Grip, släkter

Grip, två varandra i tiden avlösande släkter, vilka förde ett griphuvud i vapnet. Den yngre, som härstammade från den äldre på mödernet, var en gren av Hammerstaätten och upptog i mitten av 1400-talet griphuvudvapnet. Namnet G användes aldrig av den äldre släkten och av den yngre först från 1560-talet, till en början omväxlande med Gripshuvud (RR 1567, f 187, 328 v).

1 Stamfar för den äldre släkten var riddaren Tomas Jonsson (levde ännu 1299), vars hustru var systerdtr till västgötalagmannen Bengt Hafridsson o styvdtr till tiundalandslagmannen Israel Andersson (And). Hans son Jon Tomasson (levde ännu 1330) blev i äktenskap med en dtr till östgötalagmannen Bo Nilsson (Natt o Dag) far till drotsen Bo Jonsson (G 1). Denne uppkallade slottet Gripsholm efter sitt vapen.

I äktenskap med Margareta Lambrektsdtr (Dume; bd 11) från Mecklenburg hade Bo Jonsson sonen riddaren Knut Bosson (d 1406), som vid faderns död 1386 var omyndig. Han övertog 1395 av sin fars fogde Jakob Abrahamsson (Jeppe djäkn) Åbo, Kastelholm o flera slott i Nyland o Satakunda o förband sig att bistå denne, om han blev anfallen av drottning Margareta. På rådsmötet i Nyköping hösten 1396 kallades han till förlikning med drottningen senast följande pingst, men Åbo överlämnades ej till henne förrän hösten 1398 o de övriga slotten först följande vår. Jämte sin styvfar Bengt Nilsson (lejonansikte; bd 3) innehade K B därefter Stäkeholm med Tjust, Kinda o Ydre som pantlän. Bo Jonssons ättlingar hade sålunda degraderats till provinsmagnater. Ett brev för honom är daterat på Vinas i V Eds sn i Tjust, som redan fadern förvärvat o sedan under lång tid skulle förbli hans ättlingars sätesgård. Uppgiften i litteraturen att han var riksråd är oriktig.

K B:s son Bo Knutsson (levde 1442) deltog sensommaren 1434 jämte Karl Knutsson i Engelbrekts underbefälhavare Guse Nilssons misslyckade belägring av Stäkeholm. På arbogamötet i jan 1435 blev B K hövitsman i Tjust, som han skulle försvara mot Stäkeholms besättning. Han var också liksom Engelbrekt o Karl Knutsson en av dem som på detta möte för första gången nämnes som ledamöter av det nu mer än fördubblade riksrådet. B K:s anseende framgår av att han liksom Karl Knutsson på hösten s å uppfördes på förslag till drots. Vid det nya upprorets utbrott i början av 1436 beordrade Engelbrekt B K att med Tjusts allmoge ånyo belägra Stäkeholm. Då han i febr 1441 deltog i förhandlingarna i Lödöse med norrmännen, uppges han vara hövitsman på Axvall. Vid konung Kristofers kröning ett halvt år senare blev B K riddare, o han fick också titeln kammarmästare. 1442 blev han emellertid tillfångatagen av den nu på Gotland bosatte konung Erik. Denne utfärdade då lejdebrev för hans svärfar riksrådet Mats Ödgislesson (Lillie), hans morbror Ficke Bülow o för riksrådet Erengisle Nilsson (Hammerstaätten), vilka skulle resa till Gotland med minst 5 000 gyllen som lösensumma. Därefter saknas underrättelser om B K, varför man dragit slutsatsen, att han dött i fångenskapen. Med honom utdog Bo Jonssons ättlingar på manssidan.

2 Vapnet upptogs av Bo Nilsson (levde 1463), son till lagmannen i Södermanland Nils Erengislesson o Bo Knutssons syster. B N torde ha dubbats till riddare vid Karl Knutssons kröning i Sverige 1448 eller i Norge 1449 o blev 1459 häradshövding i Tjust, där han bodde på sätesgården Vinas. 1461 var han konungsfogde över Vedbo hd o Rumlaborgs län, o fr o m detta år nämnes han som riksråd. Han var gift med Beata Karlsdtr (Vasa).

B N:s son lagmannen Nils Bosson (G 2) blev far till Peder Nilsson (1507—33) på Follnäs i Sorunda (Sth), som Gustav I 1533 nämner bland sina »tro män o råd». Han har ansetts vara den person med detta namn som efter Kristian II:s återkomst till Norge sändes med sv krigsfolk till Jämtland 1532. Han var gift med den internordiskt bekanta Görvel Fadersdtr (Sparre av Hjulsta o Ängsö) o var den förste av hennes tre män.

Peder Nilssons bror riksrådet Birger Nilsson (G 3) blev far till Nils Birgersson eller Nils G (f 1535, d 1592 eller 1594). N G blev riksråd senast 1561 o användes i flera år av Erik XIV utrikes. Vintern 1561—62 var han med Nils Gyllenstierna i England o sommaren 1562 sändes han som budbärare till hertig Johan i Danzig. Sommaren 1563 uppges han ha fört brev från lantgreven av Hessen till Erik XIV (Ig 2, KB). Sommaren 1564 utmärkte sig N G som skeppshövitsman i sjöslaget vid Ölands norra udde under Jakob Bagge och förde efter dennes tillfångatagande under några månader överbefälet jämte Klas Fleming o Peder Axelsson (Banér), tills Klas Kristersson (Horn) övertog detta. Den 13 maj 1566 utnämndes han till ståthållare på Varberg men synes ha drabbats av sinnessjukdom o efterträddes redan några månader senare av Hogenskild Bielke. Hösten 1569 säges N G »av svaghet» ha avvikit från Varberg till danskarna i Halmstad. Därifrån begav han sig till den danske kungen, som utfärdade pass för honom till Tyskland med två svenner men några veckor senare gav honom underhåll i S:t Knuts kloster i Odense. Av brev från 1578 o 1581 framgår, att han återvänt till Sverige, gick omkring i trasiga kläder o var så farlig för både egen o andras säkerhet att han måste vaktas av två bastanta karlar. 15 maj 1585 utfärdade Johan III ett brev om att N G skulle hålla sig på Vinäs o ej »löpa hit eller dit» eller överfalla någon med hugg eller slag. N G hade liksom exempelvis sin mors kusin hertig Magnus Vasaättens ärftliga belastning både på fädernet o mödernet.

N G:s bror Joakim Birgersson eller Joakim G (1539—69), som 1561 vistades i Lübeck (Marg Grips bok, p 421) o 1563 i Stralsund (Familjeppr tillh släkten Roos, RA), fick 1566 av kungen order att bege sig till Frankrike för värvningar men synes då ej ha fullföljt detta uppdrag. Följande år anmodades han att hos en köpman i Antwerpen låna 3 000 daler, med vilka han skulle värva tre fänikor knektar i Schweiz. Han dog i Frankrike.

En tredje broder, Bo Birgersson eller Bo G (1540—69), förekommer i Erik XIV:s nämnds dombok 1567 bland de unga adelsmän som misstänktes ha konspirerat med Nils Sture i skärgården vid dennes avresa till Lothringen sommaren 1566. Vid Klas Kristerssons (Horn) död i sept s å fick han överta befälet över dennes trupper. Med dem gjorde han ett misslyckat försök att erövra Halmstad o brände o härjade därefter bygden mellan Nissan o Lagan. Han utnämndes till ståthållare på Varberg 14 jan 1567 o blev riksråd 1569. Under danskarnas belägring av Varberg på hösten s å blev han skjuten, varefter hans folk miste modet o kapitulerade.

Syster till Nils, Joakim o Bo G var Margareta G (1538—86), gift först med Erik Månsson (Natt o Dag) o sedan med riksrådet Sten Banér. Hon är känd genom sina påteckningar på sin anfader Bo Jonssons jordabrev o framför allt genom sina värdefulla genealogiska anteckningar o avskrifter av nu förlorade medeltidsbrev, huvudsakligen i Margareta G:s bok i Trolleholms arkiv (filmkopia RA).

Bror till henne var även riksrådet Moritz G (G 4), vars döttrar efter sin farbror Nils G:s död var de enda kvarlevande medlemmarna av släkten. Den utdog med riksrådet Svante Banérs änka Ebba G (1583—1666), som gjort värdefulla tillägg i Margareta G:s bok. En av hennes systrar blev mor till riksmarsken Carl Gustav Wrangel, som efter sin mödernesläkt uppkallade säteriet Gripenberg (Jönk), o en annan blev stammor för alla senare medlemmar av grevliga ätten Lewenhaupt.

Om slottsfogden Christoffer Anderssons (d 1599) släkt se Gyllengrip.

Arkivuppgifter

Arkivalier med proveniens från släkten G i LSB (huvudsakl från Brokind men även via Nygård o Casimirsborg från Vinäs), UUB (från Bjärka-Säby o via C G Nordin trol från Nynäs i Bälinge) o RA (från Vinäs via Stierneld o E Bergström samt från Vik o Sävstaholm m m). Ett brev till Nils G i Biographica, RA, som på pärmens insida bär Bo Nilssons far Nils Erengislessons namn o vapen, det äldsta kända sv bokägaremärket, o försetts med tillägg ännu av Margareta G, innehåller det s k Hammerstakalendariet med kronologiska anteckningar om Birger Nilsson samt hans föräldrar, hustru o barn (tr SRS I: 1, s 237 ff; jfr B Hildebrand i PHT 1931, s 98, not 1).