Meriter

Carl Theodor Eiserman, f. 7 juli 1865 i Svenljunga sn (Älvsb.), d. 3 dec. 1935 i Borås. Föräldrar: postmästaren Johan Floridan Eiserman och Ida Fredrika Charlotta Wetterström. Genomgick 1875–81 fem klasser i h. allm. lärov. i Karlskrona; ägnade sig därefter åt handelsbanan; anställning hos en vävnadsförläggare i Lerbäcksbyn, Östra Frölunda sn; flyttade till Borås 1886; erhöll där plats hos fabrikör Arv. Sprakarn; började jämte annan person egen grosshandelsrörelse i Borås inom konfektionsbranschen under firmanamnet Carl Eiserman & Co 1 maj 1887; 1892 ensam innehavare av denna firma, som upparbetades till en för sin tid betydande storlek; överlät 1902 den del av firman, som sysslade med herrkonfektion, varefter finnan uteslutande ägnade sig åt tillverkning och försäljning av stickade varor samt barn- och damkonfektion; 1907 direktör för den till a.-b. Carl Eisermans trikåfabrik ombildade firman; medverkade på ett aktivt, sätt vid tillkomsten av a.-b. Sveriges förenade trikåfabriker, dess styr.-led. och vice ordf. 1913–35, verkst. direktör 1913–35; ordf. i styr. för Manufaktur a.-b. Svea i Borås och Götafors a.-b. i Mölndal; styr.-led. i Försäkrings-bol. Allmänna Brand i Jönköping, Borås yllefabriks a.-b., Kilsunds a.-b., a.-b. Svenskt konstsilke, a.-b. Borås tidning, Borås–Ulricehamns järnvägs a.-b. och Borås–Jönköpings järnvägs a.-b.; led. av Borås sparbanks styr. 1907–35, dess ordf. 1927–35; en av stiftarna av Skaraborgs och Älvsborgs läns sparbanksförening 1929 samt vice ordf. i dess styr. 1930–35; led. av styr. för a.-b. Svenska handelsbankens avdelningscentral i Borås, vice ordf. 1919–35, led. av stadsfullmäktige i Borås 1899–1930 och vid sin avgång dess ålderspresident; led. av beredningsutskottet 1905—19; led. av drätselkammaren 1913 samt därjämte i en del viktigare kommunala beredningar, bl. a. för utredning av frågan om elektricitetsverkets utvidgning; styr.-led. i Borås enskilda bank 1915–17, i Bank a.-b. Södra Sverige 1917–19; led. av Älvsborgs läns landsting 1921–34; en av stiftarna av Västergötlands och Norra Hallands handelskammare 1904, dess vice ordf. 1905–15 och ordf. 1915–22, ordf. i Moderata valmansföreningen i Borås 1912–15. RVO 1915; RNO 1929. Ägde fastigheten Österlånggatan 65 i Borås samt landeriet Skogsholm.

G. 10 febr. 1893 i Svenljunga sn (Älvsb.) m. Otilda Eugenia Svanhild Ohlson Gadde, f. 23 maj 1873 i Ullasjö sn (Älvsb.), d. 12 okt. 1945 i Stockholm, dotter av godsägaren Christian Ohlson Gadde och Hildegard Amalia Schlyter.

Biografi

Redan vid 22 års ålder grundade Carl E. i Borås en grosshandelsfirma, som, tack vare hans affärsbegåvning i förening med hans energi och vinnande personliga egenskaper, fick en betydande utveckling och skänkte innehavaren icke minst värdefulla erfarenheter och förbindelser. Helt osökt fördes E. över till det industriella området. Han började som konfektionsfabrikant, men det var inom trikåindustrien han skulle komma att göra sin största insats, betydelsefull ej endast för Borås och den kringliggande s. k. Sjuhäradsbygden utan för hela landet. Redan på 1860-talet hade trikåindustrien börjat slå rot i Borås, men det vav först omkring sekelskiftet, som denna fabrikation fick något kraftigare uppsving. Då uppstodo åtskilliga fabriker både i staden och ute i bygden. E. insåg trikåindustriens stora framtidsmöjligheter, och hans egen firma – från 1907 benämnd a.-b. Carl Eisermans trikåfabrik – kom från 1902 att huvudsakligen inrikta sig på trikåtillverkning. Den stora ökningen av antalet trikåfabriker medförde emellertid olägenheter i åtskilliga avseenden. Den tekniska utrustningen var ej sällan otillfredsställande, vilket säkerligen i de flesta fall berodde antingen på mindre kompetent ledning eller svag ekonomisk ställning hos företaget eller på båda dessa faktorer i förening. Det mindre goda ekonomiska resultatet återigen var till väsentlig del en följd av missförhållanden i fråga om försäljningen, i det att fabrikerna våldsamt konkurrerade med varandra, ej sällan på ett osunt och t. o. m. illojalt sätt. Den tanken uppstod då hos mer än en trikåfabrikant att genom en sammanslagning av ett antal fabriker åstadkomma en mera tillfredsställande ordning både i fråga om tillverkning och försäljning. Genom rationalisering av driften, genom större specialisering och standardisering i förening med centralisering och sanering av försäljningen syntes avsevärda ekonomiska fördelar vara att vinna. E. kan icke anses såsom initiativtagare till en dylik sammanslagning av trikåfabriker, men sedan han blivit intresserad för saken och insett de betydande fördelarna av en sammanslutning, arbetade han energiskt och skickligt på att få tanken realiserad och lyckades även att få de ej så få hindren och svårigheterna eliminerade, så att a.-b. Sveriges förenade trikåfabriker kunde konstitueras 1913 med ett aktiekapital på 6 mill. kronor. Däri ingingo sjutton fabriker, varav fem belägna i Borås, fyra i den övriga Sjuhäradsbygden och de återstående åtta i olika delar av mellersta och södra Sverige. De representerade omkring en tredjedel av landets hela trikåtillverkning. Under tiden fram till 1921 inköptes ytterligare tre trikåfabriker, varav två i Borås, samt ett bomullsspinneri. E. var självskriven som det nya bolagets verkställande direktör och kvar- stod såsom sådan, ända till sin död. I styrelsen fungerade han under samma tid som vice ordförande.

Det lär väl icke råda mer än en mening därom, att E. främst har förtjänsten av att sammanslutningen kom till stånd. Alla torde också vara ense om att han under hela sin tid på ett mycket, skickligt sätt ledde företaget, varvid hans betydande organisationsförmåga och affärsbegåvning fingo komma till sin rätt. Av de tjugu förvärvade fabrikerna nedlades så småningom sex; driften koncentrerades till fjorton fabriker, varav sju i Borås, fyra i den övriga Sjuhäradsbygden, och de tre återstående i Malmö, Mölndal och Örebro. Med hänsyn till den följande utvecklingen på arbetsmarknaden får det anses fördelaktigt, att koncentrationen ej drevs längre, även om en dylik ur andra synpunkter kunde ha tett sig naturlig. I fabrikationen genomfördes en långt gående rationalisering och modernisering under skicklig teknisk ledning; försäljningsorganisationen förenklades. I fråga om priserna på trikåvaror medförde det nya företaget en stabilisering, som kom även utomstående företag i branschen till godo. Bolagets ekonomiska ställning var redan från början god och förbättrades än mer i fortsättningen. Stor försiktighet i fråga om utdelningen till aktieägarna möjliggjorde betryggande avskrivningar och skapande av reserver. Vid förra världskrigets slut stod bolaget så väl konsoliderat, att ledningen utan större bekymmer kunde möta 1920-talets svåra depression, och detsamma gäller om den allvarliga krisen tio år senare. För att endast antyda företagets utveckling under E:s tid må här nämnas, att tillverkningsvärdet ökades från c:a 8 mill. kronor 1914 till c:a 18 mill. kronor under 1935. Arbetarantalet steg under samma tid från 1,575 till 2,300.

E. var mycket intresserad av offentliga angelägenheter, såsom bl. a. framgår av hans mångåriga ledamotskap av stadsfullmäktige och landsting och hemstadens kommunala styrelser. Dess utveckling på olika områden låg honom varmt om hjärtat; bl. a. sökte han få till stånd en bättre handelsundervisning i staden. Den tid, som E. kunde ägna åt det kommunala arbetet, var emellertid begränsad; största delen av hans arbetskraft kom naturligt nog att inriktas på hans huvudintressen, som lågo på det kommersiella och industriella området.

E. åtnjöt i vida kretsar ett mycket gott anseende, som var grundat icke blott på hans ekonomiska erfarenhet och insikter utan också på hans rättrådighet och vilja till samarbete, hans bonhomie och sinne för humor. Det var ej endast i trikåbranschen han var verksam; han kom att tillhöra ledningen även för en rad andra företag av olika slag. Visst är, att E. även i dessa gjort värdefulla, insatser, liksom ätt han genom sin verksamhet kraftigt bidragit till staden Borås' snabba utveckling under 1900-talet.

Författare

H. N. Danielson.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Karlskrona h. allm. läroverks matrikel; AB Sveriges förenade trikå-fabrikers styrelse- och förvaltningsberättelser. – Borås. Festskrift utg. av Tekniska förbundet i Borås vid dess 25-årsjubileum den 4/4i 1933 (1933); Borås kommunalblad 1905–30; H. Danielson, Borås sparbank 1831–1931 (1931); K.-G. Nilsson, Borås statistik (1921); Sveriges bankmatrikel 1932 (1932), s. 493; Älvsborgs läns landstings förhandlingar 1921–34. – Artiklar i Borås tidning. – Personliga upplysningar av bl. a. direktörerna S. Sandwall och P. Skoglund, Borås.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Theodor Eiserman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16774, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. N. Danielson.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16774
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Theodor Eiserman, urn:sbl:16774, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. N. Danielson.), hämtad 2024-04-18.