Meriter

Nyström, Harry Gotthard, f 27 juli 1898 i Kristinehamn, d 1 jan 1991 i Sthlm, Osc. Föräldrar: bankdirektören Lorentz Marcus Gotthard N o Anna Lundgren. Studentex vid h reallärov på Östermalm i Sthlm 10 maj 16, ord elev vid KTH 6 sept 16, utex vid fackskolan för elektroteknik där 31 maj 20, merkantila studier bl a i Tyskland 21–22, anställd vid Sv ab gasackumulator 22–25, VD i Sveriges elektroindustrifören 25–68, sekr i Elektriska standardiseringskomm (ESK) 25–37, i Fören för elektricitetens rationella användn (FERA) 28–67, i Sv radiointressentförb (från 51 Sv radioindustrifören) 29–51, led av styr för Sv låsmutter ab 31–72, ordf där 36–72, led av styr för K Sv segelsällsk (KSSS) 32–46, sekr där 36–46, led av styr för ab Kraftemballage 34–53, av Sv brandskyddsfören:s elektriska nämnd 36, sekr o verkst led av Sv elektriska kommissionen (SEK) 37–48, led av styr där 49–70, ordf i Sv konsthartsindustriens råvaru- o importfören (SKRIF) 41–46, led av styr för Inreco ab 45, ordf i styr för Sv plastfören 46–60, led av styr för Sveriges tekniskt-industriella skiljedomsinst 48–60, v ordf 56, ordf där 61–70, led av televisionsutredn jan 51–nov 54, av styr för Sv elektriska materielkontrollanstalten ab (SEMKO) 51–70, v ordf 54–67, ordf där 67–69.

G 29 sept 1930 i Khvn (kbf i Sthlm, Hedv El) m Martha Sofia Elisabeth Svensson, f 23 okt 1899 i Sthlm, Kat, d 3 jan 1983 där, Osc, dtr till direktören Gustaf Ferdinand S o Emma Ulrika Margareta (Greta) Silfverling.

Biografi

Harry N växte upp på Östermalm i Sthlm och avlade studentexamen vid Östra real. Sedan han som 22-åring utexaminerats från KTH fortsatte han med merkantilt inriktade studier i Tyskland. Vid hemkomsten fick han anställning vid Sv ab gasackumulator (från 1964 AGA ab) där han stannade till 1925. Så kom N till Sveriges elektroindustriförening, en förflyttning som Asea-chefen J Sigfrid Edström uppgavs ligga bakom.

N blev således i mycket unga år VD i elektroindustrins egen branschförening, en post som han innehade ända till sin pensionering. Den sv elektroindustrin dominerades redan på 1920-talet av Asea och L M Ericsson samt senare också av Electrolux och Jungnerbolaget. Dessa företag hade genom sin storlek direktkontakt med statsmakterna och via Elektroindustriföreningen inflytande i Sveriges industriförbund där de näringspolitiska frågorna för industrin avhandlades. Verksamheten i Elektroindustriföreningen kom att koncentreras på några viktiga uppgifter, nämligen dels att stimulera och möjliggöra en utökad användning av elektriciteten, som ännu på 1920-talet ej var särskilt omfattande, dels att se till att elindustrins produkter motsvarade användarnas krav på kvalitet och säkerhet. Det var inom dessa områden N kom att spela en aktiv och central roll under flera årtionden. Det gällde för honom inte bara att föra elindustrins talan utan även att skapa fasta kontakter med motparterna inom elbranschen, dvs främst elverk och elkraftproducenter, elgrossister och elinstallatörer. Genom N:s insatser och medverkan kom ett antal institutioner till stånd, vilka banade väg för en större och säkrare användning av elektriciteten.

När FERA bildades blev det N:s uppgift att ekonomiskt säkerställa utgivningen av föreningens tidskrift ERA. Han lyckades förmå de enskilda industriföretagen att annonsera i tidskriften och därigenom finansiera tryckning och distribution. Han var även på andra sätt aktiv i FERA och kvarstod till 1967 som ERA:s annonschef. Provningen av elapparater från säkerhetssynpunkt påbörjades på 1920-talet, och 1935 fick SEMKO statlig auktorisation att utföra sådan säkerhetsprovning. Sveriges elektroindustriförening blev en av aktieägarna i SEMKO, och N ingick som ledamot i styrelsen. Han gjorde betydelsefulla insatser i SEMKO och var i 16 år v ordförande och ordförande där.

Redan 1925 blev N sekreterare i ESK vilken, som en grupp inom Elektroindustri-föreningen, arbetade med de för elindustrins produkter viktiga normerings- och standardiseringsfrågorna. ESK lösgjordes efter tolv år från föreningen och uppgick i SEK, i vilken bla Sveriges elektroindustri-förening var huvudintressent. N var SEK:s sekreterare och verkställande ledamot till 1948, varefter han tillhörde styrelsen i tjugo år. Under denna period gällde hans ansträngningar främst att säkerställa finansieringen av det elektrotekniska standardiseringsarbetet.

I samband med andra världskriget uppstod bl a försörjningssvårigheter för elindustrin när det gällde viktiga plastmaterial – då kallade konsthartser – vilka efter förädling användes som isolermaterial i elektriska produkter. N medverkade till bildandet av Sv konsthartsföreningen, senare ersatt av Sv plastföreningen, och han var under tjugo år dessa föreningars ordförande.

Redan i början av 1920-talet hade N börjat intressera sig för radio i samband med att de första radioutsändningarna i Sverige kom igång. Tillsammans med en arbetskamrat sökte N vid sidan av det ordinarie arbetet tillverka och sälja kristallmottagare med hörlurar. Försöket blev inte särskilt framgångsrikt, men han kom snart åter in på radiofrågor. Då gällde det att som sekreterare i Sv radiointressentförbundet tillvarata den spirande radioindustrins intressen. Så N lämnade denna befattning utsågs han till radioindustrins representant i den statliga televisionsutredningen, som skulle utreda och förbereda televisionens införande i Sverige. Det blev en arbetsam uppgift som varade i tre år. N ensam pläderade för en reklamfinansierad sv television, medan socialdemokrater och företrädare för dagspressen genomdrev att televisionen skulle licensfinansieras.

N engagerade sig även i flera mindre industriföretag, bl a Sv låsmutter ab, Inreco ab och ab Kraftemballage. Också där hade han nytta av sin merkantila inriktning, och i de två förstnämnda företagen var han den egentlige ledaren. – En annan för N viktig uppgift gällde engagemanget i Sveriges tekniskt-industriella skiljedomsinstitut, där han bl a var ordförande i tio år.

N:s arbetsuppgifter i sv organisationer med internationell anknytning medförde tidigt utlandsresor. Den första gjordes 1926 till USA i samband med plenarmötet med International Electrotechnical Commission (IEC), där N bl a träffade Thomas Edison.

Redan i unga år var N sportintresserad, och han ägnade sig särskilt åt skytte och segling. Han blev med tiden en framstående seglare och tillhörde den internationella eliten i 6-metersklassen. Hans båt Sinkadus' dueller med skeppsredaren Sven Saléns May Be har blivit legendariska.

N:s insatser för den sv elindustrin är väl dokumenterade. Ännu i hög ålder följde han med inlevelse debatten i aktuella branschfrågor. N omfattade sina vänner och medarbetare med lojalitet, generositet och trofasthet. Han var kraftfull och stridbar och tvekade aldrig att framföra sina åsikter. N livade gärna upp sin omgivning med en ofta bullrande humor; hans sista år blev tunga, sedan både hans hustru och son gått bort före honom.

Författare

Jan Ollner

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Det elektriska kontrollväsendets omorganisation (Industriförbundets meddelanden, 1934, Sthlm, nr 5, s 320–324; även sep, 7 s). – Segel. Ett urval seglingsbilder från in- och utländska vatten. Sthlm 1935. 4:o. (158) s. – Särskilt yttrande (SOU 1954:32, Kommunikationsdep. Televisionen i Sverige. Televisionsutredningens betänkande, Sthlm 1954, s 173–178; tills med [E] Esping). – Medarb i Elektroteknisk handbok, bd 1–2, Sthlm 1941, 4:o; bidrag i bla Teknisk tidskrift, Allmänna avd 1925–26, 1930, 1937, o avd Elektroteknik 1927–29, 1931–36, Sthlm, 4:o.

Redigerat: Havsörnen. Tidskr för sjöidrott, utg av Sällskapet Havsörnarna ... N:o 1–4 [omsl]. Sthlm 1929-30. 4:o. 4X48, XXIV s. [1–2, 1929: anon.] – I red (1–6: redaktionskomm) för: ERA, elektricitetens rationella användning, organ för Föreningen Elektricitetens ..., årg 1–40, 1928–67, Sthlm, 4:o (tills med E Veländer m fl).

Källor och litteratur

Källor o litt: T Nyblom, De nya herrarna (1945); J Ollner o H Svensson, Centralgestalt o föregångsman på elområdet (DN 8 jan 1991); SvTeknF; K-H Wirén, Kampen om TV. Sv TV-politik 1946–66 (1986); Väd 1989.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Harry G Nyström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8510, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Ollner), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8510
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Harry G Nyström, urn:sbl:8510, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Ollner), hämtad 2024-04-25.