Meriter

Carl Gustaf Broms, f. 4 nov. 1756 i Örebro, d. 28 juni 1833 därstädes. Föräldrar: handlanden och rådmannen Johan Broms och Katarina Magdalena von Aken. Delägare i Broms'ska handelshuset i Örebro; ledamot av borgarståndet vid riksdagarna 1789 och 1809–10 och var därunder medlem av privilegieutskottet 1789 samt av hemliga utskottet och konstitutionsutskottet 1809–10; en av stiftarna av »Novemberstiftelsen» i Örebro och dess skattmästare 1796; en av stiftarna av Örebro läns hushållningssällskap 1803 (ledamot av förvaltningsutskottet 1803–24, skattmästare 1803–14, ordförande 1819–20); erhöll kommerseråds titel 1 mars 1805; ledamot av direktionen för Hjälmare kanal från 1815 samt av direktionen för Hjälmare kanalbolag från 1819 och av direktionen för Örebro sparbank 1826–26 apr. 1830 (ordförande 1826, v. ordförande 8 maj 1829). RVO 1810; RNO 1827; LLA 1830.

Gift 25 sept. 1783 med Maria Kristina Schotte, f. 8 febr. 1762, d. 2 aug. 1824, dotter till grosshandlaren Jakob Niklas Schotte i Norrköping.

Biografi

Under faderns livstid intogs B. jämte en av sina bröder i släktfirman, det bekanta Broms'ska handelshuset i Örebro, som då kallades »Johan Broms & söner». Efter faderns död (1798) ändrades firmanamnet till »C. G. & J. D. Broms», efter B. själv och hans yngre broder Johan Daniel; sedan den sistnämnde avlidit (1821), övergick firman med oförändrat namn till B. och hans äldste son Gustav Adolf. B. var under hela tiden ledaren av affären och den som mest framträdde inför offentligheten. Det redan förut ansedda handelshuset nådde nu en blomstring, vartill knappast något annat handelshus i de inre delarna av landet kunde visa motstycke. Under det att affären tidigare, om också i något större skala, drivits efter hävdvunnen metod, så att den förmedlade utbyte av Bergslagens järn och övriga produkter mot spannmål och viktualier, sökte B. och hans broder få till stånd ett grosshandelshus i egentlig mening, som levererade varor till de mindre köpmännen icke blott i Örebro utan även i uppstäderna runtomkring, särskilt Nora och Lindesberg. Genom storartad gästfrihet lyckades bröderna med sig förbinda en betydande kundkrets i dessa trakter. B. lät också på eget skeppsvarv bygga ett stort antal skutor och segelfartyg, vilka länge utan konkurrens upprätthöllo sjöförbindelsen med Stockholm. B:s' verksamhet sträckte sig emellertid vida utanför de egna affärernas skötsel. Vid jämförelsevis unga år valdes han av. sin stad till dess representant i borgarståndet på riksdagen 1789, och han fick där förtroendet att inväljas bland de deputerade, med vilka Gustav III överlade angående privilegier för de ofrälse stånden. Vid diskussionen i privilegiefrågan framförde B. borgerskapets synpunkter, och han gjorde sig även i övrigt till talesman för städernas intressen, t. ex. då han med styrka beivrade en ifrågasatt förhöjning av landtullen (16 apr.). Till den märkliga riksdagen 1809 fick B. riksdagsmannauppdraget förnyat, denna gång såsom ombud för Örebro, Askersund, Karlstad och Filipstad. Han invaldes i det hemliga utskott, som hade att behandla tronföljdsfrågan, och, vid inträdande vakans under riksdagen, även i konstitutionsutskottet men torde av protokollen att döma icke ha tagit någon verksammare del i de storpolitiska frågornas avgörande. Däremot var han även nu en ivrig förslagsställare och talare, när det gällde städernas intressen. I samband med regeringsformens antagande samlade han ståndets ledamöter kring ett förbehåll, att alla dess vid åtskilliga punkter i grundlagen framställda anmärkningar måtte under pågående riksdag upptagas till avgörande. Då det sattes i fråga, att hantverkare skulle få rättighet att etablera sig på landet, inlade han en kraftig gensaga, förklarande detta förslag innebära en »sista stötesten» för det redan hårt beträngda hantverket i städerna och ingalunda »en plan, som kunde stå i bredd med alla de vid detta viktiga riksmöte väl utförda». Under riksdagens senare del var B. en längre tid av sjukdom förhindrad att deltaga i arbetet, och till de följande riksdagarna blev han icke återvald, måhända därför att han troddes i hemlighet vara gustavian.

Med så mycket större energi och mångsidighet ägnade B. sina krafter åt offentliga värv i hembygden. Redan 1803 hade han deltagit i stiftandet av Örebro läns hushållningssällskap, och han var under många år på olika poster dess ledande man., I ett tal, som han i egenskap av dess ordförande höll vid dess sammankomst 24 jan. 1820, sökte han gentemot det slappnande intresset och pessimismen rörande sällskapets framtid stimulera de närvarande till uthållighet och arbete för dess bestånd och förkovran. Ett företag, som nära berörde B: s' privatekonomiska intresse, var förbättrandet av Hjälmare kanal. Det var i främsta rummet på grund av B:s' kraftiga initiativ, som kanalens ombyggnad kom till stånd åren 1819–30; B. insattes i dess första styrelse, och sedan kanalen fullbordats, var det hans fartyg, som mest trafikerade densamma. Ett tredje företag, som räknar B. bland sina stiftare, är Örebro stads sparbank (1826). B. var bankens förste ordförande, och bankens fond grundades genom frivilliga bidrag av honom och andra medlemmar av Broms'ska släkten. B. var en frikostig donator. Hushållningssällskapet, den s. k. Novemberstiftelsen för fattiga barns uppfostran, vars skattmästare han var, samt Örebro trivialskola voro bl. a. föremål för hans mecenatskap. Till den sistnämnda skänkte han (1829) 500 rdr banko, varav räntan skulle användas till att understödja en lärare, som vid tjänlig väderlek ute på fältet höll föreläsningar i botanik. I ett av sina hus inrättade B. (1824) en s. k. Bell-Lancasterskola, där åttio gossar erhöllo kostnadsfri undervisning, och sedermera (1831) upplät han en annan våning i samma hus till skola för fattiga flickor, som skulle undervisas i att läsa, skriva och räkna samt sy, spinna och sticka. Med dessa donationer gav B. uppslaget till ett ordnat folkskoleväsen i Örebro, Den stora popularitet, B. åtnjöt i sin hemstad, rubbades i viss mån mot slutet av hans liv. Härtill torde bl. a. ha bidragit ett gängse rykte, att han skulle ha avrått Karl XIV Johan från en av denne hyst plan att, som erkänsla mot den stad, där han valts till tronföljare, låta kanalisera Svartån från uthamnen Skebäck upp till hjärtat av staden. B:s' uppträdande ansågs ha förestavats av egoistiska skäl, i det han fruktat, att de mindre affärsmän, som dittillshelt och hållet legat i händerna på firman Broms, skulle genom kanaliseringen få bättre tillfälle till direkta varuleveranser från Stockholm och B:s' affärshus därigenom få sin ledande ställning inom handelsvärlden rubbad.

Författare

G. Jacobson.

Arkivuppgifter

B. bebodde det från 1600-talet härstammande Broms'ska stenhuset, beläget i hörnet mellan Stora torget och Drottninggatan och utmärkt av gammaldags soliditet. Den Broms'ska firman ärvdes vid B: s' död av sonen Gustav Adolf, som fortsatte den till sin död 1841, varefter den övergick till förste mannen i affären B. G. Mellin. B. var även i någon mån litterärt verksam. På grundvalen av egna forskningar utarbetade han en avhandling om Hjälmare kanals historia, vilken han i manuskript överlämnade till kanalbolagets styrelse. En annan från honom härrörande handskrift innehåller varjehanda religiösa och filosofiska betraktelser, som röja en allvarlig och fördjupad livsuppfattning. B: s porträtt, målat i olja av K. F. von Breda på bekostnad av stadens borgerskap, finnes numera uppsatt i Örebro sparbanks direktionsrum.

Tryckta arbeten

Handskrifter: se texten och nedannämnda arbete av G. Nerman.

Källor och litteratur

Källor: Wirsénska saml., RA; Borgarståndets protokoll 1789, 1809—10: C. M. Carlander, Svenska bibliotek och ex-libris, 3 (1904); B. Forssell, Örebro och dess utveckling, 1 (1912); J. W. Jonsson, Örebro läns K. hushåll- nmgssällskaps historia 1803—1902, 1—2 (1902); K. F. Karlson, Blad ur Örebro skolas historia (1900); V. Millqvist, Sv. riksdagens borgarstånd 1719—1866 (1911); G. Nerman, Hjälmare kanals historia (1910); B Sjövall Georg Adlersparre och tronfrågan 1809 (1917); O. F. Strokirk, Kultur- och personhist. anteckningar. 1 (1915)

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Gustaf Broms, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17019, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17019
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Gustaf Broms, urn:sbl:17019, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2024-04-23.