm kritiserade han krigföringen i Pommern o motarbetade jämte denne ett nytt subsidiefördrag med Frankrike. Regeringens låneoperationer utsattes samtidigt av dem båda för skarp kritik. Man ifrågasatte rådets rätt att utan riksdagens medverkan skuldsätta riket. Då ständerna 60 sammanträdde, kom L relativt lindrigt undan rådsregeringens ansvar inför riksdagen. Han drabbades endast av den allmänna admonition, som rådet erhöll för sin styrelse, o han lämnade aldrig hattpartiet. Då mössorna riksdagen 65—66 störtade hattarna o övertog regeringsmakten, kvarstod han i regeringen men spelade där en underordnad roll.

L var, sedan han efter faderns död 52 kommit i besittning av dennes jordegendomar, som han sålde, en efter tidens förhållanden välbärgad man. Hans bouppteckning upptar ingen fast egendom, inte heller några delägarbevis i industri- eller handelsföretag. Behållningen uppgick till 372 704 dlr kmt. Påfallande stor är posten utestående fordringar som visar, att L i betydande omfattning varit verksam som långivare.

Författare

Sven Grauers

Arkivuppgifter

Rester av L:s arkiv i KB (främst brev från svärföräldrarna). L:s dagbok 1755—65 i avskr i UUB (N 942). Brev från L i RA o UUB.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Riksrådsprot spridda år 1755—67, ständernas justitiedeputations prot 1738—39, SU:s prot 1742—43 o 1746—47, kommissionen över Christopher Springer 1747 (vol R 5643—5645 o 5648), lagkommissionen 1737—1784: k brev till kommissionen 1756— 84, justitierevisionens registratur 6 nov 1765, allt i RA.

AdRP from 1719, 6—26, 1731—1766 (1881—1960); B Beckman, Dalupproret 1743 ... (1930); S Grauers, Ätten Wachtmeister genom seklerna, 3: 1 (1953); J Häggman, Studier i frihetstidens försvarspolitik (1922); T Höjer, Christopher Springer o principalats- frågan vid 1742—43 års riksdag (1938); Malmström; Slott o herresäten i Sverige: Närke (1969); L Stavenow, Ett förslag från frihetstiden om inrättande af en särskild högsta domstol (HT 1890); H G Tisell, Karolinen, general v Buddenbrock (1937; rec av S Grauers i HT 1938, s 206); B Wedberg, Konungens högsta domstol 1789—1809 (1922).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Lagerberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10832, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Grauers), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10832
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Lagerberg, urn:sbl:10832, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Grauers), hämtad 2024-04-19.