Meriter

3 Meyer, Johann Friedrich Otto, bror till M 2, f 24 jan 1852 i Sthlm, Ty, d 26 sept 1933 där, ibid. Elev vid FrKA:s principskola 65–68, vid Slöjdskolan i Sthlm 68–70, studerade modellering och ciselering vid statygjutarfirman Lentz & Heroldts huvudavd i Nürnberg samt vid Kunstgewerbeschule där 71–72, auskultant vid K gjuteriet i Wien 73, praktiserade i Stuttgart o Florens 73–74, drev egen gjuterifirma i Sthlm 75–19 (från 84 Otto Meyer & Komp, från 89 ab Fören konstgjuterierna, f d Otto Meyer, från 00 Otto Meyers konstmetall- o zinkgjuteri), k hovkonstgjutare.^[1]

G 10 april 1895 i Sthlm, Ad Fredr, m Anna Sofia Gustafva Nilsson, f 1 juli 1871 där, Kat, d 29 nov 1953 där, Gust Vasa, dtr till fastighetsägaren Gustaf Magnus N o Sofia Charlotta Andersson.

Biografi

När Georg Heroldt 1867 kallats till myntverket i Sthlm for att gjuta Karl XII:s staty, kontaktade han den tyskfödde hovlitografen J F Meyer (M 1) för att genom dennes förmedling få en tolk till hjälp under sin vistelse. Meyer rekommenderade sin femtonårige son Otto M, som vid sidan av studierna vid principskolan nu kom att bli springpojke vid Lenz & Heroldts arbeten. Efter 1868, då statyn rests i Kungsträdgården i Sthlm under såväl retoriskt magnifika som politiskt dramatiska celebrationer, fortsatte M som elev hos nürnbergfirman. Först och främst var han behjälplig med nästa stora sv beställning, gjutningen av Molins fontän. Arbetet påbörjades vid myntverket, och Näcken-gestalten och spiralen hann gjutas, innan det avbröts på grund av att Heroldt förolyckades under ett nedfallande gjutblock. Resten av fontänen göts av Lenz i Nürnberg, och M var sin arbetsgivares assistent då och även senare, när fontänen slutligen monterades på plats i Kungsträdgården i början av 1870-talet.

Att konstgjutare hämtades från utlandet var tradition. Efter den gamla styckgjutardynastin Meyers (s 462) utdöende på 1790-talet hade man i Sverige varit beroende av tjänster utifrån. M insåg bristen på inhemsk kompetens. Han etablerade 1874 en konstgjutarfirma som avsåg att täcka de behov som uppstod i anslutning till den snabbt ökande efterfrågan på framförallt offentliga monument i sv städer under 1800-talets andra hälft. Företaget var en tid organiserat som kombinerat konst- och zinkgjuteri.^[2] Senare utvidgades verksamheten och konstgjuteriet drevs under firma Otto Meyer & co; det var beläget på Västmannagatan 81.

Inledningsvis hade M att konkurrera med K G Bergholtz' likaledes nyinrättade gjuteri samt med Åbergs, Faustmans och Östbergs^[3] företag vid Karlsvik på Kungsholmen. Enligt M gav företaget inte säker bärgning förrän vid 1890-talets inträde i och med att John Börjeson (bd 7) regelbundet började anlita M:ska konstgjuteriet. Därmed inleddes bådas storhetstid som skapare av en rad kulturella symbolmiljöer runt om i landet. M kom också att samarbeta med andra av tidens framstående skulptörer som T Lundberg (bd 24), P Hasselberg (bd 18), C Eriksson (bd 14) och A Zorn.

Samarbetet med Börjeson avsatte en mängd skulpturer i genreutförande som Simmaren och Bröderna, men mest uppmärksammade är byster, statyer och porträttstöder över samtida och historiska gestalter såsom statyn av C W Scheele i Humlegården (1892), Nils Ericson på Centralplan (1893), Stenbocks ryttarstaty i Helsingborg (1901), Axel Oxenstierna och Historien på sockeln till Gustav II Adolfs staty i Sthlm, Karl XI i Karlskrona (1897) och Karl IX:s staty i Ggb. En rad av våra mest bekanta kungastatyer stammar från M:s konstgjuteri, förutom de nämnda t ex Karl X Gustavs ryttarstaty i Sthlm^[4], Karl X Gustav och Erik Dahlbergh i Uddevalla, Karl XV i Sthlm, Gustav II Adolf i Sundsvall och Gustav Vasa-monumentet i Mora. Efter modell av T Lundberg utförde M:ska konstgjuteriet en mängd prydnadsskulpturer for Sthlms stad, bl a Pojken med fisken, samtliga konstbronser for K Operan och allegoriska grupper och figurer på Dramatens fasad. Men också i Lundbergs fall är det nationalmonumenten som tilldragit sig störst intresse; det gäller t ex Olaus Petristatyn utanför Storkyrkan (1898), Sveastatyn och stoden över Kristina Gyllenstierna (1912) på K slottet samt i landsorten Polhemsstatyn i Visby och Gunnar Wennerbergmonumentet i Uppsala. Under Lundbergs överinseende och efter kopia av bildhuggaren Alfred Ohlson utförde M:s konstgjuteri överföringen till brons av Notkes S:t Göran och draken, placerad i Gamla stan i Sthlm. Sammanlagt utförde gjuteriet under M:s ledning ca 500 byster — av bl a V Rydberg, O Montelius, C Y Sahlin, P Wikner, Oscar II, änkedrottning Josefina och Bellman. Vidare göts en mängd porträttmedaljonger, varav 21 för riksdagshuset, tolv allegoriska figurer av C Eriksson för Kiruna kyrka och samtliga Zorns statyetter. Därtill kom beställningar från utlandet — t ex Linnémonumentet i Chicago samt projekt i Finland, Norge, England och Tyskland — och konventionell produktion av konstindustriföremål.

När M 1919 lämnade chefskapet för konstgjuteriet till sin medarbetare A Spanier, hade företaget 50 anställda, och firman hade således klarat krigsårens påfrestningar och hotande råvarubrist. Det förefaller ha varit karakteristiskt för den handlingskraftige, extroverte M att hans firma under de kritiska åren optimistiskt experimenterade med en egen metallegering, kallad Fritzimetallen eller Mentometallen, i avsikt att avvärja bristsitutationen. Experimentet tycks dock inte ha lett till bestående resultat.

Författare

Lena Johannesson

Arkivuppgifter

Biogr anteckn:ar o klipp ang M hos FD Olle Meyer, Sollentuna. - Enstaka brev från M i UUB.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Art i Budkaflen 17 sept 1893; E Boije (sign Ebo), Konstgjutaren M 60 år (SvD 23 jan 1912); En veteran inom yrkeskonsten. Hovkonstgjutaren O M 80 år den 24 jan (NDA 22 jan 1932); Karl XII:s staty 50 år gammal (NDA 31 juli 1918); Koppar o brons (Uppfinningarnas bok, 4, 1904, s 518 f); O Meyer, O M fud.: ett kapitel i det sv konstgjuteriets hist (2012); NF; SKL; SMoK; SPG.

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J F Otto Meyer, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9325, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Johannesson), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9325
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J F Otto Meyer, urn:sbl:9325, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Johannesson), hämtad 2024-04-26.