Meriter

Behn, Andreas von, var enligt Gœlgel bördig från Kristianopel och född 1650 men kallas av andra Norrman, »Norvagus», en uppgift, som Kr. Eichhorn, efter att först (utan angivande av källan) ha följt Gœlgel, i senare arbeten godtagit. Elev av D. K. Ehrenstrahl. Antogs enligt egen uppgift till kabinettskonterfejare hos Hedvig Eleonora 1677 och åtnjöt enligt hennes hovräkenskaper från 1679 lön av 700 dir smt samt dessutom foder för två hästar; uppges jämväl ha varit ritmästare (lärare i teckning) åt kronprins Karl; utnämndes tillika till K. hovminiatyrmålare 22 juli 1693 men måste träda tillbaka för Elias Brenner, som hade äldre anspråk på lönen, och soulagerades då med en årlig pension av 400 dir smt (K. brev 16 sept. s. å.); erhöll av änkedrottningen permission att för enskilda angelägenheter resa utrikes 23 juni 1710 samt benådades därvid med en gåva av 400 dir smt till reseunderstöd (änkedrottningens brev 30 juni s. å.); uppbar lönen på änkedrottningens hovstat till utgången av år 1713, då han vistades i Wien och uppgav sig snart skola återvända till Sverige.

Gift med Anna Elisabet Huswädell från Flensburg, d. 1694, och hade med henne döttrarna Hedvig Ulrika och Katarina Helena samt sonen Karl.

Biografi

B. var dvärg till växten, och mycket ful, varför han av sin elev kronprins Karl lär ha kallats »markattan». Hos Hedvig Eleonora och Ulrika Eleonora stod han högt i gunst. Enligt en uppgift av danska sändebudet i Stockholm Jens Juel 1698 (i brev till danske konungen 14 maj) skall han vid denna tid ha önskat flytta till Danmark. Om hans förhållanden i Stockholm är föga känt. Av den bouppteckning, som upprättades i anledning av hans hustrus frånfälle, samt en del processhandlingar framgår, att han på 1690-talet ägt ett visst välstånd. Boets tillgångar uppgingo till 30,662 dir kmt, varav 4,000 dir kmt för en gård med trähus vid Ladugårdslandstorg; av återstoden var en del placerad i Andrarums alunverk i Skåne. Skulderna voro 10,989 dir kmt och behållningen alltså 19,673 dir kmt. B:s husaffär kom emellertid att vålla honom bekymmer. Emedan hans medel ej förslogo till inköpet, hade han 1684 pantförskrivit huset och sitt bo till källarmästaren på Kastenhof J. Macklin; då han samtidigt (1683–86) fick borga vin och brännvin hos Macklin för över 200 dir kmt, åtnjöt han uppenbarligen dennes förtroende. De kontraherade avbetalningarna på skulden till Macklin fortgingo till en början, ehuru ej regelbundet, men efter 1687 upphörde amortering och räntebetalning, och fastän B., då han ansattes för gälden, i apr. 1699 sålde huset och kvarbodde som hyresgäst, blev han ej kvitt sin skuld, då ej heller hans köpare kunde klarera förbindelsen. Efter att ha uppehållit målet med skäligen grundlösa invändningar i tre år dömdes han slutligen att betala, men då till följd av kriget hans pension ej utföll och förtjänsten på yrket var knapp, kunde han blott erbjuda fordringsägaren anvisning på hälften av sin lön hos änkedrottningen.

Vad B:s konstnärskap beträffar, berömmer han sig i en böneskrift till Karl XI av att måla både i olja och vattenfärger samt uppger, att ingen före honom kunnat så göra (vilket dock är ett misstag). Hans klara färg bär tydliga spår av hans lärjungeskap av Ehrenstrahl, oaktat det lilla formatet. Många arbeten av honom finnas i behåll. År 1684 signerade han Hedvig Eleonoras porträtt, en oval emaljmålning på koppar i silverfattning, varav exemplar med drottningens namnchiffer på kapselns baksida finnas såväl i nationalmuseum som i statens historiska museum. Nationalmuseum har i sina samlingar en synnerligt figurrik allegori över Karl XII:s födelse (efter Ehrenstrahl), målad på pergament, där den nyfödde prinsen framställes vilande på ett altare framför ett antikt tempel och omgiven av en mängd kvinnor, som framföra sin hyllning till honom genom att överlämna kransar, blommor och frukter m. m. På tavlans baksida läses i gammal inskrift, att den är utförd »av Adam Behn, sachsisk dvärg i Karl XI:s hov och Karl XII:s ritmästare». På Vibyholm finnas enligt Eichhorn fem miniatyrer på koppar av B. Liksom sin lärare Ehrenstrahl hämtade B. ämnena för sina små målningar såväl ur bibeln som ur den antika och allegoriska världen, och han generade sig icke heller för att låna ur andras kompositioner (Henrik Goltzius). Detta framkommer tydligt i den serie av små bibliska scener i olja, som nationalmuseum äger av honom (Maria med barnet, Bebådelsen, Flykten till Egypten, Kristus förrådes och Kristus inför översteprästen m. fl., samtliga från Hedvig Eleonoras samling, signerade och daterade mellan åren 1698 och 1710). Sina små miniatyrporträtt målade han helst på koppar, och det var egentligen för dem, han vann berömmelse som en av sin tids mera framstående miniatyrmålare vid svenska hovet. På Gripsholm finnes B:s eget porträtt, målat i olja av D. von Krafft i helfigur och naturlig storlek.

Författare

L. Looström.

Källor och litteratur

Källor: Biographica samt livgedingsarkivet: skrivelser från B. och J. Macklin till generalguvernören C. Gyllenstierna, RA; likvidationer efter 1680: konstnärer, kammararkivet; bouppteckn. 1 febr. 1694, Stockholms rådhusarkiv. — E. Aspelin, Elias Brenner (1896); C. Bonde, Porträttsamlingen vid Vibyholm (1876) [för vilket arbete Chr. Eichhorn bestämt konstnärernas namn, granskat samtliga signaturer samt meddelat de biogr. uppgifterna]; H. Bukowski & L. Looström, Förteckning öfver... Christofer Eichhorns efterlemnade... samlingar, 1 (H. Bukowskis katalog N:o 61, 1890), s. 60 [biogr. uppgifter ang. B. efter Eichhorns egenhändiga lappkatalog]; C. M. Carlander, Miniatyrmålare i Sverige (1897); [Gœlgel], Hist.-polit.- und geogr. Beschreibung des Königsreichs Schweden (1707); E. Lemberger, Die Bildnis-Miniatur in Skandinavien (1912); Fr. Sander, Nationalmuseum, 1 (1872); G. Upmarck, Kon. Carl XV:s tafvelsamling (Kon. Carl XV:s samlingar, 1, 1882). — Se i övrigt, ang. B:s penningplacering i Andrarums alunbruk, akten till K. M:ts dom 21 febr. 1698 mellan assessorskan Kerstin Bobring från Danmark och B.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Andreas Behn, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18416, Svenskt biografiskt lexikon (art av L. Looström.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18416
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Andreas Behn, von, urn:sbl:18416, Svenskt biografiskt lexikon (art av L. Looström.), hämtad 2024-04-25.