Biografi

Macklier (Macklean; i ättartavlorna felaktigt Makeléer), ursprungligen skotsk (Hildebrand) släkt, i Sverige tidigast belagd med Jacob M (d 1655), som 1609 svor burskapsed i Sthlm. Efter honom kallades nuvarande Timmermansgatan på Södermalm Maculerens gata eller Makulersgatan långt fram på 1800-talet (Wrangel 1916). Hans dotter var gift med sedermera viceamiralen Richard Clerck (bd 8).

Jacob M:s brorson (Spens; Svea hovrätts arkiv E VI a 2 a a: 185) kommissarien Hans Makeleir (M 1) i Gbg, vars första hustru var syster till Jacobs tredje hustru, adlades i Sverige 1649 och blev 1650 eller 1651 engelsk baronet. En av hans döttrar var gift med generalmajoren och landshövdingen Malcolm Hamilton (bd 18, s 86). Denne kom efter honom i besittning av säteriet Hageby i Svenneby, Skar, efter vilket denna gren av ätten Hamilton benämnes på riddarhuset. En annan dotter var gift med den danske generalmajoren Jacob Duncan, som blev besegrad av Karl XI vid Halmstad 1676. Sonen Johan M (d 1696) var den siste justitiepresidenten i Gbg och svärfar till amiralen Jacob De Prou (bd 11). Johan M blev stamfar för en släktgren, som kom att bestå av lägre officerare och dog ut på manssidan 1775. En annan son var Gustaf M (1641–1701), som efter fransk krigstjänst blev svårt sårad och tillfångatagen vid brandenburgarnas stormning av Wollin i Pommern 1675. Sedan han utväxlats, blev han ånyo tillfångatagen vid danskarnas stormning av Kristianstad 1676 och likaså i en sjöstrid vid Lolland 1677, och 1678 deltog han i undsättningen av Bohus. Från 1680 till sin död var M överste och kommendant i Gbg. En tredje son, Peter M (1644–97), blev överste 1676 och var från 1679 till sin död kommendant i Stralsund samt 1688 sv envoyé i Berlin.

Deras bror David M (d 1708) blev 1674 master of arts i Oxford och 1680 överste. På begäran av sin svärfar Rutger von Ascheberg, som var generalguvernör över Skåne och Halland samt Göteborgs och Bohus län, sändes han 1691 till Malmö för att där vara dennes vikarie, och efter Aschebergs död våren 1693 var han tf chef för det skånska länet till årets slut, då han utnämndes till landshövding i Älvsborgs län. Där gjorde sig M känd som mycket duglig (Corin). Efter fadern ärvde han Gåsevadholm i Tölö, Hall, och efter Ascheberg kom han i besittning av bl a säteriet Ström i Hjärtum, Göt, som kom att ärvas av hans ättlingar ända till början av 1800-talet. Hans son Gustaf Adolph M (1693–1779) deltog i slaget vid Gadebusch 1712, blev fånge vid Tönnings kapitulation 1713, rymde, 1714, deltog i fälttågen mot Norge 1716 och 1718 och i Finland 1741–42 samt fick 1748 överstes avsked. Han köpte 1752 säteriet Brunneby i Brunneby, Ög, där han dog. M:s dotter i hans äktenskap med landshövdingen och generallöjtnanten Fredric Magnus Cronbergs (bd 9) dotter var g m generalen G A von Siegroth. Hans äldre bror Rutger M (1688–1748) till Ström blev sårad i slaget vid Holowczyn 1708, var rysk fånge i Tobolsk 1709–22 och fick överstes avsked 1747. Hans hustru var dotterdotter till presidenten Gustaf Cronhielm (bd 9). M fick 1728 (Maclean, s XVI) genom korrespondens med Skottland den tydligen oriktiga (Ingers; Waller) uppfattningen, att hans släkt var en gren av den adlige skotska släkten Maclean. 1742 uppgav han i skrivelse till riddarhusdeputationen, att Karl XII för fadern skulle ha utfärdat ett friherrebrev, som M mottagit från fältkansliet men förlorat i slaget vid Poltava 1709. Han bifogade bestyrkt kopia av samme konungs brev av den 4 dec 1708 om avsked för fadern från landshövdingetjänsten, i vilket denne titulerades friherre. M:s anhållan om introduktion som friherre avslogs emellertid vid riksdagen 1743, eftersom han ej kunde förete friherrebrevet i original. En ny ansökan om godkännande som friherrar ingavs 1778 till konungen av hans söner och remitterades till kanslikollegiet, som betygade, att alla koncept från dec 1708 förkommit vid Poltava eller Bender, men att sökandena i original företett avskedsbrevet. Först 1783 stadfäste Gustav III Karl XII:s friherrebrev med oförändrat namn, och släkten introducerades på riddarhuset 1784. I samband därmed började Rutger M:s söner kalla sig Macklean (ej Maclean).

Den yngre av dessa, Gustaf M (1744–1804) till Ström, blev major i armén 1772 och kapten vid livgardet 1774 och var enligt hovkalendrarna 1772–87 kammarherre hos hertig Karl (sedermera Karl XIII). 1775 fick han 24 timmars rumsarrest för att han, hindrad av kammarherretjänsten, kommit för sent till en vaktparad. Detta föranledde M att i hela officerskårens närvaro skälla ut livgardets sekundchef, den genom sin insats vid Gustav III:s statsvälvning kände Jacob Leonhard König (bd 21, s 767). Denne hade även irriterat honom (Sylwan) genom att söka honom hos riksrådet Fredric Ribbings maka Eva Helena Löwen (s 574), med vilken han efter hennes mans död gifte sig 1794 eller kort dessförinnan (ej 1796; A v Fersen; jfr Hjärtums kyrkoarkiv). M rymde därefter till Norge men fick lejd och kom hem, varefter han dömdes till arkebusering. Domen mildrades av konungen mot rådets mening till förlust av tjänsten. Officerskamraterna undandrog sig nu all tjänstgöring under König. Gustaf III höll ett strafftal till dem, och König duellerade med M. König sårades vid duellen lindrigt och måste på grund av sin impopularitet ta avsked. M återfick emellertid sin tjänst före årets slut och befordrades 1781 till överstelöjtnant i armén och 1784 till överste i armén. Riksrådinnan Ribbings hus var en samlingspunkt för oppositionen mot Gustav III (Skjöldebrand), och M kom att tillhöra oppositionen på riksdagarna 1786, 1789 och 1792. Liksom brodern (M 2) var han en av de oppositionsmän som 1789 arresterades och fördes till Fredrikshov. Efter mordet på Gustav III 1792 sökte M utnyttja sina goda relationer till hertig Karl för att hjälpa Eva Helena Ribbings i mordet delaktige son Adolph Ribbing att rymma eller få nåd. Sedan denne dömts till landsflykt, följde M och modern honom till Paris, därifrån till Schweiz (Tegnér) och 1794 till Danmark, varefter de återvände till Sverige. Sedan den unge Ribbing slagit sig ned i Paris, representerade M honom 1797 vid försäljningen av hans lantegendom på Själland (Krusius-Ahrenberg). Han understödde styvsonen även ekonomiskt, så att denne kunde köpa en egendom i Frankrike (Wallis). M var en rationalist, som ej ville tro på någonting (Waller), och som med löje såg på sin gynnare hertig Karls mysticism (Skjöldebrand). Släkten M utdog 1816 med hans bror kammarherren och godsägaren Rutger Macklean (M 2). Deras syster blev mormor till utrikesstatsministern Ludvig Manderström.

Författare

H G-m

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: JNM Maclean, The Macleans of Sweden (1971). Jacob M: Skuldböcker, vol 17, Svea hovrätts arkiv E VI a 2 a a: 140, nr 5, o 185, nr 10, RA; Huvudarkivet B VA: 15, nr 7, Göta hovrätts arkiv, Jönköping; Per Sparres arkiv, Ängsö (nu i KrA); E W Dahlgren, Louis De Geers brev o affärshandhar 1614-52 (HH 29, 1934); H Heyman, Mårten Pedersson Blixencrons alma-nacksant:ar i UUB (PHT 1929), s 75 o 103; B Hildebrand, Bidrag till släkten Makeléer (Mack-lier) - Mackleans hist (PHT 1962); A Munthe, Västra Södermalm intill mitten av 1800-talet (1959); E Spens, Maclean alias M (Västsv genealogi o personhist, 1971), s 162; STb från år 1592, 7-14 (1964-79); S Waller, Rutger Macklean o 1809-10 års riksdag (1953), s 12; F U Wrangel, Sthlmiana, 1–5 (1912—\6).Jokan M: Sandbergska saml FF 11937, RA; H Almquist, Gbgs hist, 1-2 (1929-35); W Berg, Samkar till Gbgs hist, 1, 3 (1882-93); H Fröding, Berättelser ur Gbgs äldsta hist (1908); dens, d:o ur Gbgs hist under envåldsti-den (1915); dens, d:o ur Gbgs hist under nyare tiden (1924). Gustaf M (d 1701): M 658, 659, 868 o 1111, RA; Almquist, a a, 2; Berg, a a, 3; Fröding, a a:n; Lewenhaupt; W Ridderstad, "Gula gardet" 1526-1903 (1903); N Wimarson, Sveriges krig i Tyskland 1675-79, 1-3 (1897-1912). Peter Af: Pommeranica, vol 216, Borussica, vol 30, RA; A Kugelberg, Biogr ant:ar om officerare med vederlikar 1619—1927 (K första livgrenadjärregementets hist, 5, 1930); Repertorium der diplomatischen Vertreter aller Länder seit dem Westfålischen Frieden, 1 (1936); L Stavenow, Sveriges politik vid tiden för Altonakongressen 1686-89 (HT 1895), s 277, 282, 286 f; G Tessin, Die deutschen Regi-menter der Krone Schweden, 2 (1967); S Tommos, The Diplomatica Collection in the Swedish National Archives (1980); Wimarson, a a, 2–3. David M: M 455 o 662, RA; Berg, a a, 3; C-F Corin, Tiden tom 1834 (Vänersborgs hist, 1, 1944); A Erlandsson, Skånska generalguvernementet 1658— 93 o dess arkiv (1967); G V Jacobowsky, Sv studenter i Oxford ca 1620-1740 (PHT 1927), s 110; S T Kjellberg, Halland (Slott o herresäten i Sveri- ge, 1968), s 42, 44; EJ Mecks dagbok 1644-99 (1948); A Noreen, Ant: ar om K Hallands regemente (fd Västgötadals) åren 1625-1910 (1911); Ridderstad, a a; J Rosén, Rutger v Aschebergs ämbets-berättelse 1693 (Sc 1946), s 4 f, 7 f, 11; C A Tise-lius, Bohusläns gamla adliga gods o sätesgårdar (1925); dens, Bohusläns märkligare gårdar, 1 — 2 (1926-27; omtr 1980); A Åberg, Indelningen av rytteriet i Skåne åren 1658-1700 (1947), dens, Rutger von Ascheberg (1950), s 281, 285 f, 289. Gustaf Adolph M: N Belfrage, 1540-1723 (K Västgöta regemente, Personhist, 1, 1947); A Braunerhjelm, K lifregementets till häst hist, 5: 1 (1917); Lewenhaupt; Å Nisbeth, Östergötland (Slott o herresäten i Sverige, 1971), s 106 f; W Zetterberg o H E Uddgren, K Bohusläns regemente 1661 — 1920 (1922); E Åkerhielm, Sv gods o gårdar, 1 (2. uppl, 1930), s 127. Rutger M (d 1748): Sköldebrevsamhen, RA; Riddarhusdeputationens protocoll o acter 1742-43: 2 o 4 juni 1743, RHA; AdRP from år 1719, 14 (1895), s 739 f; E Ingers, Bonden i sv hist, 2 (1948), s 518; Lewenhaupt; Tiselius, a a:n; Waller, a a, s 11 f; Zetterberg o Uddgren, a a. Gustaf M (d 1804): Friherrebrev, vol 7, Kanslikolhs skr till K M:t, vol 88: 19 nov 1778, RA; Hjärtums kyrkoarkiv AI: 2, p 79, GLA; H E Charlottas dagbok, 2-3 (1903-07); [M J Crusenstolpe,] Porte-feuille, 5 (1845), s 124, 146 f; G J Ehrensvärd, Dagboksant:ar förda vid Gustaf IILs hof, 1—2 (1878); A v Fersens dagbok, 2 (1926), s 184; F A v Fersens hist skrifter, 1 (1869), s XXXIII, 3 (1869), s 203 f, 6 (1870), s 90, 103, 7 (1871), s 11, 68, 90, 115, 130, 132, 140; R F Hochschilds memoarer, 1 (1908), s 159, 181, 215, 241, 243, 3 (1909), s 11 f; S Högberg, Matr över ledamöter av PS 1766—1815 (1961); L Krusius-Ahrenberg, Tyrannmördaren C F E Ehrensvärd (1947); A Larson, Sammansvärjningen mot Gustav III (1959); T Linder, Biskop Olof Wallquists politiska verksamhet tom riksdagen 1789 (1960); Odhner, 1, s 460, 2, s 433, 449 f; Ridderstad, a a; [A F Ristell,] Anekdoter om konung Gustaf IILs hof o regering (1820), s 213; G Sahlberg, Den aristokratiska ligan (1969); A F Skjöldebrands memoarer (1903), 1, s 36, 136, 2, s 5-10; SMoK; N Staf, Polisväsendet i Sthlm 1776— 1850 (1950); O Sylwan, En sthlmskrönika ur C C Gjörwells brev (1920), s 143 f, 147; E Tegnér, Ur AdolfRibbings papper (HT 1892), s 61 f; W Tham, Konung Gustaf III o rikets ständer vid 1789 års riksdag (1866), s 179; Tiselius, a a 1925; Waller, a a, s 26, 38, 49; E Wallis, Kungamördaren grefve Adolf Ribbing (Ny illustr tidn 1891), s 46, 63, 95, 102, 110; O Wallqvist, Berättelse om riksdagen i Sthlm 1789 (HH 5, 1866), s 323; C G Weibull, Skånska jordbrukets hist intill 1800-talets början (1923), s 137;CFW£ern, 1786 års riksdag (1868), s 74, 82.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Macklier, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10135, Svenskt biografiskt lexikon (art av H G-m), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10135
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Macklier, släkt, urn:sbl:10135, Svenskt biografiskt lexikon (art av H G-m), hämtad 2024-04-16.