Samuel Klingenstierna

Född:1698 – Kärna församling, Östergötlands län
Död:1765-11-03 – Hovförsamlingen, Stockholms län

Fysiker, Matematiker


Band 21 (1975-1977), sida 319.

Meriter

Klingenstierna, Samuel, dp 18 aug 1698 i Kärna, Ög, d 3 nov 1765 i Sthlm, Hovf. Föräldrar: majoren Zacharias K o Helena Maria Gyllenadler. Inskr vid UU 11 jan 17, kanslist i KK 13 okt 20, meddelade undervisn i matematik i Uppsala 25—27, utrikes studier 27—31, prof i matematik (geometri) vid UU 13 aug 28, i fysik där 26 juni 50, tjänstl 17 aug 52, avsked 8 dec 56, kansliråds titel 5 mars 56, informator för kronprinsen 31 juli 56—64, statssekr:s titel 26 mars 62. — LVS 28, led av Royal Society i London 30, LVA 39.

G 16 jan 32 på Tolefors i Kärna m Ulrika v Roland, f 1 okt 12 i Sthlm, d 26 maj 52 i Uppsala, dtr till kanslirådet Erik v R o Anna Maria Grevesmühl.

Biografi

Som student i Uppsala siktade den tidigt faderlöse K på en ämbetsmannakarriär o började, sedan han 1717 inskrivits vid univ, läsa juridik. Av en tillfällighet uppges han ha letts in på matematiken. När han hos Pufendorf mötte uttrycket "moraliska kvantiteter" (quantitates morales), begrep han inte vad som därmed menades o beslöt att gå till matematiken för vägledning. K kastade sig över Euklides o fann sig äga medfödd lätthet för denna vetenskap, som innehöll "idel sanningar". Det var vid denna tid dåligt ställt med den matematiska undervisningen vid UU, men den originelle privatläraren Anders Gabriel Duhre (bd 11) tog sig an K o förde honom in i den moderna algebran. Som kanslist vid KK några år fr o m 20 vistades K i Sthlm men fördjupade sig på egen hand i den antika o nyare matematiska litteraturen. Nu publicerade han även i uppsalasocietetens Acta literaria sina första vetenskapliga uppsatser. Återbördad till Uppsala 25 meddelade han enskild information i högre matematisk analys för studenterna.

K:s ovanliga matematiska begåvning hade nu allmänt uppmärksammats, o 27 fick han ett Helmfeltskt stipendium för utrikes resa. Under fyra års färder besökte han framstående matematiker i Tyskland, Schweiz, Frankrike o England. I Marburg studerade han för den ryktbare filosofen o matematikern Christian Wolff, som imponerades av hans kunskaper. En längre tid vistades han i Basel hos den store Johann Bernoulli, som eggade honom att lösa svåra matematiska problem o prisade hans insikter i den högre geometrin. I Paris umgicks K med Clairaut o Fontenelle, vars försök till oändlighetsgeometri han frimodigt kritiserade, o i London arbetade han med hyperbelns kvadratur.

K hade redan under utrikesresan i aug 28 efter ett lovordande intyg av Wolff utnämnts till prof i matematik vid UU. Hemkommen 31 bragte han de matematiska studierna vid univ till högsta blomstring. Genom K:s undervisning fick den newtonska infinitesimalkalkylen o Newtons grundtankar över huvud sitt definitiva genombrott, o han presiderade inalles för ett 70-tal disputationer. Den senare frihetstidens matematiker o astronomer var nästan alla K:s lärjungar. Samtidigt gjorde han sig i disputationer från 30-talet till talesman för den nya wolffska filosofin, som av Anders Celsius 0 andra redan introducerats vid UU. Tidigt började K i föreläsningar, kollegier o avhandlingar driva även den moderna experimentalfysiken. Sedan han 38 av univ erhållit ett anslag om 6 000 dlr kmt, inköpte han i England en betydande samling fysikaliska instrument (elektricitetsmaskin, ångtryckko-kare, hydrostatisk våg etc), vilka uppställda i ett rum i akademiska sjukhuset vid Riddartorget bildade UU:s första fysiska kabinett; i salen utanför höll K sina föreläsningar. Snart övergick han helt till fysiken. Efter förslag av uppfostringskommissionen inrättades vid UU landets första professur i fysik, med K som självskriven innehavare (50). Hans undervisning skulle omfatta optik, mekanik, hydrostatik, hydraulik, aerometri o "Newtons decouverter". Men K som hade svag hälsa erhöll efter ett initiativ av A Ehrensvärd redan efter två år tjänstledighet för att som privatman ägna sig åt artillerivetenskapen. K anförtroddes efter hovpartiets misslyckade statskupp 56 det ömtåliga uppdraget att under C F Scheffers ledning vara kronprins Gustavs lärare. Han skötte det med fasthet o takt o vann tom sin besvärlige elevs förtroende. Ännu under sina sista år vetenskapligt verksam drog K sig året före sin död tillbaka, hedrad med statssekreterares titel.

K:s matematiska produktion var omfattande men bara en ringa del därav publicerades under hans livstid. Han var perfektionist o eftersträvade det fulländade, inte lösningen utan bevisets skönhet var för honom det väsentliga. Vid sin död efterlämnade han ungefär 200 otryckta, mestadels matematiska uppsatser. De hade med tanke på publicering ordnats av hans lärjunge F Mallet, o ansträngningarna att utge en samlad upplaga av K:s matematiska o fysiska arbeten fortsatte men ledde inte till resultat. Det innebar, att han aldrig vann det erkännande som matematiker, vilket rättvist tillkom honom. K var till långt fram i tiden den ende sv matematikern av europeiskt format; i hans papper har man funnit satser som återupptäcktes först på 1800-talet. Han kompletterade Newtons teori för tredjegradskurvoma o upptäckte den serieutveckling av ellipsens omkrets, som senare framlades av Leonhard Euler. Utmärkande för K var hans kärlek till traditionella syntetisk-geometriska metoder. Hos de stora grekerna (Euklides, Apollonios, Pappos) fann han en enkelhet som hänförde honom. Flera av hans geometriska problemlösningar har betecknats som sannskyldiga konstverk. De sista månaderna av sitt liv gjorde han inom kägelsnittets teori upptäckter, som först långt senare skulle visa sin räckvidd. Redan 39 invald i VA tjänstgjorde K så länge han levde som dess matematiska orakel. Han kom länge att behärska sv matematik. Det senare 1700-talets båda matematiker av första rangen, Mallet o Melanderhjelm, levde på arvet efter honom; flera av den förres publikationer är i själva verket hämtade ur K:s papper.

Sitt främsta rykte i samtiden förvärvade K som fysiker. Hans specialområde var där den geometriska optiken. K:s upptäckt, att färgspridningen (den kromatiska aberrationen) i optiska system kunde hävas, väckte europeiskt uppseende. Newton menade sig ha visat, att färgspridningen i linser på grund av ljusstrålarnas refraktion var obotlig. Euler sökte väl demonstrera, att Newton misstagit sig o gav anvisning för tillverkning av ett akromatiskt teleskop, men han lyckades inte lösa problemet. Det gjorde först K med sin uppsats Anmärkning vid brytningslagen af särskilta slags ljusstrålar, då de gå ur et genomskinande medel in i åtskilliga andra (VAH 54). K, som själv behärskade konsten att slipa linser, visade där efter övertygande geometrisk bevisföring, att Newtons slutsatser om refraktionen var felaktiga. Till Mallet, som nu var i London, sände han ett latinskt sammandrag av sin uppsats för vidarebefordran till den berömde instrumentmakaren John Dollond. Inspirerad av K:s resonemang började denne experimentera med problemets praktiska lösning, tills han 58 i Royal Society presenterade sin metod att häva färgspridningen med en dubbel lins, hopsatt av kron- o flintglas. Snart tillverkade den dollondska verkstaden akromatiska teleskop för avsalu över hela Europa.

I fortsatta arbeten strävade K att skapa en allmän matematisk teori för de optiska aberrationerna (den kromatiska o den sfäriska). Publicerad på svenska i VAH 60 (Om ljusstrålars aberration) infördes den så småningom trots motstånd av Dollond på latin i Philosophical Transactions (61). Sina forskningar i ämnet sammanfattade K i en utförlig framställning om ljusstrålars brytbarhet i optiska system, av Petersburgakademin prisbelönad med 100 dukater o tryckt 62. K framstod nu som internationellt banbrytande inom området, hyllad särskilt i Frankrike, där Clairaut o d'Alembert förde hans verk vidare.

K ägnade sig också åt andra delar av fysiken. För sina studenter utgav han en sv översättning av Peter van Musschenbroeks naturlära, Inledning till naturkunnigheten (47), till vilken han fogade viktiga anmärkningar. K:s krav på begreppslig klarhet o verifikation var omutliga, o han riktar ofta kritik mot samtida fysikaliska teorier. Hans mening att Newtons absoluta rum inte objektivt existerar utan bara var en nödvändig idé för tanken, tycks förebåda Kant. Stort utrymme ägnar han elektricitetsläran, vars nyaste rön han presenterar. Redan i disputationer från 40-talets början tog K upp elektriciteten, han gjorde själv experiment o visade tillsammans med M Strömer genom försök med Leidenflaskan, att samma materia (glas) kunde ge från sig både positiv o negativ elektricitet. K liksom andra grubblade över, vad den elektriska kraften egentligen bestod av. I sitt märkliga presidietal i VA Om de nyaste rön vid elektriciteten (55), där han redogör för Franklins upptäckter, försöker han anvisa elektriciteten dess plats i naturen. Intuitivt anade K väldiga sammanhang. Elektriciteten var en universell naturkraft, som sannolikt ägde samband med magnetismen, ty naturen kände bara några få "grundorsaker", vilka kanske ytterst kunde återföras på en enda kraft eller orsak. Här förebådas långt senare fysikaliska fältteorier.

K var tämligen liten till växten, uppriktig, självmedveten o enligt Tessin något av en fritänkare, som behandlade himlen med allvar men Gud "assez cavaliérement". Sedan ungdomen fint litterärt bildad älskade han den romerska vitterheten, främst Vergilius o Cicero. I sin sv samtid åtnjöt han större anseende än någon annan vetenskapsman, utom möjligen Linné. Han var "vår store Klingenstierna"; han hade, sade Linné, "ett makalöst stadigt huvud". Lovisa Ulrika lät 69 bisätta hans kvarlevor tillsam- mans med Olof v Dalins i en gravhög på Lovö kyrkogård, prydd med en marmorpyramid.

Författare

Sten Lindroth



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Huvuddelen av K:s litterära kvarlåtenskap har av VS deponerats i UUB. Huvudser av otr matematiska o fysikaliska avhandl:ar i A 9 a —-k (med kat av Mallet i A 558). Föreläsn:ar o kollegier i experimentalf ysik, mekanik o matematik (mestadels uppteckn:ar av elever) i A 9 g o n, A 128 b, A 206, A 224, A 555, N 510 o N 526, i experimentalfysik i X 558, 559 o 582, KB, samt ett kollegium i fysik i Hfors UB. Div geometriska ms (Mallets hand) i A 555 a, UUB, o str utlåtanden i seknark, VA. Papper, förut i släktens ägo, bl a från K:s informatorstid vid hovet, nu i UUB (okat). — Brev från K till Mallet i A 556 o från o till K om akromatismen i A 9 m o s, brev (konc) till uti matematiker i A 9 c— e, str brev i G 359 o Ihre 191, allt i UUB, ett brev till E Benzelius i LSB, brev till A J von Höpken, P Elvius o Wargentin jämte div kop i Bergianska avskr: saml i VA. Brev till Royal Society o Th Birch i Birchs papper, British Museum.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Tentamen mathematico-physicum, de altitudine atmosphaerx inve-nienda, per S. K. [sign] (Acta literaria Sue-ciae; Upsalias publicata. Vol 1 continens an-nos 1720 . . . 1724, Upsalia; & Stockholmise 1720—[24], 4:o, s 385—387 [1723]). — Tentamen aérometricum, de perficiendo thermometro (ibid, s 436—441 [1723]; omtr i Memoria sopra la fisica e istoria naturale T 3, Lucca 1747, s 66—74, 1 pl). — Problema. Invenire & construere orbi tam mobilis, incedentis per cavitatem tubi, circa polum datum uniformiter in gyrum acti (ibid, vol 2 continens annos 1725 . . . 1729, tr u å, s 77—80 [1725]). — Curvarum hyperbolica-rum, xquationibus trium nominum utcunque definitarum, quadratura generalis duplici theoremate exhibita (Philosophical transac-tions, vol 37. For the years 1731, 1732, London 1733, 4:o, s 45—50). •— Problema me-chanicum de motu corporum ex percussione solutum (Acta literaria et scientiarum Sueciae, vol 3 continens annos 1730 . . . 1734, Upsa-Hes 1738, [1 :] anni 1730, s 109—111). — Solutio problematis Offenburgiani de inve-niendis catenariis, pro quacunque gråvitas lege ad centrum in finita distantia positum, tendentis (ibid, anni 1733, s 1—20, 1 fig). — Tilläggning vid herr Elvii demonstration . . . 2. tom pag. 136. angående rät-liniska figurer inskrifne i en cirkel. . . (VAH, vol 3, 1742, Sthlm, s 141—144 o fig). — Geometrisk con-struction af et quadrilaterum, hvars sidor äro gifna, sådant, at der omkring kan updragas en cirkel: utdragen af. . . bref til herr Elvius (ibid, 1743, s 255 f o fig). — At finna jordens figur och storlek, genom tvänne i meridianen afmätte graders jämnförande (ibid, 1744, s 149—170). ¦— Analysis constructionis generalis quadraturae curvarum quarum abscissa est Z ... (Acta Societatis regiae scientiarum Upsaliensis. Ad annum 1740, Sthlm 1744, 4:o, s 91—110). — De inveniendo termino maximo multinomii ad exponentem quemcun-que elevati (ibid, 1741, tr 1746, s 91—101). —¦ Sätt att firma middags-correction (VAH, 1746, s 94—107 o fig). — Företal / Några anmärkningar . .. / Bihang [anon, tills med M Strömer] (P v Musschenbroek, Inledning till naturkunnigheten . . . [övers av J Apelblad m fl] jemte bifogade anm . . ., Sthlm & Upsala 1747, s [IX—XII], 561—607, 608— 610). •— Methodus nova ecclipses solares computandi in breves regulas redacta (Acta Societatis . . . Ups. Ad annum 1742, tr 1748, s 107—128, Tab. 5). — Mathematiskt spörsmål, om en kroklinie, som återförer en ljus-stråle, efter tvänne reflexioner, til des ursprung. Förestäldt i Leipziger acterna för år 1745, och be-svaradt (VAH, 1749, s 285—295 o fig). — Theorema ad calculum integralem pertinens (Acta Societatis ... Ups. Ab anno 1744. ad 1750., tr 1751, s 112—119). — Åminnelsetal öfver . . . commerce-rådet . . . herr Christopher Polhem, på Kongl. vetensk. acad. vägnar hållit i stora Riddarhus-salen, d. 25. Junii, år 1753. Sthlm 1753. 36 s. Övers: Ge-dächtnissrede iiber den Herrn Christoph Polhem . . . (Stockholmisches Magazin . . . [utg C E Klein], T 2, Sthlm 1755, s 79—110). — Anmärkning vid brytnings-lagen af särskilta slags ljus-strålar, då de gå ur et genomski-nande medel in i åtskilliga andra (VAH, 1754, s 297—306 o fig; sammandr på latin i Histoire de 1'Académie royale des sciences, an-née 1756. Avec les Mémoires . . ., Paris 1762, 4:o, [2 :] Mémoires de mathématique et de physique, tirés des registres de 1'Académie royale des sciences de 1'année 1756 [rubr], s 405—407). —• Et nytt sätt at integrera differential equationen . . . (VAH, 1755, s 224—¦ 239). — Tal, om de nyaste rön vid electrici-teten; hållit för Kongl. vetensk. academien vid prxsidii nedläggande, d. 31. Oct. år 1755. [2 varianter av tit.] Sthlm 1755. 32 s. [Jämte P Wargentin, Svar . . .] [Faks uppl] Örebro 1952. —• Anmärkning om den förmon, som specielle solutioner understundom hafva framför de generale, af S. K. [sign] (VAH, 1757, s 216—218 o fig). — Om ljus-strålars aberration efter deras brytning genom sphseriske superficier och lenles (ibid, 1760, s 79—127 o fig; sammandr på latin i Philosophical transactions, vol. 51. Part 2, 1760, tr

1761, s 944—977, på fr i Le Journal des sga-vans pour 1'année 1762, Paris, 4:o, s 664—¦ 678 [okt], 738—754 [nov], omtr: Journal des sgavans, combiné avec les Mémoires de Tré-voux. . ., T 70, [sept—okt,] Amsterdam

1762, s 310—341, T 71, [nov—dec], 1762, s 81—117). — Tentamen, de definiendis et corrigendis aberrationibus radiorum luminis in lentibus sphaericis refracti, et de perfi-ciendo telescopio dioptrico. Dissertatio ab Imperiali academia scientiarum Petropolitana praemio affecta d. 23. Septembris 1762. Pet-ropoli 1762. 4:o. 102 s, 1 pl. — Selecta ex manuscriptis posthumis . . . Emendanda in tentamine de perficiendis telescopiis (Nova acta Regiae societatis scientiarum Upsaliensis, vol 8, Upsalia: 1821, 4:o, s 117—135). — Ur S K:s papper (S K.:s levnad och verk . . ., 2. Vetenskapliga arbeten, 1*, av C. W. Oseen, Sthlm (tr Upps) 1925, s 42—69). —- Preses för 71 st akad avh 1731—52, se Liden, 1, s 288—292. — Brev tr i bl a nedan anf arb av Hildebrandsson o Nordenmark—Nordström.

Utgivit: Euclidis Elementorum libri sex priores una cum undecimo et duodecimo. Upsalia; [1741]. 148 s, 14 pl. [Anon.]

Källor och litteratur

Källor o litt: Jonas Meldercreutz, minnestal över K, X 240, UUB.

C Annerstedt, UU:s hist, 3 :1—2 (1913— 14); [C Aurivillius,] Vita S K (Nova acta Re-giae societatis scientiarum Upsaliensis, 3, 1780); A Beckman o P Ohlin, Forskn o un-dervisn i fysik vid UU under fem århundraden (1965); Begängelse-act, då ... Olof v Dalin o ...SK lades i hög tilsammman, på Lof-ön d 17 aug 1769 (1769); Förtekn på ... K:s efterlemnade boksaml (1767); T Frängsmyr, Wolffianismens genombrott i Uppsala (1972); B Hennings, Gustav III som kronprins (1935); HJ Heyman, SK (Swedish men of science 1650—1950, 1952); dens, Om S K:s beräkn av n (Arkiv för matematik, bd 19, nr 5, 1925, fransk övers i Archivio di storia della scienza, 6, 1925); dens, S K o Fredrik Mallet (Symbola litteraria, 1927); B Hil-debrand, VA (1939); S K:s levnad o verk (1, 1919: H H Hildebrandsson, Levnadsteckn; 2: 1, 1925: G W Oseen, Vetensk arbeten); S Lindroth, VA:s hist, 1 (1967); N V E Nordenmark o J Nordström, Om uppfinningen av den akromatiska o aplanatiska linsen med särskild hänsyn till S K:s insats (Lychnos 1938 o 1939); G G Nordin, Minne af ... S K (SAH, 5, 1813); H Schiick, Inbjudn: skrift till åhörande af den offentliga föreläsn, med hvilken prof i fysik Per Gustaf David Granqvist tillträder sitt ämbete (UUA 1910); M Strömer, Åminnelsetal [i VÅ] öfver ...SK (1768).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Samuel Klingenstierna, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11608, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten Lindroth), hämtad 2018-10-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11608
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Samuel Klingenstierna, urn:sbl:11608, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten Lindroth), hämtad 2018-10-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se