Carl Eric Læstadius

1 Laestadius, Carl Eric, f 30 juli 1775 vid Nasa silververk, Nb, d 7 juli 1817 i Kvikkjokk, Jokkmokk, Nb. Föräldrar: bergsfogden Carl L o Brita Ljung. Elev vid Piteå trivialskola 85—91, därefter vid Härnösands gymn, inskr vid UU 27 okt 95, fil kand 24 mars 03, mag 16 juni 03, prästv 9 okt 03, komminister i Kvikkjokk 26 mars 06, pasto-ralex vid Härnösands gymn 11 mars 15.

G 9 mars 06 i Skellefteå m Christina Margareta Holmbom, f 17 mars 81 i Sthlm, Ridd, d 2 maj 61 i Piteå, dtr till instrumentmakaren Henrik H o Maria Christina Lind.

På grund av faderns försämrade ekonomi hade L det svårt under åren i gymnasiet i Härnösand. Han fick dock goda vitsord, o konsistoriet lyckades med hänvisning till den "torftighet" under vilken han levde beveka Lappmarkens ecklesiastikverk att ge honom ett stipendium för lappar som studerade vid gymnasiet. I Uppsala fick han ett k stipendium lapponicum o stannade där i första omgången två terminer. Under de tre följande var han dels i Arjeplog för att förkovra sig i lapska dels i Överkalix som informator i prästgården. Vt 1798 fortsatte han studierna vid akademin, o på sommaren fick han en välavlönad tjänst på Grönsö som informator för en sonson till arkiatern David v Schulzenheim, den senare hovkanslern med samma namn. På Grönsö stannade han till jan 02 o fortsatte därefter med stor framgång sina studier i Uppsala. Han har själv författat de avhandlingar som han re-sponderade för under presidium av prof i praktisk filosofi Daniel Boethius. I avhandlingen för graden lämnar han en översikt av den filosofiska forskningens framsteg.

I ett brev till VA 06 vitsordar v Schulzenheim L:s utmärkta insikter i naturalhis-toria, fysik o matematik o anser honom "för god och lärd" för att sitta gömd i Lappmarken. Boethius erbjöd honom docentur i filosofi, men släktens traditioner o "en till graven lutande far som gjort allt för mig" kom honom dock att föredra en dåligt avlönad prästtjänst framför en osäker akademisk karriär. Efter några år som adjunkt o nådårs-predikant blev han komminister i Kvikk-jokk tack vare sina kunskaper i lapska, ett språk vars smidiga böjlighet han lovordade o jämförde med grekiskans. Nygift o skuldsatt kom han till en av landets mest isolerade o sämst avlönade prästtjänster men lyckades snart ordna sin ekonomi o för en tid nå vad han själv med sina små anspråk bedömde som ett visst välstånd. Han blev en driftig jordbrukare, o hans bröder o andra har förundrade berättat om de skördar han bärgade på åkrar som han själv odlat upp. Han kokade lim på renhorn, o för att också kunna tillverka det bättre betalda benlimmet konstruerade han en tryckko-kare, som exploderade vid ett alltför djärvt experiment, varvid han blev svårt bränd. I brist på andra läkemedel behandlade han brännskadorna med färsk kodynga. Han fick användning för medicinskt kunnande, även när han med stöd av en lärobok i förlossningskonsten var sin hustrus ackuschör vid hennes många barnsängar.

L hade under studentåren samlat växter, o hans botaniska intresse väcktes till nytt liv, när Göran Wahlenberg på sin tredje lapplandsresa besökte Kvikkjokk våren o hösten 07. Genom honom kom L i förbindelse med kommerserådet S N Casström o VA:s sekreterare O Swartz, vilka i någon mån försåg honom med botanisk litteratur o gav honom i uppdrag att insamla fjällväxter. De två sista åren av sitt liv fick han en pension från VA, som förpliktigade honom att för akademins räkning göra regelbundna meteorologiska observationer. — 08 hämtade L till sig sin far, sin styvmor o sina halvbröder Lars Levi o Petrus. Han försörjde dem alla i 8 år, läste upp sina bröder till gymnasiet o blev ett föredöme för dem, som de aldrig glömde.

I gärning o i brev framstår L som lärjunge till Daniel Boethius, som hävdade att till människans plikter hörde att tro på Gud, odla sin kunskapsförmåga o vårda kroppens hälsa utan ängslan. Den resignerade oberördheten o den lugna visheten skulle vara hennes adelsmärke. Han beskriver midvin-terns Kvikkjokk som en plats övergiven av sol, lappar, renar o t o m av de vilda djuren, men han finner sig väl till rätta där o är "liksom lantprästen i Wakefield" stolt över sin barnaskara.

För den växande familjen blev kaplans-lönen för liten, o efter att ha avlagt pastoralexamen, vilket då ingen lappmarkspräst gjort på 50 år, sökte han o kom på förslag till Piteå regala pastorat men blev trots de bästa rekommendationer inte utnämnd. Under sista året av sitt liv var L svårt leversjuk. Enligt konsistoriets åsikt hade han ådragit sig sjukdomen under de strapatsrika vandringar som hörde till hans tjänst. L:s livsöde skildrades mer än ett år efter hans död utförligt i Sthlms-Posten.