Meriter

2 Rybrant, Stig Alvar, brorson till R 1, f 8 aug 1916 i Norrköping, S:t Olai, d 9 aug 1985 i Geiranger, Norge (enl db för Sthlm, Hägersten). Föräldrar: kantorn Ernst Axel Jonsson o Ester Eleonora Ferm. Studentex vid H a l i Norrköping 34, lägre organist- o kantorsex i Linköping 34, studier vid Musikkonservatoriet i Sthlm för bl a S Brandel (piano), Otto Olsson (orgel), O Lindberg (harmonilära), H M Melchers (komposition) o O Morales (dirigering) 34–43, pianist o kapellmästare vid olika restauranger o teatrar i Sthlm o på andra orter periodvis 34–43, repetitör vid K teatern 43 (ord 45)–50, dirigent vid Radiotjänsts (Sveriges radios) musikavd 1 okt 51, ansvarig för avd:ens inspeln:verksamhet 56, producent vid dess kammarmusiksektion 72–juli 81. – LMA 74.

G 26 sept 1942 i Sthlm, Engelbr, m pianisten Carin Ingegerd Gille, f 28 jan 1918 i Överluleå, Nb, d 14 febr 1995 i Sthlm, Hägersten, dtr till lokföraren Ivar Edmund Gregorius G o Tekla Viktoria Dufva.

Biografi

Stig R visade tidigt musikalisk begåvning och var redan vid tolv års ålder en driven pianist; under skoltiden spelade han också altfiol, trombon och orgel. Under studietiden vid Musikkonservatoriet komponerade han bl a en stråkkvartett, en symfoni, flera romanser och som examensarbete 1943 en lustspelsuvertyr, som senare skulle få titeln Der Hasardeur. Under dessa år var R också bl a pianist och arrangör för den populära Kvartetten Synkopen, med vilken han 1938–41 gjorde åtskilliga radio-framträdanden och skivinspelningar, vidare pianist o kapellmästare vid olika teatrar i Sthlm, bl a för Klange-revyerna på Folkets hus-teatern 1939–44, samt pianist i olika underhållningsensembler, på restauranger i Sthlm och sommartid även på kuranstalten Mösseberg.

Med sina tidiga orkesterverk skapade R sig ett namn som utmärkt instrumentatör och han gjorde redan under sin tid på K teatern åtskilliga arrangemang, bl a av danserna i Värmlänningarna. Han erhöll 1948 av Peterson-Berger-stiftelsen uppdraget att revidera och omorkestrera Peterson-Bergers musikdrama Arnljot, som i sitt nya skick fick premiär på Operan 1949, en uppsättning som R även dirigerade tom säsongen 1949-50. Delar av denna version spelades in på skiva 1951 för att användas vid de årliga Arnljot-föreställningarna på Frösön.

1943–53 medverkade R flitigt som arrangör och dirigent vid skivinspelningar. Inom det projekt med sv orkesterkompositioner på skiva som initierats av Fören Sv tonsättare (FST) och Fören Sv kompositörer av populärmusik (SKAP) och där grammofonbolaget Cupol svarade för utgivningen dirigerade han flera underhållningsbetonade stycken av bl a Björkander, Ek, Lindberg, Nystroem, Rangström och Seymer och även mer "seriösa" kompositioner av Nils Eriksson, de Frumerie, Haquinius o Nystroem samt sin egen Lustspelsuvertyr. Under samma period ackompanjerade R som dirigent flera sv sångare på skiva, bl a Alf Alfer, Tatiana Angelini, Lars Ekman, Per Grunden, Carl-Axel Hallgren, Karl-Olof Johansson, Lars Rosén, Sven-Olof Sandberg och Naima Wifstrand, och han spelade också 1949 in en skiva tillsammans med sin hustru med "Strauss-Kaskader" för dubbelpiano. R medverkade 1945–53 även som tonsättare och arrangör i flera filmer. 1945–46 var han dessutom kapellmästare på Berns salonger, och några somrar under 1940-talet ledde han populärkonserter med symfoniorkestrarna i Norrköping och Helsingborg.

Som radiokapellmästare efterträdde R den legendariske Sune Waldimir och slog igenom då han 1951–54 ledde den 16 man starka s k Varietéorkestern i Lennart Hylands underhållningssuccé Karusellen, som han också skrev och arrangerade musik för; bl a komponerade han över karusellvisan en fyrsatsig "karusellsymfoni" – en sats per vecka – för att i lättsam form visa hur en klassisk symfoni kunde se ut. R:s kapacitet som arrangör togs också till vara i otaliga andra sammanhang, och särskilt i början av 1950-talet skrev han en rad rapsodier och potpurrier över kända och populära melodier från olika tider och länder, bl a en fransk, en rysk, en spansk och en italiensk rapsodi för symfoniorkester, Chanson de France, Evergreens och Lis'-en to me, my Jesus (över negro spirituals) för solo, kör och orkester och vidare bl a en Kreisler-kavalkad, en Gershwin-kavalkad och en Mendelssohn-mosaik. R övertog 1956 repertoaransvaret för de halvstora symfoniorkestrarnas i Gävle, Helsingborg och Norrköping radioinspelningar och även för de större orkestrarnas mer underhållningsbetonade radioprogram. Med dem lanserade han i första hand "gehobene Unterhaltungsmusik", d v s främst anglosaxisk och tysk underhållningsmusik i det större formatet, bl a orkestersviter, uvertyrer och fantasier, men också den klassiska operettrepertoaren, åtskillig operamusik, t ex s k Operatimmar, och nordisk och sv lättare seriös musik. För denna konsertverksamhet gjorde R många arrangemang av särskilt sv småstycken och romanser, kompositioner av bl a Björkander, Körling, Nordquist, Nystroem, Peterson-Berger, Rangström, Sjögren, Stenhammar, Söderman och Wiklund, allt utfört med både omsorg och finess. Till verksamheten knöt han en rad sv artister och dirigenter, även utanför de mer etablerades led, och kombinerade på så sätt återupptäckter på repertoarsidan med nyupptäckter på artistsidan. Själv en av de ledande dirigenterna i hela denna repertoar gjorde R flera gästspel vid utländska radiostationer, delvis på utbytesbasis. Småningom kom R också att stå i spetsen för större operasatsningar i radio, ofta av mer eller mindre förbisedda sv verk som Tand-doctorn, Ungdom och dårskap, Frondörerna, Jag går i kloster, Modehandlerskan, Advokaten Pathelin, Hin ondes första lärospån, Den bergtagna, Herman Vimpel, Harald Viking, Gildet på Solhaug och Valdemarsskatten; flera av dessa verk dirigerade han själv.

Efterhand blev R:s radioverksamhet mer direkt konstmusikaliskt inriktad, och som producent på kammarmusikavdelningen tog han bl a initiativ till flera nyinspelningar av äldre sv musik, däribland serier med verk av Du Puy, Crusell, Geijer, Byström, Lindblad, Söderman och Lindberg. R fungerade då i regel som programpresentatör, vilket han också ofta gjorde vid operainspelningarna. Hans egen dirigentverksamhet inskränktes nu till tyngre verk av symfonisk karaktär, bl a moderna förstagångsframföranden av symfonier av Lindblad, Byström och Öländer samt återuppföranden av Lindbergs och Wiklunds symfonier, och med de sammanslagna orkestrarna i Malmö och Helsingborg gjorde han 1971 en uppmärksammad inspelning av Alfvéns balett Bergakungen, som också fästes på skiva. R genomförde dessutom tre skivinspelningar, två 1966 med Berliner Studio-Orchester och en 1974 med Malmö symfoniorkester, med populära sv orkesternummer av bl a Alfvén, Atterberg, Aulin, Björkander, Haquinius, Lindberg, Linde och Peterson-Berger samt även ett par egna kompositioner.

R var en av sin generations skickligaste sv dirigenter och utmärkte sig särskilt för sitt tekniska handlag och sitt aldrig svikande absoluta gehör. Hans arbetsbörda på radion gjorde dock att han endast sparsamt gästdirigerade i de större sv orkestrarna, med Konsertföreningen i Sthlm endast 1973, 1974 och 1975. Med sin närmast unika förmåga att spela a prima vista (från bladet) var R också en mycket framstående pianist, även om han i denna egenskap medvetet trädde tillbaka för sin hustru.

Som tonsättare fortsatte R efter studietiden med en andra symfoni, Sinfonia breve (1944) och helaftonsbaletten Kolingen (1945), som fick sin urpremiär i koreografi av Carl-Gustaf Kruuse på Det Kongelige Theater i Khvn 1947 och även framfördes i Malmö 1949. En "ouvertura piccola" med titeln In guter Laune från 1949 växte småningom ut till en orkestersvit med samma namn genom att kombineras med ett par lättsamma kompositioner från 1944. R skrev 1951 musik till ett sagospel efter Lewis Carroll, Alices äventyr i sagolandet, och 1953 framfördes hans "inte alltför romantiska" radiooperett Kärlek och miljoner, till text av farbrodern Gösta R (R 1) över "en politisk anekdot i landet Morvenien" och med Gurli Lemon-Bernhard och Per Grundén i huvudrollerna. Utöver några underhållningsstycken från 1950-talets början och två smärre kompositioner från 1954, ett scherzo för fyra tromboner och tuba, först kallat Happy strings men senare omdöpt till Deep brass joke, och en Rapsodietta för cello och piano, skulle det dock inte bli fler egna verk, inte heller den pianokonsert han lovat sin hustru enligt en intervju 1955. Dessutom drog R in sina två symfonier, då han i efterhand ansåg dem vara alltför eklektiska, en värdering som får anses alltför självkritisk då dessa verk står sig mycket väl i sin tids sv repertoar i genren. Den första, som bygger på endast två grundteman, är stort anlagd och skriven för stor orkester, medan den andra är knappare, använder en mindre orkester och är mer klassicistiskt formad. I både symfoni nr 1 och i den kort förut skrivna stråkkvartetten förenar andrasatserna långsam sats och scherzo. Dessa tre cykliska verk visar en naturlig formsäkerhet, en rytmisk vitalitet och en romantiskt klingande melodisk ådra som i sin tur motsvaras av en skiftningsrik klanglig mättnad.

R ägde en sällsynt instrumentationsbegåvning, kanske den största i sv musik efter Alfvén. Hans orkestersats understryker och tydliggör det naturligt balanserade musikaliska flödet och äger inte bara briljans utan också både fantasi och djup. Till detta kommer en lika ovanlig humoristisk ådra, som kommer fram redan i lustspels- uvertyren från 1943, förenad med smått drastiska och burleska inslag i Kolingen och ytterligare förstärkt i de mer under-hållningsbetonade verken.

Orsaken till att R avbröt sin minst sagt lovande tonsättarbana får sökas i hans djupa misstro mot den från 1940-talets slut alltmer dominerande "modernismen" inom den seriösa konstmusiken. Han ansåg att den enbart var en moderiktning och byggde på konstruerade kompositionsprinciper. Som äkta musikant menade han att den fjärmade sig från lyssnarna genom sin svårbegriplighet och även från musikerna genom sina överdrivna tekniska krav – hur krävande hans egen orkestersats än är, bygger den alltid på en gedigen kännedom om varje instruments bästa egenskaper och blir välklingande också därför att musikern känner att hans speciella kapacitet tas till vara. Att hysa sådana åsikter under en period då sv musikliv, delvis tack vare radions policy, hade en position inom den "moderna" musiken som kanske aldrig förr, var självfallet utmanande, men R slog då i stället vakt om den nämnda typen av underhållningsmusik som vid denna tid ännu hade sin givna plats i radioprogrammen. Också hans intresse för den äldre sv musiken var djupt rotat, och med verklig forskariver spårade han upp en stor mängd förbisedd musik som han via musikradion kunde förmedla till lyssnare landet runt. Själv blev han något av en expert på denna musik och bidrog ofta till repertoaren genom att varsamt revidera äldre outgivna verk.

Författare

Lennart Hedwall

Tryckta arbeten

Kompositioner: En wienervals / Idyllischer Walzer f ork 1937/1944, ffg sv radio 1944; Stråkkvartett a-moll 1939-40; Symfoni nr 1 e-moll 1940-41, ffg sv radio 9/11 1943; Drömd lycka (D Fallström) f sång o ork 1942; Fem romanser (K Asplund) f sång o piano 1942, ffg sv radio 3/12 1947, härur Jag älskade en, f sång o ork; Lustspelsuvertyr 1943, senare kallad Der Hasardeur, f ork, ffg sv radio 1944 (utg 1962, skivinsp 1948 o 1974); Minns du (Karl-Ewert), f sång o ork 1943 (skivinsp s å); Symfoni nr 2 a-moll; Sinfonia breve 1944, ffg Sthlms Konsertfören 14/11 1945; Revy-marsch/Turniermarsch f ork 1944, ffg sv radio 1944; Kolingen, balett i fyra tablåer 1945, ffg Köpenhamn 1/1 1947, härur Suite de ballet (sex satser) 1945, ffg sv radio 9/1 1948; På gott humör / In guter Laune, uvertyr f ork 1949; Karusell-symfoni f ork 1951, hela verket ffg sv radio 28/4 1952; Musik ull sagospelet Alices äventyr i sagolandet (efter Lewis Carroll), sv radio 1951; Kärlek och miljoner, operettnovell (G Rybrant) 1962, ffg sv radio 4/1 1953; Rapsodietta f violoncell o piano 1954, ffg sv radio 4/6 1955; Deep brass joke, scherzo f fyra tromboner o tuba 1954, ffg sv radio 1954 med titeln Happy strings (utg 1975); Morse-al-legretto f ork 1954; På gott humör / In guter Laune, svit f ork (Uvertyr = På gott humör 1949, Liten vals = En wienervals 1944 o Marsch = Revymarsch 1944), 1956?, ffg sv radio 29/1 1957 (skivinsp 1966); flera fanfarer f ork u å; blåsarövningar (för Radioorkestern) u å. – Arrangemang m m: större: dansinslagen i Värmlänningarna K teatern 1946, ominstr o bearb W Peterson-Bergers musikdrama Arnljot, ffg där 26/2 1949, musiken till A Blanches Ett resande teatersällskap sv radio 1959. Evert Taube-melodier f ork 1945; Kreisler-kavalkad/Kreisleriana f ork 1947; Vals-fantasi (över Strauss-valser) f ork 1947; Gershwin-kavalkad f ork 1950; Chanson de France, rapsodi f soli, kör o ork 1951; Lis'en to me, my Jesus, fantasi över negro spirituals f bassolo, kör o ork 1951; Mendelssohn-mosaik f ork 1951; Valencia, schlagerrapsodi f ork 1951; Fransk rapsodi f ork 1951; Italiensk rapsodi f ork 1952; Rysk rapsodi f ork 1952; Spansk rapsodi f ork 1952; Brittisk folkton, körrapsodi 1952; Lille Bror Söderlundh-melodier f ork 1957; Bellmaniana f ork 1961; Deep river, rapsodi på negro spirituals f solo o ork 1964; Ever-greens f ork u å; Birger Sjöberg-melodier f ork u å; Waldimir-potpurri f ork u å; m fl. – Komp o arr för film: Krigsmans erinran (regi H Faustman) 1947; Farligvår (regi Arne Mattsson) 1949; Medan staden sover (regi L-E Kjellgren) 1950; Eldfågeln / The Firebird (regi H Ekman) 1952; I dur och skur (regi S Olin) 1953; några reklamfilmer; Galgmannen (regi G Molander) 1945, end arr. – Arr småstycken av bl a N Björkander, N Björklund, G Ek, G Enders, B Franzén, G Grafström, E Heed, E Hylin, S Janthe, O Lindberg, P Lundkvist, G Nystroem, Peterson-Berger, S Rachmaninov, W Seymer, S Sköld, B Stålhandske, B Svensson, Söderlund, A Söderman, G Tersmeden, B Wallerström o G Ågren (några publ 1945-48) samt sånger av bl aj Brahms, J Fernström, I Hellman, A Körling, G Nordquist, Peterson-Berger, T Rangström, R Rodgers, E Sjögren, W Stenhammar, N Söderström, P Tosti, K Weill o A Wiklund; revid äldre sv musik av bl a O Byström, B Crusell, E G Geijer, A Söderman o P A Öländer; även officiellt använda arr av Du gamla, du fria, Kungssången o F Pacius' Vårt land; flertalet deponerade hos K teatern, Sveriges radio eller Sv musik.

Skivinspelningar (urval): Åtskilliga som arrangör o dirigent åren 1943–53, bl a i FST/SKAP:s o Cupols serie med sv seriösa o populära ork:verk 1948, däribland R:s egen Lustspelsuvertyr (nyutg 1995); "Gratulation", sv ork:stycken av Peterson-Berger, Aulin, Haquinius, Rybrant (På gott humör), Björkander, Smoliansky o Wiklund, Studio-Orchester Berlin, 1966; "Uppsalarapsodi", sv ork:stycken av Alfvén, Lindberg, Udden, Wieslander, Atterberg o Nils Eriksson, d:o (insp 1966 o 1968); Sv ork:stycken av G-O Andersson, K Larsson, Linde, Lundkvist, Rybrant (Der Hasardeur) o Tersmeden, Malmö Symfoniork, 1974; Hugo Alfvén: Bergakungen, radioinsp m Malmö o Helsingborgs symfoniork:ar ("Skånes symfoniork") 1971, överf t fonogram 1975; A Hallen; Harald Viking, akt III, radioinsp m Malmö symfoniork o soli, 1974, d:o 1990.

Tryckta arbeten: Det nya Arnljot-partituret (Musikvärlden, årg 5, 1949, Sthlm, 4:o, s 139–141). – Lefvande bilder och ett glas musik (Ord och ton [utg av STIM,] 1971, Sthlm, 4:o, nr 1, s 11 f; om SF:s musikarkiv). – Tonsättare Byström återuppväckt i radio (SvD 1974, 21/2, s 4; om Oscar Byström). – Kommentar om tonsättarna på konvolutet till Uppsalarapsodi, LP-skiva utg 1969 med musik av Hugo Alfvén, Kurt Atterberg, Sasha Smoliansky, Oskar Lindberg o Nils Eriksson, inspelad 1966 o 1968.

Källor och litteratur

Källor o litt: C Carlsson, I huvudet på en gammal maestro (radiointervjuer i åtta program 1979 o 1981), Sveriges radios programarkiv.

L Hedwall, Den sv symfonin (1983); dens, S R in memoriam (DN 24 aug 1985); B Nyquist, Möte med musikunderhållare (Musikern 1980:2); dens, Musik till middag (1983); SMoK; Sohlman; Sv filmografi, 4-5 (1980-84). – Intervjuer med R i Röster i radio 1951, nr 8, 1953, nr 1 o 1955, nr 33.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Stig A Rybrant, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7063, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lennart Hedwall), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7063
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Stig A Rybrant, urn:sbl:7063, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lennart Hedwall), hämtad 2024-04-20.