Meriter

Brandt, Johan Niclas, f. 15 okt. 1760 i Ystad, d 23 juli 1822 å Djurgården, Stockholm. Föräldrar: tullskrivaren och bryggaren Johan Brandt och Elisabet Bjure. Student i Lund 13 febr. 1779; disp. 11 maj 1780 (Specimen historico-literarium in specimine lexici eruditorum Scanensium, P. XII; pres. G. Sommelius); studerade medicin först i Lund och därefter i Stockholm under assessor G. Lund; med. kand. före apr. 1785; med. doktor i Lund 26 jan. 1791 (enl. K. brev 18 okt. 1790). Fattigläkare i Nikolai, Jakobs, Johannes och Ladugårdslands församlingar i Stockholm 25 apr. 1785; erhöll avsked därifrån 2 maj 1788; tillika praktiserande läkare i Stockholm; ledamot av Collegium medicum 16 maj 1791 (ed 23 maj); erbjöds en läkarbefattning i Kuopio under en farsot men avböjde uppdraget 28 juli s. å.; uppfördes på andra förslagsrummet till provinsialläkarbefattningen i Lovisa distrikt 30 aug. 1798; generaldirektör över barmhärtighetsverken i Stockholm 16 okt. 1811–1813, då särskilda direktioner inrättades.

Gift 18 juni 1814 på Slagtofta med Ulrika Karolina Leydell, f. 18 juni 1794, d 28 juli 1840.

Biografi

Besjälad av sin samtids stora bildningsintresse och starkt påverkad av upplysningstidens idéer tog B. initiativ till två för framtiden viktiga inrättningar, hantverksskolan och fattigflickskolan. Hans pedagogiska principer voro den typiske upplysningsmannens. Sin åskådning har han år 1813 framlagt i Dagligt allehanda. Han ville göra sina elever till lyckliga människor och goda medborgare. Vägen till detta mål markerades av de fyra s. k. Brandtiska grundsatserna: »hälsan, goda vanor, egen nytta och lagom», om vilka B. formulerat följande råd: »Vården med varsamhet och omsorg barnens hälsa! Använden den yttersta uppmärksamhet och sorgfällighet därpå, att goda vanor hos barnen vinna ett tidigt och kraftigt insteg! Utvecklen och leden till båtnad för sanning och dygd det begär efter egen nytta och lycksalighet, som naturen nedlagt i barnens hjärtan! Lären barnen genom edra egna efterdömen, genom uppmuntringar och tjänlig undervisning att uti allt deras förhållande iakttaga ett lagom!» För målets ernående var det nödvändigt, att barnen bibringades goda och nyttiga kunskaper, och det var bristen på härför tjänliga skolor, särskilt för flickor, som gav riktning åt B:s filantropiska intressen. Sedan B. genom omfattande läkarpraktik bland den burgnare delen av Stockholms borgerskap förvärvat en förmögenhet, som satte honom i stånd att förverkliga sina idéer, grundade han i Hälsingborg en söndagsskola för fattiga hantverkargesäller och lärlingar år 1805 samt i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm en liknande söndagsskola år 1806 och en friskola för flickor, den s.k. Brandtiska flickskolan, år 1807. Därjämte deltog han 1814 i grundandet av en »förbättringsskola» för fattiga barns första undervisning i samma församling.

Hantverksskolan för gesäller och lärlingar i Stockholm (med reglemente enligt K. resolution 10 sept. 1806), den första i sitt slag i huvudstaden, inrättade B. efter mönster av de söndagsskolor, som N. H. Massmann år 1800 stiftat i Köpenhamn. Skolan trädde i verksamhet i okt. 1806. Undervisningen, som meddelades gratis och pågick tre timmar varje söndagseftermiddag, avsåg i främsta rummet att bibringa eleverna sådana kunskaper, förnämligast i skrivning och räkning, som särskilt voro till gagn för handel och hantverk, men dessutom lästes även katekes, historia och geografi. Ett för B. karakteristiskt drag var, att premier utdelades bl. a. för »handlingar och företag, som utmärka större moraliskt värde». B. undervisade själv i skolan och bekostade till största delen ensam dess verksamhet de fem första åren. År 1811 övertogs den av församlingens »fattigvård» (K. resolution 29 aug. och 3 okt. 1811), som samtidigt genom konsistoriet uppmanade övriga församlingar i huvudstaden att upprätta dylika hantverksskolor, vilket ock inom de närmaste åren skedde. Slutligen förenades denna skola 1848 med en under tiden inrättad borgarskola. Hantverksskolan i Hälsingborg var av liknande typ (se Lunds domkapitels resolution 7 aug. 1805); den ägde bestånd ännu 1816.

B. är en av den svenska flickskolans pioniärer. Sedan borgerskapets bemedlingskommission upplåtit lokal i börshuset till en fri- och fattigskola för flickor, började denna sin verksamhet 1 okt. 1807. Skolan förestods av en direktion av tolv fruar, dess elever, som skulle vara mellan tolv och trettio år och kunde komma från Stockholms alla församlingar, voro dels »inskrivna», dels »expektanter», vilka först i mån av utrymme ryckte upp till full delaktighet i undervisningen. Denna var dels teoretisk, dels praktisk. Den teoretiska, som B. själv skötte, kallades »Det Wetenskapliga» och bestod i att flickorna stycke för stycke fingo avskriva och inlära ett schematiskt kompendium (utarbetat efter Kr. Wåhlins »Lärobok för Swerges ungdom», 1802), vars ena avdelning, »Det Nödvändiga», utgjordes av förnufts-, moral- och levnadsregler, en redogörelse för människans ursprung och plikter, för bibelns innehåll och de olika religionerna, de fyra ovannämnda »Brandtiska grundsatserna» samt regler för skrivning och räkning. Den andra avdelningen, »Det Prydliga», omfattade moral, historia, geografi, naturlära m. fl. skolämnen. Dessutom lästes Nya testamentet och katekesen samt lärdes skrivning och räkning. En grundlig och praktisk handarbets-undervisning var troligen den del av skolarbetet, varav flickorna drogo den varaktigaste nyttan. Även undervisning i matlagning och hushållning planerades, men synes ej ha blivit verklighet. Arbetet pågick fyra dagar i veckan. Varje fredag uppsattes »en prisfråga över goda vanor» med pris dels till den, som lämnat det bästa svaret, dels till den, »som i sitt uppförande bäst verkställt den i fråga varande vanan». Flickorna fingo gåvor av kläder m. m. av skolan och genom insamlingar bland allmänheten. Vidare utdelades premier vid de offentliga examina samt brudgåvor. B:s flickskola upplöstes 24 sept. 1813, emedan det av honom åsyftade ändamålet då på ett varaktigt sätt betryggats. Till följd av en K. resolution upprättades nämligen 1813 friskolor för fattiga flickor i de särskilda församlingarna, varvid B. erhöll tillfälle att göra sina principer och erfarenheter gällande.

Det främsta bevis på det erkännande, B: s verksamhet rönte, är givetvis att hans föredöme både i Stockholm och annorstädes vann efterföljd. Många voro också de, som skänkte gåvor och bidrag till skolorna. Vid riksdagen 1809–10 beslöto samtliga stånden att genom en i Inrikes tidningar 10 apr. 1810 införd skrivelse betyga B. sin »aktning och tacksamhet» och »den synnerliga förbindelse, vartill han, genom medborgerligt nit och uppoffring gjort sig av nationen förtjänt».

B: s bouppteckning visar en behållning av 30,742 rdr b: ko, varav 27,500 rdr utgjordes av en inteckning i Skokloster. Denna fordran jämte en fastighet vid Stortorget i Stockholm testamenterade B. till sin mångårige vän greve M. F. Brahe. I testamentet förordnade han också om sin begravning på Skoklosters ägor. På hans grav skulle en lind planteras, och vid denna skulle varje midsommardag i samband med en enkel sommarfest av ovannämnda fastighets avkastning till tio flickor och fem gossar av Skoklosters åbor utdelas 25 rdr b:ko under deras fjorton första levnadsår. Till detta stadgande knyter B. följande önskan: »Måtte efter de känslor, jag nu har och som jag hoppas efter detta bliva förädlade, dessa barns oskyldiga glädjekänslor och uttryck kunna förenade med mina uppgå till glädjens Gud och oskuldens fader.»

Författare

Birger Lindén.

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: En särdeles olycklig händelse af et nedsvälgdt köttben (Läkaren o. naturforskaren, Bd 11, 1794, s. 275—277). — Några välmenta råd i afseende på barns uppfostran (Dagl. allehanda, 1813, N:o 224; även i Inrikes tidningar, 1813, N:o 119).

Källor och litteratur

Källor: Collegium medicums protokoll och akter 1785—1792, kanslersgillets skrivelse till K. M:t 12 aug. 1806 och dess prot. 11 aug. 1806, kanslistyrelsens skrivelse till K. M:t 13 sept. 1811, allt i RA; borger-skapets bemedlingskommissions prot. 1806, Stockholms stads arkiv; 13: s bouppteckning, Stockholms rådhusarkiv; Stockholms Storkyrkoförsamlings kyrkorådsprot. 1801—16, fattigvårds (kyrkofattigkassans) prot. 1802—15, skolrådets prot. 29 aug. 1913 samt kyrkostämmo- och kyrkorådsprot. 1916—18, allt i Storkyrkoförsamlingens arkiv; Storkyrkoförsamlingens fattigvårds skrivelse, till Stockholms konsistorium 5 juni 1811 och konsistoriets prot. 18 juni 1811, Stockholms konsistoriums arkiv; Lunds domkapitels protokoll och dess brevkoncept 7 aug. 1805, Lunds domkapitels arkiv. — Riksens ständers prot. 1809—10; Inrikes tidningar, 1810, N: o 42 (10 apr.); Stockholms dagligt allehanda, 1812, N:o 228, 1813, N:o 223—24. — Hj. Berg, Brandtiska flickskolan (Verdandi, 1892); C. U. Broocman, Om Stockholms undervisningsverk (Magasin för föräldrar och lärare, 2, 1811—12); Ebba Heckscher, Den svenska flickskolans historia (1914); A. S. Lindgren, Kort öfversigt af den inom Storkyrko-församlingen i Stockholm inrättade undervisningsanstalt för fattiga flickor (manuskr., Anteckn. om Clara församlings fattigflickskola, Klara kyrkoarkiv); K. Linge, Folkundervisningen i Stockholm före 1842 (Samf. S:t Eriks årsbok, 1912); J. F. Sacklén, Sveriges läkarehistoria, 2: 2 (1824) och Supplement (1853); C. Sjöström, Skånska nationen 1682—1832 (1897); Svenskt biografiskt lexikon, N. F., 2 (1858—59).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Niclas Brandt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18082, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birger Lindén.), hämtad 2024-07-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18082
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Niclas Brandt, urn:sbl:18082, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birger Lindén.), hämtad 2024-07-27.