Meriter

1. Lorens Peter Almfelt, f. 14 juni 1739 i Stralsund, d 18 apr. 1807. Föräldrar: regementspastorn Peter Almqvist och Rakel Rebecka Backman. Student vid Greifswalds universitet; inträdde i krigstjänst vid Löwenfelska regementet aug. 1755; vaktmästare vid Schwartzers jägarkår 1 apr. 1758; deltog i pommerska kriget och gick sedan i preussisk och polsk militärtjänst; adjutant vid finska lätta dragonkåren 23 mars 1770; kornett 9 okt. 1771; löjtnant 8 apr. 1772; adlad 13 sept. s. å.; kapten och regementskvartermästare 23 aug. 1773; kompanichef 22 maj 1775; major 7 apr. 1778; överste vid Jämtlands regemente 7 mars 1785 med villkor att inom viss tid avstå från tjänsten; erhöll avsked, daterat 29 juni s. å. (föredraget inför K. M:t 12 juli), ehuru han ansåg sig berättigad kvarstå till jan. 1786; medlem av magasinsdirektionen 1793; erhöll avsked 2 apr. 1803 med uppdrag att såsom direktionens och landshövdingarnas ombud verka för upphandlingen av spannmål. RSO 1772.

Gift 1802 med överstelöjtnanten Henrik Samuel Herman von Borns änka Henriette von Klein, från vilken han sedan blev skild.

Biografi

Vid 1772 års statsvälvning tillhörde A. Sprengtportens finska kår och deltog såsom dennes adjutant i hans verksamhet i Finland. S. berömde honom som en »entendu och uppmärksam officer», men en brytning dem emellan synes snart ha inträtt. Ehuru belönad med adelskapet för sina förtjänster vid revolutionen, övergick A. liksom flera av Gustav III: s medhjälpare vid denna till oppositionen. Vid 1786 års riksdag spelade han en ganska betydande roll och framträdde särskilt vid behandlingen av den viktiga konstitutionella frågan om beräkningen av ståndens röster för besluts ernående. Det utredande anförande, som han höll under debatten på riddarhuset 12 maj, var dock ej författat av honom. I ett diktamen om säkerhet till person och ämbete 8 juni yrkade han på ett förtydligande av regeringsformen därhän, att ämbetsman ej skulle kunna avsättas utan laga dom och rannsakning. A:s förslag antogs av ständerna och ledde även till den avsedda förklaringen, ehuru den kritik, det innebar, skall i hög grad ha retat konungen. Inom statsutskottet arbetade A. för att utskottet i sitt utlåtande till ständerna skulle beröra statsskulden. På förslag av honom beslöts, att kopia, av statsutskottets protokoll och handlingar skulle bevaras i riddarhusarkivet. Under debatten om statsregleringen uttalade A. sig för att bevillning blott skulle givas för en bestämd period. A. försökte sig även som industriidkare, sedan han lämnat den militära banan. Han innehade ett. garveri »på engelska sättet» på Kungsholmen 1785–88, men affären gick olyckligt, måhända beroende på de då särskilt inom denna industrigren tryckta konjunkturerna, och A. såg sig nödsakad att avstå verket till kronan i kvittning mot den skuld, vari han råkat till manufakturfonden. — Vid uppgörandet av krigsplanen mot Ryssland 1788 behövdes en erfaren militär för att anskaffa upplysningar rörande Petersburg och Kronstadt. A. kallades till hemlig audiens hos konungen och erbjöds uppdraget mot löfte om pension. I planen ingick, att han under förevändning av att gå över i rysk tjänst skulle avlocka ryske ministern A. Razumovskij en rekommendation. A. åtog sig uppdraget men blott för att svika sin konungs förtroende. För Razumovskij yppade han planen och lämnade honom även senare nyttiga upplysningar. Vid riksdagen 1789 invaldes A. i bankoutskottet men häktades jämte övriga oppositionsledare redan 20 febr. A. försökte förgäves sätta sig till motvärn. Efter att någon tid ha suttit fängslad på Fredrikshov överflyttades han till Varbergs och senare till Marstrands fästning, där han kvarhölls till 1792, utan att någon anklagelse framställdes emot honom. Förgäves försökte Schröderheim förmå konungen att frigiva A., på det att han ej såsom martyr måtte vinna en »oförtjänt odödlighet». Under riksdagen 1792 framkommo förslag, att adeln skulle begära A:s frigivande. Gustav III synes ha velat förhindra en dylik anhållan och förband sig under hand att efter riksdagen frigiva A., vilket även skedde enligt kungl. brev 1 mars 1792, ehuru under form av förvisning till Stralsund, där A. fick frihet att vistas inom såväl staden som fästningen. Förvisningen upphävdes av hertig Karl och A. anställdes i magasinsdirektionen; försök att genom hänvändelser till K. M:t 1794 och Reuterholm 1795 göra gällande fordringar i garveriaffären synas däremot ej ha lett till resultat. I Pommern, där A. även efter sin frigivning uppehöll sig under upprepade längre tjänstledigheter, ägnade han sig åt skötseln av sin hustrus där belägna egendom. I skrivelser till K. M:t framställde han politiska förslag, t. ex att statens fonder skulle mot 3 % ränta placeras i riksgäldsdiskonten. — A:s långvariga fångenskap föreföll samtiden obegriplig. Hans öde finner sin förklaring i hans politik; måhända har hans starka personliga förbittring mot konungen influerat ej blott härpå utan på hans levnadsöden över huvud. Någon politiker av högre rang var A. ej.

Författare

Erik Naumann.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Registr. (fullm.), konseljprot. i krigsärenden 1785, 1786, 1789, 1792 samt' i inrikes civila ärenden 1794, 1800—03, militaria: meritlistor 42 samt ansökn. och meritförteckn., biographica, Pommeranica: suppliker och skrivelser till K. M:t från kommendanten i Stralsund 1792—93 samt från åtskilliga, brev till G. A. Reuterholm och J. M. Sprengtporten, adelsbrev, allt i RA; J. von Engeström, Hist. anteckningar (1877); F. A. von Fersen, Hist. skrifter, 7 (1871); Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok, 3 (1907); Elis Schröderheims skrifter till Gustaf III: s historia (Från tredje Gustafs dagar, 1, 1892); Ur J. M. Sprengtportens papper (Sv. memoarer och- bref, 8, 1904); C. T. Odhner, Sveriges polit. historia under Gustaf III: s regering, 1—3 (1885—1905); Utredningar rörande statens mark och tomter i Stockholm, 3 (1910); C. F. Wærn, 1786 års riksdag (1868).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Lorens Peter Almfelt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5678, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5678
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Lorens Peter Almfelt, urn:sbl:5678, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2024-04-20.